Arbetsgivares inställning och pappaledighet
Har under min graviditet hängt mycket på ett "föräldraforum" och försökt få lite synpunkter på den här frågan men diskussionen gav ingenting så jag tänkte kolla här där det finns lite fler män och dessutom brukar vara en bra nivå på diskussionerna. Det är ju mycket debatter angående jämnt uttag av mamma och pappaledighet med väldigigt mycket åsikter. Jag vill själv att det ska vara så jämnt som möjligt men ogillar all form av lagstiftning kring detta och tycker ändå att det måste vara upp till varje familj att bestämma.
Nu när det snart är dags för oss så blir det att jag funderar lite mer på det där och då mer ur perspektivet hur mycket arbetsgivarens inställning påverkar. Jag och min sambo har ungefär samma lön, motsvarande karriärer inom olika områden (han jurist, jag konsult inom it/ekonomi), delar rätt lika på ansvar hemma och är inte sådär jättesugna på att vara hemma i evigheter då vi helt enkelt blir uttråkade av det.
Mitt företag uppmuntrar föräldraledighet, man kan lätt jobba hemifrån och alla pappor är hemma minst 6 månader, även de som har chefspositioner. Min sambos bransch (tänker inte klaga på hans företag då det faktiskt känns som ett väldigt bra företag att arbeta på och betydligt flexiblare än de flesta i den branschen. Man måste ju här också ta hänsyn till att jag jobbar på ett stort företag och han på ett litet där en persons frånvaro är mycket jobbigare för företaget att hantera) känns inte alls lika uppmuntrande till föräldraledighet och det påverkar karriären mer negativt.
Min sambo är nog ganska standard. Kämpar inte för jämställdhet, bryr sig inte om debatten utan ser det som en ickefråga. Skulle aldrig bråka med arbetsgivaren och ställa krav utan går efter de regler som finns.
Mina funderingar som varit nu på sistone handlar således om att borde inte det bästa för jämställdheten att fack och politiker ligger på arbetsgivare om att uppmuntra sina manliga anställda att vara pappalediga? Då skulle sådana som tex min sambo (som jag tror är ganska många) finna det helt naturligt att dela lika och jämställdheten skulle öka. Sedan så finns det ju helt andra aspekter också som ekonomi om man har väldigt olika löner, ibland vill kvinnan vara hemm väldigt länge osv.
Hur känner ni som är här? Känner ni att era arbetsgivare uppmuntrar eller hindrar er från att vara hemma länge?
Långt inlägg, jag vet. Hoppas ni orkar läsa.
Nu när det snart är dags för oss så blir det att jag funderar lite mer på det där och då mer ur perspektivet hur mycket arbetsgivarens inställning påverkar. Jag och min sambo har ungefär samma lön, motsvarande karriärer inom olika områden (han jurist, jag konsult inom it/ekonomi), delar rätt lika på ansvar hemma och är inte sådär jättesugna på att vara hemma i evigheter då vi helt enkelt blir uttråkade av det.
Mitt företag uppmuntrar föräldraledighet, man kan lätt jobba hemifrån och alla pappor är hemma minst 6 månader, även de som har chefspositioner. Min sambos bransch (tänker inte klaga på hans företag då det faktiskt känns som ett väldigt bra företag att arbeta på och betydligt flexiblare än de flesta i den branschen. Man måste ju här också ta hänsyn till att jag jobbar på ett stort företag och han på ett litet där en persons frånvaro är mycket jobbigare för företaget att hantera) känns inte alls lika uppmuntrande till föräldraledighet och det påverkar karriären mer negativt.
Min sambo är nog ganska standard. Kämpar inte för jämställdhet, bryr sig inte om debatten utan ser det som en ickefråga. Skulle aldrig bråka med arbetsgivaren och ställa krav utan går efter de regler som finns.
Mina funderingar som varit nu på sistone handlar således om att borde inte det bästa för jämställdheten att fack och politiker ligger på arbetsgivare om att uppmuntra sina manliga anställda att vara pappalediga? Då skulle sådana som tex min sambo (som jag tror är ganska många) finna det helt naturligt att dela lika och jämställdheten skulle öka. Sedan så finns det ju helt andra aspekter också som ekonomi om man har väldigt olika löner, ibland vill kvinnan vara hemm väldigt länge osv.
Hur känner ni som är här? Känner ni att era arbetsgivare uppmuntrar eller hindrar er från att vara hemma länge?
Långt inlägg, jag vet. Hoppas ni orkar läsa.
Jag har absolut varit uppmuntrad att ta ut den föräldraledighet som jag önskat (jag o frun har delat ganska exakt 50/50)... men jag förstår också din mans företag, för ett mindre företag som beror till stor del på vissa personer mer än andra blir väldigt lidande av att nån av de personerna är borta en längre tid... nån lagstiftning eller påtryckning från fack och regering skulle jag aldrig uppmuntra, men däremot skulle jag (om jag vore din man) inte ge upp min pappaledighet utan att starkt påpeka att jag skulle vilja vara ledig en längre tid... men att man kanske kan hitta en kompromiss.
Ska gå på min andra pappaledighet i höst nu, 6 månader. Arbetar på stort (mansdominerat)företag som uppmuntrar samtliga anställda att vara föräldralediga genom att erbjuda ekonomisk kompensation för att täcka för lönebortfallet som blir under föräldradagarna.
Känner väl ungefär samma som jag antar att de flesta mammor gör, att det inte direkt "gynnar" karriären så tillvida att man får ett avbrott där man blir tvungen att starta upp på nytt när man kommer tillbaks. Men det är mer av sakens natur i sig än inställning från företaget. Det som är lite knivigt för oss män som oftast stannar hemma 6 månader är att till skillnad från ett år eller ett och halvt, så är det svårare att hitta vikarier eftersom det brukar ta 6 månader bara att komma in i jobbet...jag har lite bekymrade, inte sura, miner från kvinnliga chefen angående just detta. Och hon hade nog uppskattat om jag tagit 2 månader istället för 6, i ärlighetens namn. Men så här är det, det är bara för arbetsgivaren att gilla läget och lösa situationen...och det gäller även på små bolag. Ingen är oumbärlig....världens mäktigaste man, USAs president, byter man ut över natt var fjärde eller åttonde år.
Med det sagt...vill man så kan man. Men för att inte sätta alla pappor på pottan vore det inte så dumt med 4-6 månaders reserverad föräldraledighet. Det skulle underlätta för många mammor och pappor och öka andelen barn som fick bättre kontakt med sina fäder. Jag är å andra sidan inte så mycket för kvotering. Svårt det där.
Ska också tillägga att föräldraledighet inte är en semester, och att det är rätt tråkigt, extremt stressigt och ganska kladdigt..och jag ser inte fram emot det, utan ser det mer som en investering för framtiden för både mina ungar och mig själv samt min fru och vår relation.
Känner väl ungefär samma som jag antar att de flesta mammor gör, att det inte direkt "gynnar" karriären så tillvida att man får ett avbrott där man blir tvungen att starta upp på nytt när man kommer tillbaks. Men det är mer av sakens natur i sig än inställning från företaget. Det som är lite knivigt för oss män som oftast stannar hemma 6 månader är att till skillnad från ett år eller ett och halvt, så är det svårare att hitta vikarier eftersom det brukar ta 6 månader bara att komma in i jobbet...jag har lite bekymrade, inte sura, miner från kvinnliga chefen angående just detta. Och hon hade nog uppskattat om jag tagit 2 månader istället för 6, i ärlighetens namn. Men så här är det, det är bara för arbetsgivaren att gilla läget och lösa situationen...och det gäller även på små bolag. Ingen är oumbärlig....världens mäktigaste man, USAs president, byter man ut över natt var fjärde eller åttonde år.
Med det sagt...vill man så kan man. Men för att inte sätta alla pappor på pottan vore det inte så dumt med 4-6 månaders reserverad föräldraledighet. Det skulle underlätta för många mammor och pappor och öka andelen barn som fick bättre kontakt med sina fäder. Jag är å andra sidan inte så mycket för kvotering. Svårt det där.
Ska också tillägga att föräldraledighet inte är en semester, och att det är rätt tråkigt, extremt stressigt och ganska kladdigt..och jag ser inte fram emot det, utan ser det mer som en investering för framtiden för både mina ungar och mig själv samt min fru och vår relation.
Redigerat:
Medlem
· Västerbottens län
· 17 800 inlägg
Eftersom jag jobbar mycket hemma så tog jag inte ut någon föräldraledighet alls, då fick vi vara tillsammans väldigt mycket.
Protte
Protte
Jag var själv inte pappaledig mer än 2 månader per barn. Men det berodde delvis på att min fru hade ganska struligt jobb då, och mer än gärna "höll sig undan" från en lång rad omorganisationer. Hon hade en chefsposition inom kommunen där man koncentrerade organisationen så att från att ha basat för ca 25 anställda så slutade det med direktledning av ca 300, utan "rätt" att inrätta mellannivåer. Både hon och i princip alla hennes kolleger på den nivån hoppade av, arbetssituationen blev ohållbar. Det där hände under småbarnsåren.
Jag arbetade då på ett stort företag där pappaledighet inte var något problem. När min yngsta var 4 år så startade jag ett bolag, ett dotterbolag till ett Amerikanskt bolag, jag blev VD. De som verkade mest förvånade över vårt svenska system var min kolleger på det franska dotterbolaget, amerikanerna såg det med som något "exotiskt". Som VD för ett litet nystartat kontor blev jag snabbt medveten om problemen runt föräldraledighet, men vi tog det med jämnmod. Mina anställda var mestadels experter och hade åldersmässigt passerat de yngre småbarnsåren.
Det bolag jag drev var så lönsamt att vi kunde ta sådana problem med en klackspark, men jag har stor förståelse för att företag med mer normal lönsamhet kan få stora bekymmer.
Jag tror att det kan var bra att stå upp för sina rättigheter i sådana här frågor. Som exempel har jag en släkting som på 70 talet hävdade sin rätt att ta ut pappaledighet, han arbetade då som controler (osäker på exakt titel) i ett stort bolag (typ 2000 anställda i Sverige). Glåporden från ledningen kom, "kommunistjävel" osv. Fem år senare var han VD i bolaget.
Jag arbetade då på ett stort företag där pappaledighet inte var något problem. När min yngsta var 4 år så startade jag ett bolag, ett dotterbolag till ett Amerikanskt bolag, jag blev VD. De som verkade mest förvånade över vårt svenska system var min kolleger på det franska dotterbolaget, amerikanerna såg det med som något "exotiskt". Som VD för ett litet nystartat kontor blev jag snabbt medveten om problemen runt föräldraledighet, men vi tog det med jämnmod. Mina anställda var mestadels experter och hade åldersmässigt passerat de yngre småbarnsåren.
Det bolag jag drev var så lönsamt att vi kunde ta sådana problem med en klackspark, men jag har stor förståelse för att företag med mer normal lönsamhet kan få stora bekymmer.
Jag tror att det kan var bra att stå upp för sina rättigheter i sådana här frågor. Som exempel har jag en släkting som på 70 talet hävdade sin rätt att ta ut pappaledighet, han arbetade då som controler (osäker på exakt titel) i ett stort bolag (typ 2000 anställda i Sverige). Glåporden från ledningen kom, "kommunistjävel" osv. Fem år senare var han VD i bolaget.
Jag tycker att man måste våga stå på sig gentemot arbetsgivaren. Dels för sin egen (och familjens) skull, dels för att inte göra det än svårare för nästa person som vill vara föräldraledig.
Jag har full förståelse för att det är en utmaning för små företag att få in ersättare men det är en situation som man helt enkelt måste lösa. Föräldraledighet är ju på ett sätt en ideal frånvarosituation eftersom man blir förvarnad i god tid och därmed har bra chans att lösa situationen på bästa sätt. Den anställde har under alla omständigheter rätt till så lång föräldraledighet som han/hon vill.
Kan tillägga att jag själv driver företag, utan anställda. Det fanns alltså ingen som kunde backa upp för mig när jag var föräldraledig i drygt ett år. Jag har tappat uppdragsgivare under föräldraledigheten vilket givetvis suger ... inkomsten är fortfarande kännbart lägre ett halvår efter att jag började jobba igen. Men det är värt det.
Jag har full förståelse för att det är en utmaning för små företag att få in ersättare men det är en situation som man helt enkelt måste lösa. Föräldraledighet är ju på ett sätt en ideal frånvarosituation eftersom man blir förvarnad i god tid och därmed har bra chans att lösa situationen på bästa sätt. Den anställde har under alla omständigheter rätt till så lång föräldraledighet som han/hon vill.
Kan tillägga att jag själv driver företag, utan anställda. Det fanns alltså ingen som kunde backa upp för mig när jag var föräldraledig i drygt ett år. Jag har tappat uppdragsgivare under föräldraledigheten vilket givetvis suger ... inkomsten är fortfarande kännbart lägre ett halvår efter att jag började jobba igen. Men det är värt det.
Det finns helt andra aspekter för mig som gör det "omöjligt" att dela lika och det är att det bara är mamman som kan amma.
Angående frågan om arbetsgivarens syn på det hela så har detta varit en ickefråga på min arbetsplats.
Jag har varit ledig 6mån/barn.
Angående frågan om arbetsgivarens syn på det hela så har detta varit en ickefråga på min arbetsplats.
Jag har varit ledig 6mån/barn.
Det beror ju på vad man har för utgifter.
Taket är ett prisbasbelopp dvs ca 44.000 kr/månad. De flesta företag brukar fylla ut till 90% av lönen. Står i många kollektivavtal.
Jag tycker det är mer att det är dagis som styr. Dvs om man får barn på sommaren så kanske mamman är hemma 8-10 månader resterande månader är det dagis som styr hur länge pappan är hemma.
Inga dagis som vi kontaktat tar in mitt i terminen.Det är Aug eller januari som gäller.
Taket är ett prisbasbelopp dvs ca 44.000 kr/månad. De flesta företag brukar fylla ut till 90% av lönen. Står i många kollektivavtal.
Jag tycker det är mer att det är dagis som styr. Dvs om man får barn på sommaren så kanske mamman är hemma 8-10 månader resterande månader är det dagis som styr hur länge pappan är hemma.
Inga dagis som vi kontaktat tar in mitt i terminen.Det är Aug eller januari som gäller.
Samma här. När jag tog ut de tio första dagarna efter förlossningen fick jag en smärre chock. Fick mindre än hälften av min ordinarie lön från Försäkringskassan, och då är jag ändå inte speciellt högavlönad.Cujo skrev:
Tjejen är däremot skittrött på sitt jobb, med all rätt. Så hon vill gå hemma så länge det går, och förhoppningsvis hitta ett nytt jobb under tiden.
Jo inkomstbortfallet är såklart en viktig aspekt. Jag och min sambo har i princip samma lön så oavsett vem som tar ut så är bortfallet detsamma. Vi har planerat nu att jag är hemma i 7 månader och sedan har vi 5 månader där en jobbar två dagar i veckan och den andra 3 och sedan så är han hemma i tre månader. Min sambo skulle såklart kunnna vara hemma längre men han är lite präglad av miljön han befinner sig i och vill inte skapa problem och de ha jag förståelse för. Är som sagt ett litet företag. Sedan är det ju som sagt så att han är i grunden inte intresserad av varken jämlikhetsfrågor eller att vara hemma länge (precis som skrivits ovan så är det faktiskt inte så kul). Tror att det är ganska många som honom och där kan jag känna att om miljön på företagen var så som det är hos oss där cheferna snarare tycker det är konstigt om en pappa är hemma kortare än sex månader så skulle sådana som han vara hemma längre. Vilket skulle förbättra "statistiken" en hel del.
Och vill också flika in att jag inte är ute efter att just han ska vara hemma längre just nu då jag tycker vi hittat en tillfredsställande lösning. Det är bara något jag funderat kring eftersom att vi ju inte delar lika trots att jag tycker man ska försöka göra det och egentligen har så lika förutsättningar med lön och liknande. Så då har jag funderat lite på varför vi inte delar lika och kommit fram till att det väldigt mycket av att synen på föräldraledighet är så olika där vi arbetar och vi borde väl inte vara unika på något sätt.
Och vill också flika in att jag inte är ute efter att just han ska vara hemma längre just nu då jag tycker vi hittat en tillfredsställande lösning. Det är bara något jag funderat kring eftersom att vi ju inte delar lika trots att jag tycker man ska försöka göra det och egentligen har så lika förutsättningar med lön och liknande. Så då har jag funderat lite på varför vi inte delar lika och kommit fram till att det väldigt mycket av att synen på föräldraledighet är så olika där vi arbetar och vi borde väl inte vara unika på något sätt.
Jag tänkte passa på att tala lite väl om min arbetsgivare (SCB) eftersom just när det kommer till att kombinera arbete med familjeliv är de ruggigt bra. När jag berättade för min chef att jag skulle få barn frågade han spontant om jag skulle vara hemma i 6 eller 12 månader, eller om jag kanske ville vara hemma längre ändå. Nu slutade det med en ledighet på 9 månader för min del vilket nog var ganska normalt jämför med de andra männen på min avdelning. De kortaste pappaledigheterna låg runt 6 månader och de längsta på ca 15 månader.
Utöver den mycket accepterande attityden till pappaledighet så ingår det i vår policy att man inte får lägga möten före kl 9 eller efter kl 15 just för att de som måste hämta eller lämna på dagis inte ska bli lidande.
Personligen tror jag att en accepterande attiyd från arbetsgivare och kollegor är en väldigt viktig faktor för att få fler män att vara lediga längre. Självklart förlorar man ju lite i lön om man slår i inkomsttaket men de flesta vettiga arbetsgivarna betalar ju ut det som fattas för att man ska nå upp till 90% av lönen. Och slumpar det sig så att man inte har en arbetsgivare som betalar ut den ersättningen får man väl fråga sig själv vad man tycker är viktigast. Att stirra sig blind på röriga excel-ark eller umgås med sina barn.
Utöver den mycket accepterande attityden till pappaledighet så ingår det i vår policy att man inte får lägga möten före kl 9 eller efter kl 15 just för att de som måste hämta eller lämna på dagis inte ska bli lidande.
Personligen tror jag att en accepterande attiyd från arbetsgivare och kollegor är en väldigt viktig faktor för att få fler män att vara lediga längre. Självklart förlorar man ju lite i lön om man slår i inkomsttaket men de flesta vettiga arbetsgivarna betalar ju ut det som fattas för att man ska nå upp till 90% av lönen. Och slumpar det sig så att man inte har en arbetsgivare som betalar ut den ersättningen får man väl fråga sig själv vad man tycker är viktigast. Att stirra sig blind på röriga excel-ark eller umgås med sina barn.
"Utöver den mycket accepterande attityden till pappaledighet så ingår det i vår policy att man inte får lägga möten före kl 9 eller efter kl 15 just för att de som måste hämta eller lämna på dagis inte ska bli lidande."
Banne mig det finaste jag hört på länge
Banne mig det finaste jag hört på länge
Jag jobbar i ett hyffsat stort företag som är klart kvinnodominerat. Jag är man kanske jag ska säga. Här är det inget snack om att föräldraledighet skulle vara ett problem. Vi får såklart problem som en effekt. En period var det babyboom här och nästan halva personalstyrkan var hemma samtidigt. Det var lite körigt men det går ju.
Frun har varit hemma med barnet nu de först 7 ½ månaderna. Om en vecka går jag hem på 50% och kör så resten av året. Det är en kompromiss då jag dels vill ha kvar en fot på jobbet så man inte missar några möjligheter, men också för att helst hade nog frugan fortsatt att vara hemma året ut men får nöja sig med halvtid och mjukstarta med jobbet igen. Dessutom vill jag inte bli en av de där papporna som för sent inser att jag ägnat alldeles för lite tid åt mitt barn.
Frun tjänar lite mer än mig så det lönar sig om jag är hemma och hon jobbar!
Frun har varit hemma med barnet nu de först 7 ½ månaderna. Om en vecka går jag hem på 50% och kör så resten av året. Det är en kompromiss då jag dels vill ha kvar en fot på jobbet så man inte missar några möjligheter, men också för att helst hade nog frugan fortsatt att vara hemma året ut men får nöja sig med halvtid och mjukstarta med jobbet igen. Dessutom vill jag inte bli en av de där papporna som för sent inser att jag ägnat alldeles för lite tid åt mitt barn.
Frun tjänar lite mer än mig så det lönar sig om jag är hemma och hon jobbar!
Jag och min fru har delat lika, typ 7mån var med båda barnen. På mitt jobb (konsultfirma elektronik/data) är föräldraledighet på heltid inga problem, de pushar till och med för att man ska passa på att umgås med sina barn när de är små för annars kommer man ångra att man inte gjorde det, dock är de inte lika glada i att man jobbar deltid då man blir svårsåld men de går med på det ändå.
