Myten om det perfekta resultatet
Detta ämne skulle kanske lämpa sig bättre i ett äktenskapsforum, men nu är jag här.
Efter att ha renoverat ett gammalt hus större delen av all min fritid under tio års tid har jag kommit till en slutsats, nämligen att den som bestämmer (numera exfru) inte har den blekaste aning om vad det innebär att rusta upp något gammalt.
I min värld är det ofrånkomligt att man emellanåt spikar snett, målar lite utanför eller får en kakelplatta aningens på sniskan. Jag har trots allt färdigställt såväl nytt kök som nytt badrum. För att inte tala om att jag bytt samtliga fönster, lagt nya golv, flyttat innerväggar, vänt dörrar, målat fasader, tilläggsisolerat vinden, bilat för nya golvbrunnar och allt sånt där.
Men likt förbannat blev jag bedömd efter det där hammarslaget som syntes i dörrfodret eller tapetskärningen som fransade sig lite nere vid tröskeln:
Så min fråga är: Hur fasen får ni äktenskap och husrenoveringar att synka?
Efter att ha renoverat ett gammalt hus större delen av all min fritid under tio års tid har jag kommit till en slutsats, nämligen att den som bestämmer (numera exfru) inte har den blekaste aning om vad det innebär att rusta upp något gammalt.
I min värld är det ofrånkomligt att man emellanåt spikar snett, målar lite utanför eller får en kakelplatta aningens på sniskan. Jag har trots allt färdigställt såväl nytt kök som nytt badrum. För att inte tala om att jag bytt samtliga fönster, lagt nya golv, flyttat innerväggar, vänt dörrar, målat fasader, tilläggsisolerat vinden, bilat för nya golvbrunnar och allt sånt där.
Men likt förbannat blev jag bedömd efter det där hammarslaget som syntes i dörrfodret eller tapetskärningen som fransade sig lite nere vid tröskeln:
Så min fråga är: Hur fasen får ni äktenskap och husrenoveringar att synka?
Det är en svår prövning och inte ovanligt att det går åt fanders. Man/fru kan vara perfektionist men då får denne vara beredd att göra det själv eller anlita en hantverkare (som kanske inte lyckas bättre). Allt annat är ett tecken på omognad.
Vem behöll huset?
Jag tror inte det egentligen handllade om att det inte blev ett perfekt resultat. Jag tror att det är en möjlighet att pysläcka jobbiga känslor (kanske frustrationen av att bli renoverings-änka?) på något konkret.
För ett bra tag sedan såldes en sommarstuga en bit från oss och ett yngre par med två barn hade köpt den för att riva och bygga nytt. Han var där hela dagarna tills det blev mörkt varje dag och byggde det mesta själv.
I våra samtal vid staketet uttryckte han det som att det var jättejobbigt att vara ifrån sin familj så mkt men att det var värt det och tiden han lagt ner på huset skulle visa hur mkt han uppskattade att hans fru tog hand om barnen och fick vardagen att rulla på utan honom.
Men när dom till sist flyttade in bodde dom där i knappt ett år innan dom skiljde sig. Hans fru hade i princip skapat sig ett eget liv oberoende av honom under byggtiden och dom hittade inte tillbaka till varandra känslomässigt. Hon kände bara förlusten av känslomässig gemenskap i all den tid som gick åt att bygga huset och för henne representerade inte huset en kärleksförklaring utan en ständig påminnelse om det.
Jag tror få par som ger sig på en omfattande renovering eller bygger nytt kan förställa sig hur mycket tid det stjäl från att underhålla sin relation.
Det bästa är nog om man är lika intresserade och fysiskt engagerade i processen så att man gör resan tillsammans på lika villkor sida vid sida. Då kan det nog till och med stärka relationen.
För ett bra tag sedan såldes en sommarstuga en bit från oss och ett yngre par med två barn hade köpt den för att riva och bygga nytt. Han var där hela dagarna tills det blev mörkt varje dag och byggde det mesta själv.
I våra samtal vid staketet uttryckte han det som att det var jättejobbigt att vara ifrån sin familj så mkt men att det var värt det och tiden han lagt ner på huset skulle visa hur mkt han uppskattade att hans fru tog hand om barnen och fick vardagen att rulla på utan honom.
Men när dom till sist flyttade in bodde dom där i knappt ett år innan dom skiljde sig. Hans fru hade i princip skapat sig ett eget liv oberoende av honom under byggtiden och dom hittade inte tillbaka till varandra känslomässigt. Hon kände bara förlusten av känslomässig gemenskap i all den tid som gick åt att bygga huset och för henne representerade inte huset en kärleksförklaring utan en ständig påminnelse om det.
Jag tror få par som ger sig på en omfattande renovering eller bygger nytt kan förställa sig hur mycket tid det stjäl från att underhålla sin relation.
Det bästa är nog om man är lika intresserade och fysiskt engagerade i processen så att man gör resan tillsammans på lika villkor sida vid sida. Då kan det nog till och med stärka relationen.
Enkelt. Är man missnöjd med resultatet så får man göra det bättre själv istället. Om inte så får man ta det som bjuds. Att klaga på något som den andre har gjort är så jäkla kontraproduktivt. Kan man inte enas om en nivå för kompromisser så ska man inte renovera tillsammans. Ömsesidig respekt och realistiska förväntningar.B Bikermike skrev:
Låter brutalt men hoppas du hittar nåt vettigare fruntimmer som inte har såna krav.B Bikermike skrev:
Med tanke på ditt användarnamn så vore kanske en kvinna med mc intresse fint
Renoverare
· Näverkajakens födelseort
· 797 inlägg
Låter som att din exfru inte värderat din insats eller lärt sig att räkna uppskattad arbetstid med Pi. Min fru var gnällig först för att allt tog sån tid. Numer initierar hon ett projekt och frågar hur lång tid det tar, jag svara X antal timmar, och då får hon bedömma om det är värt det. Under senaste renoveringsprojektet så har hon inte framfört ett enda klagomål
När jag och min sambo letade hus tittade vi på flera med liknande historia , äldre hus där en tidigare ägare gjort omfattande renoveringar men inte bott kvar så länge eller inte alls pga separation , stärkte vår uppfattning att det vore lämpligt att köpa ett "färdigt" hus.
Såvida man inte är proffs är det säkrast att från början låta bli att utlova perfekt resultat. Hellre bygga upp låga förväntningar som man överträffar än att ha ett mål som man ej kan uppnå.
"Vi kommer att spara mycket pengar på att göra detta själva, men vi förlorar tid med varandra och resultatet kanske inte blir perfekt. Ska vi göra detta?" får man då ett ja är det bara för ens bättre hälft att stå för det som är sagt.
För egen del har det jag gjort själv mer varit en kul grej samt ett sätt att spara pengar. Vi ändrar på saker som är nedgångna och följer inte trender där golv och kök ska bytas var tredje år. Är det slitet från start blir allt ett lyft så länge man inte river huset.
"Vi kommer att spara mycket pengar på att göra detta själva, men vi förlorar tid med varandra och resultatet kanske inte blir perfekt. Ska vi göra detta?" får man då ett ja är det bara för ens bättre hälft att stå för det som är sagt.
För egen del har det jag gjort själv mer varit en kul grej samt ett sätt att spara pengar. Vi ändrar på saker som är nedgångna och följer inte trender där golv och kök ska bytas var tredje år. Är det slitet från start blir allt ett lyft så länge man inte river huset.
Kvinnor har andra intressen än att renovera och vara insatt i ekonomin.
Sluta gnäll, det är så för de flesta män.
Sluta gnäll, det är så för de flesta män.
Kolla in detta:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y4W9wg/jamstalldhet-mellan-konen-prioriteras-olika-bland-unga
se ”svensk ekonomi” och kärnkraft… minst viktigt bland unga kvinnor
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y4W9wg/jamstalldhet-mellan-konen-prioriteras-olika-bland-unga
se ”svensk ekonomi” och kärnkraft… minst viktigt bland unga kvinnor
Det enkla svaret från mig är att vi renoverar tillsammans.
Min tro är att det krävs ganska lika arbetsinsats och ambitionsnivå från bägge parter, om man ska ge sig på en större renovering, där bägge har förståelse för tid, kostnader och teknik. Det vanliga är att den som inte är insatt har en naiv bild av arbetsinsats o kostnad, så gäller det ju i många frågor- hur svårt ska det vara att starta ett kärnkraftverk (obs lite ironi).
