Hugget som sprucket?
Nu ska jag bevisa min totala okunnighet i trädkirurgi, men innan ni skickar mig till Humortråden så ber jag ändå om ett svar…
Kan man lappa ihop ett träd, och i så fall hur?
På tomten finns en en. Ja, ett eneträd, alltså, ett ganska stort till och med, som nu gått och spruckit under sin egen tyngd.
”Hugg ner den”, säger den k. hustrun.
”Kan man inte bara låta den vara?” säger jag, som alltid tycker att det är intressant att låta naturen ha sin gång, gammal (men misslyckad) fältbiolog som jag är.
Den k. hustrun, uppvuxen som hon är i välordnat villaområde, ger mig då en skräckslagen blick som får mitt förslag att vissna lika snabbt som trädet.
Men efter lite närmare försök att skjuta upp… ehh, jag menar, efter lite närmare funderande, slår det mig att trädet ju fortfarande delvis sitter ihop, och att den brutna delen fortfarande lever och får sin näring.
Eftersom jag just lyssnar på en P3 Dokumentär om kärnkraftsomröstningen infinner sig då frågan om här inte finns en Linje 3 (eller snarare Linje 2). Istället för att avveckla trädet och låta det gå till slutförvar, kan man inte binda upp nedfallet, jag menar den nedfallna halvan, och hoppas på en återfusion? Växer trädet ihop igen om man gör så, eller är det min hjärna som drabbats av härdsmälta?
Jag tänker på ympning och när man sett växande träd sluka staket och cyklar och allt vad det har varit. Borde inte ett urstarkt, äktsvenskt, vikingaättat eneträd vara en-vist och segt nog att kunna växa ihop med sig självt igen? Om så, finns det något man kan eller ska göra för att underlätta? Eller har den k. hustrun rätt, hemska tanke?
Saven stiger ju i detta nu och livet återvänder både här och där, så detta borde väl vara helt rätt tillfälle? Men är det görbart, eller är jag bara en hopplös naturromantiker?
Kan man lappa ihop ett träd, och i så fall hur?
På tomten finns en en. Ja, ett eneträd, alltså, ett ganska stort till och med, som nu gått och spruckit under sin egen tyngd.
”Hugg ner den”, säger den k. hustrun.
”Kan man inte bara låta den vara?” säger jag, som alltid tycker att det är intressant att låta naturen ha sin gång, gammal (men misslyckad) fältbiolog som jag är.
Den k. hustrun, uppvuxen som hon är i välordnat villaområde, ger mig då en skräckslagen blick som får mitt förslag att vissna lika snabbt som trädet.
Men efter lite närmare försök att skjuta upp… ehh, jag menar, efter lite närmare funderande, slår det mig att trädet ju fortfarande delvis sitter ihop, och att den brutna delen fortfarande lever och får sin näring.
Eftersom jag just lyssnar på en P3 Dokumentär om kärnkraftsomröstningen infinner sig då frågan om här inte finns en Linje 3 (eller snarare Linje 2). Istället för att avveckla trädet och låta det gå till slutförvar, kan man inte binda upp nedfallet, jag menar den nedfallna halvan, och hoppas på en återfusion? Växer trädet ihop igen om man gör så, eller är det min hjärna som drabbats av härdsmälta?
Jag tänker på ympning och när man sett växande träd sluka staket och cyklar och allt vad det har varit. Borde inte ett urstarkt, äktsvenskt, vikingaättat eneträd vara en-vist och segt nog att kunna växa ihop med sig självt igen? Om så, finns det något man kan eller ska göra för att underlätta? Eller har den k. hustrun rätt, hemska tanke?
Saven stiger ju i detta nu och livet återvänder både här och där, så detta borde väl vara helt rätt tillfälle? Men är det görbart, eller är jag bara en hopplös naturromantiker?
Inget att göra åt det kan gå att kapa bort den del som är lös och prepara skadan, läs lite här så kan du få ett uppslag hur man gör.
https://www.google.com/search?q=mål...j33i10i160.15461j0j7&sourceid=chrome&ie=UTF-8
https://www.google.com/search?q=mål...j33i10i160.15461j0j7&sourceid=chrome&ie=UTF-8
Det sitter ju liksom ihop längst ner.Stefan N skrev:
Problemet är nog att även om du binder upp grenen så kommer det inte att bli helt tätt och därmed kommer rötsvamparna in och eftersom skadan är över så stor yta så kommer trädet inte att hinna läka innan rötsvamparna har ställt till med skada. Men visst kan du skjuta upp upp borttagningen några år.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 021 inlägg
Ympning gör man normalt genom att borra eller sticka ner en smal ympkvist in i en större ympstock. Att pussla ihop en söndertrasad stam känns mycket, mycket svårare. Den har ju också brustit under sin egen vikt, så även om du skulle lyckas har den sannolikt en förhöjd risk att gå av igen.
Kapa av den brustna stammen och fundera på om det som är kvar är värt att bevara eller ej. Att träd och buskar fäller grenar är naturligt, de behöver inte dömas ut för det.
Kapa av den brustna stammen och fundera på om det som är kvar är värt att bevara eller ej. Att träd och buskar fäller grenar är naturligt, de behöver inte dömas ut för det.
Bästa svaret
Nu svarar jag (landskapsarkitekt med stort intresse för naturlig natur) dig som fältbiolog.
Testa. Dra ihop den fläkta delen och bind samman med något som är brett och lite elastiskt så att det inte skär in i den lilla del som sitter i hop ff, då skärs kontakten av. Eller låt det vara som det är. Svampar och andra nedbrytare kommer att börja jobba och det är ju bra för naturen.
Komplettera intill enen med annat som bidrar till insekter och fåglar och som kanske rentav kan göra så att även din kära hustru kan finna platsen intressant och vacker.
Som landskapsarkitekt som svarar din hustru skulle jag säga: ta ner enen och sätt ngt annat.
Själv hade jag satsat på någon av de två första varianterna, kompletterat med insektsdragande växter, döende och död ved samt gärna lite vatten om det gick och kallat det min naturlika odling.
Testa. Dra ihop den fläkta delen och bind samman med något som är brett och lite elastiskt så att det inte skär in i den lilla del som sitter i hop ff, då skärs kontakten av. Eller låt det vara som det är. Svampar och andra nedbrytare kommer att börja jobba och det är ju bra för naturen.
Komplettera intill enen med annat som bidrar till insekter och fåglar och som kanske rentav kan göra så att även din kära hustru kan finna platsen intressant och vacker.
Som landskapsarkitekt som svarar din hustru skulle jag säga: ta ner enen och sätt ngt annat.
Själv hade jag satsat på någon av de två första varianterna, kompletterat med insektsdragande växter, döende och död ved samt gärna lite vatten om det gick och kallat det min naturlika odling.
Ska printa ut ditt svar tror jag, och sätta upp som en skylt ute vid trädet…Jiji skrev:
Nu svarar jag (landskapsarkitekt med stort intresse för naturlig natur) dig som fältbiolog.
Testa. Dra ihop den fläkta delen och bind samman med något som är brett och lite elastiskt så att det inte skär in i den lilla del som sitter i hop ff, då skärs kontakten av. Eller låt det vara som det är. Svampar och andra nedbrytare kommer att börja jobba och det är ju bra för naturen.
Komplettera intill enen med annat som bidrar till insekter och fåglar och som kanske rentav kan göra så att även din kära hustru kan finna platsen intressant och vacker.
Som landskapsarkitekt som svarar din hustru skulle jag säga: ta ner enen och sätt ngt annat.
Själv hade jag satsat på någon av de två första varianterna, kompletterat med insektsdragande växter, döende och död ved samt gärna lite vatten om det gick och kallat det min naturlika odling.
boschkenta
Verktygstokig
· Västra Götaland
· 387 inlägg
boschkenta
Verktygstokig
- Västra Götaland
- 387 inlägg
Min far hade en gång liknande problem med ett plommonträd, och han löste det genom att dra en massa spännband kors och tvärs över hela gräsmattan och drog ihop trädet igen. Man fick passa sig när man sparkade boll i trasslet!
Hur som helst så löste det sig ett tag, tills trädet blev större och återigen fick en enorm mängd frukt, och klöv sig helt och hållet på mitten. Då kom sågen fram.
Men prova
Hur som helst så löste det sig ett tag, tills trädet blev större och återigen fick en enorm mängd frukt, och klöv sig helt och hållet på mitten. Då kom sågen fram.
Men prova
