Bygga långgärdsgård
Vi blev väldigt inspirerade av denna härliga lilla 10-minutersfilm där en kille på Skansen visar hur man gör. Kändes som att vi kan göra detta! Ser enkelt ut:
I praktiken visade det sig att det krävdes en del. Bla detta med tillyxningen av störarnas spetsar, krävs en riktigt vass snickaryxa för detta och handlag man kanske inte har inbyggt i kroppen från början. Men, det blev bra med Gränsfors snickaryxa som hålls riktigt vass! Plus mycket träning såklart.
Vi köttade på med detta projekt, det sammanföll med behov av röjning i vår lilla skog. Allt material för gärdsgården har tagits ut från egen skog. Vi bestämde redan från början att det inte skulle finnas ett enda gram av spik, skruv, ståltråd utan allt skulle vara enligt vad traditionen anger.
Vi kom fram till några innovationer under projektet.
1. För att slå ner störarna, enklast blev att dra ner spettet exakt där man ville ha hålet via en stolpnedslagare - helt enkelt ett tungt grovt stålrör med handtag på och med en rejäl vikt i änden. Klockrent!
2. Att hålla på och elda på vidjorna så att de blev lagom mjuka visade sig bli drygt i längden och för mycket av passing och uppmärksamhet. Otroligt känsligt visade det sig dessutom, var och varannan vidja knäcktes trots allt jobb, frustrerande. Och att hålla på och klyva grova vidjor var extremt tidsödande, detta fasades ut snabbt - för långsamt.
En alternativ teknik utarbetades: ett spirorör 125 mm, med en ändplugg som bankades fast med ljuddämparpasta för avgasrör, brändes fast med blåsbrännare. I med typ halva röret fyllt med vatten, och nu kokade vi vidjorna helt enkelt med en plåtspann som lock. Värmekälla ett eldfat med litet briketter och ved, funkade fint. Riktmärke för koktid är ca en timme på medelgrova vidjor. Den stora fördelen med detta blev väldigt mycket bättre förutsägbarhet i hur vidjorna går att böja, plus att man inte behöver passa processen utan man kan göra andra saker under tiden de kokas.
Vi har kommit en bit på vägen, typ dubbelt mot vad som visas på bilden och det återstår väl en 10 meter på 30-meterssträckan. Skitkul projekt!
I praktiken visade det sig att det krävdes en del. Bla detta med tillyxningen av störarnas spetsar, krävs en riktigt vass snickaryxa för detta och handlag man kanske inte har inbyggt i kroppen från början. Men, det blev bra med Gränsfors snickaryxa som hålls riktigt vass! Plus mycket träning såklart.
Vi köttade på med detta projekt, det sammanföll med behov av röjning i vår lilla skog. Allt material för gärdsgården har tagits ut från egen skog. Vi bestämde redan från början att det inte skulle finnas ett enda gram av spik, skruv, ståltråd utan allt skulle vara enligt vad traditionen anger.
Vi kom fram till några innovationer under projektet.
1. För att slå ner störarna, enklast blev att dra ner spettet exakt där man ville ha hålet via en stolpnedslagare - helt enkelt ett tungt grovt stålrör med handtag på och med en rejäl vikt i änden. Klockrent!
2. Att hålla på och elda på vidjorna så att de blev lagom mjuka visade sig bli drygt i längden och för mycket av passing och uppmärksamhet. Otroligt känsligt visade det sig dessutom, var och varannan vidja knäcktes trots allt jobb, frustrerande. Och att hålla på och klyva grova vidjor var extremt tidsödande, detta fasades ut snabbt - för långsamt.
En alternativ teknik utarbetades: ett spirorör 125 mm, med en ändplugg som bankades fast med ljuddämparpasta för avgasrör, brändes fast med blåsbrännare. I med typ halva röret fyllt med vatten, och nu kokade vi vidjorna helt enkelt med en plåtspann som lock. Värmekälla ett eldfat med litet briketter och ved, funkade fint. Riktmärke för koktid är ca en timme på medelgrova vidjor. Den stora fördelen med detta blev väldigt mycket bättre förutsägbarhet i hur vidjorna går att böja, plus att man inte behöver passa processen utan man kan göra andra saker under tiden de kokas.
Vi har kommit en bit på vägen, typ dubbelt mot vad som visas på bilden och det återstår väl en 10 meter på 30-meterssträckan. Skitkul projekt!
Tack! Ett jätteroligt projekt detta, men man får vara klar över att det tar ganska lång tid för såna som vi, "weekend warriors"... efter att ha fått in rutinen så blir det ca 4-5 gårdar per dag à 1,5 aln i vårt fall. Men vi har ingen brådska. Att köra med 1 aln gårdslängd som i videon tyckte vi var för ambitiöst och till för liten nytta,FredrikR skrev:
Ser riktigt proffsigt ut!
Kul att det blir så fint och roligt att se bilderna!
Jag har fått äran att fostras i att stänga gärdsgård i leksand i min ungdom. Jag var 15-20år när jag sommarjobbade med det.
Vad jag minns så gjorde vi en mer miljöförkastlig lösning för det som skulle ner i jord. De fick stå i olja. Vi använde oss av 1m småttisgranar som vi delade på mitten. De var också tunna som vi plockade som tätväxande och hade långsam tillväxt. Minns att de var följsamma att knyta med.
Den översta slanan (heter det så?) hade vi två knytnävar i bredd innan nästa stör. Tror min kompis mormor nämnde att man kunde skilja på vem som gjort gärdsgårdarna beroende på avståndet till störarna på den översta slanan.
kvällen innan man jobbade förberedde man materialet. Åkte ut till skogs och hämtade färskt bindmaterial. Var det riktigt dåligt väder blev det semester, annars jobbade man.
Så funkade det i Dalarna 1940-1990 iaf.
Jag har fått äran att fostras i att stänga gärdsgård i leksand i min ungdom. Jag var 15-20år när jag sommarjobbade med det.
Vad jag minns så gjorde vi en mer miljöförkastlig lösning för det som skulle ner i jord. De fick stå i olja. Vi använde oss av 1m småttisgranar som vi delade på mitten. De var också tunna som vi plockade som tätväxande och hade långsam tillväxt. Minns att de var följsamma att knyta med.
Den översta slanan (heter det så?) hade vi två knytnävar i bredd innan nästa stör. Tror min kompis mormor nämnde att man kunde skilja på vem som gjort gärdsgårdarna beroende på avståndet till störarna på den översta slanan.
kvällen innan man jobbade förberedde man materialet. Åkte ut till skogs och hämtade färskt bindmaterial. Var det riktigt dåligt väder blev det semester, annars jobbade man.
Så funkade det i Dalarna 1940-1990 iaf.
Faktum är att vi bara höftade litet på känn efter att ha sett Skansen-videon. Vi provade oss fram litet i början hur det skulle vara i änden av gärdsgården, gårdsavstånd som ser ok ut, antal gårdar per gärdsel så lutningen blir estetisk.F FGLIN skrev:
Vi har nästan uteslutande använt oss av virke i form av undertryckta granar som röjts ur ett ungskogsbestånd med eftersatt röjning, detta har gjort dem ganska tätvuxna.
Störarna behöver inte vara särskilt grova, men mellan tummen och pekfingret ca 180 - 190 cm långa, slås ner ett par dm i backen och att spetsarna är eldade på. När vi byggt klart hälften så kom vi på att man nog borde tjärat spetsarna men nu blev det inte så. Idén med att låta dem stå i någon form av impregnerande olja som Zeke_Varg berättade om är nog inte så dum ur teknisk synpunkt.
Grovleken, runt 5-6 cm diameter i tjockänden och 3-4 cm kanske i toppen (kan kolla mer exakt vid tillfälle). Men det är inte så noga, man försöker använda vad man har och vissa kan bli litet smalare andra litet grövre.
Vid gäller gärdsel, alltså virket som går på snedden mellan gårdarna, så var det en del som blev litet korta och då lade vi helt enkelt ihop två kortare så det blev långt nog. Man får gå efter principen "man tager vad man haver", blir bra i slutänden. Har man litet grövre virke så kan man ju klyva så det blir lagom grovt.
Förutom en ruskigt vass snickaryxa med sin speciella raka geometri och långa slipfas, så tyckte vi att en Gerber kort machete funkade överlägset bäst för kvistningen. Även denna ska hållas rakbladsvass såklart.
Som påpekats är det viktigt att använda färska grenar som vidjor, men vi hade ett helsike i början trots detta och trots att de eldats på som i videon - de knäcktes ideligen trots försiktigt vridande handlag. Kokningsmetoden gjorde detta extremt mycket enklare som sagt, även långt mera produktiv.
Farsan byggde en åt mig för säkert mer än 40 år sedan, men nu verkar den snart ha gjort sitt så jag funderar lite på att bygga en ny. Han hade varit med i sin ungdom ( han var född 1920) att göra binda gärdsgård med svedda smågranar men använde här sträng istället. Avståndet mellan störarna var att man ställde sig 90 grader mot den tänkta hagen och höll upp armarna så kunde man ha en stör i varera armkroken. Slanorna lades dubbelt så man hade en storända mot marken och sedan skarvades dem omlott så man även hade en storända upptill.
Precis så gjorde vi också. Coolt! Det var ett jävla pet minns jag att den övre förstås skulle vara den vackra och man fick vrida och vända så den hängande i luften fick rätt riktning var den pekade. Den större delen på stammen längst ut och den smalare delen gick gå omlott.K Kurtivan skrev:
Jag var med och gjorde gärdsgården som var i Tällberg vid en telefonkiosk som har kurbits. Typ kändis.
Kul att dela litet erfarenheter här! Armkroks avstånd blir typ 80 cm i mitt fall, så jag tror vi hamnade ganska bra här med 90 cm dvs 1 1/2 aln. Hade jag varit en rejäl bonddräng med händer som dasslock så hade det varit armkroks avstånd... eller hur
Vi gjorde precis så också när vi lägger ihop två slanor, grovänden uppe och nere. Blir snyggt.
__
PS. Tack för tipset att använda enmeters smågranar man kanske kan hitta här och var. Dessa kanske är lättare att klyva och ha att göra med i bindningen än eländet med att försöka klyva grenar med alla sina förgreningar... där tröt tålamodet efter ett tag för oss och vi övergav den metoden helt när vi kom på att man kunde koka vidjorna.
Vi gjorde precis så också när vi lägger ihop två slanor, grovänden uppe och nere. Blir snyggt.
__
PS. Tack för tipset att använda enmeters smågranar man kanske kan hitta här och var. Dessa kanske är lättare att klyva och ha att göra med i bindningen än eländet med att försöka klyva grenar med alla sina förgreningar... där tröt tålamodet efter ett tag för oss och vi övergav den metoden helt när vi kom på att man kunde koka vidjorna.
Redigerat:
när du ”klyver” använder du kniv?H Harald Blåtumme skrev:Kul att dela litet erfarenheter här! Armkroks avstånd blir typ 80 cm i mitt fall, så jag tror vi hamnade ganska bra här med 90 cm dvs 1 1/2 aln. Hade jag varit en rejäl bonddräng med händer som dasslock så hade det varit armkroks avstånd... eller hur
Vi gjorde precis så också när vi lägger ihop två slanor, grovänden uppe och nere. Blir snyggt.
__
PS. Tack för tipset att använda enmeters smågranar man kanske kan hitta här och var. Dessa kanske är lättare att klyva och ha att göra med i bindningen än eländet med att försöka klyva grenar med alla sina förgreningar... där tröt tålamodet efter ett tag för oss och vi övergav den metoden helt när vi kom på att man kunde koka vidjorna.
vi fick till det på det där med att tag i toppen med fingrarna efter att man skalar bort alla minigrenar. Minst det som lite krångligt de första men sen rullade det på. Kniv tror jag det mest går sönder.
att ta tunna små ger en mjukare och enklare bindning. För små är inte bra men jag minns att storleken var ca 1m. Sånna kan det ju stå en hel del av i kluster om de fått gro fritt. Kraftigare och längre blir mer träiga.
se till att översta slanan passerar störarna lika långt på varje skift. Tycker det ser ut som att många skiljer sig åt bild ovan. Ett par cm hit o dit spelar ingen roll men om det skiljer 5-10cm el mer blir det inte lika stiligt.
Smaksak förstås.kommer fan inte ihåg men det borde ju gå fint att bara gå loss med sågen på slutet för att hitta lämplig längd.
Tack för tips Zeke_Varg!
Ang din sista bild och kommentar, vi ligger ganska nära halva gårdsbredden på där nacken på gärdslen sitter. Justerar en smula hit eller dit så det ser rakt ut överlag, finns ju även smärre avvikelser i hur högt bindningarna blev, hur grovt virke osv. Det är många parametrar här men man får ha målet att resultatet ser rakt ut. Sista finjusteringarna med sågen återstår såklart.
Väldigt kul projekt detta mot min bakgrund av att utbilda specialister inom digital transformation, ett område där man på sätt och vis har motsvarande avvägningar. Estetik och helhetskänsla extremt viktigt förutom grundläggande funktionskrav.
Sedan detta med hur vi klyver, ja det sker från toppen och utan att skära som du beskriver. Tips på skitbillig och fantastiskt bra kniv här är Morakniv Pro C, kolstålsvarianten. Kan enkelt bibehållas svinvass och det behövs när man roddar med sådana här saker.
Ang din sista bild och kommentar, vi ligger ganska nära halva gårdsbredden på där nacken på gärdslen sitter. Justerar en smula hit eller dit så det ser rakt ut överlag, finns ju även smärre avvikelser i hur högt bindningarna blev, hur grovt virke osv. Det är många parametrar här men man får ha målet att resultatet ser rakt ut. Sista finjusteringarna med sågen återstår såklart.
Väldigt kul projekt detta mot min bakgrund av att utbilda specialister inom digital transformation, ett område där man på sätt och vis har motsvarande avvägningar. Estetik och helhetskänsla extremt viktigt förutom grundläggande funktionskrav.
Sedan detta med hur vi klyver, ja det sker från toppen och utan att skära som du beskriver. Tips på skitbillig och fantastiskt bra kniv här är Morakniv Pro C, kolstålsvarianten. Kan enkelt bibehållas svinvass och det behövs när man roddar med sådana här saker.
