Ångrar försäljningen- fortfarande!
Det här kanske låter dumt, men jag har ett stort problem: För tre år sedan sålde jag, i en väldigt stressad situation, ett hus. Just då trodde jag att det rätta var att börja om i ett annat område, men så snart alla papper var påskrivna ångrade jag mig. Problemet är att jag fortfarande gör det. Det är inget fel på området jag bor i nu, inte heller på min bostad (jag har t o m två), men jag vill bara ha tillbaka mitt gamla hus. Jag saknar det, området, grannarna- ja, allt. Jag förstår ju naturligtvis att jag inte kan få tillbaka det jag hade, men jag undrar ändå om någon här varit i samma situation och vad ni gjorde åt det?? Gör mitt bästa för att flytta tillbaka, men egentligen vill jag ju bara ha mitt gamla hus och det är ju naturligtvis omöjligt. Vissa saker får man uppenbarligen lära sig den hårda vägen...
Med rätt kapital är väl inget omöjligt. Zlatan knackade väl på dörren och gav ett bud ägaren inte kunde neka. Hur mycket är huset värt för dig?
Tanken har föresvävat mig. Vill inte framstå som alltför galen dock 
.
.
Acceptera läget. En del val vi gör inser vi efteråt inte var det bästa. Går det inte att ändra får vi försöka se det bästa i det vi har, konsekvenserna av valet.
Ett hus är bara ett hus. Du har fortfarande tak över huvudet, mat för dagen, vänner, en meningsfylld tillvaro?
Ett hus är bara ett hus. Du har fortfarande tak över huvudet, mat för dagen, vänner, en meningsfylld tillvaro?
Vad menar du att du har att förlora? Skulle du själv se den andra personen som galen? Jag vet att jag inte hade gjort det. Hade jag varit i den sitsen och haft de tankarna hade jag gjort det utan att tveka och inte ”accepterat läget” - friskt vågat, hälften vunnet. Lycka till hur du än gör.F Falkberget74 skrev:Tanken har föresvävat mig. Vill inte framstå som alltför galen dock
Precis ... Jag minns en flickvän jag ångrade att jag gjorde slut med en gång...MrJay skrev:
Ett tag senare frågade jag om vi kunde få ihop det igen men nej...
Ytterligare ett tag senare frågade jag hennes nya kille om vi kunde dela på henne mot ersättning och det var ok för både henne och för honom.. Så allt går att lösa om viljan finns... Och man har tur