18 174 läst · 72 svar
18k läst
72 svar
Måste man bevisa att en gåva inte var ett lån?
Medlem
· Västernorrland
· 10 173 inlägg
I slutändan om det går till kfm så blir det ju bevisbörda för bägge två. Om utlånaren skapar ett ärende och det kan man göra utan nå som helst bevis inblandade så går ju saken över till mottagaren av pengarna som då kan hävda sin sak och ståndpunkt och saken går tillbaks till ruta ett igen som då får lägga fram mer fakta. Och där blir det ju troligen stopp då om man inte kan visa på att det är ett regelrätt lån. Summorna är för små antagligen för att man ska kunna hävda att man ska förstå det ändå. Hade det varit 100k i en överföring så kanske man hade kunnat hävda nån slags muntlig ök. Men totalt 10k i flera olika överföringar lär man nog inte komma långt med..........
Husägare
· Småländska höglandet
· 3 417 inlägg
Nej, det är förmodligen väldigt ovanligt att låna ut småsummor vänner eller partners emellan, och upprätta skuldebrev. Ett sånt lån bygger på ömsesidigt förtroende och en gemensam muntlig överenskommelse om skulden. Oftast går det bra, pengarna betalas tillbaka och alla är nöjda. Skulle pengarna inte betalas tillbaka får en se det som lärpengar, alternativt ta till någon ljusskygg indrivningsmetod. Det blir inga större framgångar att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogden med argumentet "hen sa att hen skulle betala tillbaka vid nästa lön".Alfredo skrev:
Under årens lopp har jag lånat och lånat ut småbelopp till bekanta, arbetskamrater, partners med mera med mera, massvis av gånger, lätt hundratals, kanske tusentals. Aldrig någonsin har dock ett skuldebrev varit inblandat. Antingen är mina vanor slappa eller så är det kanske inte så vanligt att skuldebrev upprättas vid lån av denna typ.
I det här fallet hävdar expojkvännen att pengarna som swishats ett halvår tidigare skulle varit lån till exflickvännen, och vill nu ha tillbaka dessa. Eftersom det inte finns någon gemensam överenskommelse skulle han behöva någon form av belägg, t ex skuldebrev, för att det faktiskt var lån och inte gåvor, som exflickvännen hävdar. Annars kan han inte med lagliga tvångsmedel (=Kronofogden) kräva tillbaka pengarna.
Någon av parterna bör ju kunna bevisa sin sida av saken med någon SMS konversation från 6-10 månader tillbaka. Även jag och min fru har ju 25% av vår konversation på sms och min uppfattning är att en yngre generation har det i än större utsträckning. Om ens parter insisterar på att ha all konversation eller explicit konversationer kring pengar över Snapshat bör man nog ana ugglor i mossen.
Husägare
· Småländska höglandet
· 3 417 inlägg
Fram till expojkvännen drar in Kronofogden (vilket är rätt osannolikt) behöver inte exflickvännen i trådstarten göra något alls. Inte svara, inte oroa sig. Eftersom hon är bestämd på att det inte är lån, finns troligen inte heller några sms eller liknande där hon medger till expojkvännen att det är lån.
Tillägg: men jag vet förstås inte säkert, trådstarten bygger ju på andrahandsinformation.
Tillägg: men jag vet förstås inte säkert, trådstarten bygger ju på andrahandsinformation.
Jag har inte påstått att han har misshandlat henne men om han är så skum som han är så är det bra att läsa på.O olleg07 skrev:Hela artikeln är en absurd: "jag tänker ger dig pengar. Nej nej nej. Oh, ja det blir för bråkig, jag tar emot pengar ( kanske för att han är toxisk tretti och hon är oskyldig tjugo år ung innocent tjej som vill inte bråka och tar emot dem jävla pengar). Och självklart det är psykisk misshandel...av den okände mannen som varken jag eller du känner men är redan dömd för misshandel.
Här är vi fullkomligt ense på precis alla punkter!SågspånPappspikEternit skrev:
Det enda jag vände mig emot var att du framställde existensen av skuldebrev som något naturligt i samband med "privata smålån" och något som man kunde förvänta sig skulle existera om det existerade ett lån.
Ni har väl ett gemensamt ansvar för er försörjning?L lodin92 skrev:
Är det inte så inom Äktenskap?
Ja vi har ett gemensamt ansvar, har jag pengar på kontot så kvittar de för mig om jag swischar. De få gånger jag saknar pengar så får hon föra över, inga konstigheter. Det jag ville komma fram till att regelbundna swischar inom en relationen inte är ett tecken på droghandel för mig...lunnabo skrev:
Självklart ger hon tillbaka pengarna om hon vill bli av med killen istället för att leverera.
Att ta emot var fel från början, vad hans avsikt än var.
Det finns inget som heter gratis lunch. Varken för kvinnor eller män.
Inte svårare än så.
Att ta emot var fel från början, vad hans avsikt än var.
Det finns inget som heter gratis lunch. Varken för kvinnor eller män.
Inte svårare än så.
F fikonstina skrev:Undrar om jag gav fel råd till en 20 årig tjej på mitt tillfälliga jobb. Kommer inte träffa henne något mera och har jobbat med henne kanske 8 dagar. Hon verkar jätte ärlig, kan inte tro att hon ljuger.
Hon berättade för mig (tant på 55 år) att hon gjorde slut med en kille ca 30 årsålder för 6 månader sedan. När de var ihop så insisterade han hela tiden på att ge henne pengar. Hon ville inte och sa ifrån rejält men efterhand så gav hon efter för det blev så bråkigt och tog emot pengar via Swish. ca 10 000. Nu kräver han tillbaka pengarna som enligt honom var lån.
För mig låter det som att han är en person som vill kontrollera henne och därmed psykisk misshandel . Om hon ger tillbaka pengar (hon har nog inga) så kanske det inte slutar där. Kontrollen kräver mer & mer.
Nu hemma när jag googlar verkar det som att mottageren av gåva måste bevisa att det inte är lån. Någon som har kunskap erfarenhet här?
Mitt råd till henna var att inte svara på telefon eller sms, blockera. Hon var rädd för att bli polisanmäld. Jag sa att det kan han inte göra, däremot dra henne inför kronofogden men att de inte gör något med en tvistig skuld och att hon då genast skulle kontakta dm och tala om hur det ligger till. Jag rådde henne också till att googla och läsa på om psykisk misshandel för att känna igen sig och veta att hon inte är ensam.
Jag tror killen har svårt att vinna om det går till rätten.
Med det sagt, hade jag varit tjejen så de jag betalat tillbaka för att slippa ha det över mej.
En gång för lääänge sedan så skulle jag hälsa på en tjej som jag var förtjust i, hon tjatade på mej och eftersom jag inte hade råd skickade hon pengar till biljetten åt mej, lite oklart om det var gåva eller lån, men efter att vi splittade på ett jobbigt sätt några månader senare så lånade jag pengar och betalade tillbaka hela summan, mest för min egen skull eftersom jag inte ville ha det över mej att HON hade betalat för mej.
Hon varken bad om pengarna eller kommenterade ens att jag skickade tillbaka dom f.ö.
..Men det får man väl göra som man känner för.
Med det sagt, hade jag varit tjejen så de jag betalat tillbaka för att slippa ha det över mej.
En gång för lääänge sedan så skulle jag hälsa på en tjej som jag var förtjust i, hon tjatade på mej och eftersom jag inte hade råd skickade hon pengar till biljetten åt mej, lite oklart om det var gåva eller lån, men efter att vi splittade på ett jobbigt sätt några månader senare så lånade jag pengar och betalade tillbaka hela summan, mest för min egen skull eftersom jag inte ville ha det över mej att HON hade betalat för mej.
Hon varken bad om pengarna eller kommenterade ens att jag skickade tillbaka dom f.ö.
..Men det får man väl göra som man känner för.
Vi skapade ett konto som båda har tillgång till dit pension/lön går så att båda lätt kan föra över till sina debitkort efter behov. Smidigt, men kräver stt man litar 100% på varandra.L lodin92 skrev: