Ska man hälsa på lite då och då kanske hotell kan vara ett alternativ om man inte hittar en hyresrätt. Kan säkert bli billigare också.
Satt själv ordförande i en liten förening (<25) lägenheter tidigare och sådana här köpare var inte drömmen. I en förening med 200+ lägenheter kanske det går an med några sådana medlemmar, men när ska man stoppa? Sen kanske 200+ är dumt att jämföra med då TS förening hade 70 lägenheter.
Satt själv ordförande i en liten förening (<25) lägenheter tidigare och sådana här köpare var inte drömmen. I en förening med 200+ lägenheter kanske det går an med några sådana medlemmar, men när ska man stoppa? Sen kanske 200+ är dumt att jämföra med då TS förening hade 70 lägenheter.
Oj, ja, det är ju sällan boende i flerbostadshus klagar på att grannarna hörs genom väggar och golv.S Shiraz skrev:
Med TV, diskodunk, datorspel och kanske sängkammarljud.
Nä, fy om det är för tyst
KnockOnWood skrev:
Oj, ja, det är ju sällan boende i flerbostadshus klagar på att grannarna hörs genom väggar och golv.
Med TV, diskodunk, datorspel och kanske sängkammarljud.
Nä, fy om det är för tyst
vad jag menar är att är det få lägenheter och ingen bor där blir det dött helt enkelt. Trevligare med ett bebott hus tycker jag iallafall...Det är självklart att alla i en bostadsrättsförening ska bo och delta i det som förväntas av medlemmarna. Sedan kommer det alltid förekomma personer både i föreningen samt i diverse diskussioner, tex här som vill påpeka att man visst kan låta folk slippa undan lite. Detta ligger i tiden och är något vi får förvänta oss öka i framtiden. De som återstår får anpassa sig därefter. Det finns två håll att dra åt. Antingen att utföra eget arbete i föreningen till en högre grad, eller att skärpa till regler och stadgar. Står man inte ut får man sälja och låta återstoden gå under. Lite kul om det till slut endast finns kvar övernattande och andrahandshyrare...
Men jag tycker det låter väl hårt bedömt av styrelsen nu när marknaden har varit lite tuff för bostadsrätter. Jag tycker att de borde vara snällare. Jag vet att jag skrev att jag förstår styrelsen då de riskerar tomt hus och dåligt med hjälp i styrelsen men du kanske redan har köpt ett annat boende och nu får problem. Myntet har alltid två sidor och jag skulle inte vilja vara den som ger någon annan en massa problem . Jag hoppas att de tar sitt förnuft till fånga . Du kan ju alltid ta upp det på nästa möte med styrelsen . Begära att de gör en omprövning och en omröstning om det med alla medlemmar. Jag hoppas att det löser sig för dig .
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 031 inlägg
Varför då? Föreningen finns väl ändå till för medlemmarna, inte tvärt om.J Jocke Best skrev:
Upprepar en tidigare fråga: Varför är det ok att ha ett fritidsboende på landet men inte i stan? ”För att bostäderna i stan är i föreningsform och alla måste bidra på samma vis till föreningen” vore i mina öron ett oimponerande svar.
Det har inte med landet vs stan att göra.
Det är absolut precis lika OK och tillåtet att du har ett privatägt hus inne i stan som sommarstuga som att du har det på landet. När du äger kåken själv så bestämmer du naturligtvis själv över den (ja så långt som nu samhället medger, vi har ju varit och sniffat på det tidigare i några trådar).
Du kan bo där en natt om året, du kan hyra ut varenda litet skrymsle, du kan tillåta andrahandsuthyrning i flera steg för de som hyr av dig osv.
Det är din kåk, du bestämmer, ingen annan lider.
Den springande punkten när det kommer till BRF är ju att där är syftet med föreningen att medlemmarna går samman med respektive andelar för att ordna bostäder åt sig, och dela på arbetet med att driva huset och föreningen.
Många föreningar har ju dessutom något lite mer skärpta regler i sina stadgar än vad lagen kräver, t.ex. ett krav på att medlemmen tänker bo permanent. Just för att öka chansen att ha ett antal någorlunda engagerade medlemmar.
Det är absolut precis lika OK och tillåtet att du har ett privatägt hus inne i stan som sommarstuga som att du har det på landet. När du äger kåken själv så bestämmer du naturligtvis själv över den (ja så långt som nu samhället medger, vi har ju varit och sniffat på det tidigare i några trådar).
Du kan bo där en natt om året, du kan hyra ut varenda litet skrymsle, du kan tillåta andrahandsuthyrning i flera steg för de som hyr av dig osv.
Det är din kåk, du bestämmer, ingen annan lider.
Den springande punkten när det kommer till BRF är ju att där är syftet med föreningen att medlemmarna går samman med respektive andelar för att ordna bostäder åt sig, och dela på arbetet med att driva huset och föreningen.
Många föreningar har ju dessutom något lite mer skärpta regler i sina stadgar än vad lagen kräver, t.ex. ett krav på att medlemmen tänker bo permanent. Just för att öka chansen att ha ett antal någorlunda engagerade medlemmar.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 031 inlägg
”Lagen som är lika för alla, förbjuder så väl rika som fattiga att sova under broarna, att tigga på gatan eller att stjäla bröd”, som Anatole France skaldade.
Att man får köpa ett hus hur centralt man vill hjälper föga den kulturellt intresserade landsbyggsbon som dels vill ha en lägenhet närmare barn och barnbarn, dels sporadiskt ta del av stadens större kulturutbud. Systemet är riggat emot dem. Man kan förstås rycka på axlarna och säga att det finns större världsproblem, men det skulle ju gälla åt andra hållet också – om BRF:er inte haft vetorätt mot köpare.
Eftersom vi av lagstiftningstradition knappt har ägarlägenheter (även om det numera är lagligt) är jag även försiktigt skeptisk till det frihetliga argumentet att föreningar väl kan få skriva sina egna stadgar och ställa de villkor befintliga medlemmar vill. Jag finner det inte utan bäring, men det är en ganska stor inskränkning i äganderätten att en medlem inte får sälja sin andel till vem hen vill.
För övrigt kan en BRF i princip inte ställa några krav på aktivitet gentemot medlemmarna. Straffavgifter för att utebli från städdagar som vissa har är exempelvis inte förenligt med lagen.
Jag tror på devisen att det man äger vårdar man. Det är naturligtvis svagare i en förening än med något helägt, men både hel- och deltidsboende kan nog både vara aktiva och undanflyende därvidlag.
Att man får köpa ett hus hur centralt man vill hjälper föga den kulturellt intresserade landsbyggsbon som dels vill ha en lägenhet närmare barn och barnbarn, dels sporadiskt ta del av stadens större kulturutbud. Systemet är riggat emot dem. Man kan förstås rycka på axlarna och säga att det finns större världsproblem, men det skulle ju gälla åt andra hållet också – om BRF:er inte haft vetorätt mot köpare.
Eftersom vi av lagstiftningstradition knappt har ägarlägenheter (även om det numera är lagligt) är jag även försiktigt skeptisk till det frihetliga argumentet att föreningar väl kan få skriva sina egna stadgar och ställa de villkor befintliga medlemmar vill. Jag finner det inte utan bäring, men det är en ganska stor inskränkning i äganderätten att en medlem inte får sälja sin andel till vem hen vill.
För övrigt kan en BRF i princip inte ställa några krav på aktivitet gentemot medlemmarna. Straffavgifter för att utebli från städdagar som vissa har är exempelvis inte förenligt med lagen.
Jag tror på devisen att det man äger vårdar man. Det är naturligtvis svagare i en förening än med något helägt, men både hel- och deltidsboende kan nog både vara aktiva och undanflyende därvidlag.
Jag håller helt med om att bosättningskravet är ett trubbigt verktyg för att komma åt engagemang.
Det är förvisso trubbigt, men gör nog antagligen lite nytta i alla fall, det är ju lätt att gissa att det är ännu svårare att få engagemang ifrån andrahandshyresgäster och de BR-ägare som bor och verkar långt ifrån där föreningen ligger.
Engagemang i föreningen är ju en sak. Och det skulle man kunna tänka sig att en BRF kan göra till en ickefråga genom att leja ut hela fastighetens förvaltning till extern part.
Det kommer ju förvisso kosta, så avgifterna stiger. Och föreningen kan i praktiken bli som ett hyresrättshus, där inga medlemmar avsätter det minsta eget arbete eller engagemang, utan helt enkelt betalar med sin avgift för att någon annan ska göra det.
Det blir alltså ganska nära hyresrätt. Men man fortsätter att äga sin rätt till sin bostad, och kan sälja den
, så det blir väl egentligen något mellanting. Kanske det där mellantinget som vi ibland tycker saknas på den svenska bostadsmarknaden.
Jag tror att någon liten lagändring måste till för att kunna skapa denna kategori av bostäder, dvs BRF där medlemmarna inte tar del i föreningens arbete, att det inte ens finns någon sådan avsikt med föreningen.
Men det är kanske ett hål i bostadsmarknaden som behöver fyllas? Nu när sådana mängder av hyresrätter har sålts och ombildats till BRF'er så är det svårt att hitta bostad i storstäderna för de som inte alls vill hålla på och engagera sig i en förening, de vill kanske bara bo där, och betala för det. De vill egentligen ha ett boende som liknar hyresrätt, men då det i praktiken är omöjligt att få ett hyresrättsboende i storstaden så måste man köpa en BR, som man sen inte engagerar sig i BRF'en.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 031 inlägg
Stora nya brf:er som omfattar hela kvarter och ett par 100 medlemmar har det väl i praktiken redan så. Likaså finns det väl både barnrike- och miljonprojektshus som är organiserade i stora föreningar.
Den stora behållningen med en brf är i mitt tycke att man äger sin bostad (även om man i strikt mening inte gör det). Grmensamhetsytorna är här som i samfällighetsföreningar mest ett nödvändigt ont. Naturligtvis finns det de som tycker annorlunda och exempelvis värdesätter en välskött innergård, men om fokuset för de flesta är den egna bostaden tycker jag att föreningens intressen oftast bör underordnas medlemmens intressen.
Inte för att det hjälper TS. Har föreningen bosättningskrav och köparen är oförsiktig nog att säga att denne inte tänkt bo i lägenheten så är det som det är.
Den stora behållningen med en brf är i mitt tycke att man äger sin bostad (även om man i strikt mening inte gör det). Grmensamhetsytorna är här som i samfällighetsföreningar mest ett nödvändigt ont. Naturligtvis finns det de som tycker annorlunda och exempelvis värdesätter en välskött innergård, men om fokuset för de flesta är den egna bostaden tycker jag att föreningens intressen oftast bör underordnas medlemmens intressen.
Inte för att det hjälper TS. Har föreningen bosättningskrav och köparen är oförsiktig nog att säga att denne inte tänkt bo i lägenheten så är det som det är.
Vi har spånat lite på det där. Undrar vad den boendeformen skulle heta? En curlgh?Mikael_L skrev:
Kan inte låta bli.......men först tillbaka till ursprungliga frågan: "Är det någon idé för oss att bråka om detta eller har föreningen rätt?". Man kan bråka om allt men det blir inte lika lustigt att äga bostadsrätten då, så nej, hitta annan lägenhet. Håller fullständigt med signaturen "Stadsfiskalen" som skriver att munnen talat för mycket. Till alla andra säger jag bara: Välkommen till verkligheten, så här fungerar det. Moral och "normal" laglydighet tillhör svunnen tid i Sverige. Hårdfakta: Vill man att lagar och regler skall efterlevas behövs hårda straff. Är det 10 års fängelse för cykelstöld så stjäls inga cyklar. Slutkläm: Hitta annan lägenhet, prata inte för mycket och allt går kommer att gå bra. Ni andra betalar säkert helt frivilligt TV-licens också.
Och framförallt blir det stor risk att en cykeltjuv helt enkelt mördar ev vittnen.M Magnumvilla skrev:
Enkelt att lösa!!!
Kontakta föreningen och säg att man ändrat sig och har för avsikt att bo i lägenheten!
Ev skriver man sig i lägenheten första månaden.
Allt frid och fröjd!
Kontakta föreningen och säg att man ändrat sig och har för avsikt att bo i lägenheten!
Ev skriver man sig i lägenheten första månaden.
Allt frid och fröjd!
