Fast i livet och relation pga. husköp

[AndersMalmgren]

Även om ni är olika så håll fast vid huset. Det är dåliga tider och det blir bara sämre.

Satsa på att odla för det kommer att bli matbrist med höga priser på grund av torka översvämningar och krig i omvärlden.

När du sitter i lägenhet i en stad har du inget som kan rädda dig.

På landet kan du överleva.

Skaffa ett rum att övernatta i när du känner att det blir för isolerat och alternera mellan detta och huset.

Uber Eat är alltid ett stenkast bort

 

[Kilrain]

Uber Eat är alltid ett stenkast bort

Vem behöver Uber Eats när man har en fru?

 

[Kilrain]

Jag förstår dig precis. Mögla bort i ett tragiskt villakvarter när man kan bo i stan. Kanske en kompromiss köpa ett hus närmare stan? Tex enskede om man kan tänka sig söder om söder.

Ständigt detta Enskede...

Hur blev Enskede den nya Postbanken?

 

[AndersMalmgren]

Ständigt detta Enskede...

Hur blev Enskede den nya Postbanken?

[media]

Det var ett exempel. Man kan ju ta något av de områdena som är nära stan.

 

[Rkarlsson]

Du kanske ska vidga dina vyer och se det finns andra mål i livet än villa. Det är fullt möjligt att TS dragits in i husköp halv emot sin vilja. Har dock inte läst hela tråden.

Blir så trött på husmaffian som rajeljar, de var likadant när jag på kul lade upp tråden man vet man bor i city som motpol till man vet man bor i hus, så kom det massor bajsnödiga inlägg. Det är klart det är flest husägare på detta forum. Men vidga era vyer.

Jag lever själv i ett förhållande med en sambo som vill till hus där jag inte vill det. Får se var vi landar. Vi älskar dock varandra

Alla som gör saker mot sin egen vilja är lite halvt en toffel.
Man behöver inte köpa ett hus om man inte vill. Hade ts varit lite smart hade han sagt innan de köpte ett hus att han inte vill.

Även du kan säga nej om din tant är fullt inriktad på hus. Du måste inte följa med.

Ts känns mer kär i ekonomin än förhållandet så det bästa är att sälja och separera och ta smällarna.

 

[Snigla]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Vad är ditt egentliga problem?
Jag ser ju att det är du själv som är ditt problem egentligen.. men vad är det som hänt på några månader som gör att ALLT är fel?

Allt blir inte fel på en gång utan skäl.. och det är inte ekonomiska skäl det syns ju på det du skriver (jag menar som skäl till att livet gått åt helvete.. att förlora pengar är en sak.. dåligt köp en sak.. men det är inte ditt problem.. så vad är det?)

Har du hittat en ny ? Har din partner hittat nån ny ? Saknar du kompisarna? favoritrestaurangen? hur långt är det in till där du vill bo?..

Kom du på att du eg inte älskade din partner?

 

[Kirre2]

Antingen ta hela ekonomiska smällen själv, om försäljning blir nödvändig eller göra om relationen till en triangelrelation, där ni kan turas om att vara en i stan. Eller så får ni så himla mysigt ihop så ni alltid vill vara alla tre tillsammans i huset. Bör nämnas dock att trio fungerar ej för narcissister. Därför som det är så sällsynt, tyvärr. Men en lösning som skulle rädda många människor, både socialt och ekonomiskt. Äktenskapsbalken behöver anpassas dock.

Vem är den tredje i relationen? Mäklaren?

 

[Unikt namn]

Vem är den tredje i relationen? Mäklaren?

Jag tolkar det som ett förslag att hitta en bisexuell individ med lägenhet i stan som båda kan sova över hos växelvis, och på sikt blir de en treenighet som lever lyckliga i alla sina dagar i huset på landet.

Ett lite annorlunda förslag.

 

[Peckalanger]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Jag skulle sälja en gång när tajmingen var usel att få igen pengarna. Då lade jag istället ut huset som ”uthyres” på Blocket.
Massor med familjer hörde av sig, alla får inte ta lån av olika anledningar så en del var desperata. Men men, lång historia kort…
Dom hyrde i två år. Köpte därefter och alla var nöja. Priset var vi överens om, jag hade ju amorterat lite undertiden de betalade hyran så lite rabatt fick dom.
Tips: välj någon händig som inte behöver hjälp med allt

 

[Kirre2]

Jag tolkar det som ett förslag att hitta en bisexuell individ med lägenhet i stan som båda kan sova över hos växelvis, och på sikt blir de en treenighet som lever lyckliga i alla sina dagar i huset på landet.

Ett lite annorlunda förslag.

Toppenidé verkligen!

 

[Sir Duke]

Den möjligheten finns men enligt mäklaren tror han inte marknaden kommer vilja ge oss vårt acceptpris.

Tror och tror... Det är ju bara att testa att lägga ut huset till försäljning. Det finns absolut folk som vill handla hus nu. Det fanns ju en tvåa när ni vann t ex.

Men som alla andra skriver, gå i terapi först. Att du inte vill leva med någon är ju inte husets eller sambons fel och det kan du ju inte ha kommit på först nu. Hur mycket har ni pratat om detta? Att vara ihop är att dela med sig av sina bekymmer för det drabbar båda. Du älskar din partner, då tar du med henom i detta, man kör inte solo. Basta!

Och det finns värre öden än att bo i hus en sommar. Ta det lugnt och jobba med dig själv och relationen. Vill intr vara oartig, men många av oss har en stor inneboende stress och rastlöshet, och tenderar att agera impulsivt i affekt. Om du känner igen dig på något av det så är det en ingång till arbetet med dig själv och er.

Ta det lugnt, börja prata, lycka till.

 

[Mats: Gårdsägare]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Jag tycker synd om din partner. Kan inte han lösa ut dig och bo kvar så får han ta smällen ekonomiskt då ni säljer. Han kommer att må bra av att slippa en sån som dig.

 

[Mats: Gårdsägare]

Tror och tror... Det är ju bara att testa att lägga ut huset till försäljning. Det finns absolut folk som vill handla hus nu. Det fanns ju en tvåa när ni vann t ex.

Men som alla andra skriver, gå i terapi först. Att du inte vill leva med någon är ju inte husets eller sambons fel och det kan du ju inte ha kommit på först nu. Hur mycket har ni pratat om detta? Att vara ihop är att dela med sig av sina bekymmer för det drabbar båda. Du älskar din partner, då tar du med henom i detta, man kör inte solo. Basta!

Och det finns värre öden än att bo i hus en sommar. Ta det lugnt och jobba med dig själv och relationen. Vill intr vara oartig, men många av oss har en stor inneboende stress och rastlöshet, och tenderar att agera impulsivt i affekt. Om du känner igen dig på något av det så är det en ingång till arbetet med dig själv och er.

Ta det lugnt, börja prata, lycka till.

Älskar sin partner ? Henom ?

 

[Sir Duke]

Älskar sin partner ? Henom ?

Ja precis. TS måste se bortom sig själv.

 

[sannakse]

Ja det är ödsligt där vi bor och beroende av bil. Jag är ett för socialt djur för att leva huslivet. Vill bo i stan och vara en främling bland många.

Hej, det galna är att jag känner igen mig i hur du resonerar och känner. Är själv ett socialt benäget djur och fast på landet utan körkort. Det är en dröm här, samtidigt som jag får krupp ibland. Vi har fått två barn och jag har vant mig.

Men varje gång vi rör oss i städer eller bland folk över huvudtaget så känner jag mig "mer som mig själv". Jag trivs verkligen i rörelse.

Men jag ångrar mig absolut inte. Det är underbart att inte bo mitt i det. Älskar att komma hem och landa i upplevelserna från staden.

Dina känslor kan stå i eld och lågor nu också just för att det är försommar. Allas kroppar spritter nu av social lust. Men sen kommer en höst, då är det obeskrivligt att kunna retirera till ett hus.

Ni behöver hitta ett sätt att leva för ditt sociala behov matas på ett eller annat sätt. En lösning finns nog om du kan formulera behovet och kompromissa lite från tidigare vanor, hitta nya sätt att socialisera på.