27 259 läst · 75 svar
27k läst
75 svar
"ARVSLÖSA" syskon
Men om man tänker att TS mamma inte egentligen tycker att något av barnen uppfört sig illa och att det från början inte finns någon konflikt i familjen, utan att hela situationen uppstått för att ett syskon gjort ett illa genomtänkt förslag till lilla mamma, som börjar bli gammal och inte förstår konsekvenserna riktigt?MissMuffet skrev:Fast rent moraliskt måste jag säga att det är alltid föräldranras fel. Beter sig barnet elakt eller motsvarande så har föräldrarna inte uppfostrat barnet ordentligt. Struntar barnet i sin gamla mamma så har mamman inte tagit sitt föräldraansvar och uppfostrat sitt barn till en ansvarstagande vuxen. Som förälder kan man aldrig skylla ifrån sig.
Det finns så mycket information om preventivmedel nu så en förälder har inget att skylla på tycker jag. Man ska inte skaffa fler barn är man är intresserad av att ta hand om.
Mamman menar kanske inte att vara orättvis mot de andra barnen, men tror att alla andra tillgångar är värda mycket mer än vad de egentligen är? Många gamla tror att deras saker och tillgångar är värda mycket mer än de egentligen är.
Jag tror att TS mest är ute efter en bra lösning på ett svårt problem, så att ingen känner sig förfördelad...
Det är snarare tvärt om att förr kunde föräldrar göra sina barn arvlösa om de ville. Förr gick alltid föräldrahemmet till den äldste sonen. Det tog lång tid innan döttrar ärvde över huvudtaget och då var det fört bara ogifta döttrar. 1845 fick kvinnor och män lika arvsrätt.jan_af_lisoe skrev:Varför har man en lag som "skyddar" bröstarvingar? Jag antar att denna lag måste ha historiska rötter, på samma sätt som t.ex allemansrätten. Någon som vet ?
(Fråga är ställd av ren nyfikenhet, jag tycker att alla borde ha, så länge de är vid sina sinnens fulla bruk, rätt att göra vad de vill med sin egendom, både när de lever och i sina testamenten)
För att adeln skulle kunna hålla fastigheter, slott etc inom familjen infördes 1686 möjlighet att skapa sk. fideikommiss. Fidekommiss avskaffades inte förrän 1964 i Sverige. Sverige var sisa land i Europa att avskaffa det.
Allt detta handlar (enligt min tolkning) om att familjen, ätten, var viktigare förr än individen. Det extremt individfokuserade samhälle vi har idag är väldigt nytt.
För alla intresserade även trådstartaren vill jag tipsa om Björn af Kleen's bok "Jorden de ärvde" Finns säkert att låna på bibliotek
http://www.sydsvenskan.se/kultur-oc...le564758/Adeln-odlar-myten-om-sig-sjalva.html
Jo det har du kanske rätt i. Mitt inlägg som du reagerade på var ett svar till kamilenski.Marika_P skrev:Men om man tänker att TS mamma inte egentligen tycker att något av barnen uppfört sig illa och att det från början inte finns någon konflikt i familjen, utan att hela situationen uppstått för att ett syskon gjort ett illa genomtänkt förslag till lilla mamma, som börjar bli gammal och inte förstår konsekvenserna riktigt?
Mamman menar kanske inte att vara orättvis mot de andra barnen, men tror att alla andra tillgångar är värda mycket mer än vad de egentligen är? Många gamla tror att deras saker och tillgångar är värda mycket mer än de egentligen är.
Jag tror att TS mest är ute efter en bra lösning på ett svårt problem, så att ingen känner sig förfördelad...![]()
För TS gäller nog bara
1. Försöka prata med alla inblandade
2. Skaffa sig en bra advokat.
3. Göra en bra, tydlig och detaljerad bouppteckning efter pappan
Helt ofattbart att man som förälder tycker att ens barn ska kunna göras arvslösa godtyckligt! För det är ofta godtyckligt när föräldrar gnäller på sina barn, det finns nästan alltid två sidor på det hela.
Men, jag hoppas ni får tag i en bra jurist för detta ska inte gå om man tolkar lagen. Visst finns det sätt att komma undan men ofta får det föräldrar och gynnade syskon att tänka till lite när man faktiskt står på sig och visar på att det finns reglerat för att stävja att man som förälder ska kunna spela ut barnen mot varandra.
Men, jag hoppas ni får tag i en bra jurist för detta ska inte gå om man tolkar lagen. Visst finns det sätt att komma undan men ofta får det föräldrar och gynnade syskon att tänka till lite när man faktiskt står på sig och visar på att det finns reglerat för att stävja att man som förälder ska kunna spela ut barnen mot varandra.
Om vi får möjlighet att kunna göra våra barn arvlösa, kommer samhället att vinna på det. Plötsligt kommer barnen taga hand om dem äldre, hemsamariter få mindre jobb, och dem äldre som spenderar sina sista år i ensamheten dö lyckliga. Barnen /arvingar kommer att bry sig. Inte som det är idag att familjen träffas på mammans begravning efter 20 års frånvaro...
Min åsikt står jag fast för!
Min åsikt står jag fast för!
Puckat enligt mig, om barnen inte ställer upp och hjälper sina föräldrar skall de inte heller ha något arv. Att födas är ingen större bedrift, och att sedan få ett arv genom att sitta i soffan och titta på tv är helt åt skogen.DandrO skrev:
Jag trodde detta var juridik-forumet, och inte moral-forumet? 
Instämmer !!!
Men diskussionen är intressant ändå, hur olika vi resonerar utifrån samma förutsättningar...
[PS, Går inte klockan på detta forum en timme sent, eller fortfarande på vintertid ?]
Instämmer !!!
Men diskussionen är intressant ändå, hur olika vi resonerar utifrån samma förutsättningar...
[PS, Går inte klockan på detta forum en timme sent, eller fortfarande på vintertid ?]
Är du verkligen helt säker på det här? Jag läser på flera juridiksidor att sedan 1988 ärver makar varandra.MissMuffet skrev:Nej mamman ärver inte. Ärver man något så får man göra vad man vill med det. Det man har ärvt blir ens egen egendom.
Mamman sitter kvar i orubbat bo och har fri förfoganderätt. Förfoganderätt betyder att mamman får hantera det som om det vore hennes eget fast det inte är det. det är just för att mamman inte äger det som gör att hon inte kan testamentera bort det eller väsentligt minska efterarvingarnas rätt genom att ge bort gåvor under sin livstid.
"Enligt 3 kap. 1 § ärvdabalken (som du kan hitta https://lagen.nu/1958:637#K3) ärver makar varandra. Om ni endast har gemensamma barn kommer den efterlevande maken alltså att ärva den avlidna och leva kvar med parets gemensamma egendom i behåll fram till sitt eget frånfälle. Något testamente behövs inte för att åstadkomma detta resultat."
Redigerat:
instämmer med dem som föreslår att du snarast skall vända dig till en jurist.
Fråga samtidigt din bror om han inte är intresserad av sina syskon utan vill
säga upp bekantskapen.Lugnt och sansat är alltid bäst.
Lycka till
Fråga samtidigt din bror om han inte är intresserad av sina syskon utan vill
säga upp bekantskapen.Lugnt och sansat är alltid bäst.
Lycka till
Phillinea skrev:Är du verkligen helt säker på det här? Jag läser på flera juridiksidor att sedan 1988 ärver makar varandra.
"Enligt 3 kap. 1 § ärvdabalken (som du kan hitta [länk]) ärver makar varandra. Om ni endast har gemensamma barn kommer den efterlevande maken alltså att ärva den avlidna och leva kvar med parets gemensamma egendom i behåll fram till sitt eget frånfälle. Något testamente behövs inte för att åstadkomma detta resultat."
Hm Ska försöka hinna med att kolla upp det här bättre. Det är så att mina juridikkunskaper är några år gamla. Jag kan kanske ha lite fel...
Problemet är att alla dessa sidor på nätet ägs av privata företag som försöker modernisera språket något. På alla hemsidor om juridik man hittar ser man oftast texter liknande den typ "Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig |". Antar att de som står för websidan ser till att de absolut inte kan bli stämda på något sätt. Därför gissar jag att de alltid ser till att sära sig fria från ansvar.
Jag ska försöka kolla upp ordentligt vad som gäller. Det är möjligt att jag har fel här och i så fall ber jag om ursäkt.
Återkommer
Men oavsett om vi på forumet säger att det är si och så med olika mycket på fötterna, så skall TS ta kontakt med en familjejurist snarast som kan ge adekvata råd öga mot öga i detta specifika fall.
Vänta inte, har du ingen annan väg att hitta någon, så ring banken. Ser att vi bor i samma län, jag hade kontakt med mitt lokala Swedbankkontor och fick ett namn som de samarbetade med. Denna jurist gick snabbt och sakligt igenom alternativen just utifrån vår situation (tämligen lik din, fast vi hade inte hunnit bli ovänner/skrida till verket), den juridiska biten samt även lite moral. En del var som vi trodde, en del var inte tillämpligt o.s.v.
Vänta inte, utan gör det nu ! Eftersom processen redan är igång så är varje dag värdefull. Du får nog heller inga bättre svar än du redan fått i denna tråden. Forumet är väldigt bra som bollplank och för att vidga och få ny input, men vid en viss punkt ger det inte mycket mer och skrida till handling måste man göra själv.
Vänta inte, har du ingen annan väg att hitta någon, så ring banken. Ser att vi bor i samma län, jag hade kontakt med mitt lokala Swedbankkontor och fick ett namn som de samarbetade med. Denna jurist gick snabbt och sakligt igenom alternativen just utifrån vår situation (tämligen lik din, fast vi hade inte hunnit bli ovänner/skrida till verket), den juridiska biten samt även lite moral. En del var som vi trodde, en del var inte tillämpligt o.s.v.
Vänta inte, utan gör det nu ! Eftersom processen redan är igång så är varje dag värdefull. Du får nog heller inga bättre svar än du redan fått i denna tråden. Forumet är väldigt bra som bollplank och för att vidga och få ny input, men vid en viss punkt ger det inte mycket mer och skrida till handling måste man göra själv.
Jag förstår att du är besviken, inte minst om "köpesyskonet" har det gott ekonomiskt ställt och kanske inte är det som praktiskt hjälper till mest. (Vi har och har haft flera sådana situationer i min släkt och då handlar det inte bara om fastigheter utan även om företag m.m) Ett exempel. Min farmor hade inte hunnit ha begravningen av min farfar förrän det började....I det här fallet hade hon inte ekonomisk möjlighet att behålla varken huset eller sommarhuset. Det var den ena aspekten men det som glömdes bort var att farmor ville inte bo kvar och bli påmind om sorgen och förlusten av sin livskamrat. Min pappa har många syskon. Alla utom 2 ville ha ut pengarna "sin del" som de kallade det, de ville att husen skulle ut på marknaden för marknadsmässigt pris (för att själva få ut så mycket som möjligt) eller själva köpa dem, fixa lite och på så sätt göra vinst. Alla var besvikna och det kopplades in lika många advokater m.m och min farmor fick samtal av sina barn, deras respektive och advokater.... (Och så var det stridigheterna med företaget samtidigt) Vem tänkte på farmor? Vem tänkte på att det här var hennes och farfars livsverk, att de själva kämpat en helvstid för att uppnå detta? Det slutade med att den som var absolut "pengatätast" och fysiskt ägnade minst tid till att hjälpa farmor fick köpa fastigheten (villan) tack vare att 2 syskon stannade upp och frågade vad farmor ville och lyssnade på henne. Det var de två syskonen som insåg att de inte hade möjlighet att ta hand om fastigheten så som farmor ville. Det här är 20 år sedan och 4 av 7 syskon pratar inte med varandra och inte med farmor. Är dessa avundsjuka gräl värda det? Han som fick köpa är han som verkligen bryr sig om farmor och ser henne. När han hjälper till så är det inte besvärligt utan "javisst"och med glädje. Han visar henne uppskattning för den hon är. Det har han alltid gjort men syskonen ser inte detta. Vi har ännu värre och större saker som pågår runt om i släkten nu.
Några tips:
Fundera på vad som är viktigast för dig. Bra relationer eller pengarna? Vill du själv köpa huset för det (huset) betyder så mycket för dig? Vill du så gärna ha huset för husets skull så berätta det för din mor. Nu! Om det är så att du verkligen misstänker att det är något "fuffens" på gång, en blåsning av ditt syskon gentemot din mamma, kontakta jurist och säg det också till din mamma och ditt syskon och stå för det.
Fråga din mamma varför hon säljer till syskonet och lyssna på vad hon verkligen säger.
Några tips:
Fundera på vad som är viktigast för dig. Bra relationer eller pengarna? Vill du själv köpa huset för det (huset) betyder så mycket för dig? Vill du så gärna ha huset för husets skull så berätta det för din mor. Nu! Om det är så att du verkligen misstänker att det är något "fuffens" på gång, en blåsning av ditt syskon gentemot din mamma, kontakta jurist och säg det också till din mamma och ditt syskon och stå för det.
Fråga din mamma varför hon säljer till syskonet och lyssna på vad hon verkligen säger.
Kontakta jurist omg, själv kommer jag att hamna i en ännu värre situation pga av hel och halv syskon, pengar och fastigheter som skaffats både före och efter mina föräldrar skilt sej och gift om sej.
Själv ska jag försöka få över alla tillgångar i en stiftelse.
Jag önskar TS lycka till.
Själv ska jag försöka få över alla tillgångar i en stiftelse.
Jag önskar TS lycka till.