1 842 läst · 2 svar
2k läst
2 svar
Kämpade i 4 år för strandskyddsdispens och vann
På konsumentens sida
· 2 938 inlägg
Många hade gett upp men Ola Hjelms envishet gav honom slutligen rätt.
Du kan läsa artikeln här: Kämpade i 4 år för strandskyddsdispens och vann
Du kan läsa artikeln här: Kämpade i 4 år för strandskyddsdispens och vann
När jag läste rubriken trodde jag att det handlade om en orörd klippa belägen i någon av storstädernas skärgårdar. Men efter att ha googlat lite så hittar jag en artikel från 18 september förra året http://centrumforrattvisa.se/aganderatt/ola-hjelm-mot-sverige/
Citat
"För att ta sig ner till sjön måste man först passera en fem meter bred asfaltväg som bland annat trafikeras av bussar i kollektivtrafiken. På andra sidan vägen ligger 130 meter obrukad åkermark och den sista biten ner till sjön är så tätbevuxen att det nästan är omöjligt att ta sig ner till strandlinjen."
Man blir ju mörkrädd. Jag gillar tanken om ett strandskydd för att rädda skyddsvärda områden från exploatering, men det går inte bara att förlita sig på lagboken när man dömer i dessa frågor. Varje ärende är unikt och man måste ställa sig frågan; är denna plats så värdefull för det allmänna friluftslivet att ägaren inte skall få bygga här?
Citat
"För att ta sig ner till sjön måste man först passera en fem meter bred asfaltväg som bland annat trafikeras av bussar i kollektivtrafiken. På andra sidan vägen ligger 130 meter obrukad åkermark och den sista biten ner till sjön är så tätbevuxen att det nästan är omöjligt att ta sig ner till strandlinjen."
Man blir ju mörkrädd. Jag gillar tanken om ett strandskydd för att rädda skyddsvärda områden från exploatering, men det går inte bara att förlita sig på lagboken när man dömer i dessa frågor. Varje ärende är unikt och man måste ställa sig frågan; är denna plats så värdefull för det allmänna friluftslivet att ägaren inte skall få bygga här?
surfarn skrev:När jag läste rubriken trodde jag att det handlade om en orörd klippa belägen i någon av storstädernas skärgårdar. Men efter att ha googlat lite så hittar jag en artikel från 18 september förra året [länk]
Citat
"För att ta sig ner till sjön måste man först passera en fem meter bred asfaltväg som bland annat trafikeras av bussar i kollektivtrafiken. På andra sidan vägen ligger 130 meter obrukad åkermark och den sista biten ner till sjön är så tätbevuxen att det nästan är omöjligt att ta sig ner till strandlinjen."
Man blir ju mörkrädd. Jag gillar tanken om ett strandskydd för att rädda skyddsvärda områden från exploatering, men det går inte bara att förlita sig på lagboken när man dömer i dessa frågor. Varje ärende är unikt och man måste ställa sig frågan; är denna plats så värdefull för det allmänna friluftslivet att ägaren inte skall få bygga här?
Håller med dig, men det här med att det är omöjligt för någon att fysiskt komma åt strandremsan i fråga är ju explicit skrivet som exempel på vad som INTE utgör orsak för dispens i sidotexten till lagen.
Har du ett stup rätt ner i havet eller ett träsk eller slybeväxt stenskrovel till strand så är det visst viktigt för byråkraterna att "allmänheten" inte störs av ett hus i närheten.
Det är helt orimligt att "absolut inte" är grundinställningen i denna fråga i hela sverige. Det kanske makes sense i stockholms innerskärgård eller badvikar etc men räknar man in all kust, alla öar, sjöar och vattendrag i hela sverige måste det ju finnas typ 10 mil "strandskydd" per person i det här landet!
Dags för politikerna att vakna upp och ändra denna horribla lag till att göra det den skall - att skydda områden i allmänhetens intresse - inte att blockera områden helt utan allmänt intresse!