Alkohol är allt annat än en lösning…… bara en snabb flykt från verkligheten
Alla bekymmer och några till finns ju kvar dagen efter
Skulle man kunna precisera problemet är det ju inga bekymmer att få hjälp……..
Men i det ”mörka hålet” är allt svårt……..
Alkohol är allt annat än en lösning…… bara en snabb flykt från verkligheten
Alla bekymmer och några till finns ju kvar dagen efter
Skulle man kunna precisera problemet är det ju inga bekymmer att få hjälp……..
Men i det ”mörka hålet” är allt svårt……..
Det är inte enkelt, och tankarna snurrar ständigt runt. Jag hade på något sätt tur som har små barn, så det gick inte att försvinna ner i det mörka hålet.
Problemet med psykisk ohälsa är att den som är sjuk sällan vet vad ”problemet” är….. därför är det svårt att hjälpa
Jag har mina svackor och är relativt påläst men ibland räcker det inte till…….
En snabb flykt in i nån ”dimma” och tankarna är borta en kort stund problemen försvinner inte utan ersätts med andra för en stund…..
är många här som levt i skuggan och erbjuder hjälp och det känns skönt att veta….. men det är bara en själv som till slut måste ”strida mot ”demonen””
Det är många som lider av olika typer av depression eller annan psykisk ohälsa. Problemen kommer ofta i skov och däremellan fungerar livet bra vilket på sätt och vis komplicerar problemet då personen ofta upplever att medicinsk behandlingen sänker deras livskvalitet. I många tillstånd inser inte personen heller att den är sjuk, även om det är uppenbart för omgivningen. Rätt behandling är dock livsviktigt!
Sök vård och uppmuntra nära och kära att göra så! Prata öppet om psykisk ohälsa för att bryta stigma och synliggöra.
Problemet med psykisk ohälsa är att den som är sjuk sällan vet vad ”problemet” är….. därför är det svårt att hjälpa
Jag har mina svackor och är relativt påläst men ibland räcker det inte till…….
En snabb flykt in i nån ”dimma” och tankarna är borta en kort stund problemen försvinner inte utan ersätts med andra för en stund…..
är många här som levt i skuggan och erbjuder hjälp och det känns skönt att veta….. men det är bara en själv som till slut måste ”strida mot ”demonen””
Jättesvårt att sätta ord på det så andra förstår
Precis, allt känns bara skit, man vet inte vart man ska ta vägen.
Ärligt talat vet jag inte vad man ska göra, men jag tror att uppmärksamma sin omgivning på hur man känner sig och rakt ut säga "hjälp!" gör att man skapar sig ett skyddsnät.
Sen bör man söka vård, med en förhoppning om att man får verktyg att hantera det mörka.
Ta hand om dig! Gör inget dumt! Jag hoppas du har nära och kära, tänk på dem och prata med dem!
Här i Österbotten gör vi skillnad på "leidon" och depression. Symptomen är ofta ungefär de samma men leidon får man av yttre orsaker och omständigheter i ens liv medan depression kommer inifrån eget huvud.
Med början därifrån går det ofta att hitta fram till någonting.
Jobbig, men fin tråd i allt elände. Som jag tidigare missat. Jag kämpar själv med livet mest varje dag, det ligger helt klart i släkten, med flera självmord på min pappas sida, och jag har även vänner som jag besöker på kyrkogården numera.
Tänker på er alla som kämpar med psykisk ohälsa själv eller hos anhöriga/vänner. Ni som förlorat någon till självmord, eller vakat på sjukhussängen efter försök. En dag i taget, tillsammans klarar vi det. ❤
Problemet med psykisk ohälsa är att den som är sjuk sällan vet vad ”problemet” är….. därför är det svårt att hjälpa
Jag har mina svackor och är relativt påläst men ibland räcker det inte till…….
En snabb flykt in i nån ”dimma” och tankarna är borta en kort stund problemen försvinner inte utan ersätts med andra för en stund…..
är många här som levt i skuggan och erbjuder hjälp och det känns skönt att veta….. men det är bara en själv som till slut måste ”strida mot ”demonen””
Jättesvårt att sätta ord på det så andra förstår
Hej , har också varit i "det svarta hålet" och är väldigt glad att man tog hjälp
av vården för att komma igenom detta . Man kanske har svårt att själv förstå
varför man mår dåligt men en kurator kan hjälpa en att se det ifrån olika vinklar
så det gör det lättare. Man låser sej gärna fast i tankarna själv.
Det är inget att skämmas över att ta hjälp när man mår dåligt , istället är det
en styrka att göra detta liksom att kunna prata om sina känslor. Så du behöver
inte vara ensam att strida mot "demonen" ( tror inte det är nån bra lösning ).
Med "facit i hand" så förstår man mer vilka oerhörda våldsdåd en person som mår
väldigt dåligt kan göra. Hoppas du söker / får hjälp , och att inte sitta ensam med detta.
När man sen börjar känna att livslusten börjar återvända efter månader av ett rent
helvete så känns det underbart i kroppen och man har nya erfarenheter i "bagaget"
som man kan ha nytta av i framtiden .
Snart halvtid på det här skitåret och hoppas på det ”nya bättre” 2024
Du har tagit dig hit, även om det säkert inte varit någon lätt vandring. Tiden läker inga sår och löser som regel inga problem, men den skapar avstånd. Du är här, och det verkar som att du fortsätter framåt.
Vad det än är du bär på, skickar jag en tanke och en bön (om du vill).
Livet är värdefullt - lät göra den när jag kom hem från sjukhuset då jag inte skulle överlevt.
Det är en bra påminnelse över hur snabbt saker och ting kan förändras i livet. Ena dagen mår man bra, andra dagen kan man råka ut för en olycka, man kan bli sjuk, en familjemedlem kan dö osv osv...
Mitt skitår tog musten ur mig (under loppet av 1 år: Jag höll på att trilla av pinnen, min mormor dog, min min kompis fick cancer, min mamma fick cancer, min pappa dog, min bästa kompis/hund blev sjuk och vi tvingades avliva henne..) .. och även om jag tagit mig vidare sådär allmänt - kommer jag aldrig bli densamma igen.
Vissa dagar är skit, andra dagar går jättebra... och vissa dagar går bra - tills det blir skit där med (men de blir färre iaf.. vartefter tiden går).
Just nu är det lite sisådär.. håller på med sista utrensningen av pappas saker i lgh.. och en del minnen "är kärare än andra" och man blir både ledsen och glad.. lite om vartannat (beroende på vilken sak man hittat)
Jag "fick" leva ett år till (och förhoppningsvis många fler..).. men hade jag vetat vad som skulle komma året efter.. så känns det ibland som om det hade varit bättre att kanske fått somna in där på sjukhuset som de trodde jag skulle (2-3 ggr)
Men så finns det några små ljusglimtar där mitt i skiten också.. som får en att än en gång tänka på det där att .. "Livet är värdefullt"
Jag har iaf möjligheten att leva, oavsett om jag har ont.. är ledsen.. eller whatever.. jag har chansen att se allt det vackra i världen lite till.. kanske förverkliga nått jag vill göra eller se.. säga saker till de som betyder mycket för mig... de som dött - har inte den möjligheten kvar!
[bild] Livet är värdefullt - lät göra den när jag kom hem från sjukhuset då jag inte skulle överlevt.
Det är en bra påminnelse över hur snabbt saker och ting kan förändras i livet. Ena dagen mår man bra, andra dagen kan man råka ut för en olycka, man kan bli sjuk, en familjemedlem kan dö osv osv...
Mitt skitår tog musten ur mig (under loppet av 1 år: Jag höll på att trilla av pinnen, min mormor dog, min min kompis fick cancer, min mamma fick cancer, min pappa dog, min bästa kompis/hund blev sjuk och vi tvingades avliva henne..) .. och även om jag tagit mig vidare sådär allmänt - kommer jag aldrig bli densamma igen.
Vissa dagar är skit, andra dagar går jättebra... och vissa dagar går bra - tills det blir skit där med (men de blir färre iaf.. vartefter tiden går).
Just nu är det lite sisådär.. håller på med sista utrensningen av pappas saker i lgh.. och en del minnen "är kärare än andra" och man blir både ledsen och glad.. lite om vartannat (beroende på vilken sak man hittat)
Jag "fick" leva ett år till (och förhoppningsvis många fler..).. men hade jag vetat vad som skulle komma året efter.. så känns det ibland som om det hade varit bättre att kanske fått somna in där på sjukhuset som de trodde jag skulle (2-3 ggr)
Men så finns det några små ljusglimtar där mitt i skiten också.. som får en att än en gång tänka på det där att .. "Livet är värdefullt"
Jag har iaf möjligheten att leva, oavsett om jag har ont.. är ledsen.. eller whatever.. jag har chansen att se allt det vackra i världen lite till.. kanske förverkliga nått jag vill göra eller se.. säga saker till de som betyder mycket för mig... de som dött - har inte den möjligheten kvar!
.
Snigla skrev:
