OK. Citatet från Wikipedia kan så klart vara fabricerat, så jag skall inte säga emot dig utan konstaterar endast att det nämns där.B nord123 skrev:
Nja. Man får samtidigt inte hindra en ägare att nyttja sin tomt så ex kan en markägare be allmänhet att lämna hans brygga när hen skall bada och sola. Däremot är det svårt att kasta ut någon ur ens skog ex.D Daniel 109 skrev:
Allemansrätten bygger på färdselrätt. Att färdas genom skogsmark utan att störa eller förstöra. Det innebär även en Allemansskyldighet att visa social hänsyn.
Tex att inte gå i odlad mark. Att inte vistas i naturen vid jakt älgjakt eller störa pågående verksamhet i de gröna näringarna inkl jakt
Tex att inte gå i odlad mark. Att inte vistas i naturen vid jakt älgjakt eller störa pågående verksamhet i de gröna näringarna inkl jakt
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 21 978 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 21 978 inlägg
Med tanke på samhällsutvecklingen sedan 1940-talet så kanske det är dags att rebranda "allemansrätten" som "allemansskyldigheten"?
Kommersiell bärplockning har aldrig av hävd kunnat ingå i någon Allé mans rättighet
Turism på annans fastighet kan heller inte ingå i allé mans rätt.
Strandskyddet som hindrar markägaren att nyttja sin fastighet finns inget stöd i någon allé mannens rätt.
Vi återkommer till ämnet så här 1½ år senare och just detta med bärplockningens historia retar faktiskt fortfarande min nyfikenhet.B nord123 skrev:
Varifrån kommer egentligen bären i syltburkarna på butikshyllan? Framför allt historiskt, men även i nutid?
Är de importerade? Har de plockats i bärproducenternas egna skogar? Eller tecknar bärproducenterna avtal med ägarna av skogen där bären plockas?
Tidigare var det främst självförsörjning man plockade för eget husbehov.C cpalm skrev:
Fanns inte mycket sylt att köpa och då lokalt av små oftast typ bönder.
Har aldrig funnits någon kommersiell importerad vinstdriven bärplockningsindustri.
Tidigare var Sverige ett fattigt land med småjordbruk där det gällde att överleva och ta tillvara allt som naturen kunde ge bärplockning för husbehov var en del i att få mat på bordet för landsbygdens folk, främst var det bondmora och barn som hjälptes åt att plocka för husbehov.
Man ska komma ihåg att bären oxå är en viktig föda till alla fåglar, djur som Björn m m som lever av bär. Dagens kommersiella bärplockarindustri uppträder olämpligt med importerad och under smått slavlika former då de lockas hit med löfte om bärfyllda skogar och lättförtjänta pengar, bäruppköparen tillhandahåller kartor och oftast risiga och trafikfarliga obesiktade fordon. Låsta vägbommar bryts upp, enskilda vägar och skogsvägar körs sönder, omfattande nedskräpning förekommer samt olagliga läger i skogarna med ibland skogsbränder. Markägare lämnas att bekosta vägunderhåll och städning av dessa läger utan tillstånd. Markägare själva får sina egna smultronställen vandaliserade och rensade på bär. Odlingar och skogsplanteringar trampas ner med bestående skador som följd. älgjägare blir störda. Och hindrade i jakten. näringsverksamheten och jägare blir störda av folk som int begrip Svenska och som inte går att prata med.
Redigerat:
Jovisst, det inser ju alla att kommersiell bärplockning hänger ihop med förekomsten av kommersiella bärprodukter.B nord123 skrev:
Men samtidigt verkar ju inte kommersiell försäljning av bärprodukter vara något jättenytt påfund(?)
Man läser t.ex. att man kunde köpa norrländska bär i Stockholm redan på medeltiden och att det växte fram en signifikant bärindustri redan på 1800-talet.
Folk har plockat bär för avsalu i hundratals år. Av gammalt handlade det mest om lingon och hjortron som gick enkelt att konservera men sedan socker började gå att få tag på för ett rimligt pris blev det andra bär också.
Så länge skogen var samfälld plockade man där man ville och när de samfällda skogarna delades ut till gårdarna enligt mantal och andel ansågs bärplockningen så viktig att man lät den förbli fri för alla. Redan då insåg man att om bärplockaren måste betala en andel till markägaren räcker inte förtjänsten till uppehället och inga bär blir plockade eftersom produktiviteten är så pass låg. Dessutom flyttar sig bären från plats till plats och det är inte rimligt att en skogsägare har mer hallon än man hinner plocka men inte får ett enda lingon medan en annan låter sina lingon ruttna i skogen men inte får ett ända hallon och så kan det bli ombytta roller något tiotal år senare.
Det där vet jag själv som skogsägare. I vårt skifte har endast funnits blåbär de senaste 10 åren. Skall vi få andra bär skall de plockas i andras skiften. Rågrannen har hallon hur mycket som helst men plockar ingenting så där plockar vi våra hallon med stöd av allemansrätten.
Som jag ser det kom problemen först kring sekelskiftet 2000 när det inte längre var lokalbefolkningen utan billigarbetskraft från fattigländer som plockade bären. Det var omkring 1995 som priskonkurrensen från före detta Sovjetunionen som då hade öppnats blev svår för de nordiska bärföretagen och då sänkte uppköparna bärpriserna tills det inte längre går att plocka bär och få någon vinst ur det hur man än gör. Under några år blev bären kvar i skogen och sedan började det dyka upp U-landsmedborgare på slavkontrakt som plockar bären.
Så länge skogen var samfälld plockade man där man ville och när de samfällda skogarna delades ut till gårdarna enligt mantal och andel ansågs bärplockningen så viktig att man lät den förbli fri för alla. Redan då insåg man att om bärplockaren måste betala en andel till markägaren räcker inte förtjänsten till uppehället och inga bär blir plockade eftersom produktiviteten är så pass låg. Dessutom flyttar sig bären från plats till plats och det är inte rimligt att en skogsägare har mer hallon än man hinner plocka men inte får ett enda lingon medan en annan låter sina lingon ruttna i skogen men inte får ett ända hallon och så kan det bli ombytta roller något tiotal år senare.
Det där vet jag själv som skogsägare. I vårt skifte har endast funnits blåbär de senaste 10 åren. Skall vi få andra bär skall de plockas i andras skiften. Rågrannen har hallon hur mycket som helst men plockar ingenting så där plockar vi våra hallon med stöd av allemansrätten.
Som jag ser det kom problemen först kring sekelskiftet 2000 när det inte längre var lokalbefolkningen utan billigarbetskraft från fattigländer som plockade bären. Det var omkring 1995 som priskonkurrensen från före detta Sovjetunionen som då hade öppnats blev svår för de nordiska bärföretagen och då sänkte uppköparna bärpriserna tills det inte längre går att plocka bär och få någon vinst ur det hur man än gör. Under några år blev bären kvar i skogen och sedan började det dyka upp U-landsmedborgare på slavkontrakt som plockar bären.
