Ja, det fallererar ju rimlighetstestet i det att jag då borde fått den i handen när jag kopplat om, flyttat och krympt slang på den. (Jag böjde/kände naturligtvis på den när jag frilagt skadestället. Den verkade inte skadad.)
Men det väcker ju den intressanta frågan (som jag inte vet svaret på), nämligen hur ser standarder och resultatvärdering ut för milliOhm-mätning? Någon som kan/vet?
Kan du inte sticka in två nålar på var sin sida av skadan och bara mäta några centimeter? Fast då måste du nog ta bort den yttre isoleringen.
Är ni medvetna om att en 2,5 mm2 tråd inte är 2,5 mm2, snarare 2,32 mm2.
Varför då?
Jo förr så drog man koppartråden till ca 2,5 mm2 men ibland så blev den lite tunnare och då var det resistansen som var gräns. I dag är precisionen bättre och man kan ligga mycket nära maxgränsen för resistansen.
Fluke TL910 kan ibland gå att sticka igenom isoleringen. Dom är som nålar, väldigt bra att ha i vissa fall.
De finns även att köpa lösa. Jag har ett set för bananplugg. De är som sagt användbara i vissa speciella fall, men har nackdelen att man naturligtvis bryter isoleringen. Så det kan vara svårt att uppnå fullgott skydd för exv. väder och vind efteråt.
Men låt oss kalla det plan D så långt. Först tänker jag mig experiment på extern skadad kabel för att få en bild av hur resistansen påverkas i de fallen.
Och nu har jag filat på lite kablar och här är resultaten.
Jag tog och klippte mig en bit 2,5mm2 kabel och fick fem bitar EK att experimentera med.
Jag lade dem på bänken och körde ca 1A genom dem. 100mA-källan är ju trevlig för mobil mätning, men eftersom dessa ledare är så korta så ville jag ha högre upplösning:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Här är ett resultat ur högen:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Mao, mäter jag 2,522mOhm för en hel enkel-ledare. Detta var ett stabilt värde för alla fem.
Sedan tog jag fram diamantfilen:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Först tog jag ca 50% av diametern, det gav mätvärdet: 2,550 mOhm. Sedan filade jag lite till:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Nu har vi tagit uppskattningsvis 2/3 av diametern och motståndet ökar till 2,559 mOhm.
Vad med alternativen då?
Jo, jag klipte av samma ledare och klämde en hylsa på den:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Som ni ser så landar vi då på 2,692 mOhm!! Det var ju iaf inte vad jag väntade mig. (Gjorde även om med en röd hylsa på en annan kabel. Det gav 2,654 mOhm. Så ungefär samma. Använder bra tång med returspärr och hela midevitten. Går inte att dra ur kabeln ur skarven även med mycket stor handkraft.)
Fick blodad tand och klämde på en Wago.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
På samma kabelsnutt, utan att ha ändrat klämmor för ström-matning/spännings-mätning så fick jag:
(Det var för 355mm mellan innerkant matnings-klämmorna och 340mm innerkant mät-klämmorna här ifall någon vill kolla mot nominella värden).
Så vad drar man för slutsatser av det här? Det är bättre att nästan fila av en EK än att skarva den, vare sig man använder Wago eller klämskarv?
Nej, hur värmen kan avledas i punkten spelar ju naturligtvis roll. Även om Wagon eller skarvhylsan skulle värmas upp mer så har de ju större massa/yta att sprida och göra sig av med värmen på. Det har inte ett jack i en kabel. Något mer jag missar?
Baserat på det här så lutar jag dock fortfarande åt att låta det vara som det är. (Om inte annat för att jag måste släcka hela huset igen för att fixa det.) Belastningen är som sagt max 10A.
I vilket fall så verkar milliOhm-mätning vara ett litet trubbigt verktyg när det kommer till att kontrollera skador på ledningar. Är det någon som har litteratur, eller annan visdom inom ämnet? Det är ju en inte helt okänd metod trots allt.
Mycket intressanta resultat. För att relatera till trådarna som handlar om att använda Schuko-uttag för att ladda bilen, så är det ju (nästan) alltid skarvarna (eluttagen eller Wago/toppklämmor/skruvklämmor inne i huset) som ger problem. Jag tror att jag har läst om ett fall vid elbilsladdning där en skada på en kabel (skruv genom VP-röret tror jag att det var) lett till en brand.
En sak man kan fundera på är ju om det inte är så att kablarnas dimension egentligen inte är baserad på resistansen i kabeln utan på resistansen vid anslutningarna i ändarna. Ju grövre ledare, desto lättare att hålla nere resistansen i anslutningarna. Jag googlade lite snabbt och hittade inga bra källor på hur man tänkt. Någon som vet mer?
Och nu har jag filat på lite kablar och här är resultaten.
Jag tog och klippte mig en bit 2,5mm2 kabel och fick fem bitar EK att experimentera med.
Jag lade dem på bänken och körde ca 1A genom dem. 100mA-källan är ju trevlig för mobil mätning, men eftersom dessa ledare är så korta så ville jag ha högre upplösning:
[bild]
Här är ett resultat ur högen:
[bild]
Mao, mäter jag 2,522mOhm för en hel enkel-ledare. Detta var ett stabilt värde för alla fem.
Sedan tog jag fram diamantfilen:
[bild]
Först tog jag ca 50% av diametern, det gav mätvärdet: 2,550 mOhm. Sedan filade jag lite till:
[bild]
Nu har vi tagit uppskattningsvis 2/3 av diametern och motståndet ökar till 2,559 mOhm.
Vad med alternativen då?
Jo, jag klipte av samma ledare och klämde en hylsa på den:
[bild]
Som ni ser så landar vi då på 2,692 mOhm!! Det var ju iaf inte vad jag väntade mig. (Gjorde även om med en röd hylsa på en annan kabel. Det gav 2,654 mOhm. Så ungefär samma. Använder bra tång med returspärr och hela midevitten. Går inte att dra ur kabeln ur skarven även med mycket stor handkraft.)
Fick blodad tand och klämde på en Wago.
[bild]
På samma kabelsnutt, utan att ha ändrat klämmor för ström-matning/spännings-mätning så fick jag:
(Det var för 355mm mellan innerkant matnings-klämmorna och 340mm innerkant mät-klämmorna här ifall någon vill kolla mot nominella värden).
Så vad drar man för slutsatser av det här? Det är bättre att nästan fila av en EK än att skarva den, vare sig man använder Wago eller klämskarv?
Nej, hur värmen kan avledas i punkten spelar ju naturligtvis roll. Även om Wagon eller skarvhylsan skulle värmas upp mer så har de ju större massa/yta att sprida och göra sig av med värmen på. Det har inte ett jack i en kabel. Något mer jag missar?
Baserat på det här så lutar jag dock fortfarande åt att låta det vara som det är. (Om inte annat för att jag måste släcka hela huset igen för att fixa det.) Belastningen är som sagt max 10A.
I vilket fall så verkar milliOhm-mätning vara ett litet trubbigt verktyg när det kommer till att kontrollera skador på ledningar. Är det någon som har litteratur, eller annan visdom inom ämnet? Det är ju en inte helt okänd metod trots allt.
Har liknade erfarenheter på jobbet där man oavsett hur man gör ser mer eller mindre värmeutveckling i skarvning, även om man lyckas åstadkomma 500 kvmm kontaktarea.
Krokodilklämmorna i din fyrtrådsmätning är väldigt nära varandra. Är du säker på att de inte nuddade varandra? Om de gjorde det så försvann nog precisionen.
Och nu har jag filat på lite kablar och här är resultaten.
Jag tog och klippte mig en bit 2,5mm2 kabel och fick fem bitar EK att experimentera med.
Jag lade dem på bänken och körde ca 1A genom dem. 100mA-källan är ju trevlig för mobil mätning, men eftersom dessa ledare är så korta så ville jag ha högre upplösning:
[bild]
Här är ett resultat ur högen:
[bild]
Mao, mäter jag 2,522mOhm för en hel enkel-ledare. Detta var ett stabilt värde för alla fem.
Sedan tog jag fram diamantfilen:
[bild]
Först tog jag ca 50% av diametern, det gav mätvärdet: 2,550 mOhm. Sedan filade jag lite till:
[bild]
Nu har vi tagit uppskattningsvis 2/3 av diametern och motståndet ökar till 2,559 mOhm.
Vad med alternativen då?
Jo, jag klipte av samma ledare och klämde en hylsa på den:
[bild]
Som ni ser så landar vi då på 2,692 mOhm!! Det var ju iaf inte vad jag väntade mig. (Gjorde även om med en röd hylsa på en annan kabel. Det gav 2,654 mOhm. Så ungefär samma. Använder bra tång med returspärr och hela midevitten. Går inte att dra ur kabeln ur skarven även med mycket stor handkraft.)
Fick blodad tand och klämde på en Wago.
[bild]
På samma kabelsnutt, utan att ha ändrat klämmor för ström-matning/spännings-mätning så fick jag:
(Det var för 355mm mellan innerkant matnings-klämmorna och 340mm innerkant mät-klämmorna här ifall någon vill kolla mot nominella värden).
Så vad drar man för slutsatser av det här? Det är bättre att nästan fila av en EK än att skarva den, vare sig man använder Wago eller klämskarv?
Nej, hur värmen kan avledas i punkten spelar ju naturligtvis roll. Även om Wagon eller skarvhylsan skulle värmas upp mer så har de ju större massa/yta att sprida och göra sig av med värmen på. Det har inte ett jack i en kabel. Något mer jag missar?
Baserat på det här så lutar jag dock fortfarande åt att låta det vara som det är. (Om inte annat för att jag måste släcka hela huset igen för att fixa det.) Belastningen är som sagt max 10A.
I vilket fall så verkar milliOhm-mätning vara ett litet trubbigt verktyg när det kommer till att kontrollera skador på ledningar. Är det någon som har litteratur, eller annan visdom inom ämnet? Det är ju en inte helt okänd metod trots allt.
Resistansen i en kabel är proportionell mot dess längd och omvänt proportionell mot dess ledningsarea.
Så om du halverar arean fördubblas resistansen. Likaså om du fördubblar längden fördubblas resistansen.
Nu halverade du ju arean på en ytterst kort sträcka. Samma ökning av resistansen skulle du få om du istället för att fila ett jack, förlängde kabeln med jackets längd.
På motsvarande sätt ökar resistansen lika mycket om du filar bort tre fjärdedelar som om du förlänger kabeln med tre jacklängder.
Att förlänga kabeln gör ingen större skada, men att fila ett jack gör att den tål lägre strömstyrka, trots att båda åtgärderna ökar resistansen lika mycket. Om kabeln tål 10A hel så tål den bara 5A med halva arean och 2,5A med en fjärdedel.
Krokodilklämmorna i din fyrtrådsmätning är väldigt nära varandra. Är du säker på att de inte nuddade varandra? Om de gjorde det så försvann nog precisionen.
Att förlänga kabeln gör ingen större skada, men att fila ett jack gör att den tål lägre strömstyrka, trots att båda åtgärderna ökar resistansen lika mycket. Om kabeln tål 10A hel så tål den bara 5A med halva arean och 2,5A med en fjärdedel.
Tja, det är naturligtvis som första approximation inte riktigt sant eftersom en kopparledare inte bara är en bra ledare av ström, utan även en bra ledare av värme. (Elektronmolnet skiter änna i vad som får det att röra på sig).
Det som sätter begränsningen för hur mycket en ledare "tål" är uppvärmningen, inget annat (när vi rör oss med de strömstyrkor och spänningar som man hittar i ett hus; utanför mikrovågsugnens innanmäte då om vi skall vara petiga).
Så frågan är fortfarande hur en mycket begränsad skada (t ex ett "jack" som här) på en kabel skall anses påverka belastningsförmågan, jmf. t ex med en skarv, när vi bara har milliohm-mätning att tillgå som diagnosverktyg.
När man ser belastningstester av exv. Wago på Youtube, så smälter t ex ledarisoleringen långt innan Wagon brinner upp, och detta alltså i ljuset av att den mäter lika illa som när ledaren är nästan av. Men värmeledningsförmågan/kylningen pga geometri och metall ser naturligtvis annorlunda ut.
Det skulle vara intressant att simulera, men tyvärr har jag nytt jobb och inte längre tillgång till varken tjänstvilliga fysiker, eller de dyra simuleringsprogram de håller sig med...
Så jag anser inte frågan tillräckligt utredd, men vet inte riktigt hur jag skall ta mig vidare. Tips, tankar?
Purre skrev:
tommib skrev:
