Avtal för gemensam väg?
Hej
Där vi ska bygga hus finns en smal remsa mellan vår tomt och grannens tomt som tillhör en tredje markägare. Grannarna har sin infartsväg på denna markremsa. Detta har de servitut för men de har bekostat vägen helt själva. Nu vill även vi använda denna väg för att få undan parkeringen lite (vi måste inte men tomten skulle bli finare då).
Vi har fått tillstånd av markägaren att använda denna väg, dock har vi ej skrivit nåt servitut än. Han tyckte inte att det behövdes men det känns som att det vore bäst.
Grannarna har heller inget emot att vi delar infartsväg. Frågan är: hur löser man en sådan situation bäst för att slippa framtida bekymmer? Även om vi nu pratat ihop oss om att vi självklart ska dela på kostnader och snöröjning så kan ju situationen förändras. Går det att skriva ett avtal som är knutna till fastigheterna, så att man automatiskt är knuten till avtalet även om någon säljer. Dessutom finns risken att fler tomter styckas av som behöver använda samma väg. Man vill ju att de också ska bli tvungna att ansluta sig till detta avtal. Kan man knyta avtalet till servitutet för vägen?
Bör vi, för grannsämjans skull erbjuda oss att gå in med halva kostnaden för anläggandet av vägen (grannarna uppskattade detta till totalt 10000, så det är ju inga jättebelopp)?
Är det någon som har erfarenhet av detta?
Där vi ska bygga hus finns en smal remsa mellan vår tomt och grannens tomt som tillhör en tredje markägare. Grannarna har sin infartsväg på denna markremsa. Detta har de servitut för men de har bekostat vägen helt själva. Nu vill även vi använda denna väg för att få undan parkeringen lite (vi måste inte men tomten skulle bli finare då).
Vi har fått tillstånd av markägaren att använda denna väg, dock har vi ej skrivit nåt servitut än. Han tyckte inte att det behövdes men det känns som att det vore bäst.
Grannarna har heller inget emot att vi delar infartsväg. Frågan är: hur löser man en sådan situation bäst för att slippa framtida bekymmer? Även om vi nu pratat ihop oss om att vi självklart ska dela på kostnader och snöröjning så kan ju situationen förändras. Går det att skriva ett avtal som är knutna till fastigheterna, så att man automatiskt är knuten till avtalet även om någon säljer. Dessutom finns risken att fler tomter styckas av som behöver använda samma väg. Man vill ju att de också ska bli tvungna att ansluta sig till detta avtal. Kan man knyta avtalet till servitutet för vägen?
Bör vi, för grannsämjans skull erbjuda oss att gå in med halva kostnaden för anläggandet av vägen (grannarna uppskattade detta till totalt 10000, så det är ju inga jättebelopp)?
Är det någon som har erfarenhet av detta?
Du kan kontakta lanmäteriet som hjälper er, men det kostar en slant. Startavgift ca 5000 kr. De gör en förättning m.m. Leder till officialservitut. Vanligt för väg i samband med avstyckningar.
Alternativt skriver ni ett avtal för vad som gäller för vägen. Ett avtal med varje fastighet. Skicka in detta till inskrivningsmyndigheten som registrerar avtalet som ett avtalsservitut. Kostar 375 kr tror jag.
Officialservitut är starkare än avtalservitut, men jag vet inte under vilka omständigheter. Vid tvekan anlita jurist.
Alternativt skriver ni ett avtal för vad som gäller för vägen. Ett avtal med varje fastighet. Skicka in detta till inskrivningsmyndigheten som registrerar avtalet som ett avtalsservitut. Kostar 375 kr tror jag.
Officialservitut är starkare än avtalservitut, men jag vet inte under vilka omständigheter. Vid tvekan anlita jurist.
Jag tror inte ni behöver skriva något avtal/servitut. Det finns någon gammal regel/paragraf jag tror det är i jordabalken. Om ni har använt vägen och delat på kostnaderna tidigare innan en ev tvist skulle uppstå så kan ni hävda(här kommer regeln/paragrafen) att av hävd och gammal tradition har ni använt denna väg och delat på kostnaderna. Detta kommer att hålla i en domstol. Forumet får gärna rätta mig om jag har fel, eller ange denna paragraf som jag hänvisar till.
Det där med hävd tror jag funkar bäst om det inte finns någon alternativ väg.
Därmed inte sagt att det inte skulle fungera alls i ert fall. Men om man tänker sig att ägaren till vägen skulle vilja använda marken till något annat någon gång i framtiden, så tror jag hans rätt väger tyngre än väganvändarnas, så länge de har en alternativ väg.
Har man däremot ett servitut så kan inte markägaren ensidigt avskaffa vägen, då måste han lösa er vägfråga på annat sätt.
Just därför så skulle jag om jag var vägägare inte frivillgt ställa upp med servitut till användarna. Ett servitut lagfäster ju någon annans rätt att inkräkta på min mark. Att låta grannarna använda min väg så länge det passar mig är en annan sak.
Därmed inte sagt att det inte skulle fungera alls i ert fall. Men om man tänker sig att ägaren till vägen skulle vilja använda marken till något annat någon gång i framtiden, så tror jag hans rätt väger tyngre än väganvändarnas, så länge de har en alternativ väg.
Har man däremot ett servitut så kan inte markägaren ensidigt avskaffa vägen, då måste han lösa er vägfråga på annat sätt.
Just därför så skulle jag om jag var vägägare inte frivillgt ställa upp med servitut till användarna. Ett servitut lagfäster ju någon annans rätt att inkräkta på min mark. Att låta grannarna använda min väg så länge det passar mig är en annan sak.
Våra blivande grannar som använder vägen idag har ju ett servitut så den delen finns ju redan. Att skriva ett avtal skulle för vår del handla mer om att slippa hamna i en tvist med framförallt grannarna men även markägaren. Grannsämja är viktigt tycker jag, framförallt om man som vi ska flytta ut på landet där det inte finns så många.
När det gäller reglering mellan tjänande och härskande fastighet i ett servitut är det ingen skillnad på om det är ett inskrivet avtalsservitut eller om det är ett officialservitut. Det är för övrigt inte heller någon skillnad om det skulle vara ett oinskrivet skriftligt eller muntligt servitut.
Officialservitutet är dock starkare i två situationer
1) om Lantmäterimyndighetens beslut är laga kraftvunnet och registrerat i fastighetsregistret anses det kommit alla till del, även tredje man. Denne kan då inte hävda att han inte kände till servitutet vilket han skulle kunna om det är ett avtalsservitut som är muntligt eller skriftligt och oinskrivet hos inskrivningsmyndigheten.
2) Vid en exekutiv försäljning kan kronofogdemyndigheten bjuda ut den tjänande fastigheten utan servitut och under vissa förutsättningar kan då servitutet bortfalla vilket alltså inte kan ske med ett officialservitut.
Ett problem är dock att alla upplåtelser kan inte ordnas som officialservitut eftersom prövningen hos Lantmäterimyndigheten sker med beaktande av FBL:s (fastighetsbildningslagens) bestämmelser. Någon prövning av avtalsservitut sker inte.
Lycka till!
Officialservitutet är dock starkare i två situationer
1) om Lantmäterimyndighetens beslut är laga kraftvunnet och registrerat i fastighetsregistret anses det kommit alla till del, även tredje man. Denne kan då inte hävda att han inte kände till servitutet vilket han skulle kunna om det är ett avtalsservitut som är muntligt eller skriftligt och oinskrivet hos inskrivningsmyndigheten.
2) Vid en exekutiv försäljning kan kronofogdemyndigheten bjuda ut den tjänande fastigheten utan servitut och under vissa förutsättningar kan då servitutet bortfalla vilket alltså inte kan ske med ett officialservitut.
Ett problem är dock att alla upplåtelser kan inte ordnas som officialservitut eftersom prövningen hos Lantmäterimyndigheten sker med beaktande av FBL:s (fastighetsbildningslagens) bestämmelser. Någon prövning av avtalsservitut sker inte.
Lycka till!
