Fast i livet och relation pga. husköp

[AndersMalmgren]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Jag förstår dig precis. Mögla bort i ett tragiskt villakvarter när man kan bo i stan. Kanske en kompromiss köpa ett hus närmare stan? Tex enskede om man kan tänka sig söder om söder.

 

[Oscar Kjellberg]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Det låter som att ni inte har barn, i så fall tycker jag nog att du ska bita ihop och köra på minst 2 år till.

Annars har ni ett par möjligheter. Hyr ut huset medan du och din sambo bor i sär på prov. Kanske kan ni båda finna egna hyreslägenheter? Förhoppningsvis kan ni få tillräckligt så att huset betalar sig själv? Kanske tom lite över? Om 1-2 år kanske marknaden studsat tillbaka och ni kan då sälja om ni fortfarande vill detta. Kanske kan ni finna två särbos som har hyreslägenheter som vill bli sambos. Då kanske ni kan få hyra deras lägenheter under tiden.


Ta smällen och sälj nu, blir ni helt insatslösa kan ju detta vara en riktig dum idé.

Bit ihop och bo kvar.

 

[rarne]

Denna tråd säger mycket om vår samtid. jag saknar ord.

 

[El görs av elektriker]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

 

[PixieEddie]

Man kan älska någon utan att vilka vara med den. Rättare sagt, jag vill inte leva med någon.

Om jag förstått det rätt har du redan bestämt dig för separation så då blir ju lösningen att ni struntar i parterapi, struntar i att ge det "ett år" eller andra husråd och pratar på ett lugnt och vuxet sätt med din sambo om hur ni ska lösa ekonomin. Om du absolut inte vill bo i hus på landet kommer du att må otroligt dåligt medan ni väntar på att marknaden ska vända. Din sambo kommer heller inte att må speciellt bra vare sig hon är med på separationen eller ej. Det bästa för er, om du verkligen har bestämt dig, är att söka ekonomisk hjälp om bästa sättet att ta er ur husköpet. På så vis kan ni gå vidare med era separata liv. Kommer bägge att gå som vinnare ur detta? Tyvärr nej, det gäller att släcka den värsta elden så ni bägge bränner er så lite som möjligt. Livet är tungt ibland, det händer att det inte blir som man tänkt sig och då får man gå vidare. Det går att söka Familjerådgivning gnm kommunen för att få hjälp att hitta bästa sätt att avsluta förhållanden!

 

[Zondra_05]

Svar på fråga 1 är ja. Men, huset har fått mig att inse att vi vill olika saker. Även om jag skulle kunna vara kvar i relationen utan hus, så är det i nuläget huset och inte relationen som håller mig kvar. För jag vill inte ha hus.

Obetänksamhet och omogenhet ska inte drabba någon annan.
Sälj, men ta hela förlusten själv så att din sambo inte behöver drabbas ekonomiskt för resten av livet pga dina impulsiviteter - och släpp taget om henne för gott så att hon kan gå vidare med sitt eget liv och bli lycklig med någon annan istället.

 

[Lillebostugan]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Om du älskar din partner över allt annat skulle du inte ens tänka på separation. Sälj så fort ni kan och börja om. Ingen av oss vet hur lång tid vi har kvar här på jorden. Mvh

 

[Linda Wahren]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Har du pratat med din sambo om detta? Vad vill hon? Ett alternativ är att du själv biter i det sura äpplet och lämnar huset åt henne och bara går ifrån? Är det ekonomiskt möjligt för henne att sitta kvar i huset?

 

[AndersMalmgren]

Det är alltid två personer i en konflikt. Sambon kanske körde ultimatum-kortet på TS. Jag säger inte det TS gjort är rätt. Men att TS ska skänka en halv villa till någon som inte kan kompromissa om att flytta närmare stan är bara sjukt.

 

[Alfredo]

Om du älskar din partner över allt annat skulle du inte ens tänka på separation.

Fast TS har väl aldrig skrivit att han gör det. Det är väl i ärlighetens namn tämligen uppenbart att han inte gör det. Inga värderingar från min sida här utan enbart ett konstaterande.

 

[AG A]

Det är alltid två personer i en konflikt. Sambon kanske körde ultimatum-kortet på TS. Jag säger inte det TS gjort är rätt. Men att TS ska skänka en halv villa till någon som inte kan kompromissa om att flytta närmare stan är bara sjukt.

Har TS överhuvudtaget nämnt för sin partner, att han/hon vill att de ska flytta närmre stan? Inte enligt min uppfattning då TS bara oroar sig för värdet vid en försäljning. Att sedan börja snacka om en sådan sak, som kompromiss, efter bara några få månader är ju bara fånigt.
Lägg du dina dumma premisser, om att stadsliv är det enda rätta, åt sidan. Det finns fler drömmar än dina.
Vidare tycks inte huset vara det enda problemet. Jag uppfattar det iallafall som om att TS tröttnat på sin partner och vill separera. Det hade nog knappast hjälpt, mer än tillfälligt, om TS partner kunnat tänka sig att flytta.

 

[AndersMalmgren]

Har TS överhuvudtaget nämnt för sin partner, att han/hon vill att de ska flytta närmre stan? Inte enligt min uppfattning då TS bara oroar sig för värdet vid en försäljning. Att sedan börja snacka om en sådan sak, som kompromiss, efter bara några få månader är ju bara fånigt.
Lägg du dina dumma premisser, om att stadsliv är det enda rätta, åt sidan. Det finns fler drömmar än dina.
Vidare tycks inte huset vara det enda problemet. Jag uppfattar det iallafall som om att TS tröttnat på sin partner och vill separera. Det hade nog knappast hjälpt, mer än tillfälligt, om TS partner kunnat tänka sig att flytta.

Du kanske ska vidga dina vyer och se det finns andra mål i livet än villa. Det är fullt möjligt att TS dragits in i husköp halv emot sin vilja. Har dock inte läst hela tråden.

Blir så trött på husmaffian som rajeljar, de var likadant när jag på kul lade upp tråden man vet man bor i city som motpol till man vet man bor i hus, så kom det massor bajsnödiga inlägg. Det är klart det är flest husägare på detta forum. Men vidga era vyer.

Jag lever själv i ett förhållande med en sambo som vill till hus där jag inte vill det. Får se var vi landar. Vi älskar dock varandra

 

[Alfredo]

Har TS överhuvudtaget nämnt för sin partner, att han/hon vill att de ska flytta närmre stan? Inte enligt min uppfattning

Hur kan du ha en (meningsfull/verklighetsförankrad) uppfattning om vilka samtal TS haft med sin partner?

 

[Carola52]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Ja ibland blir det fel, så är det bara. Finns möjligheten att ni kan hyra ut huset så att ni åtminstone går jämt upp eller inte förlorar så mycket. Kanske finns det några som har råd att hyra men inte kontantinsats till att köpa, åtminstone inte nu. Se om ett avtal om hyrköp kan vara en utväg för er. Lycka till.

 

[Plätt Fia]

Även om ni är olika så håll fast vid huset. Det är dåliga tider och det blir bara sämre.

Satsa på att odla för det kommer att bli matbrist med höga priser på grund av torka översvämningar och krig i omvärlden.

När du sitter i lägenhet i en stad har du inget som kan rädda dig.

På landet kan du överleva.

Skaffa ett rum att övernatta i när du känner att det blir för isolerat och alternera mellan detta och huset.