Trädgård, gröna rum & gräs
Jag har aldrig renoverat, målat eller påtat runt i en trädgård. Inte heller varit intresserad. Uppvuxen i en förort så fick jag lära mig devisen att om ett hantverk behöver göras hemma så ringer man en hantverkare. Så därför kunde jag absolut inte tänka mig något annat än en lägenhet när jag flyttade ihop med min sambo. Men när familjen växte, så växte även problemen med en stor, oplanerad sekelskifteslägenhet på andra våningen. Så vi shoppade hus. Från början färdigrenoverade hus, och bjöd på ett, men det fanns i praktiken inga. Sedan insåg vi att det fanns fördelar med ett hus i behov av uppdatering, då vi kunde sy ihop det som vi ville ..
Så vi köpte ett femtio år gammalt hus, gediget byggt, men i sitt ursprungsskick. Och vi la in en hel del arbete, men köpte även mycket. För vi var eniga i att inte bo i ett renoveringsprojekt, med plastade rum och hål istället för fönster. Så boendeplanet var i stort sett klart när vi flyttade in. Men vi har en källare som bjuder på kreativa utmaningar och arbete, bland annat. Men denna projekttråd skall framför allt inte handla om vad vi har gjort på insidan, utan vad vi gör på utsidan.
Varken jag eller min sambo hade någon trädgårdskunskap. Vi kunde knappt skillnaden mellan en perenn och en sommarblomma. Men redan från start delade vi en dröm om en lummig trädgård. Gröna rum. Mycket växter. Kanske några romantiska inslag. Inte raka linjer, eller minimalistisk stentomhet. Fast vad vi var klara på, var att innan vi kunde komma till finliret, så skulle vi var tvungna att först ta tag i det tunga.
Det är det denna tråd skall handla om. Det blir en projekttråd om utsidan av vårt hus, hur vi försöker nå vår egen vision av magisk trädgård. Och så klart om min nästan fanatiska inställning till gräs. Det blir även en avstickare till automatisk bevattning.
Nu skall jag försöka komma ikapp. Det började för drygt fem år sedan.
Bild från visningen.
Så vi köpte ett femtio år gammalt hus, gediget byggt, men i sitt ursprungsskick. Och vi la in en hel del arbete, men köpte även mycket. För vi var eniga i att inte bo i ett renoveringsprojekt, med plastade rum och hål istället för fönster. Så boendeplanet var i stort sett klart när vi flyttade in. Men vi har en källare som bjuder på kreativa utmaningar och arbete, bland annat. Men denna projekttråd skall framför allt inte handla om vad vi har gjort på insidan, utan vad vi gör på utsidan.
Varken jag eller min sambo hade någon trädgårdskunskap. Vi kunde knappt skillnaden mellan en perenn och en sommarblomma. Men redan från start delade vi en dröm om en lummig trädgård. Gröna rum. Mycket växter. Kanske några romantiska inslag. Inte raka linjer, eller minimalistisk stentomhet. Fast vad vi var klara på, var att innan vi kunde komma till finliret, så skulle vi var tvungna att först ta tag i det tunga.
Det är det denna tråd skall handla om. Det blir en projekttråd om utsidan av vårt hus, hur vi försöker nå vår egen vision av magisk trädgård. Och så klart om min nästan fanatiska inställning till gräs. Det blir även en avstickare till automatisk bevattning.
Nu skall jag försöka komma ikapp. Det började för drygt fem år sedan.
Bild från visningen.
Vårt hus är byggt på 60-talet. Det har en stomme av tegel, där lite mer än hälften är vitputsad. Trädgården har enligt grannarna tidigare, något decennier sedan, varit välansad och blomstrande. Men nu har sedan länge maken gått bort, och ägarinnan till åren. Därför står träden oansade, gräsmattan trött och en entrén föga inbjudande.
Häckarna mot grannarna är tokigt överväxta. En spirea åt ena sidan och en ölandstok åt andra. De hänger tungt ner mot gräsmattan. Grannarna är välvilligt inställda till förändring. Faktiskt har de försökt få till en ansning, men ägarinnan har gillat det som det står. Så jag ger mig på en föryngring år två. Det tar sig aldrig riktigt. Växterna är för gamla och trötta, och kanske inte riktigt vad vi tänkt oss ändå. Även om vi inte vet vad det är just nu.
På baksidan finns en hemmasnickrad altan. Som så mycket annat går den i femtiotalsbrunt, vilket ger ett mörkt och lite kvävande intryck.
Vi förstår inte riktigt varför det finns ett staket längst fram, eller varför gräs går in halva altanen och där är utan tak. Taket är för övrigt illaluktande numera, blå korrugerad plast med mossa på. Staket ryker dock direkt, så att det ser lite mer öppet ut.
Förutom dessa små justeringar utomhus ägnas första året åt insidan.
Vi river ut kök och gör om hela planlösningen, byter hela badrummet (det var uttjänt och lite vattenskadat) och fixar alla ytskikt. I källaren tar vi endast tag i allrummet. Det har haft en heltäckningsmatta, som var utriven. I det organiska limmet växer det mögel, så det är vad källaren luktar. Vi fräser bort det, lägger klinker och målar om, och har nu ett skönt och ostört utrymme för långväga gäster. Vi byter även alla fönster till treglas. Tak och dränering är tacksam nog redan utfört, och inga fuktskador eller sättningar av vikt är synliga. Eftersom vi nu tätat upp huset ordentligt, och tagit in en duschande barnfamilj, så ordnar vi även med mekanisk frånluft, och installerar en avfuktare i källaren. År två kommer en luft-luft-pump in, och nu är källarmiljön som på boendeplan.
Det var det stora på insidan.
Häckarna mot grannarna är tokigt överväxta. En spirea åt ena sidan och en ölandstok åt andra. De hänger tungt ner mot gräsmattan. Grannarna är välvilligt inställda till förändring. Faktiskt har de försökt få till en ansning, men ägarinnan har gillat det som det står. Så jag ger mig på en föryngring år två. Det tar sig aldrig riktigt. Växterna är för gamla och trötta, och kanske inte riktigt vad vi tänkt oss ändå. Även om vi inte vet vad det är just nu.
På baksidan finns en hemmasnickrad altan. Som så mycket annat går den i femtiotalsbrunt, vilket ger ett mörkt och lite kvävande intryck.
Vi förstår inte riktigt varför det finns ett staket längst fram, eller varför gräs går in halva altanen och där är utan tak. Taket är för övrigt illaluktande numera, blå korrugerad plast med mossa på. Staket ryker dock direkt, så att det ser lite mer öppet ut.
Förutom dessa små justeringar utomhus ägnas första året åt insidan.
Vi river ut kök och gör om hela planlösningen, byter hela badrummet (det var uttjänt och lite vattenskadat) och fixar alla ytskikt. I källaren tar vi endast tag i allrummet. Det har haft en heltäckningsmatta, som var utriven. I det organiska limmet växer det mögel, så det är vad källaren luktar. Vi fräser bort det, lägger klinker och målar om, och har nu ett skönt och ostört utrymme för långväga gäster. Vi byter även alla fönster till treglas. Tak och dränering är tacksam nog redan utfört, och inga fuktskador eller sättningar av vikt är synliga. Eftersom vi nu tätat upp huset ordentligt, och tagit in en duschande barnfamilj, så ordnar vi även med mekanisk frånluft, och installerar en avfuktare i källaren. År två kommer en luft-luft-pump in, och nu är källarmiljön som på boendeplan.
Det var det stora på insidan.
Altanen är det vi känner att vi vill tampas med först. Den är just nu opraktisk och omysig, och det gamla taket gjorde även vardagsrummet mörkt. Halva altanen är påkostad med kalkstensplattor lagda på traditionellt vis i murbruk, med en gjuten platta under. Andra halvan är gräs och inte täckt av tak. Detta är så klart inte optimalt när man vill ha ett långbord eller liknande. Så utgångsplanen är att byta ut taket till ett med kanalplast. Vi vill inte ha några extra glaspartier, då vi inte vill få en korridorkänsla kring denna del av huset. Det skall kännas öppet. Hur vi skall lösa gräsdelen var det knepiga. Efter funderingar på trädäck, eller tom marksten, så beslutade vi oss för att behålla den gamla, vackra stenen och förlänga den med likadana, fast nybrutna plattor. Det blev en utmaning i byggande av stödmur, gjutning, plattsättning i cement, infästning i putsat hus med mera.
Jag dokumenterade detta i en altantråd här på byggahus. Här kommer lite sammanfattande bilder.
Så här såg det ut innan, lite från sidan. Mitt utanför står en riktigt gammal och välväxt rhododendron. Ett paradis för lekar. En överraskning i den gamla altantakskonstruktionen var en drygt 100kg tung, överliggande, metallbalk i dess stomme. Tveksam dimensionering ..
Det krävs någon åtgärd för att måla långa längder limträ utomhus, med trippla strykningar, när det samtidigt är risk för regn. Köper ett billigt partytält. Efter några veckor drar någon förbipasserande dragit ut ett par tältpinnar, och vid ett efterföljande oväder blåser hela tältet sönder. Plastkopplingar och tunna plåtrör gick sönder här och där.
Drygt halvvägs. Trodde jag. Det är markarbete och "lite" gjutning, plattsättning och murning kvar.
Det är faktiskt november innan allt står klart. Då har vi nästan skjutit på plattsättningen i murbruk till våren. Men efter att den gjutna plattan härdat några veckor, så kommer nya krafter fram, vilket vi så klar blir tacksamma för efterföljande vår ..
Under projektets gång roar vi oss lite med att lägga om de gamla, mycket tunga, kalkstensplattorna som leder upp till entrén. Efter 50 år har de satt sig till slut. Tyngre än vi trott, då man förr tydligen inte sågade plattorna på bägge sidor, vilket ger en tjock platta med obruten och svårlag undersida.
Jag dokumenterade detta i en altantråd här på byggahus. Här kommer lite sammanfattande bilder.
Så här såg det ut innan, lite från sidan. Mitt utanför står en riktigt gammal och välväxt rhododendron. Ett paradis för lekar. En överraskning i den gamla altantakskonstruktionen var en drygt 100kg tung, överliggande, metallbalk i dess stomme. Tveksam dimensionering ..
Det krävs någon åtgärd för att måla långa längder limträ utomhus, med trippla strykningar, när det samtidigt är risk för regn. Köper ett billigt partytält. Efter några veckor drar någon förbipasserande dragit ut ett par tältpinnar, och vid ett efterföljande oväder blåser hela tältet sönder. Plastkopplingar och tunna plåtrör gick sönder här och där.
Drygt halvvägs. Trodde jag. Det är markarbete och "lite" gjutning, plattsättning och murning kvar.
Det är faktiskt november innan allt står klart. Då har vi nästan skjutit på plattsättningen i murbruk till våren. Men efter att den gjutna plattan härdat några veckor, så kommer nya krafter fram, vilket vi så klar blir tacksamma för efterföljande vår ..
Under projektets gång roar vi oss lite med att lägga om de gamla, mycket tunga, kalkstensplattorna som leder upp till entrén. Efter 50 år har de satt sig till slut. Tyngre än vi trott, då man förr tydligen inte sågade plattorna på bägge sidor, vilket ger en tjock platta med obruten och svårlag undersida.
Senare år har jag förstått att jag mår bra när jag har projekt gående, som jag ägnar tid till ibland. De får gärna vara flera, och det är inte heller dumt om de upprepas, alternativt inte tar slut. Jag kan fastna för allt möjligt. Till exempel gav jag mig ett tag återkommande på att försöka göra en riktigt bra Kimchi, det vill säga surad koreansk salladskål med chili, ingefära, vitlök med mera. Jag startade med ingredienser från Ica och provade mig fram, läste in mig på nätet, beställde en bok om det (!). Jag gjorde batch på batch, slängde en del, åt mycket, gav bort. Jag åkte till koreanska matbutiker för att få tag på rätt sorts chiliflingor. Självklart dokumenterade jag mina recept, och provsmakningar. Alltifrån "angenäm doft" till "unken smak". Ibland var det paus.
Så har det blivit med gräs, även om jag sällan smakar på den. Vi startade ju med den här bilden (som ni sett förut, sorry har inte så många tidiga orörda bilder)
Gräsmattan, eeh .. har lite övrigt att önska. Den har stort behov av vård. Snarast rehabilitering. Kanske till och med inläggning (senare blev det ju faktiskt pensionering). Det triggar jag igång på. Jag gödslar, klipper. Det finns massor med mossa, framför allt så klart på norrsidan. Det finns även en hel del ogräs. Och klöver, vad man nu känner för det. Det blir helt enkelt ett pågående projekt. Jag inser att jag vill få den grön och fin. Men jag kan inget, och det är förvånande svårt att hitta bra och samlad information om hur man tar sig an en sliten gräsmatta. Så därför blir det hoppigt i början.
Gräsmatta i norrläge. Svårt då gräs gillar sol. Dessutom har det blivit en stig där folk går mest, och här är marken efter 50 år mycket kompakt. Men mossa växer gärna här
Jag provar olika produkter. Bland annat vattnar jag ut Mossa GTI. Snordyrt. Spridarflaskan funkar inte. Jag får hälla över i vattenkanna och handvattna ut. Jag stödsår med någon villablandning. Nelson garden tror jag. Jag hattar än dit, än hit. Jag köper en mossrivare och drar bort 10 125liters sopsäckar med mossa! Seger! Tills nästa vår kommer, och den runtkastade mossan exploderar och blir ännu mer dominant. Nederlag ..
Sedan hittar jag den enskilt bästa svenska informationskälla som finns, mig veterligen - Olle Bergs dedikerade gräshemsida. Olle har intresserat sig för gräs i decennier som amatör, och har en av landets finaste gräsmattor. Enligt experterna. På hans hemsida finns ett forum för gräsfrågor (men inte längre, nu får man modernt nog gå in på Facebook!), produktrekommendationer och inte minst Olles nedskrivna och enkla skötselråd för att få till en riktigt fin matta! Vad bättre är - han har ett skötselprogram för renovering av havererade gräsmattor. Perfekt för mig!
Så jag kör igång. Först skall man döda av all mossa. Men eftersom jag har så mycket mossa får man sedan väldigt mycket ogräs exploderande i de numera glesväxande hålen, där mossan multnat. Så jag får fortsätta med ogräsmedel, och i Sverige finns det bara ett att tillgå (som inte samtidigt dödar gräset) - Stroller Kombi. Också dyrt givetvis. Det blir två omgångar. Detta dödar dessutom av den stödsådd jag några månader tidigare slängt ut. Innan marktemperaturen är redo för denna behandling, det är nämligen känsligt om man skall ha bra effekt, så rensar jag manuellt. Säkert 10 timmar på knäna. Grannarna måste tro jag är tokig, men det skall de å andra sidan få många fler tillfällen att tänka.
Jag hänger timmar på Olles forum. Läser så många olika frågor och svar jag kan komma över. Försöker förstå hur det hänger ihop och varför man gör vad, och när. De flesta besökarna kommer enstaka gånger, och vill bara ha lösningen på ett bestämt problem, men sakta lär man känna andra personer som engagerar sig lite djupare. Det blir bra gräsnerdiga diskussioner.
I augusti är all mossa och ogräs borta, och nu kan jag vertikalskära. Detta är en mycket viktig behandling på en gammal gräsmatta. Med åren, när gräs dör (och framför allt om man inte tar upp sitt gräs efter klippning), så bildas en filt ovan mark/rot-nivå som sakta men säkert kväver gräset. Det binder upp näring och vätska och gör att gräsmattan blir gles, klen, torr och brun. Greenkeepers på golfbanor talar mycket om just detta, och gräsmattefilten har ett eget namn - "thatch". I praktiken har man fasta knivar som man ställer in på ett djup ca 0,5-1cm ner i jorden. Knivarna delar gräsrötter, luckrar upp ytskiktet, men framför allt så befriar den gräsmattan från denna filt. Köp inte en billig vertikalskärare. En riktig som på bilden är dyr, runt 10'. Hyr en istället, det är ju ändå en sällanbehandlig, så 500:- per år lönar sig utan vidare. Plus att någon annan servar den.
Som ni ser så drar man ur en gammal, oskött, matta upp enorma mängder gammalt organiskt material. Det var ingen idé att ha uppsamlaren. På 350m2 gräs uppskattar jag att 5m3 kom upp. Detta skulle motsvara drygt 1,5cm thatch, vilket stämmer bra.
En gräsfilt på ca 3cm. Vilket är katastrof. Vad som händer är att när den blir så tjock, så blir den kvävande, och rotzonen flyttar då upp ur jorden och etablerar sig i filten! Den blir då så klart extremt sårbar och instabil. En för låg klippning (eller vertikalskärning för den delen) kan dra med sig hela basen för gräsmattan - tillväxtdelen.
I samband med vertikalskärning stödsår man lämpligen. Stödsådd är konceptet att tillföra nya frön till en redan etablerad matta. Det är ju nämligen så att gräs fröar när de vuxit upp och blommar, men allt utom äng får ju inte växa så högt. Därför kan gräs i stort sett bara sprida sig genom stoloner - utväxande rotskott, och alla frösorter använder sig inte av denna teknik. Därför får man en tätare, jämnare gräsmatta genom att återkommande, kanske en gång per år, stödså. I samband med det dressar man mattan med toppdress. Toppdress är förbättrande material, som beror på lite vilken typ av gräsmatta du har. På en golfgren dressar man ofta flera gånger i månaden med sand. Men på en villamatta använder man sig vanligen av en jord/torv/sandblandning. Detta jämnar ut och tillför ny mikroflora till gräsmattan, samtidigt som det hjälper till att hålla ett luckert ytskikt som bibehåller fukt och näring.
Sedan fortsätter man med återkommande näring, och vatten om det är torka.
Efter drygt två så ser det inte helt illa ut.
(Disclaimer - jag har med åren lärt känna Olle Berg personligen ytligt, och han är fantastisk. Men med det sagt så har jag en relation till honom, om än på en "vi delar hobby"-nivå. Givetvis finns det andra källor till gräsfakta, och andra bra produkter än de han rekommenderar. Han är inte allvetande, och jag har läst på mycket utanför det jag lärt mig av honom. MEN det som Olle närmast predikar, det fungerar. Jag har testat själv. Och utan den guide han varit för mig, så skulle jag nog inte kunna så mycket alls i ämnet. Rekommenderas varmt. Man måste inte gå "all in".)
Jo förresten, nu firar vi med din favoritblandning av Dry Martini. Vilken är det?
Så har det blivit med gräs, även om jag sällan smakar på den. Vi startade ju med den här bilden (som ni sett förut, sorry har inte så många tidiga orörda bilder)
Gräsmattan, eeh .. har lite övrigt att önska. Den har stort behov av vård. Snarast rehabilitering. Kanske till och med inläggning (senare blev det ju faktiskt pensionering). Det triggar jag igång på. Jag gödslar, klipper. Det finns massor med mossa, framför allt så klart på norrsidan. Det finns även en hel del ogräs. Och klöver, vad man nu känner för det. Det blir helt enkelt ett pågående projekt. Jag inser att jag vill få den grön och fin. Men jag kan inget, och det är förvånande svårt att hitta bra och samlad information om hur man tar sig an en sliten gräsmatta. Så därför blir det hoppigt i början.
Gräsmatta i norrläge. Svårt då gräs gillar sol. Dessutom har det blivit en stig där folk går mest, och här är marken efter 50 år mycket kompakt. Men mossa växer gärna här
Jag provar olika produkter. Bland annat vattnar jag ut Mossa GTI. Snordyrt. Spridarflaskan funkar inte. Jag får hälla över i vattenkanna och handvattna ut. Jag stödsår med någon villablandning. Nelson garden tror jag. Jag hattar än dit, än hit. Jag köper en mossrivare och drar bort 10 125liters sopsäckar med mossa! Seger! Tills nästa vår kommer, och den runtkastade mossan exploderar och blir ännu mer dominant. Nederlag ..
Sedan hittar jag den enskilt bästa svenska informationskälla som finns, mig veterligen - Olle Bergs dedikerade gräshemsida. Olle har intresserat sig för gräs i decennier som amatör, och har en av landets finaste gräsmattor. Enligt experterna. På hans hemsida finns ett forum för gräsfrågor (men inte längre, nu får man modernt nog gå in på Facebook!), produktrekommendationer och inte minst Olles nedskrivna och enkla skötselråd för att få till en riktigt fin matta! Vad bättre är - han har ett skötselprogram för renovering av havererade gräsmattor. Perfekt för mig!
Så jag kör igång. Först skall man döda av all mossa. Men eftersom jag har så mycket mossa får man sedan väldigt mycket ogräs exploderande i de numera glesväxande hålen, där mossan multnat. Så jag får fortsätta med ogräsmedel, och i Sverige finns det bara ett att tillgå (som inte samtidigt dödar gräset) - Stroller Kombi. Också dyrt givetvis. Det blir två omgångar. Detta dödar dessutom av den stödsådd jag några månader tidigare slängt ut. Innan marktemperaturen är redo för denna behandling, det är nämligen känsligt om man skall ha bra effekt, så rensar jag manuellt. Säkert 10 timmar på knäna. Grannarna måste tro jag är tokig, men det skall de å andra sidan få många fler tillfällen att tänka.
Jag hänger timmar på Olles forum. Läser så många olika frågor och svar jag kan komma över. Försöker förstå hur det hänger ihop och varför man gör vad, och när. De flesta besökarna kommer enstaka gånger, och vill bara ha lösningen på ett bestämt problem, men sakta lär man känna andra personer som engagerar sig lite djupare. Det blir bra gräsnerdiga diskussioner.
I augusti är all mossa och ogräs borta, och nu kan jag vertikalskära. Detta är en mycket viktig behandling på en gammal gräsmatta. Med åren, när gräs dör (och framför allt om man inte tar upp sitt gräs efter klippning), så bildas en filt ovan mark/rot-nivå som sakta men säkert kväver gräset. Det binder upp näring och vätska och gör att gräsmattan blir gles, klen, torr och brun. Greenkeepers på golfbanor talar mycket om just detta, och gräsmattefilten har ett eget namn - "thatch". I praktiken har man fasta knivar som man ställer in på ett djup ca 0,5-1cm ner i jorden. Knivarna delar gräsrötter, luckrar upp ytskiktet, men framför allt så befriar den gräsmattan från denna filt. Köp inte en billig vertikalskärare. En riktig som på bilden är dyr, runt 10'. Hyr en istället, det är ju ändå en sällanbehandlig, så 500:- per år lönar sig utan vidare. Plus att någon annan servar den.
Som ni ser så drar man ur en gammal, oskött, matta upp enorma mängder gammalt organiskt material. Det var ingen idé att ha uppsamlaren. På 350m2 gräs uppskattar jag att 5m3 kom upp. Detta skulle motsvara drygt 1,5cm thatch, vilket stämmer bra.
En gräsfilt på ca 3cm. Vilket är katastrof. Vad som händer är att när den blir så tjock, så blir den kvävande, och rotzonen flyttar då upp ur jorden och etablerar sig i filten! Den blir då så klart extremt sårbar och instabil. En för låg klippning (eller vertikalskärning för den delen) kan dra med sig hela basen för gräsmattan - tillväxtdelen.
I samband med vertikalskärning stödsår man lämpligen. Stödsådd är konceptet att tillföra nya frön till en redan etablerad matta. Det är ju nämligen så att gräs fröar när de vuxit upp och blommar, men allt utom äng får ju inte växa så högt. Därför kan gräs i stort sett bara sprida sig genom stoloner - utväxande rotskott, och alla frösorter använder sig inte av denna teknik. Därför får man en tätare, jämnare gräsmatta genom att återkommande, kanske en gång per år, stödså. I samband med det dressar man mattan med toppdress. Toppdress är förbättrande material, som beror på lite vilken typ av gräsmatta du har. På en golfgren dressar man ofta flera gånger i månaden med sand. Men på en villamatta använder man sig vanligen av en jord/torv/sandblandning. Detta jämnar ut och tillför ny mikroflora till gräsmattan, samtidigt som det hjälper till att hålla ett luckert ytskikt som bibehåller fukt och näring.
Sedan fortsätter man med återkommande näring, och vatten om det är torka.
Efter drygt två så ser det inte helt illa ut.
(Disclaimer - jag har med åren lärt känna Olle Berg personligen ytligt, och han är fantastisk. Men med det sagt så har jag en relation till honom, om än på en "vi delar hobby"-nivå. Givetvis finns det andra källor till gräsfakta, och andra bra produkter än de han rekommenderar. Han är inte allvetande, och jag har läst på mycket utanför det jag lärt mig av honom. MEN det som Olle närmast predikar, det fungerar. Jag har testat själv. Och utan den guide han varit för mig, så skulle jag nog inte kunna så mycket alls i ämnet. Rekommenderas varmt. Man måste inte gå "all in".)
Jo förresten, nu firar vi med din favoritblandning av Dry Martini. Vilken är det?
Redigerat:
Nu börjar vi prata trädgård. Alltså faktiskt tillåta oss att faktiskt drömma öppet. Fast vi vet att det fortfarande finns tyngre arbete kvar. Sådant som kommer köra över rabatter. Blandande av betong. Kånkande av plattor. Och så vidare. Men vi börjar fundera på olika användningsområden av huset, och vid olika tidpunkter på dagen.
Altanen är i sydvästläge och solig från strax efter lunch och till solnedgång. Den är ju säkrad. Vid lunch vill man kanske gärna sitta på kortsidan av huset, och vi funderar på om man i framtiden skall ha en uteplats vid husväggen, alternativt vid plommonträdet som står där. Tidigt på morgonen, vid soluppgång och fram till och med nio-tio, så lyser solen rakt på entrén. Och det är givetvis där man vill ta sitt morgonkaffe på sommaren. Samma ställe är ju dessutom en bra övervakningsplats för lekande barn. Så det blir vårt nästa korta projekt.
Framsidan har inget mysigt ställe. Det finns två stora kockor med någon slags växt, som min sambo tycker vi skall slänga. Bredvid finns tre luggslitna rhododendron-buskar, som inte gillat läget. Dessutom blommar de i pastellrosa färger, och jag hatar pastellaktiga blommor med färgsvaga kanter. De tycker i alla fall jag att vi skall slänga. Men summan av kardemumman blir att vi gör en svensk kompromiss, och gör oss inte av med något. En buske flyttas, och kockorna med. Det senare är vi sedermera glada för, eftersom de har ett plantvärde på drygt 5.000 kronor. Buskarna är väl värda 50öre styck.
Ok, de skall i alla fall göra plats för en uteplats. Och eftersom entregången är i kalksten, lokalbruten, och vi precis året innan har investerat i mer kalksten till baksidan, så var det naturliga att fortsätta med kalkstenandet. Kalksten kan fås i olika former. Du kan köpa den med bruten yta, eller behandlad. Den billigaste behandlingen är att såga, då blir det slätt som på altanen. Sedan kan man hyvla, vilket toppstenen på stödmuren är, och det är mycket dyrare. Slutligen kan du polera upp den, om du tänker ha den som baldansgolv, eller fönsterbräda. Vi köpte sågade plattor i fallande längder. Fallande längder betyder att de har olika längd, utan några särskilda referenser, men snittet är typ 50cm. Bredden väljer vi till 30cm, förutom raden mot huset, vilket vi tar lite tunnare, 20cm, och beställer in så att vi kan få till runt hela huset, som ett avrinningsskydd från husgrund .. De här företagarna prutar man inte med, utan man ställer sig i en tre månaders kö ..
Här har vi lagt ut plattorna. Den här gången i sand. Lättnad över det. Katten hänger med.
Precis som vid altanbygget så tittar det fram brunnar och rör när jag sätter spaden i marken. Här en dräneringsbrunn som kräver lite handpåläggning för att inte byggas över.
Här är i alla fall slutresultatet. Märk att den invasiva murgrönan är bortopererad. Den vägde dryg 50 kilo och hade två meter långa tentakler in i taket/vinden. Dessutom dolde den en sådan där fejkfönsterlucka. Helt överväxt. De tar jag också bort. Annars tycker jag att något ser symmetriskt fel ut med plattsättningen. Vi kunde inte riktigt sätta fingret på det, men med lite hjälp så förstod vi att det var symmetrin mot övertaket ovan entrén. Plattsättningen är helt enkelt för klen på djupet mot entrén, och det justerar vi faktiskt senare med några korta rader till.
Varma i kläderna så ger vi oss nu på detta. Ett ruckligt ruckel till skjul/carport/cykelförråd.
Det är bitvis söndermurket, och det korrugerade plasttaket är fullt av mossa.
Även här så finns det en konstig smal sträng med gräs som löper halva byggnaden, och som givetvis är nästan oklippbar med gräsklippare. Den främre delen går mot tomtgräns, och ölandstokhäcken, som jag försökt kämpa med. Tveksamma resultat.
Jag dokumenterade faktiskt även detta bygge i en byggtråd. Kanske inte sajtens mest välbesökta, men knappast heller den mest spännande, eller mest uppdaterade!
Vad som händer är i alla fall i korthet att jag först tänker bygga ett snabbt bygge (insert laughter here), för att ersätta den carport som redan fanns. Men utan gräs. När jag står och stirrar på den gamla byggnaden, med den nya i tankarna, så slår det mig att min granne har ett fönster ut mot våra sopsäckar och bråte, som vi alltid förvarar här. På förfrågan så är han mycket positiv till att jag täcker hela längan med plank. Vi inser även att vi ALDRIG kommer att knö in en bil här, utan det är här vi ställer våra cyklar. Och sju meter cyklar har vi inte, så varför inte dela upp bygget i en cykeldel och en förrådsdel? I den senare kan vi klä väggarna, ha dörrar, och förvara trädgårdspryttlar. Dessutom får man då tillträde direkt via dörr från garaget. Ok det låter bra. Veckan innan kommer sedan en bekant förbi och pekar på fönstret ovan det tilltänkta förrådet - "vad är det där?". "Ja det är fönstret till vårt tv-rum ..". "Ta upp en dörr så har ni en altan till.". FAN.
Jag förstår inte längre varför man skulle vilja hyra en vanlig tumlare. Tvångsblandare är dubbelt så snabba, tar mer, skvätter inte över kanten, är lättare att hantera, och kostar knappt mer att hyra. Givetvis finns de i olika storlek, här en mini.
Givetvis kräver 7m trä ett nytt partytält. Förlåt, målartält. Nu blir det ett dubbelt så dyrt, utan plastdetaljer och med tillbehör i form av stormsäkringskit. Det har använts flitigt utan missöden.
För övrigt så lär chefen och målaren på det lokala Flügger mig något som han senare får en riktig kram för - hur man snabbar upp målande av ett par tusen löpmeter virke till det fyrdubbla. Du har en fet och tjock och bred roller. Helst är ni två. Den första rollar flera längder samtidigt. Kompisen/sambon/arbetskraften stryker sedan likt en samuraj rappt ut färgen direkt efter. Hypereffektivt. Målarchefen säger att han oftast håller inne med tipset, inte för att han är snål, utan för att gemene kund tror att han försöker lura dem till att köpa BÅDE roller och pensel .. :x
Nu blir det ett cykelförråd plus trädgårdsförråd, stabilt byggt och dimensionerat med konstruktionsvirkesstolpar, bärlinor i limträ och cc60 takstolar på 220cm. Ovanpå så klart råspont, takpapp och bandad plåt. Det senare tar vi hjälp av. Jag funderar på klickplåt, men plåtslagaren som hjälpte oss med altanen är så duktig, och vi tänker att det är ingen idé att snåla. Dessutom orkar jag bara inte att leka även fejkplåtslagare. Jag är lite trött nu. Jag tror det är alla sena målerinätters fel. Så han får komma igen.
Den eventuella bygglovspliktiga balkongen bygger vi inte på en gång. Den får vackert vänta. Där uppe har vi nu uteplatsen väntande i sydöst-läge, även om det för tillfället blir jäkligt varmt om rumpan en solig dag.
Bandad plåt.
Men sommaren är faktiskt inte slut än.
Altanen är i sydvästläge och solig från strax efter lunch och till solnedgång. Den är ju säkrad. Vid lunch vill man kanske gärna sitta på kortsidan av huset, och vi funderar på om man i framtiden skall ha en uteplats vid husväggen, alternativt vid plommonträdet som står där. Tidigt på morgonen, vid soluppgång och fram till och med nio-tio, så lyser solen rakt på entrén. Och det är givetvis där man vill ta sitt morgonkaffe på sommaren. Samma ställe är ju dessutom en bra övervakningsplats för lekande barn. Så det blir vårt nästa korta projekt.
Framsidan har inget mysigt ställe. Det finns två stora kockor med någon slags växt, som min sambo tycker vi skall slänga. Bredvid finns tre luggslitna rhododendron-buskar, som inte gillat läget. Dessutom blommar de i pastellrosa färger, och jag hatar pastellaktiga blommor med färgsvaga kanter. De tycker i alla fall jag att vi skall slänga. Men summan av kardemumman blir att vi gör en svensk kompromiss, och gör oss inte av med något. En buske flyttas, och kockorna med. Det senare är vi sedermera glada för, eftersom de har ett plantvärde på drygt 5.000 kronor. Buskarna är väl värda 50öre styck.
Ok, de skall i alla fall göra plats för en uteplats. Och eftersom entregången är i kalksten, lokalbruten, och vi precis året innan har investerat i mer kalksten till baksidan, så var det naturliga att fortsätta med kalkstenandet. Kalksten kan fås i olika former. Du kan köpa den med bruten yta, eller behandlad. Den billigaste behandlingen är att såga, då blir det slätt som på altanen. Sedan kan man hyvla, vilket toppstenen på stödmuren är, och det är mycket dyrare. Slutligen kan du polera upp den, om du tänker ha den som baldansgolv, eller fönsterbräda. Vi köpte sågade plattor i fallande längder. Fallande längder betyder att de har olika längd, utan några särskilda referenser, men snittet är typ 50cm. Bredden väljer vi till 30cm, förutom raden mot huset, vilket vi tar lite tunnare, 20cm, och beställer in så att vi kan få till runt hela huset, som ett avrinningsskydd från husgrund .. De här företagarna prutar man inte med, utan man ställer sig i en tre månaders kö ..
Här har vi lagt ut plattorna. Den här gången i sand. Lättnad över det. Katten hänger med.
Precis som vid altanbygget så tittar det fram brunnar och rör när jag sätter spaden i marken. Här en dräneringsbrunn som kräver lite handpåläggning för att inte byggas över.
Här är i alla fall slutresultatet. Märk att den invasiva murgrönan är bortopererad. Den vägde dryg 50 kilo och hade två meter långa tentakler in i taket/vinden. Dessutom dolde den en sådan där fejkfönsterlucka. Helt överväxt. De tar jag också bort. Annars tycker jag att något ser symmetriskt fel ut med plattsättningen. Vi kunde inte riktigt sätta fingret på det, men med lite hjälp så förstod vi att det var symmetrin mot övertaket ovan entrén. Plattsättningen är helt enkelt för klen på djupet mot entrén, och det justerar vi faktiskt senare med några korta rader till.
Varma i kläderna så ger vi oss nu på detta. Ett ruckligt ruckel till skjul/carport/cykelförråd.
Det är bitvis söndermurket, och det korrugerade plasttaket är fullt av mossa.
Även här så finns det en konstig smal sträng med gräs som löper halva byggnaden, och som givetvis är nästan oklippbar med gräsklippare. Den främre delen går mot tomtgräns, och ölandstokhäcken, som jag försökt kämpa med. Tveksamma resultat.
Jag dokumenterade faktiskt även detta bygge i en byggtråd. Kanske inte sajtens mest välbesökta, men knappast heller den mest spännande, eller mest uppdaterade!
Vad som händer är i alla fall i korthet att jag först tänker bygga ett snabbt bygge (insert laughter here), för att ersätta den carport som redan fanns. Men utan gräs. När jag står och stirrar på den gamla byggnaden, med den nya i tankarna, så slår det mig att min granne har ett fönster ut mot våra sopsäckar och bråte, som vi alltid förvarar här. På förfrågan så är han mycket positiv till att jag täcker hela längan med plank. Vi inser även att vi ALDRIG kommer att knö in en bil här, utan det är här vi ställer våra cyklar. Och sju meter cyklar har vi inte, så varför inte dela upp bygget i en cykeldel och en förrådsdel? I den senare kan vi klä väggarna, ha dörrar, och förvara trädgårdspryttlar. Dessutom får man då tillträde direkt via dörr från garaget. Ok det låter bra. Veckan innan kommer sedan en bekant förbi och pekar på fönstret ovan det tilltänkta förrådet - "vad är det där?". "Ja det är fönstret till vårt tv-rum ..". "Ta upp en dörr så har ni en altan till.". FAN.
Jag förstår inte längre varför man skulle vilja hyra en vanlig tumlare. Tvångsblandare är dubbelt så snabba, tar mer, skvätter inte över kanten, är lättare att hantera, och kostar knappt mer att hyra. Givetvis finns de i olika storlek, här en mini.
Givetvis kräver 7m trä ett nytt partytält. Förlåt, målartält. Nu blir det ett dubbelt så dyrt, utan plastdetaljer och med tillbehör i form av stormsäkringskit. Det har använts flitigt utan missöden.
För övrigt så lär chefen och målaren på det lokala Flügger mig något som han senare får en riktig kram för - hur man snabbar upp målande av ett par tusen löpmeter virke till det fyrdubbla. Du har en fet och tjock och bred roller. Helst är ni två. Den första rollar flera längder samtidigt. Kompisen/sambon/arbetskraften stryker sedan likt en samuraj rappt ut färgen direkt efter. Hypereffektivt. Målarchefen säger att han oftast håller inne med tipset, inte för att han är snål, utan för att gemene kund tror att han försöker lura dem till att köpa BÅDE roller och pensel .. :x
Nu blir det ett cykelförråd plus trädgårdsförråd, stabilt byggt och dimensionerat med konstruktionsvirkesstolpar, bärlinor i limträ och cc60 takstolar på 220cm. Ovanpå så klart råspont, takpapp och bandad plåt. Det senare tar vi hjälp av. Jag funderar på klickplåt, men plåtslagaren som hjälpte oss med altanen är så duktig, och vi tänker att det är ingen idé att snåla. Dessutom orkar jag bara inte att leka även fejkplåtslagare. Jag är lite trött nu. Jag tror det är alla sena målerinätters fel. Så han får komma igen.
Den eventuella bygglovspliktiga balkongen bygger vi inte på en gång. Den får vackert vänta. Där uppe har vi nu uteplatsen väntande i sydöst-läge, även om det för tillfället blir jäkligt varmt om rumpan en solig dag.
Bandad plåt.
Men sommaren är faktiskt inte slut än.
Redigerat:
Vi har länge gått och grämt oss över husets finish när det gäller den putsade delen. Teglet är fint, och de målade (!) fogarna är överlag i mycket gott skick. Men putsen är original, och den har som sagt varit med ett tag. Framför allt min sambo ligger på om att detta är prio, och jag håller med om att skall vi måla utskjutande tak, så blir det inte från stege. Jag tycker jag är hyfsat stegvan, men att stå med liten lutning på stegen fem meter upp och pilla ovanför huvudet, är inte min favoritposition. Det betyder skylift, och det betyder innan anläggning av trädgård.
Visst ser det lite trist ut? Vi tar dit en murarfirma som har vårt förtroende, och de tycker den traditionella putsen är i fint skick. Man kan lägga på några millimeter till, men det kostar ett antal hundralappar per kvadratmeter. Därför pratar vi även med en målare vi använt oss av inomhus. Han har god erfarenhet av att rolla puts, och tror det kommer gå fort och att två strykningar räcker. Det viktiga är att få absolut rätt produktval, som passar just den här varianten av puts. Annars kan den förstöras, till exempel genom att täppas till och förhindra att den andas. Vi tar dit en representant från Flügger som kikar på putsen, och diskuterar sedan även med huvudkontoret, innan de når fram till ett val.
Den nerrivna murgrönan har satt sina spår. Faktiskt ägnar jag några timmar åt att med kniv och stålborste försiktigt försiktigt pilla bort sugtentaklerna som är kvar. Likaså har andra växter som står nära putsen givit missfärgningar, stora buskar till exempel. Notera även fundamentets blekta, ojämna och slitna intryck. Förarbetet föll givetvis på våra händer. Två gånger går jag över all puts med fasadtvätt med hjälp av högtrycksspruta. Funkar bra, och rengör över förväntan.
Efter att ha maskerat alla fönster, dörrar, lampor, plasttak och så vidare, får målaren komma. När man gjort sådant skitarbete ett antal timmar, så fattar man varför firmorna har lärlingar.
Det blir ju en viss skillnad i finish. Vi har gått igenom en lång process när det gäller färgval. Från början är vi mycket mörkare och mer beige. Faktiskt vandrar vi runt bland putsade hus på stan och sätter upp färgprover mot diverse väggar. Allt eftersom inser vi att det skall vara en lätt bruten vit ton. Men vi vill absolut inte ha den moderna helvita färgen som så många använder, den som bländar en.
Efter en strykning. Den drar så klart en jäkla massa färg, men ändå inom beräkningarna. Vi är nöjda. Vad som är kvar är att stryka fundamentet, vilket vi gör själva två varv. Mer maskering så klart. Senare kommer takutsprången behöva att åtgärdas.
Vi byter till lite mer sten igen. Vår garageuppfart är för smal för att rymma två bilar, som kan köra upp bredvid utan att flytta på den ena bilen. Därför kapar jag av stenmuren försiktigt där den är delad och flyttar in sidostenen och vi får den dryga metern extra som behövs. Det blir rätt bra. Jag har lärt mig att sten dammar något oerhört, och det är inte kul att hosta upp stendamm ur lungorna de efterföljande timmarna. Därför har jag sedan tidigare investerat i en bra halvmask med mekaniskt filter.
Parallellt har jag och min sambo diskuterat hur vi skall ta oss an trädgården, som nu helt plötsligt känns nåbar. Vi tänker att vi kan behöva lite hjälp, och hon börjar lägga ner tid på att höra med vänner och bekanta. Vi får olika napp, av olika kvalitet. Mer om det snart.
Visst ser det lite trist ut? Vi tar dit en murarfirma som har vårt förtroende, och de tycker den traditionella putsen är i fint skick. Man kan lägga på några millimeter till, men det kostar ett antal hundralappar per kvadratmeter. Därför pratar vi även med en målare vi använt oss av inomhus. Han har god erfarenhet av att rolla puts, och tror det kommer gå fort och att två strykningar räcker. Det viktiga är att få absolut rätt produktval, som passar just den här varianten av puts. Annars kan den förstöras, till exempel genom att täppas till och förhindra att den andas. Vi tar dit en representant från Flügger som kikar på putsen, och diskuterar sedan även med huvudkontoret, innan de når fram till ett val.
Den nerrivna murgrönan har satt sina spår. Faktiskt ägnar jag några timmar åt att med kniv och stålborste försiktigt försiktigt pilla bort sugtentaklerna som är kvar. Likaså har andra växter som står nära putsen givit missfärgningar, stora buskar till exempel. Notera även fundamentets blekta, ojämna och slitna intryck. Förarbetet föll givetvis på våra händer. Två gånger går jag över all puts med fasadtvätt med hjälp av högtrycksspruta. Funkar bra, och rengör över förväntan.
Efter att ha maskerat alla fönster, dörrar, lampor, plasttak och så vidare, får målaren komma. När man gjort sådant skitarbete ett antal timmar, så fattar man varför firmorna har lärlingar.
Det blir ju en viss skillnad i finish. Vi har gått igenom en lång process när det gäller färgval. Från början är vi mycket mörkare och mer beige. Faktiskt vandrar vi runt bland putsade hus på stan och sätter upp färgprover mot diverse väggar. Allt eftersom inser vi att det skall vara en lätt bruten vit ton. Men vi vill absolut inte ha den moderna helvita färgen som så många använder, den som bländar en.
Efter en strykning. Den drar så klart en jäkla massa färg, men ändå inom beräkningarna. Vi är nöjda. Vad som är kvar är att stryka fundamentet, vilket vi gör själva två varv. Mer maskering så klart. Senare kommer takutsprången behöva att åtgärdas.
Vi byter till lite mer sten igen. Vår garageuppfart är för smal för att rymma två bilar, som kan köra upp bredvid utan att flytta på den ena bilen. Därför kapar jag av stenmuren försiktigt där den är delad och flyttar in sidostenen och vi får den dryga metern extra som behövs. Det blir rätt bra. Jag har lärt mig att sten dammar något oerhört, och det är inte kul att hosta upp stendamm ur lungorna de efterföljande timmarna. Därför har jag sedan tidigare investerat i en bra halvmask med mekaniskt filter.
Parallellt har jag och min sambo diskuterat hur vi skall ta oss an trädgården, som nu helt plötsligt känns nåbar. Vi tänker att vi kan behöva lite hjälp, och hon börjar lägga ner tid på att höra med vänner och bekanta. Vi får olika napp, av olika kvalitet. Mer om det snart.
