Ett rum för musiklyssning och hemmabio
Tänkte jag skulle dela med mig av hur jag bygger upp ett befintligt rum för lite seriösare musiklyssning och hemmabio. Det handlar alltså inte om ett regelrätt nybygge av ett kompromisslöst hemmabiorum med noggrant valda dimensioner, extrem ljudisolering osv, utan om hur jag konverterar ett "vanligt" rum till ett rum som lämpar sig för lite seriösare musiklyssning.
Förutsättningarna för mitt rum är inte perfekta, men ändå ganska bra. Huset har trästomme och två av rummets väggar är ytterväggar med var sitt fönster och två är innerväggar (45-reglar cc 60). Rummets dimensioner är 4,75x3,60x2,38.
Nackdelen med gips på träreglar är att det inte ljudisolerar speciellt bra, snarare väldigt dåligt, skulle jag nog påstå, om man jämför mot väggar i t ex sten och betong. Fördelen är dock att akustiken oftast är lite lättare att styra upp i ett rum med i sammanhanget veka väggar jämfört med sten och betongväggar.
Tittar man på rummets dimensioner så ser man att rummet i princip är dubbelt så långt som det är högt, vilket inte är bra. I så kallad smårumsakustik, som det här handlar om, så kan man säga att det händer märkliga saker med ljudet vid vissa frekvenser. Det har att göra med ljudets våglängd i förhållande till rummets dimensioner och att ljudet studsar mellan de olika väggarna flera gånger innan det absorberas upp av dem. I en stor konsertlokal med plats för många hundra åhörare så är rummet längd och höjd och bredd större än ljudets våglängder i det hörbara området. I små rum, som ett lyssningsrum i hemmiljö, är rummets dimensioner betydligt mindre än de långa våglängderna i basområdet och då inträffar sk rumsresonansfenomen, dvs vissa frekvenser förstärks och andra försvagas kraftigt.
Anledningen till att jag oroar mig mest för basområdet (säg 200Hz och nedåt) är att rummet dels lider av rumsresonansproblem, men även på grund av att akustikåtgärder i detta område nästan alltid blir väldigt skrymmande och komplicerade.
Så, för att bättra på grundförutsättningarna i rummet så slet jag bort gipsväggarna (egentligen hade dom slitits bort av andra skäl, men i alla fall) och satte stenull mellan reglerna i innerväggarna för att öka ljudisoleringen en smula samt för att försöka få lite mer förluster i väggarna. Sedan ett lager OSB, för att ha något att skruva i. Sedan en liten specialare, jag slängde upp ett lager fiberboard, eller porös board, som det också heter, efter inrådan av en akustikkonsult jag känner:
Tanken är att porösboarden ("anslagstavlematerial") ger mer förluster när den sandwitchas mellan två skivor, dvs den ser till att ytterligare dämpa väggarnas vibrationer. Sist så skruvade jag fast ett lager gips:
På bilden kan man kanske även se att jag har lyxat till det med ett 45mm rör för sladderiet till projektor som ska sitta högt upp på bakre väggen.
Efter det låg rummet i malpåse en längre tid medan jag färdigställde resten av huset. Sedan var det dags för att mäta upp rummet akustiskt. Jag råkar ha ett rätt potent system för akustiska mätningar då jag konstruerat högtalare på hobbynivå under rätt många år. För den här typen av mätningar kan man använda betydligt mer modest utrustning, men eftersom jag råkar ha dom här grejerna så använder jag såklart dem när jag mäter upp rummet. Jag använder dock en rätt medioker förstärkare och en ganska liten högtalare för mina mätningar. Högtalaren ställer jag i hörnet för att dra igång alla rumsproblem:
Mäter gör jag på flera ställen i rummet. I motstående hörn från högtalaren kan jag få ett begrepp om de värsta problemen:
Mest intressant är det dock i närheten av den tilltänkta lyssningspositionen:
Ett typiskt mätresultat ser ut ungefär såhär:
Det här är en så kallad vattenfallsgraf. Den visar frekvensgången i rummet mätt i en viss position med en viss högtalare i en viss position i ett visst rum, men dessutom visar den hur ljuden klingar av över tiden i rummet ifråga. Utåt i grafen är tiden. Förutom att man kan se att högtalaren tapper i ljudtryck i basområdet så kan man se att vid 37Hz så finns det en monumental "frekvenspuckel", och dessutom dröjer den sig kvar länge i tiden. Detta är typiskt för rumresonanser. 37Hz motsvarar ganska exakt den resonans som ett 4,78m långt rum kommer att ha som första resonansfrekvens. Notera även att avklingningen är långsam, vattenfallet sträcker sig mycket längre än vid säg 50Hz.
Upp till kanse 80Hz ser det rätt OK ut men från 90Hz och upp till 300Hz (där mätningen slutar) ser det ganska stökigt ut med en massa resonanser och efterklang. Det är främst resonanser från rummets bredd och höjd, men även högre ordningens resonanser från rummets längd. Detta bör man göra någonting åt för att få till ett bra lyssningsrum. Men hur gör man då det?!?
Förutsättningarna för mitt rum är inte perfekta, men ändå ganska bra. Huset har trästomme och två av rummets väggar är ytterväggar med var sitt fönster och två är innerväggar (45-reglar cc 60). Rummets dimensioner är 4,75x3,60x2,38.
Nackdelen med gips på träreglar är att det inte ljudisolerar speciellt bra, snarare väldigt dåligt, skulle jag nog påstå, om man jämför mot väggar i t ex sten och betong. Fördelen är dock att akustiken oftast är lite lättare att styra upp i ett rum med i sammanhanget veka väggar jämfört med sten och betongväggar.
Tittar man på rummets dimensioner så ser man att rummet i princip är dubbelt så långt som det är högt, vilket inte är bra. I så kallad smårumsakustik, som det här handlar om, så kan man säga att det händer märkliga saker med ljudet vid vissa frekvenser. Det har att göra med ljudets våglängd i förhållande till rummets dimensioner och att ljudet studsar mellan de olika väggarna flera gånger innan det absorberas upp av dem. I en stor konsertlokal med plats för många hundra åhörare så är rummet längd och höjd och bredd större än ljudets våglängder i det hörbara området. I små rum, som ett lyssningsrum i hemmiljö, är rummets dimensioner betydligt mindre än de långa våglängderna i basområdet och då inträffar sk rumsresonansfenomen, dvs vissa frekvenser förstärks och andra försvagas kraftigt.
Anledningen till att jag oroar mig mest för basområdet (säg 200Hz och nedåt) är att rummet dels lider av rumsresonansproblem, men även på grund av att akustikåtgärder i detta område nästan alltid blir väldigt skrymmande och komplicerade.
Så, för att bättra på grundförutsättningarna i rummet så slet jag bort gipsväggarna (egentligen hade dom slitits bort av andra skäl, men i alla fall) och satte stenull mellan reglerna i innerväggarna för att öka ljudisoleringen en smula samt för att försöka få lite mer förluster i väggarna. Sedan ett lager OSB, för att ha något att skruva i. Sedan en liten specialare, jag slängde upp ett lager fiberboard, eller porös board, som det också heter, efter inrådan av en akustikkonsult jag känner:
Tanken är att porösboarden ("anslagstavlematerial") ger mer förluster när den sandwitchas mellan två skivor, dvs den ser till att ytterligare dämpa väggarnas vibrationer. Sist så skruvade jag fast ett lager gips:
På bilden kan man kanske även se att jag har lyxat till det med ett 45mm rör för sladderiet till projektor som ska sitta högt upp på bakre väggen.
Efter det låg rummet i malpåse en längre tid medan jag färdigställde resten av huset. Sedan var det dags för att mäta upp rummet akustiskt. Jag råkar ha ett rätt potent system för akustiska mätningar då jag konstruerat högtalare på hobbynivå under rätt många år. För den här typen av mätningar kan man använda betydligt mer modest utrustning, men eftersom jag råkar ha dom här grejerna så använder jag såklart dem när jag mäter upp rummet. Jag använder dock en rätt medioker förstärkare och en ganska liten högtalare för mina mätningar. Högtalaren ställer jag i hörnet för att dra igång alla rumsproblem:
Mäter gör jag på flera ställen i rummet. I motstående hörn från högtalaren kan jag få ett begrepp om de värsta problemen:
Mest intressant är det dock i närheten av den tilltänkta lyssningspositionen:
Ett typiskt mätresultat ser ut ungefär såhär:
Det här är en så kallad vattenfallsgraf. Den visar frekvensgången i rummet mätt i en viss position med en viss högtalare i en viss position i ett visst rum, men dessutom visar den hur ljuden klingar av över tiden i rummet ifråga. Utåt i grafen är tiden. Förutom att man kan se att högtalaren tapper i ljudtryck i basområdet så kan man se att vid 37Hz så finns det en monumental "frekvenspuckel", och dessutom dröjer den sig kvar länge i tiden. Detta är typiskt för rumresonanser. 37Hz motsvarar ganska exakt den resonans som ett 4,78m långt rum kommer att ha som första resonansfrekvens. Notera även att avklingningen är långsam, vattenfallet sträcker sig mycket längre än vid säg 50Hz.
Upp till kanse 80Hz ser det rätt OK ut men från 90Hz och upp till 300Hz (där mätningen slutar) ser det ganska stökigt ut med en massa resonanser och efterklang. Det är främst resonanser från rummets bredd och höjd, men även högre ordningens resonanser från rummets längd. Detta bör man göra någonting åt för att få till ett bra lyssningsrum. Men hur gör man då det?!?
Efterklang brukar man uttrycka i något som heter RT60. Det är tiden det tar för ett ljudfält att klinga av 60dB i ett rum. Egentligen går det inte riktigt att tala om RT60 i små rum så som RT60 är definierat, man brukar brukar ändå tala om RT60 även i små rum så jag gör det här med. Varför är då viktigt att kontrollera efterklangen i rummet? Jo, "stereo" handlar ju primärt om att lura hjärnan att tro att ljuden kommer från andra ställen än de verkliga ljudalstrarna (högtalarna). Man utnyttjar ett antal tillkortakommanden hos hörselsinnet för att lura hjärnan och låta hjärnan skapa en så kallad fantomprojektion. Hjärnan tolkar inte ljudet från de två högtalarna som att ljudet kommer från de två högtalarna utan som att det kommer ljud från andra platser i rummet. Efterklangen och reflektioner från väggar golv och tak i rummet påverkar hur hjärnan skapar fantomprojektionen. Ett rum som är för livligt kommer att "gröta till" ljudbilden och förändra klangen i röster och instrument mer eller mindre kraftigt.
Det finns en hel del skrivet om vad som är en lämplig efterklang för lyssningsrum och kontrollrum för musikinspelning men min erfarenhet är att dessa specar en lite väl kort efterklang. En för kort efterklang är nämligen inte heller bra då det behövs lite reflektioner för att "släta över" diverse irriterande fenomen som stereouppställningen medför. Jag kommerför det här rummet att sikta på en efterklang kring 300ms över 200Hz och kan tänka mig att pruta en smula i basområdet.
Från mätningarna har jag kommit fram till att jag behöver dämpa en hel del i området mellan ca 80Hz till kanske 150Hz.I Området över säg 200Hz (200Hz = nedre regionen för manliga röster, gitarr, virveltrumma) är det ganska lätt att dämpa efterklangen mha möbler, mattor, draperier och glasfiber/skumabsorbenter på strategiska ställen i rummet. Problemet är att runt 200Hz och nedåt så har ingen av dessa sk porösa absorbenter som arbetar med luftrörelse någon vidare verkningsgrad utan man måste gå loss på lite mer avancerade, tryckbaserade konstruktioner för att få någon effekt.
I mitt fall vet jag att rummet skulle må bra av att sänka taket en smula. Golv/takresonansen brukar hamna runt kanske 80Hz i ett rum med normal takhöjd. Jag kommer därför att bygga en helmholzabsorbent i taket och låta den utgöra ett nytt undertak. Helmholzabsorbenten är en avstämd absorbent som man designar för en specifik frekvens. Jag kommer alltså använda samma fenomen som ger en ton när man blåser över en mynningen på tomflaska till att dämpa ut vissa frekvenser i mitt rum, och den kommer täcka i princip hela taket.
En helmholzabsorbent består av en mynning, en hals och en kavitet. Luften i kaviteten bildar en gasfjäder och luften i halsen fungerar som en vikt och beroende på förhållandet mellan halsen och kaviteten så kommer luften i halsen att vilja vibrera vid en viss frekvens och ljud med den frekvensen som når mynningen utifrån kommer en del av ljudenergin att slinka in in genom mynningen och dämpas bort (det är lite mer komplicerat än så, men jag lämnar detaljerna tills någon frågar). Fyller man kaviteten med ett poröst material så kommer den dämpa lite mindre, men över ett större frekvensområde.
Jag tänker ändra lite på den vanliga helmholzdesignen för att få en snyggare lösning då halsens längd vid de här frekvenserna blir ganska lång. Mer om det senare. Så, med min design klar så satte jag igång att såga MDF. Massor med MDF:
Eftersom det inte är en helt exakt vetenskap att räkna fram vilken frekvens som absorbenten får så tänkte jag först göra en absorbent som var justerbar på ett enkelt sätt. När alla bitar var tillsågade och jag tänkt lite mer på absorbenten så insåg jag att det skulle kosta mer än det smakade i arbetstid för att göra absorbenten helt justerbar. Jag valde istället att göra en lösning som går att justera, men som kräver en del jobb om man behöver justera den. Tyvärr hade jag redan sågat till bitarna för den justerbara varianten så det blev lite onödigt pyssligt att skruva ihop den förenklade absorbenten med de färdiga bitarna -hade jag kapitulerat lite tidigare i processen hade jag kunnat göra taket mycket enklare, med långa plankor i hela taket, men nu blev det såhär:
I alla fall... Ovan har jag börjat sätta helmholztaket som är av sk slitstyp. Jag har beräknat att med en kavitet som är 150mm djup och en 50mm lång, 10mm bred slits som löper längs med hela taket var 15:e cm borde hamna på ungefär 100Hz. För att bredda frekvensområdet som absorbenten är verksam i använder jag glasfiberisolering med en viss densitet närmast öppningen. För att ytterligare bredda frekvensområdet kan jag med min design variera positionen på öppningarna en smula så attjagfår slitsar med olika längd på halsen (det är alltså helt medvetet som plattorna sitter lite ojämnt monterade).
Innan jag monterar det som kommer att utgöra slitsarna täcker jag öppningarna med lite polyesterstoppning för att förhindra att glasfiberdamm ska läcka ut i rummet. Från början hade jag tänkt rulla ut polyesterstoppning över hela taket men det var så dyrt att jag valde den pyssliga vägen och klippte remsor som jag gillade upp i öppningarna.
Så var det dags att knyta ihop säcken på denna lite speciella designen genom att sätta upp täckplankorna som skapar den slits som ska fungera som mynning. Mellan underplank och täckplankorna bildas en ca 10mm bred springa som i sin tur bildar halsen in till kaviteten. Trots att slitsarnas djup varierar så ser taket helt symmetriskt ut när täckplankorna är på plats:
Som en liten bonus kommer det överlappande plankorna sprida ljudet från lite högre frekvenser i rummet vilket är fördelaktigt.
Som någon säkert har noterat så har jag inte målat taket innan jag skruvade dit det. Big mistake...BIG mistake...det var ett riktigt helvete att måla taket. Otroligt pilligt och tidsödande misstag men efter en rätt lång dag såg det ut så här:
Den motordrivna projektorduken har jag dolt i ett utrymme i taket ett ganska noggrant utklurat avstånd från frontväggen:
Det finns en hel del skrivet om vad som är en lämplig efterklang för lyssningsrum och kontrollrum för musikinspelning men min erfarenhet är att dessa specar en lite väl kort efterklang. En för kort efterklang är nämligen inte heller bra då det behövs lite reflektioner för att "släta över" diverse irriterande fenomen som stereouppställningen medför. Jag kommerför det här rummet att sikta på en efterklang kring 300ms över 200Hz och kan tänka mig att pruta en smula i basområdet.
Från mätningarna har jag kommit fram till att jag behöver dämpa en hel del i området mellan ca 80Hz till kanske 150Hz.I Området över säg 200Hz (200Hz = nedre regionen för manliga röster, gitarr, virveltrumma) är det ganska lätt att dämpa efterklangen mha möbler, mattor, draperier och glasfiber/skumabsorbenter på strategiska ställen i rummet. Problemet är att runt 200Hz och nedåt så har ingen av dessa sk porösa absorbenter som arbetar med luftrörelse någon vidare verkningsgrad utan man måste gå loss på lite mer avancerade, tryckbaserade konstruktioner för att få någon effekt.
I mitt fall vet jag att rummet skulle må bra av att sänka taket en smula. Golv/takresonansen brukar hamna runt kanske 80Hz i ett rum med normal takhöjd. Jag kommer därför att bygga en helmholzabsorbent i taket och låta den utgöra ett nytt undertak. Helmholzabsorbenten är en avstämd absorbent som man designar för en specifik frekvens. Jag kommer alltså använda samma fenomen som ger en ton när man blåser över en mynningen på tomflaska till att dämpa ut vissa frekvenser i mitt rum, och den kommer täcka i princip hela taket.
En helmholzabsorbent består av en mynning, en hals och en kavitet. Luften i kaviteten bildar en gasfjäder och luften i halsen fungerar som en vikt och beroende på förhållandet mellan halsen och kaviteten så kommer luften i halsen att vilja vibrera vid en viss frekvens och ljud med den frekvensen som når mynningen utifrån kommer en del av ljudenergin att slinka in in genom mynningen och dämpas bort (det är lite mer komplicerat än så, men jag lämnar detaljerna tills någon frågar). Fyller man kaviteten med ett poröst material så kommer den dämpa lite mindre, men över ett större frekvensområde.
Jag tänker ändra lite på den vanliga helmholzdesignen för att få en snyggare lösning då halsens längd vid de här frekvenserna blir ganska lång. Mer om det senare. Så, med min design klar så satte jag igång att såga MDF. Massor med MDF:
Eftersom det inte är en helt exakt vetenskap att räkna fram vilken frekvens som absorbenten får så tänkte jag först göra en absorbent som var justerbar på ett enkelt sätt. När alla bitar var tillsågade och jag tänkt lite mer på absorbenten så insåg jag att det skulle kosta mer än det smakade i arbetstid för att göra absorbenten helt justerbar. Jag valde istället att göra en lösning som går att justera, men som kräver en del jobb om man behöver justera den. Tyvärr hade jag redan sågat till bitarna för den justerbara varianten så det blev lite onödigt pyssligt att skruva ihop den förenklade absorbenten med de färdiga bitarna -hade jag kapitulerat lite tidigare i processen hade jag kunnat göra taket mycket enklare, med långa plankor i hela taket, men nu blev det såhär:
I alla fall... Ovan har jag börjat sätta helmholztaket som är av sk slitstyp. Jag har beräknat att med en kavitet som är 150mm djup och en 50mm lång, 10mm bred slits som löper längs med hela taket var 15:e cm borde hamna på ungefär 100Hz. För att bredda frekvensområdet som absorbenten är verksam i använder jag glasfiberisolering med en viss densitet närmast öppningen. För att ytterligare bredda frekvensområdet kan jag med min design variera positionen på öppningarna en smula så attjagfår slitsar med olika längd på halsen (det är alltså helt medvetet som plattorna sitter lite ojämnt monterade
).Innan jag monterar det som kommer att utgöra slitsarna täcker jag öppningarna med lite polyesterstoppning för att förhindra att glasfiberdamm ska läcka ut i rummet. Från början hade jag tänkt rulla ut polyesterstoppning över hela taket men det var så dyrt att jag valde den pyssliga vägen och klippte remsor som jag gillade upp i öppningarna.
Så var det dags att knyta ihop säcken på denna lite speciella designen genom att sätta upp täckplankorna som skapar den slits som ska fungera som mynning. Mellan underplank och täckplankorna bildas en ca 10mm bred springa som i sin tur bildar halsen in till kaviteten. Trots att slitsarnas djup varierar så ser taket helt symmetriskt ut när täckplankorna är på plats:
Som en liten bonus kommer det överlappande plankorna sprida ljudet från lite högre frekvenser i rummet vilket är fördelaktigt.
Som någon säkert har noterat så har jag inte målat taket innan jag skruvade dit det. Big mistake...BIG mistake...det var ett riktigt helvete att måla taket. Otroligt pilligt och tidsödande misstag men efter en rätt lång dag såg det ut så här:
Den motordrivna projektorduken har jag dolt i ett utrymme i taket ett ganska noggrant utklurat avstånd från frontväggen:
Renoverare
· Västragötaland
· 859 inlägg
Grymt jobbat och väldigt intressant. Tyvärr ser inte jag heller alla bilder, rapportera dina egna inlägg och skriv något kul så hoppas vi att Marlen fixar det. Tycker jag ser denna bilduppladdningsbugg lite väl ofta
Administrator
· Skåne
· 7 640 inlägg
Nej, det är när man tar mer än 1 h på sig att skapa ett inlägg. Ny forumprogramvara utan denna bugg är på väg. Så länge fixar jag de här bilderna, una momento.
Sådär, bilderna fixade.
Sådär, bilderna fixade.
Hehe, jämfört med ett rakt igenom dedikerat, högklassigt biorum byggt från scratch med ljudisolering och top notch akustikreglering så är ju det här bygget väldigt blygsamt, men visst, som den förtappade hifi-nerd man är så inser t o m jag att det här rummet ter sig ganska extremt jämfört med att spela sin musik i ett helt vanligt vardagsrum och ändå vara nöjd med livet. Tanken med den här tråden var delvis att fungera lite som motvikt till allt mubojumbo som under årtionden florerat inom hifi-branschen där konsumenter luras till att spendera en massa pengar på produkter som i bästa fall ger en skillnad motsvarande att man plockar bort ett hårstrå i närheten av baselementet, istället för att fixa lite med rummet, som ger ett garanterat, fysikaliskt och psykoakustiskt bevisat lyft för välljudet.-RB- skrev:Verkar vara ett ambitiöst projekt
Sen behöver man ju inte gå helt bananas som jag gör här, utan man får ett otroligt lyft i ljudkvalitet med ganska små åtgärder i rummet.
Ja, det är ju helt klart ganska lyxigt med ett dedikerat rum. Dock kanske jag glömde att nämna att rummet ifråga egentligen är ett stort sovrum, så det mesta av eldragning osv har jag planerat för att funka för ett lite lyxigare sovrum, sen har jag egentligen bara kompletterat med ett grovt rör mellan projektorhyllan och apparatsidan av rummet. När frugan ledsnat eller om vi av någon anledning får för oss att sälja huset så ska det gå hyffsat enkelt att konvertera tillbaks rummet till ett utrymme som personer som till skillnad från mig har huvudet rätt påskrivet ska kunna uppskattafalkn skrev:
Redigerat:
För att undvika missförstånd så vill jag bara förklara att jag verkligen gillar när man gör saker ordentligt och med vetenskaplig grund. Så jag menade inget negativt med att påpeka att det verkar vara ett ambitiöst projekt.hevi skrev:
Inget missförstånd här -jag tyckte bara det passade bra att utvekcla lite varför jag skapade tråden. Samtidigt tycker jag att man kan vara lite ödmjuk inför att det finns rätt många som inte kanske riktigt förstår sig på varför i hela friden man lägger en massa tid på sådana här saker...-RB- skrev:
Så, varför hålla på och krångla med massa absorbenter och skit när man kan låta en elektronisk EQ fixa biffen -varför inte bara slå på recievern och låta den mäta upp och korrigera för rummet -alla recievers idag har ju den funktionaliteten?!?
En helt relevant fråga. Min erfarenhet är att dylika rumskorrigeringsalgoritmer gör ett utmärkt jobb att styra upp ljudet i ett ofördelaktigt rum till det bättre (t o m mycket bättre), men än så länge kommer dom inte i närheten av den ljudkvalitet man kan få med drägliga högtalare i ett väl akustikreglerat rum.
Det är inte helt lätt att förklara elektronisk EQ och vilka begränsningar som finns utan att skriva en mindre avhandling om det, men väldigt förenklat kan man säga att det finns två sorters elektronisk EQ. Den enklare varianten använder så kallade IIR filter för att försöka korrigera ljudet. IIR filter är egentligen inget mer än en digital variant av en gammal hederlig equalizer där man kan höja och sänka nivån i olika frekvensband. Vid riktigt låga frekvenser funkar den här metoden ganska bra, men så snart som frekvensen blir lite högre så blir det problem att trolla bort reflektioner och efterklang eftersom ljudet som reflekteras i väggar, golv och tak kommer att anlända i sammanhanget långt efter direktljudet (ljudet som når lyssnaren via reflektioner i väggar o dyl är mer än en halv våglängd förskjutet mot direktljudet).
Den lite mer avancerade EQ-modellen som används är FIR (eller för den delen dirac-baserade) filter. Dom fungerar på så sätt att dom först skickar ut "antiljud" för att kompensera för inverkan av de sena reflektionerna, innan det som kommer att nå örat som direkt.JUD skickas ut. När "antiljudet" och direktljudet till slut "blandas ihop" vid lyssningspositionen så blir summan av dem en "perfekt" ljudsignal där all inverkan från rummet kompenserats bort.
Problemet med den mer avancerade FIR/dirac-metoden är att det teoretiskt bara funkar perfekt i en punkt i rummet. Överallt annars så är det mer eller mindre kaos ljudmässigt. Eftersom de flesta människor inte har ett litet punktformigt öra utan två öron, ganska stora, och vanligtvis med i alla fall ett litet avstånd emellan så inser man snart att även den mer avancerade elektroniska eq:n inte riktigt löser alla problem.
Men, med allt detta sagt så tänker jag använda mig av elektronisk eq i rummet i alla fall. Det är t o m så vansinnigt att jag kommer att köra på den så undermåliga IIR-varianten, och inte med den poscha FIR-modellen...
En helt relevant fråga. Min erfarenhet är att dylika rumskorrigeringsalgoritmer gör ett utmärkt jobb att styra upp ljudet i ett ofördelaktigt rum till det bättre (t o m mycket bättre), men än så länge kommer dom inte i närheten av den ljudkvalitet man kan få med drägliga högtalare i ett väl akustikreglerat rum.
Det är inte helt lätt att förklara elektronisk EQ och vilka begränsningar som finns utan att skriva en mindre avhandling om det, men väldigt förenklat kan man säga att det finns två sorters elektronisk EQ. Den enklare varianten använder så kallade IIR filter för att försöka korrigera ljudet. IIR filter är egentligen inget mer än en digital variant av en gammal hederlig equalizer där man kan höja och sänka nivån i olika frekvensband. Vid riktigt låga frekvenser funkar den här metoden ganska bra, men så snart som frekvensen blir lite högre så blir det problem att trolla bort reflektioner och efterklang eftersom ljudet som reflekteras i väggar, golv och tak kommer att anlända i sammanhanget långt efter direktljudet (ljudet som når lyssnaren via reflektioner i väggar o dyl är mer än en halv våglängd förskjutet mot direktljudet).
Den lite mer avancerade EQ-modellen som används är FIR (eller för den delen dirac-baserade) filter. Dom fungerar på så sätt att dom först skickar ut "antiljud" för att kompensera för inverkan av de sena reflektionerna, innan det som kommer att nå örat som direkt.JUD skickas ut. När "antiljudet" och direktljudet till slut "blandas ihop" vid lyssningspositionen så blir summan av dem en "perfekt" ljudsignal där all inverkan från rummet kompenserats bort.
Problemet med den mer avancerade FIR/dirac-metoden är att det teoretiskt bara funkar perfekt i en punkt i rummet. Överallt annars så är det mer eller mindre kaos ljudmässigt. Eftersom de flesta människor inte har ett litet punktformigt öra utan två öron, ganska stora, och vanligtvis med i alla fall ett litet avstånd emellan så inser man snart att även den mer avancerade elektroniska eq:n inte riktigt löser alla problem.
Men, med allt detta sagt så tänker jag använda mig av elektronisk eq i rummet i alla fall
. Det är t o m så vansinnigt att jag kommer att köra på den så undermåliga IIR-varianten, och inte med den poscha FIR-modellen...