@AndersMalmgren, du vet att vi älskar dig va!AndersMalmgren skrev:
Med det sagt, och att du använder ditt riktiga namn, har du sett bilden på Google maps?
Funderade om den kanske platsade på Humorhörnan...!
AndersMalmgren
Bannad
· Stockholm
· 18 171 inlägg
AndersMalmgren
Bannad
- Stockholm
- 18 171 inlägg
Ska säkert leverera till mig!K Kirre2 skrev:
AndersMalmgren
Bannad
· Stockholm
· 18 171 inlägg
AndersMalmgren
Bannad
- Stockholm
- 18 171 inlägg
Ser ut som deglabbet och då är det 100% jagK Kirre2 skrev:
Hur kan man tänka på ett hus i denna situationen ens..
Eller tänka på pengarna..
Finns bara en sak att eg prata om och det är ju "den andra halvan".. allt annat är oviktigt, människor är alltid viktigare än ting..
Alla relationer kräver arbete och kompromiss.. spelar ingen roll var man bor eller hur man bor.
Ni har haft huset några månader, ett hus ni tillsammans gladde er åt.. och gick på visning på.. budade på.. och förhoppningsvis hade ni en relation även innan det.
Inget dör på några månader.. (utom om någon bokstavligen dör..)
Att ens tänka på att separera för att man inte vill bo i huset man köpt ihop.. är fel på så många vis! Att separera ska inte baserar på ett hus, inte på pengar.. inte på nått annat än att kärleken dött och man inte längre vill vara ihop alls..
Och då får man vara ärlig mot sig själv och sin partner och prata igenom det oh bestämma sig. Huset är troligen tillräckligt stort för er att inte bo i samma rum medan ni sedan säljer eller väntar in att sälja..
Men det enda viktiga nu är tycker du ens om din partner?
Eller tänka på pengarna..
Finns bara en sak att eg prata om och det är ju "den andra halvan".. allt annat är oviktigt, människor är alltid viktigare än ting..
Alla relationer kräver arbete och kompromiss.. spelar ingen roll var man bor eller hur man bor.
Ni har haft huset några månader, ett hus ni tillsammans gladde er åt.. och gick på visning på.. budade på.. och förhoppningsvis hade ni en relation även innan det.
Inget dör på några månader.. (utom om någon bokstavligen dör..)
Att ens tänka på att separera för att man inte vill bo i huset man köpt ihop.. är fel på så många vis! Att separera ska inte baserar på ett hus, inte på pengar.. inte på nått annat än att kärleken dött och man inte längre vill vara ihop alls..
Och då får man vara ärlig mot sig själv och sin partner och prata igenom det oh bestämma sig. Huset är troligen tillräckligt stort för er att inte bo i samma rum medan ni sedan säljer eller väntar in att sälja..
Men det enda viktiga nu är tycker du ens om din partner?
Snigla skrev:
Hur kan man tänka på ett hus i denna situationen ens..
Eller tänka på pengarna..
Finns bara en sak att eg prata om och det är ju "den andra halvan".. allt annat är oviktigt, människor är alltid viktigare än ting..
Alla relationer kräver arbete och kompromiss.. spelar ingen roll var man bor eller hur man bor.
Ni har haft huset några månader, ett hus ni tillsammans gladde er åt.. och gick på visning på.. budade på.. och förhoppningsvis hade ni en relation även innan det.
Inget dör på några månader.. (utom om någon bokstavligen dör..)
Att ens tänka på att separera för att man inte vill bo i huset man köpt ihop.. är fel på så många vis! Att separera ska inte baserar på ett hus, inte på pengar.. inte på nått annat än att kärleken dött och man inte längre vill vara ihop alls..
Och då får man vara ärlig mot sig själv och sin partner och prata igenom det oh bestämma sig. Huset är troligen tillräckligt stort för er att inte bo i samma rum medan ni sedan säljer eller väntar in att sälja..
Men det enda viktiga nu är tycker du ens om din partner?
Ibland drar man bara åt olika håll. Man kan älska varann och samtidigt se att man inte kan ge varann det liv den andre vill ha. En människa lever ut sitt riktiga jag på olika sätt genom livet, och ibland har vi tur att synka upp det med någon annan. Ibland synkar det livet ut, ibland inte.
Ibland är det motigt, men sen seglar man igen.
Att definiera hela relationen då det känns motigt och fatta stora beslut i stunden är irrationellt och kortsiktigt.
Men visst behöver man ta in såna praktiska saker i beräkningen om man skall ta ett sånt stort steg som att driva igenom en separation. Hur oromantiskt det än må vara, så har kontrakt, pengar och hus betydelse när man fattar det beslutet.
Kanske det bästa är att han bara pratar ut om med sin partner om ångesten som kryper på, och lägger alla korten på bordet? Precis som du också föreslog.
För vem vet, kanske hon har en bra ide om hur det kan segla igen? Han tänker ju att hennes attityd mot att flytta tillbaka till stan är problemet, men det betyder ju inte att hon inte också kan ha lösningen på att hans lappfeber
Men fortfarande, det första man måste komma på är om man vill vara ihop med sin partner eller ej. Sedan löser man resten.. (antingen mer eller mindre själv, eller tillsammans som ett par).sannakse skrev:
Ibland drar man bara åt olika håll. Man kan älska varann och samtidigt se att man inte kan ge varann det liv den andre vill ha. En människa lever ut sitt riktiga jag på olika sätt genom livet, och ibland har vi tur att synka upp det med någon annan. Ibland synkar det livet ut, ibland inte.
Ibland är det motigt, men sen seglar man igen.
Att definiera hela relationen då det känns motigt och fatta stora beslut i stunden är irrationellt och kortsiktigt.
Men visst behöver man ta in såna praktiska saker i beräkningen om man skall ta ett sånt stort steg som att driva igenom en separation. Hur oromantiskt det än må vara, så har kontrakt, pengar och hus betydelse när man fattar det beslutet.
Kanske det bästa är att han bara pratar ut om med sin partner om ångesten som kryper på, och lägger alla korten på bordet? Precis som du också föreslog.
För vem vet, kanske hon har en bra ide om hur det kan segla igen? Han tänker ju att hennes attityd mot att flytta tillbaka till stan är problemet, men det betyder ju inte att hon inte också kan ha lösningen på att hans lappfeber
Man börjar inte med att ensam sitta och fundera på att man måste separera direkt och sälja huset man bor i (tillsammans med någon), flytta till egen lgh och sen tänka efter om man vill vara ihop partnern eller ej...
Då var man helt enkelt inte mogen nog (redo) att ha en partner/förhållande (ännu mindre köpa ett hus).
I relationer med andra, pratar man först.. sedan går man vidare efter det (med ev flyttar, sep, boende, ekonomier osv)
Det är inte alltid lätt att hitta sin väg i livet.. och det rätta i slutänden kan mycket väl vara för TS att sälja och flytta tillbaka till stan! Men det är inte det man börjar med!
Man börjar med att få rätsida på sig själv och sina problem, sedan när fått någorlunda koll på sig själv.. tar man upp sina problem med sin parter.. sina funderingar, rädslor.. känslor.. och även hörsammar sin partners tankar och känslor..
Det måste finnas en möjlighet för att göra gemensamma kompromisser - är man ett par finns det alltid två sidor i ens liv - och båda har alltid rätt att få säga sitt (även om man inte alltid vill höra)
Som sagt.. TS har ju inte ens bott ett halvår i huset.. det borde rimligen fortfarande vara "förälskelsfasen" .. OM det nu inte hänt nått annat!?
Är inge fel med att vilja bo i stan, men det är aldrig SÅ akut (att det ska kännas som att livet redan tagit slut efter så kort tid).. De har ju ändå gemensamt valt ett område att titta på hus i.. och valt huset.. några månader är ju ingenting.. man har ju inte ens hunnit "landa" in... eller packat upp alla lådor..
Visst, man skulle kunna säga att det kan vara en panikångestattack.. men då är det ännu viktigare att man delar det med sin partner.
Oavsett, menar jag inget ont till TS (snarare tvärtom) - men däremot vill jag att folk med problem ska ta sig en titt på sig själva och tänka "outside the box".. se den stora bilden, inte bara den som får en att tänka på sig själv och hur dåligt "det" får en att må.
Det är så lätt att fastna i en dålig tankebana.. och inte se att det finns fler vägar ut!
Det är viktigt att försöka knuffa ut sig själv ur sin bubbla och våga titta runt om.. världen kan vara grym, men den rymmer också många möjligheter - men de ser man inte alltid.. för det står massa saker i vägen...
Och nästan jämt är det en själv som står i vägen..
Absolut. Jag kan bara bli trött på allt tjat om att man ska tjäna på varje bostad. Verkar nästan som det är skamligt att förlora på bostadsaffärer. Tror TS är smartare än så, sen om man förlorar 10-15% (minimum handpenningen ) men är lycklig. Då är svaret enkelt för mig.Alfredo skrev:
Beroende på slantens storlek kan det handla om livslång skuldsättning, vilket möjligen dämpar lyckan en aning.
Ts verkar inte bry sig särskilt mycket eftersom ts inte ens är aktiv i tråden. Så kanske räcker med tips nu
Det låter inte som du är så kär? Isåfall tycker jag att du ska bryta upp. Hon får väl köpa ut dig och du kan lösa din del av lånen. Visserligen till en förlust, men att slösa sitt liv på en relation man inte trivs med är också dyrt. Men tänk dig för...
Jag tänker att om det varit min sambo som haft dessa tankar så skulle jag i längden vara tacksam att komma ur relationen. Antingen så satsar man, löser sina problem genom att gå i terapi mm, eller så går man vidare och ger sin partner möjligheten att hitta sann kärlek. Tanken att spendera livet ihop med en man som ens har dessa tankar; känner att han sitter fast med mig pga ett husköp är minst sagt skrämmande. Det var därför jag svarade så.Kilrain skrev:
Fair enough. Var inte meningen att feltolka.
