Som någon tidigare skrev, detta med arv är det värsta som finns.
Min mor dog för c:a ett decennium, min styvfar som var gift med henne var förkrossad då dödsfallet skedde med en olycka.
Så satt vi där hos bouppteckningen, allt gicks igenom, dom hade bra ekonomi, fin bil, stor båt, fint hus e.t.c så kom vi till punkten när boupptecknaren tittar på min styvfar och säger -Du vet att xxxxx har rätt till det här och det här, bla bla bla.
Det räcker sa jag, jag avskriver mig allt, vill inte ha en krona av detta, endast någon minnes sak duger sa jag, men jag avskriver mig allt sa jag, som vuxen med arbete och eget hus och ekonomi så klarar jag mig.
Detta hade aldrig förrättaren hört talas om tidigare, han hämtade papper som det stod att jag avsade mig allt o.s.v.
Min styvfar blev chockad och i sin tur skrev testamente att allt tillfaller mig när han lämnar jordelivet.
Nu har han träffat en ny, lyckligt gift, det är jag glad för, testamentet han skrev är numera ogiltigt p.g.a giftermålet, men inte gräver jag ner mig för det, han har det bra i sina sista år ser det ut som, det är värt mer för mig än bråk om arv.
Låt det 3:e syskonet få rätt till sitt arv, vem vet, det kanske väljer att avstå p.g.a dom inte ens träffats, har inte eran far velat veta av det, så kanske denne inte vill veta av arvet.
Men snälla, gnäll inte över små ting som denne har rätt till, stå upp å va mänsklig.
Min mor dog för c:a ett decennium, min styvfar som var gift med henne var förkrossad då dödsfallet skedde med en olycka.
Så satt vi där hos bouppteckningen, allt gicks igenom, dom hade bra ekonomi, fin bil, stor båt, fint hus e.t.c så kom vi till punkten när boupptecknaren tittar på min styvfar och säger -Du vet att xxxxx har rätt till det här och det här, bla bla bla.
Det räcker sa jag, jag avskriver mig allt, vill inte ha en krona av detta, endast någon minnes sak duger sa jag, men jag avskriver mig allt sa jag, som vuxen med arbete och eget hus och ekonomi så klarar jag mig.
Detta hade aldrig förrättaren hört talas om tidigare, han hämtade papper som det stod att jag avsade mig allt o.s.v.
Min styvfar blev chockad och i sin tur skrev testamente att allt tillfaller mig när han lämnar jordelivet.
Nu har han träffat en ny, lyckligt gift, det är jag glad för, testamentet han skrev är numera ogiltigt p.g.a giftermålet, men inte gräver jag ner mig för det, han har det bra i sina sista år ser det ut som, det är värt mer för mig än bråk om arv.
Låt det 3:e syskonet få rätt till sitt arv, vem vet, det kanske väljer att avstå p.g.a dom inte ens träffats, har inte eran far velat veta av det, så kanske denne inte vill veta av arvet.
Men snälla, gnäll inte över små ting som denne har rätt till, stå upp å va mänsklig.
Oj! Visste inte att jag hade nån aktning i dina ögon! Den skulle jag ju varit mer rädd om ifall jag vetat!harry73 skrev:
Och, mina åsikter är väl inte så pk i det här fallet, men det är alltid roligt att reta upp folk!
Några praktiska råd och tips på vägen som inte blandar in några moraliska aspekter, helt enkelt eftersom det finns för lite att bedöma TS situation utifrån:
1) Undvik alla tips och tricks som handlar om att gömma undan egendom. De allra flesta kommer att upptäckas och du kommer att kast bort 1-2 år av ditt liv på arvstvister. När de är klara riskerar du att vara bitter och pank. Det finns nästan bara förlorare i arvstvister.
2) Det är ingen lösning att "skriva över" egendom på den andra parten om den första parten går bort inom kort. De ändringar av ägandeskapet som gjorts kort tid innan ett dödsfall kommer antingen att kunna återvinnas eller kommer att kunna betraktas som förskott på arv. Däremot finns det goda möjligheter att lyckas med detta om det görs i god tid innan, typ 5-10 år innan ett dödsfall. Det öppnar dock dörren för andra risker, såsom skilsmässa på initiativ av den part som fick all egendom hos sig som enskild egendom.
3) Om det finns stora mängder pengar att förfoga över kan det vara en lösning att teckna kapitalförsäkring. När den som äger kapitalförsäkringen avlider, finns det nämligen möjlighet att pengarna betalas ut till en fri krets av förmånstagare istället för till dödsboet. Det innebär att utfallande belopp inte kommer att tillhöra bodelningen alls. Återigen gäller dock att det görs tillräckligt länge före ett dödsfall för att det inte ska leda till en jämkning av fördelningen av övrig kvarlåtenskap.
4) Om syftet är att skydda den kvarlevande modern från att behöva flytta från bostadsrätten skulle jag istället rekommendera en annan lösning. Låt fadern skriva ett testamente som tydligt anger att särkullbarnet har rätt till samma arvslott som de övriga två barnen (tredjedel av pappans halva rätt av den gemensamma egendomen), men att arvslotten enbart faller ut om särkullbarnet är villig att vänta på arvet till dess mamman också gått bort. Om särkullbarnet inte är villig att skjuta upp sitt anspråk får särkullbarnet istället nöja sig med enbart laglotten (halva arvslotten). Ofta kan denna lösning göra att särkullbarnet känner sig juste behandlad samtidigt som modern tillförsäkras att kunna bo kvar. För de två andra gemensamma barnen leder det dock till att det slutliga arvet blir något mindre, men ofta är det värt det för att ge modern en anständig sista tid och att slippa uppslitande arvstvister. Och vem vet, kanske kan ett nytt (halv)syskon var en positiv faktor i kalkylen när livet ska summeras.
1) Undvik alla tips och tricks som handlar om att gömma undan egendom. De allra flesta kommer att upptäckas och du kommer att kast bort 1-2 år av ditt liv på arvstvister. När de är klara riskerar du att vara bitter och pank. Det finns nästan bara förlorare i arvstvister.
2) Det är ingen lösning att "skriva över" egendom på den andra parten om den första parten går bort inom kort. De ändringar av ägandeskapet som gjorts kort tid innan ett dödsfall kommer antingen att kunna återvinnas eller kommer att kunna betraktas som förskott på arv. Däremot finns det goda möjligheter att lyckas med detta om det görs i god tid innan, typ 5-10 år innan ett dödsfall. Det öppnar dock dörren för andra risker, såsom skilsmässa på initiativ av den part som fick all egendom hos sig som enskild egendom.
3) Om det finns stora mängder pengar att förfoga över kan det vara en lösning att teckna kapitalförsäkring. När den som äger kapitalförsäkringen avlider, finns det nämligen möjlighet att pengarna betalas ut till en fri krets av förmånstagare istället för till dödsboet. Det innebär att utfallande belopp inte kommer att tillhöra bodelningen alls. Återigen gäller dock att det görs tillräckligt länge före ett dödsfall för att det inte ska leda till en jämkning av fördelningen av övrig kvarlåtenskap.
4) Om syftet är att skydda den kvarlevande modern från att behöva flytta från bostadsrätten skulle jag istället rekommendera en annan lösning. Låt fadern skriva ett testamente som tydligt anger att särkullbarnet har rätt till samma arvslott som de övriga två barnen (tredjedel av pappans halva rätt av den gemensamma egendomen), men att arvslotten enbart faller ut om särkullbarnet är villig att vänta på arvet till dess mamman också gått bort. Om särkullbarnet inte är villig att skjuta upp sitt anspråk får särkullbarnet istället nöja sig med enbart laglotten (halva arvslotten). Ofta kan denna lösning göra att särkullbarnet känner sig juste behandlad samtidigt som modern tillförsäkras att kunna bo kvar. För de två andra gemensamma barnen leder det dock till att det slutliga arvet blir något mindre, men ofta är det värt det för att ge modern en anständig sista tid och att slippa uppslitande arvstvister. Och vem vet, kanske kan ett nytt (halv)syskon var en positiv faktor i kalkylen när livet ska summeras.
Eller så tar mannen sitt ansvar, och är en involverad far utifrån de förutsättningar som finns. En närvarande far behöver inte alltid betyda fysiskt närvarande, det går att vara engagerad på andra sätt. Bryr man sig inte ett skit anser jag att man åtminstone ska få betala för sig, och barnet ska ha rätt till arv.K Kirre2 skrev:
Jag kan säga att jag inte har hört någon pappa, vars barn kommit till av misstag, som ångrar att han tagit del i sin barns uppväxt. Däremot flera som ångrar det motsatta (även om det sitter hårt inne att erkänna det).
Tråden spinner OT, men med inlägg som detta är det svårt att hålla sig från att kommentera.
Så vitt jag vet är hälften av egendomen mammas och andra hälften delas med barn + särkullbarn. Särkullbarn har rätt att få ut sin del direkt.C Ceci skrev:
Det kan kosta blod, svett och tårar att uppfostra barn, men det kan betala sig på så många sätt (om än inte ekonomiskt). Det vittnar flera som blivit ”påtvingade” barn om. Därför blir jag nyfiken på varför den personen du hänvisar till tycker han gjort fel val?K Kirre2 skrev:
Medlem
· Blekinge
· 9 682 inlägg
Hur vet du det? Kanske han har en mycket bättre pappa!P PiaHelena skrev:
Kanske i din räkning så är det bara den biologiska fadern som räknas.P PiaHelena skrev:
Men för de flesta andra så är det inte pappret som räknas.
Det är faktiskt intressant vilken makt kvinnan har. Hon kan välja att göra abort och mannen kan inte göra någonting. Visst är det intressant... Vart kan jag klaga någonstans? Här är bara tråden för pappan som försvann. Men här är det barnet som försvann...M MetteKson skrev:
Jag tycker det är en intressant tanke.
Nej jag vill inte ändra några abortlagar. I vilket fall som helst inte försämra det för kvinnan. Om ni vill tycka att jag är ett svin gärna för mig. Men berätta vad jag gjort för fel.
Jag är inte intresserad av hur kvinnans kropp fungerar och barn blir till.
Det vet jag redan.
Va menar du att jag inte tjänar pengar på å ha barnM MetteKson skrev:
Men första året så skulle man nog kunna gå med ett litet plus.
Men när det blivit en siffra till framför så blir det också ett plus resultat. Men inte där ekonomen tittar.... Utan i hjärtat
Frågan är relevant och borde kunna besvaras utan att halva forumet blir kränkta.
Om t.ex. ett av barnen till en person blir grovt kriminell och bara orsakar sorg för resten av familjen.. ska denne ha rätt till arv? Eller tvärtom, en släkting tar på sig vård av en mor eller mormor.. kan denna få mer i arv?
Svaren borde vara ungefär samma som frågan som ställts.
Om t.ex. ett av barnen till en person blir grovt kriminell och bara orsakar sorg för resten av familjen.. ska denne ha rätt till arv? Eller tvärtom, en släkting tar på sig vård av en mor eller mormor.. kan denna få mer i arv?
Svaren borde vara ungefär samma som frågan som ställts.
