Om du har tiden och orken att vänta skulle jag testa med linolja, kanske tom blanda i lite okokt för att gå än mer på djupet. Tycker den MDF jag målat med linoljefärg upplevts hårdare vid snittytorna.
Krävs ordentlig spädning av färgen för att måla MDF då all olja går in i materialet varav min tanke att ren olja borde stå sig bra. Dessutom en behandling som är ofarlig vid hudkontakt. Tror å andra sidan det tar ett tag att nöta ner klossarna även utan någon behandling alls...
Krävs ordentlig spädning av färgen för att måla MDF då all olja går in i materialet varav min tanke att ren olja borde stå sig bra. Dessutom en behandling som är ofarlig vid hudkontakt. Tror å andra sidan det tar ett tag att nöta ner klossarna även utan någon behandling alls...
richardtenggren
Ingen-gör
· Norrlandet
· 6 501 inlägg
richardtenggren
Ingen-gör
- Norrlandet
- 6 501 inlägg
Kanske varm linolja för att få den mer lättflytande?
richardtenggren
Ingen-gör
· Norrlandet
· 6 501 inlägg
richardtenggren
Ingen-gör
- Norrlandet
- 6 501 inlägg
Ja jag tänkte på alla gånger jag sett Instagram-snickare köra med fritös och linoljaP Pysslarn skrev:
Varm kokt linolja kommer att funka utmärkt. Undvik rå. Sen tror jag att vilken klarlack som helst hade funkat fint också. vår arbetsbänk i mdf får emellanåt en omgång av den olja som
Ändå är framme till något annat. Den har fått osmo i olika varianter, linolja, danish oil, paraffiinolja med mera. Har funkat bra allihop.
Hade jag gjort klossarna så hade jag nog kört ett gäng extra när jag hade maskinerna ställda.
med allt ovan sagt så tror jag att lite vanligt svett blod o smuts från arbete också kommer att funka
Ändå är framme till något annat. Den har fått osmo i olika varianter, linolja, danish oil, paraffiinolja med mera. Har funkat bra allihop.
Hade jag gjort klossarna så hade jag nog kört ett gäng extra när jag hade maskinerna ställda.
med allt ovan sagt så tror jag att lite vanligt svett blod o smuts från arbete också kommer att funka
Liten uppdatering angående slipklossarna, har gjort ett test.
Bestämde mig för att testa det som var min ursprungsidé, d v s att "härda" mdf-en med förtunnad klarlack. Observera att jag inte bara är ute efter ett hårt ytskikt utan vill få en effekt som går djupare.
Köpte en burk Jotun klarlack som ska förtunnas med lacknafta vilken jag spädde 50/50 med allifatnafta och strök en provbit med. Dels på den vanliga glatta ytan efter att ha putsat den lite, dels på en snittyta.
Cirka sexton timmar senare klöv jag provbiten på mitten.
Vet inte om det syns men på ovansidan är inträngningen ungefär en millimeter; på fasen är inträngningen fem-sex millimeter. Upplevde materialet som hårdare där lackblandningen hade sugits in när jag pressade in en mejsel i det. Misstänker att det kommer att hårdna mer med tiden då jag testade i den nyöppnade snittytan s a s och mer lösningsmedel kommer att dunsta allt eftersom.
I och med detta tror jag mig ha hittat en metod som verkar fungera och kommer att köra på det.
Tack för alla tips och idéer!
//Ronnie
Bestämde mig för att testa det som var min ursprungsidé, d v s att "härda" mdf-en med förtunnad klarlack. Observera att jag inte bara är ute efter ett hårt ytskikt utan vill få en effekt som går djupare.
Köpte en burk Jotun klarlack som ska förtunnas med lacknafta vilken jag spädde 50/50 med allifatnafta och strök en provbit med. Dels på den vanliga glatta ytan efter att ha putsat den lite, dels på en snittyta.
Cirka sexton timmar senare klöv jag provbiten på mitten.
Vet inte om det syns men på ovansidan är inträngningen ungefär en millimeter; på fasen är inträngningen fem-sex millimeter. Upplevde materialet som hårdare där lackblandningen hade sugits in när jag pressade in en mejsel i det. Misstänker att det kommer att hårdna mer med tiden då jag testade i den nyöppnade snittytan s a s och mer lösningsmedel kommer att dunsta allt eftersom.
I och med detta tror jag mig ha hittat en metod som verkar fungera och kommer att köra på det.
Tack för alla tips och idéer!
//Ronnie
Jag såg den här diskussionen först nu. Detta har jag hållt på med en del, både teoretiserat och gjort lite praktiska försök. Allt vattenburet går naturligtvis bort. Dessutom är det så att alkydsystem, det vi brukar kalla oljeburna lacksystem ställer till en del problem. De heter alkyd för att det rör sig om system som grundar sig på di- eller tri-alkoholer som kombineras med di-karboxylsyror, därav namnet alk-yd (alcohol-acid).
De som kommer ihåg gymnasiekemin minns att man kan kombinera en alkohol med en karboxylsyra (och en vanlig oorganisk syra som katalysator) och därigenom åstadkomma en ester. Detta är en jämviktsreaktion som har vatten i högerledet. Vattnet måste lämna systemet för att man skall kunna driva jämvikten fullt ut. Har man dialkoholer och disyror kopllar de ihop sig till långa kedjor -polyestrar. Problemet i den här kontexten är att de bildar vatten, vilket reser fibrerna.
Jag testade lite olika metoder att spärra sågytor i fiberskivor som används i dörrar. Jag testade även vidhäftning av färg på behandlingen. Utan att leta reda på alla resultat, kan jag säga att vinnaren var lamineringsepoxi, i mitt fall från Biltema. Den är ganska lättflytande och suger in bra i sågytorna. Kan vara värt ett försök.
De som kommer ihåg gymnasiekemin minns att man kan kombinera en alkohol med en karboxylsyra (och en vanlig oorganisk syra som katalysator) och därigenom åstadkomma en ester. Detta är en jämviktsreaktion som har vatten i högerledet. Vattnet måste lämna systemet för att man skall kunna driva jämvikten fullt ut. Har man dialkoholer och disyror kopllar de ihop sig till långa kedjor -polyestrar. Problemet i den här kontexten är att de bildar vatten, vilket reser fibrerna.
Jag testade lite olika metoder att spärra sågytor i fiberskivor som används i dörrar. Jag testade även vidhäftning av färg på behandlingen. Utan att leta reda på alla resultat, kan jag säga att vinnaren var lamineringsepoxi, i mitt fall från Biltema. Den är ganska lättflytande och suger in bra i sågytorna. Kan vara värt ett försök.
Ett litet tips till dig som tycker att du har för höga lådor i arbetsbänken eller någon annanstans.
Det kan ibland vara svårt att utnyttja en riktigt hög låda i en hurts, byrå eller arbetsbänk maximalt. Antingen dräller en massa prylar på varandra eller så är lådan fylld till ungefär hälften. Kass!
Vi har ett torrskafferi med ett backutdrag nederst där vi förvarar rotfrukter, lök, torrvaror och annat i plastlådor; irriterande nog används bara knappt hälften av utrymmet på höjden så nu tog jag tag i det problemet.
Hade lite skev och dålig limfog i furu från Jula liggande ivägen så den skulle få komma till nytta tänkte jag. Och detta är vad man möts av när man öppnar skafferidörren:
Två rejäla lådor, tillsammans 400 mm höga, den nedre är 540 mm djup och 338 mm bred.
Lådan ska stå på backutdraget som dras rakt ut, sedan kan man plocka i den övre lådan. Vill man ha något i den undre lådan skjuter man övre lådan tillbaka in i skåpet.
Övre lådan står på fullängdsutdragsskenor (heter det så?) och nedre lådan öppnas helt; när man konstaterat att det man skulle ha inte finns hemma är det enkelt att dra till sig övre lådan och skjuta in backutdraget i skåpet och stänga det.
Såhär ser det ut bakifrån:
Ett par infrästa grepp gör det skönare och enklare att hantera lådorna.
Nu ska jag bara göra sortimentboxar i plywood också så är åtminstone det utrymmet optimerat!
Till sist vill jag bara säga att det här är absolut inte min idé — jag har snott den av Marc Spagnulo på Youtube, all credit goes to him!
//Ronnie
Det kan ibland vara svårt att utnyttja en riktigt hög låda i en hurts, byrå eller arbetsbänk maximalt. Antingen dräller en massa prylar på varandra eller så är lådan fylld till ungefär hälften. Kass!
Vi har ett torrskafferi med ett backutdrag nederst där vi förvarar rotfrukter, lök, torrvaror och annat i plastlådor; irriterande nog används bara knappt hälften av utrymmet på höjden så nu tog jag tag i det problemet.
Hade lite skev och dålig limfog i furu från Jula liggande ivägen så den skulle få komma till nytta tänkte jag. Och detta är vad man möts av när man öppnar skafferidörren:
Två rejäla lådor, tillsammans 400 mm höga, den nedre är 540 mm djup och 338 mm bred.
Lådan ska stå på backutdraget som dras rakt ut, sedan kan man plocka i den övre lådan. Vill man ha något i den undre lådan skjuter man övre lådan tillbaka in i skåpet.
Övre lådan står på fullängdsutdragsskenor (heter det så?) och nedre lådan öppnas helt; när man konstaterat att det man skulle ha inte finns hemma är det enkelt att dra till sig övre lådan och skjuta in backutdraget i skåpet och stänga det.
Såhär ser det ut bakifrån:
Ett par infrästa grepp gör det skönare och enklare att hantera lådorna.
Nu ska jag bara göra sortimentboxar i plywood också så är åtminstone det utrymmet optimerat!
Till sist vill jag bara säga att det här är absolut inte min idé — jag har snott den av Marc Spagnulo på Youtube, all credit goes to him!
//Ronnie
Oavsett om det var en snodd idé eller. Snyggt och smart! Den kommer sparas till kommande köksrenovering.
Får väl bara — helt i onödan — påpeka att det var limfogens bredd som avgjorde höjden på den undre lådan. Det blir såklart annorlunda om man gör en insats till en befintlig låda, och det är ju snyggare när lådornas överkanter livar med varandra.
Något annat som hade gjort det hela lite snyggare hade varit om jag hade gjort stoppade spår till plywoodbotten; la inte tid på det men det hade ju varit bra träning att komplicera det hela lite.
//Ronnie
Något annat som hade gjort det hela lite snyggare hade varit om jag hade gjort stoppade spår till plywoodbotten; la inte tid på det men det hade ju varit bra träning att komplicera det hela lite.
//Ronnie
Hultafors på tre minuter, men inte som verktyg eller mätredskap utan bara genomresa...
Det är Allhelgonahelg och Jenny och jag gör vår årliga turné till de platser där saknade anhöriga vilar för all framtid. Det är en bitterljuv heldag fylld av minnen, sorg och saknad men också glädje, tacksamhet och en känsla av sammanhang och mening.
Varje år, på Allhelgonaafton, besöker vi de gravar där vi har anhöriga vi förlorat, för att smycka dem med granris, kransar eller hjärtan och lyktor med levande ljus. Vi minns och pratar ofta om dessa nära och kära, så att besöka deras gravar är en ytterst meningsfull manifestation av deras betydelse i våra liv. Det är inte plikt eller tradition bara utan något vi gör för vår egen skull.
I år startade resan i en lånad Opel Corsa eftersom vår nygamla cittra står på verkstad och ska få sig en intern motortvätt p g a en uppluckrad kamrem — jaja, det är en annan lång och dyr historia...
Från Varberg kör vi till Bottnaryd utanför Jönköping där Jennys pappa är begravd; det blir småvägar via Kinna och Svenljunga och Tranemo, Mulseryd innan vi når Bottnaryd. Vi planterar krokus på graven och smyckar den; dessvärre är gravlyktan i dåligt skick men det får gå ändå. Nästa gång som blir till våren byter vi den mot en ny.
Från Bottnaryd vänder vi kosan mot Mölnlycke strax utanför Mölndal/Göteborg. Lite regn, lite sol på vägen — efter Ulricehamn gör den "nya" motorvägen resan till Borås kort och där brukar vi alltid svänga av och ta gamla vägen till Göteborg, så även i år. Vi åker hellre småvägar där man kommer nära hus och gårdar, tycker det berikar resandet.
Efter en stunds körande kommer man så till Hultafors. En ful liten ort som passeras på några minuter — man förundras över att företaget kommit att bli så framgångsrikt när man ser fabriksbyggnaderna som är föga imponerande.
Så småningom är vi framme vid Råda kyrkogård i Mölnlycke. Här ligger Jennys mamma som gick bort alldeles för tidigt, bara 63 år gammal. Vi kom iväg senare än planerat och därför börjar det skymma nu — hundratals ljus skimrar i dunklet. Ett vackert minne.
Från Mölnlycke kör vi över Öjersjö till Kvastekulla griftegård i Partille. Det måste vara sveriges vackraste naturkyrkogård. Här vilar min underbare morbrors underbare partner Mart som dog 1980 bara 41 år gammal. Som alltid massor med besökare så vi parkerar tidigt och tar en lång promenad till graven som ligger under en mäktig ek, där lägger vi ner blommor och tänder ljus. Jag saknar Mart än idag.
Nu är det mörkt och stämningen är helt magisk med alla lyktor som lyser i bland träden i slänterna.
Efter Marts grav på Kvastekulla är det bara en grav kvar att besöka. Min morfar dog 1947 när mamma var sju år gammal. Enligt henne brås jag mycket på honom.
Min mormor gifte om sig så nu finns det en familjegrav på Kvibergs kyrkogård i Göteborg där det vilar två "morfardrar" en mormor, min fantastiske morbror och min oerhört saknade mamma. Den graven är sista anhalten på vår turné.
Ca två timmar senare än planerat kommer vi till familjegraven där mamma ligger. Som Jennys mamma gick hon bort bara sextiotre år gammal vilket ju är på tok för tidigt. Trots att det snart är tjugo år sedan saknar jag henne än.
Kvibergs kyrkogård är en gammal kyrkogård av jätteformat och här finns traditionella gravar i rader samt naturgravar i skogsliknande miljö. Offren i diskoteksbranden i Göteborg är begravda sida vid sida på ett speciellt område — det hugger extra i hjärtat när man passerar det.
Efter att vi smyckat familjegraven och tänt ljus där styr vi kosan mot Varberg. Det är kolsvart och den lilla Opeln brummar stadigt. Ett lätt regn gör att vindrutetorkarna får gå. Hemma väntar en god höstgryta som Jenny lagat och jag längtar efter ett glas vin.
Väl hemma återstår att tända det ljus som ger oss störst akut sorg, ljuset vi tänder för våra älskade mopsar Moltas och Truls som vi förlorade förra året men även Isidor och Alfons som gick före dem.
Vi saknar dem dagligen.
Jaha, och vad har detta med maskiner, verktyg och fordon att göra då?
Överhuvudtaget ingenting!
Men såhär såg min allhegonaafton ut och så brukar den se ut numera. Det är en helg som manar till lite eftertanke och av olika anledningar har Jenny och jag lärt oss att inte ta någon eller något för givet.
Vi gör en ganska lång dagstur till olika gravar men den är inte präglad av sorg. Vi sitter och pratar om allehanda saker, får njuta — och förfäras — av diverse hus mm och är tillsammans.
Det är en helg som hjälper oss att inse att inget är för evigt och att uppskatta och glädjas åt det vi har, här och nu.
Jag hoppas att din allhelgonahelg har varit bra!
//Ronnie
Det är Allhelgonahelg och Jenny och jag gör vår årliga turné till de platser där saknade anhöriga vilar för all framtid. Det är en bitterljuv heldag fylld av minnen, sorg och saknad men också glädje, tacksamhet och en känsla av sammanhang och mening.
Varje år, på Allhelgonaafton, besöker vi de gravar där vi har anhöriga vi förlorat, för att smycka dem med granris, kransar eller hjärtan och lyktor med levande ljus. Vi minns och pratar ofta om dessa nära och kära, så att besöka deras gravar är en ytterst meningsfull manifestation av deras betydelse i våra liv. Det är inte plikt eller tradition bara utan något vi gör för vår egen skull.
I år startade resan i en lånad Opel Corsa eftersom vår nygamla cittra står på verkstad och ska få sig en intern motortvätt p g a en uppluckrad kamrem — jaja, det är en annan lång och dyr historia...
Från Varberg kör vi till Bottnaryd utanför Jönköping där Jennys pappa är begravd; det blir småvägar via Kinna och Svenljunga och Tranemo, Mulseryd innan vi når Bottnaryd. Vi planterar krokus på graven och smyckar den; dessvärre är gravlyktan i dåligt skick men det får gå ändå. Nästa gång som blir till våren byter vi den mot en ny.
Från Bottnaryd vänder vi kosan mot Mölnlycke strax utanför Mölndal/Göteborg. Lite regn, lite sol på vägen — efter Ulricehamn gör den "nya" motorvägen resan till Borås kort och där brukar vi alltid svänga av och ta gamla vägen till Göteborg, så även i år. Vi åker hellre småvägar där man kommer nära hus och gårdar, tycker det berikar resandet.
Efter en stunds körande kommer man så till Hultafors. En ful liten ort som passeras på några minuter — man förundras över att företaget kommit att bli så framgångsrikt när man ser fabriksbyggnaderna som är föga imponerande.
Så småningom är vi framme vid Råda kyrkogård i Mölnlycke. Här ligger Jennys mamma som gick bort alldeles för tidigt, bara 63 år gammal. Vi kom iväg senare än planerat och därför börjar det skymma nu — hundratals ljus skimrar i dunklet. Ett vackert minne.
Från Mölnlycke kör vi över Öjersjö till Kvastekulla griftegård i Partille. Det måste vara sveriges vackraste naturkyrkogård. Här vilar min underbare morbrors underbare partner Mart som dog 1980 bara 41 år gammal. Som alltid massor med besökare så vi parkerar tidigt och tar en lång promenad till graven som ligger under en mäktig ek, där lägger vi ner blommor och tänder ljus. Jag saknar Mart än idag.
Nu är det mörkt och stämningen är helt magisk med alla lyktor som lyser i bland träden i slänterna.
Efter Marts grav på Kvastekulla är det bara en grav kvar att besöka. Min morfar dog 1947 när mamma var sju år gammal. Enligt henne brås jag mycket på honom.
Min mormor gifte om sig så nu finns det en familjegrav på Kvibergs kyrkogård i Göteborg där det vilar två "morfardrar" en mormor, min fantastiske morbror och min oerhört saknade mamma. Den graven är sista anhalten på vår turné.
Ca två timmar senare än planerat kommer vi till familjegraven där mamma ligger. Som Jennys mamma gick hon bort bara sextiotre år gammal vilket ju är på tok för tidigt. Trots att det snart är tjugo år sedan saknar jag henne än.
Kvibergs kyrkogård är en gammal kyrkogård av jätteformat och här finns traditionella gravar i rader samt naturgravar i skogsliknande miljö. Offren i diskoteksbranden i Göteborg är begravda sida vid sida på ett speciellt område — det hugger extra i hjärtat när man passerar det.
Efter att vi smyckat familjegraven och tänt ljus där styr vi kosan mot Varberg. Det är kolsvart och den lilla Opeln brummar stadigt. Ett lätt regn gör att vindrutetorkarna får gå. Hemma väntar en god höstgryta som Jenny lagat och jag längtar efter ett glas vin.
Väl hemma återstår att tända det ljus som ger oss störst akut sorg, ljuset vi tänder för våra älskade mopsar Moltas och Truls som vi förlorade förra året men även Isidor och Alfons som gick före dem.
Vi saknar dem dagligen.
Jaha, och vad har detta med maskiner, verktyg och fordon att göra då?
Överhuvudtaget ingenting!
Men såhär såg min allhegonaafton ut och så brukar den se ut numera. Det är en helg som manar till lite eftertanke och av olika anledningar har Jenny och jag lärt oss att inte ta någon eller något för givet.
Vi gör en ganska lång dagstur till olika gravar men den är inte präglad av sorg. Vi sitter och pratar om allehanda saker, får njuta — och förfäras — av diverse hus mm och är tillsammans.
Det är en helg som hjälper oss att inse att inget är för evigt och att uppskatta och glädjas åt det vi har, här och nu.
Jag hoppas att din allhelgonahelg har varit bra!
//Ronnie
Redigerat:
Idag kom äntligen paketet, hurra! När jag fick sms:et hoppade jag i bilen och hämtade ut det direkt!
Det var sannerligen efterlängtat, eller innehållet snarare än paketet egentligen. Nu kommer jag vidare med det här äntligen:
Mitt pågående Moxonbygge; allt är limmat och färdigdimensionerat, nu ska jag göra hål i det och därmed kommer vi till dagens paket.
Däri låg två "holdfasts" från Gramercy-Tools och det är framförallt de som behöver hålen. Kruxet är att hålen ska vara trekvartstum men som tur är kunde tyska fine-tool.com hjälpa mig med både spännare (?) och borr.
När jag ändå var igång plockade jag till mig en fin liten mässingsklubba också till stämjärnen.
I plastpåsen ligger en — hoppas jag — rekylfri snabbkoppling från Cejn till tryckluftsvindan men den köpte jag på Swedol så jag är inte riktigt klar över varför den är med...
Och när vi ändå pratar om att komma vidare med projekt var Dieter Schmid behjälplig igen och skaffade fram det här:
Dels en borrmall från Juuma med 4, 5, 6, 8, 10 och 12-millmeters bussningar men det riktigt intressanta är metalkrafset vid sidan om. T-spårsmuttrar med M8-hål för Incas T-spår.
Nu kan äntligen mina fastspännare till pelarborrbordet (häpp!) börja användas när bordet väl blir klart.
Jag är så himla glad idag!
Avslutningsvis ser den observante att i bilden med Moxon Viset sitter det Parf Dogs och en bänkhake från B&D i det som ska bli den rörliga käften — men då måste väl de hålen vara tjugo mm i diameter, eller???
Just precis! Klåfingrig som man är borrade jag de hålen med ett "lämpligt" forstnerborr för att åtminstone få det gjort. Så nu behöver jag dogs i två storlekar till mitt Moxon Vise om jag vill spänna fast ämnen på det viset...
Ja herregud, får väl beställa en omgång B&D hakar från Clas Ohlson till samt en uppsättning av någon trekvartstums-variant så får de vara dedikerade till mitt lilla MV.
Det finns minst en lösning på allt!
Önskar dig en fin andra advent om vi inte stöter på varandra innan dess!
//Ronnie
Det var sannerligen efterlängtat, eller innehållet snarare än paketet egentligen. Nu kommer jag vidare med det här äntligen:
Mitt pågående Moxonbygge; allt är limmat och färdigdimensionerat, nu ska jag göra hål i det och därmed kommer vi till dagens paket.
Däri låg två "holdfasts" från Gramercy-Tools och det är framförallt de som behöver hålen. Kruxet är att hålen ska vara trekvartstum men som tur är kunde tyska fine-tool.com hjälpa mig med både spännare (?) och borr.
När jag ändå var igång plockade jag till mig en fin liten mässingsklubba också till stämjärnen.
I plastpåsen ligger en — hoppas jag — rekylfri snabbkoppling från Cejn till tryckluftsvindan men den köpte jag på Swedol så jag är inte riktigt klar över varför den är med...
Och när vi ändå pratar om att komma vidare med projekt var Dieter Schmid behjälplig igen och skaffade fram det här:
Dels en borrmall från Juuma med 4, 5, 6, 8, 10 och 12-millmeters bussningar men det riktigt intressanta är metalkrafset vid sidan om. T-spårsmuttrar med M8-hål för Incas T-spår.
Nu kan äntligen mina fastspännare till pelarborrbordet (häpp!) börja användas när bordet väl blir klart.
Jag är så himla glad idag!
Avslutningsvis ser den observante att i bilden med Moxon Viset sitter det Parf Dogs och en bänkhake från B&D i det som ska bli den rörliga käften — men då måste väl de hålen vara tjugo mm i diameter, eller???
Just precis! Klåfingrig som man är borrade jag de hålen med ett "lämpligt" forstnerborr för att åtminstone få det gjort. Så nu behöver jag dogs i två storlekar till mitt Moxon Vise om jag vill spänna fast ämnen på det viset...
Ja herregud, får väl beställa en omgång B&D hakar från Clas Ohlson till samt en uppsättning av någon trekvartstums-variant så får de vara dedikerade till mitt lilla MV.
Det finns minst en lösning på allt!
Önskar dig en fin andra advent om vi inte stöter på varandra innan dess!
//Ronnie
Inga problem Ronnie. Andra advent funkar fint. Kom till huvudstaden så lovar jag att fixa semlorP Pysslarn skrev:Idag kom äntligen paketet, hurra! När jag fick sms:et hoppade jag i bilen och hämtade ut det direkt!
Det var sannerligen efterlängtat, eller innehållet snarare än paketet egentligen. Nu kommer jag vidare med det här äntligen:
[bild]
Mitt pågående Moxonbygge; allt är limmat och färdigdimensionerat, nu ska jag göra hål i det och därmed kommer vi till dagens paket.
[bild]
Däri låg två "holdfasts" från Gramercy-Tools och det är framförallt de som behöver hålen. Kruxet är att hålen ska vara trekvartstum men som tur är kunde tyska fine-tool.com hjälpa mig med både spännare (?) och borr.
När jag ändå var igång plockade jag till mig en fin liten mässingsklubba också till stämjärnen.
I plastpåsen ligger en — hoppas jag — rekylfri snabbkoppling från Cejn till tryckluftsvindan men den köpte jag på Swedol så jag är inte riktigt klar över varför den är med...
Och när vi ändå pratar om att komma vidare med projekt var Dieter Schmid behjälplig igen och skaffade fram det här:
[bild]
Dels en borrmall från Juuma med 4, 5, 6, 8, 10 och 12-millmeters bussningar men det riktigt intressanta är metalkrafset vid sidan om. T-spårsmuttrar med M8-hål för Incas T-spår.
Nu kan äntligen mina fastspännare till pelarborrbordet (häpp!) börja användas när bordet väl blir klart.
[bild]
Jag är så himla glad idag!
Avslutningsvis ser den observante att i bilden med Moxon Viset sitter det Parf Dogs och en bänkhake från B&D i det som ska bli den rörliga käften — men då måste väl de hålen vara tjugo mm i diameter, eller???
Just precis! Klåfingrig som man är borrade jag de hålen med ett "lämpligt" forstnerborr för att åtminstone få det gjort. Så nu behöver jag dogs i två storlekar till mitt Moxon Vise om jag vill spänna fast ämnen på det viset...
Ja herregud, får väl beställa en omgång B&D hakar från Clas Ohlson till samt en uppsättning av någon trekvartstums-variant så får de vara dedikerade till mitt lilla MV.
Det finns minst en lösning på allt!
Önskar dig en fin andra advent om vi inte stöter på varandra innan dess!
//Ronnie
. T...menade såklart spännarna. Medan du funderade på vad jag frågade så har jag precis köpt 2st härifrån. https://montano.se/product.html/svetstang-for-bord
