Är det värt att vänta på att ev få köpa fastigheten
Hej!
Har lokaliserat en fastighet i jakten på ett ställe att bosätta sig på.
När jag var förbi den och kikade så kändes läget och uppläget lite för bra för att vara sant.
Fastigheten innehåller 7ha åkermark samt 7ha skog.
En del mindre byggnader (tänk uthus a la 40-70 tal) samt en huvudbyggnad. Det finns även en ”bryggstu” cirka 30 meter från huvudbostaden. Taxeringsvärde cirka 800k.
Bryggstun + ~200m2 är avstyckat från stamfastigheten.
Huvudbostaden är väldigt sliten och i behov av en väldig renovering för att ens bruka i det sätt den använts till förut (endas sommarboende vill säga). Tanken är att riva den och bygga en ny bostad då det är så omfattande att renovera och fixa så det uppfyller några som helst krav på tillgänglighet och energianvändning.
Kontaktade mannen som äger fastigheten (bor 100 mil från den, och är 80 år gammal).
Förklarade min syn på det hela och min ambition. Det visade sig att vi är släkt till och med långväga (min farmors kusin).
Han var helt i linje med min tanke och kunde utan problem tänka sig att sälja.
Sedan kontaktade han barnen (Som också bor 100 mil därifrån). De har inte varit där på 5-6 år och väldigt lite innan det. Mannen har varit besviken på dem att de inte varit intresserad av huset och funderat i omgångar på att sälja.
Barnen ville inte att han skulle sälja.
Sedan kontaktade han sin svägerska (som äger bryggstun) och hon var ej intresserad att tänka på saken ens (hon är 84 år).
Han återkom och var ångerfull kring det hela och sa att det inte riktigt var moget att ta det nu.
Min fråga är således (eftersom jag är så kluven), är det värt att vänta och hoppas på det bästa. Eller kan man återkomma med något strategiskt? Jag vill liksom inte tjata på en fastighet som är hans.
Vi har letat en längre tid och känner oss liksom i startgroparna för att få komma igång. Det stämmer så bra för det i våra liv just nu och 2 år framåt. Men sedan vet man ju aldrig vad framtiden ger givetvis.
Har lokaliserat en fastighet i jakten på ett ställe att bosätta sig på.
När jag var förbi den och kikade så kändes läget och uppläget lite för bra för att vara sant.
Fastigheten innehåller 7ha åkermark samt 7ha skog.
En del mindre byggnader (tänk uthus a la 40-70 tal) samt en huvudbyggnad. Det finns även en ”bryggstu” cirka 30 meter från huvudbostaden. Taxeringsvärde cirka 800k.
Bryggstun + ~200m2 är avstyckat från stamfastigheten.
Huvudbostaden är väldigt sliten och i behov av en väldig renovering för att ens bruka i det sätt den använts till förut (endas sommarboende vill säga). Tanken är att riva den och bygga en ny bostad då det är så omfattande att renovera och fixa så det uppfyller några som helst krav på tillgänglighet och energianvändning.
Kontaktade mannen som äger fastigheten (bor 100 mil från den, och är 80 år gammal).
Förklarade min syn på det hela och min ambition. Det visade sig att vi är släkt till och med långväga (min farmors kusin).
Han var helt i linje med min tanke och kunde utan problem tänka sig att sälja.
Sedan kontaktade han barnen (Som också bor 100 mil därifrån). De har inte varit där på 5-6 år och väldigt lite innan det. Mannen har varit besviken på dem att de inte varit intresserad av huset och funderat i omgångar på att sälja.
Barnen ville inte att han skulle sälja.
Sedan kontaktade han sin svägerska (som äger bryggstun) och hon var ej intresserad att tänka på saken ens (hon är 84 år).
Han återkom och var ångerfull kring det hela och sa att det inte riktigt var moget att ta det nu.
Min fråga är således (eftersom jag är så kluven), är det värt att vänta och hoppas på det bästa. Eller kan man återkomma med något strategiskt? Jag vill liksom inte tjata på en fastighet som är hans.
Vi har letat en längre tid och känner oss liksom i startgroparna för att få komma igång. Det stämmer så bra för det i våra liv just nu och 2 år framåt. Men sedan vet man ju aldrig vad framtiden ger givetvis.
Låt det mogna lite hos honom. Hör av dig någon vecka innan jul igen så får han tänka på det över helgerna.L Lösvirkeshuset skrev:
Jag kan förstå barnen, det är svårt att skiljas från hus ibland även om man aldrig är där. Speciellt om de varken behöver betala för det eller underhålla det.
Barnen kan ju också kanske ser att de inom 5-10 år har en annan situation och då drömmer om att nyttja huset.
Jo det är lite min tanke. Var cirka 2 veckor sedan jag sist pratade med honom.
Förstår absolut barnens linje. De är 40-50 och enligt honom inte varit engagerad alls, och allt som gjort har gjorts av mannen.
De har idag vuxit igen en hel den på gården och lär ej se bättre ut om några år.
Det som är lite störigt ur mitt perspektiv förstås.
Förstår absolut barnens linje. De är 40-50 och enligt honom inte varit engagerad alls, och allt som gjort har gjorts av mannen.
De har idag vuxit igen en hel den på gården och lär ej se bättre ut om några år.
Det som är lite störigt ur mitt perspektiv förstås.
Min bror har gått o väntat på en fastighet i några år. Pratat med gubben som äger den ett antal gånger. Totalt nergånget skulle jag säga. Ingen som bott där på 25år. Avstängd el osv. Han som bodde där var en hoarder. Problemet är att gubben inte förstår hur nedgånget det är, och har en rädd udda syn på marknadsvärdet på fastigheten. Så det lär inte bli nån affär skulle jag tro.
Jag skulle nog se mig om efter andra objekt, men kanske höra av mig igen till ägaren, med nån slags regelbundenhet om du inte hittar ngt annat.
Jag skulle nog se mig om efter andra objekt, men kanske höra av mig igen till ägaren, med nån slags regelbundenhet om du inte hittar ngt annat.
Vet inte om TS drömmer om att bli månskensbonde utan gård...F fribygg skrev:
Men antagligen är det tomten och läget på det befintliga huset som lockar
Ibland får man känslan att när folk pratar om nedgångna hus och låga taxeringsvärden är de ute efter att göra klipp och vill köpa billigt.
Att fortsätta att cirkulera efter ett nej skulle inte uppskattas av mig iallafall.
/ATW
Släpp det. Livet är för kort för att sättas på pause och hoppas att de ändrar sig.
Tja vem vet?L Lösvirkeshuset skrev:
Cash is king!L Lösvirkeshuset skrev:
Som jag förstår saken var han inte helt ovillig att sälja. Men ville vänta. Eller vänta på att hans släktingar tänkt klart. Frågan då är väl vad de tänker sig som ett rimligt pris. Och följdfrågan om ett högre bud skulle få honom att sälja tidigare.
Han kanske redan har mer pengar än han behöver. Men han skulle ju kunna ha råd att unna sig lite mer de närmaste 5-10 åren med pengarna han skulle få. Det lär ju räcka till ett antal resor till Spanien eller Kanarieöarna, kanske tom till en bostad i värmen? Kanske barn och släkt hellre kommer och hälsar på honom där?
Det enda du har att komma med är att betala vad de vill ha. Om de tycker det är dax att sälja. Eller mer, så de tycker det är dax!L Lösvirkeshuset skrev:
Och förstås vara trevlig!
Tänkte att jag nämner taxeringsvärdet för att ge en hint om nivån. Husets skick är ett faktum, och skogen kommer ändå göra att priset går över den tänka budget vi har. Så det är läget och känslan på plats som gör det.A ArneTW skrev:
Absolut är ett nej ett nej även hos mig. Men eftersom han inte sa nej är jag lite kluven. Bara att det ”var en virrig situation och inte moget just nu”.
Om ni inte har råd att köpa fastigheten kanske det ändå är kört?
Det är betydligt bättre att titta på andra objekt
Är det något som kan försena livet och planerna så är det att "vänta på att nån ska ändra sig"
Lika dumt som det är att gå och sukta efter nån som inte älskar en. Så är det dumt sukta efter ett hus som "det är virrigt" kring och där man inte kommer ha råd köpa fastigheten om den läggs ut.
Det är betydligt bättre att titta på andra objekt
Är det något som kan försena livet och planerna så är det att "vänta på att nån ska ändra sig"
Lika dumt som det är att gå och sukta efter nån som inte älskar en. Så är det dumt sukta efter ett hus som "det är virrigt" kring och där man inte kommer ha råd köpa fastigheten om den läggs ut.
Jag tror att det enda möjliga sättet att komma åt fastigheten är att ge tillräckligt bra bud till ägaren så att han och hans barn o svägerska inte kan säga nej till det.L Lösvirkeshuset skrev:
Kan du inte göra det så är det bara att gå vidare… det är ju inte säkert att det kommer att bli till salu under din livstid…
Edit: såg sedan att du tror att det skulle gå utanför din budget om det kom ut på marknaden. Med det menar du att du skulle vilja köpa det till underpris…
Det finns väl ingen anledning för dom att vilja det…
Och svägerskan är väl inte ens part i drtta eftersom hennes del är avstyckad?
Redigerat:
För att enkelt svara på frågan, knappast.
Hur resonerar ni själva om köpet när ni skriver att fastigheten (med skog) kommer att göra att priset går över er tänkta budget? Vad tänker ni att det skulle ge för incitament till ägaren (eller hans barn) att sälja till er över huvud taget om de är intresserade av att sälja?
Hur resonerar ni själva om köpet när ni skriver att fastigheten (med skog) kommer att göra att priset går över er tänkta budget? Vad tänker ni att det skulle ge för incitament till ägaren (eller hans barn) att sälja till er över huvud taget om de är intresserade av att sälja?
Bästa är väl att säga exakt som det är. Ni letar och är på riktigt väldigt intresserade just nu men om ni hittar något annat så kommer ni satsa på det istället. Fönstret på att köpa den fastigheten är öppet nu inom de närmsta månaderna.L Lösvirkeshuset skrev:
Och på det viset ändrar ägarens barn sig tänker du?Grannens Häck skrev:
Det lär nog behövas någon ny förutsättning för att ändra nej:en till ja:n från barnen.
Jag tänker inte så mycket på ägarens barn överhuvudtaget om jag ska vara ärlig.Nissens skrev: