Bygga generationsboende - erfarenhet sökes
Vi funderar på att bygga ett generationsboende tillsammans med mina föräldrar. Dessa blir inom några år båda pensionärer och kommer då ha svårt att klara av sitt nuvarande hus. Själva så har vi länge drömt om att bygga ett eget hus vid en härlig tomt. Problemet är alltid att någon annan vill ha den härliga tomten mer och sitter på mer pengar...
Nåväl, är vi två familjer som på detta vis delar på en tomt så kan vi nog hitta vår drömtomt och ha råd med den. På köpet får vi barnvakt och trädgårdsmästare
. Mina föräldrar ser fram emot att kunna bli gamla i ett eget hus där hjälp finns nära. Kort sagt - vi ser bara fördelar när vi diskuterar detta, men är det verkligen så?
Arkitektritat lösvirke antar jag är det som gäller här. Eller finns det någon leverantör som har ett generationsboende i sitt sortiment. Vi ser fram emot att få bygga själv något som passar alla inblandade. Vi tänker oss ca 100 + 170 m[sup]2[/sup].
Är det någon som har erfarenhet - god eller dålig - av att bygga och/eller bo i ett generationsboende? Jag är mycket intresserad av att höra alla möjliga infallsvinklar på detta ämne. Själv har jag inte ens sett ett generationsboende sedan -70-talet.
Nåväl, är vi två familjer som på detta vis delar på en tomt så kan vi nog hitta vår drömtomt och ha råd med den. På köpet får vi barnvakt och trädgårdsmästare
. Mina föräldrar ser fram emot att kunna bli gamla i ett eget hus där hjälp finns nära. Kort sagt - vi ser bara fördelar när vi diskuterar detta, men är det verkligen så?Arkitektritat lösvirke antar jag är det som gäller här. Eller finns det någon leverantör som har ett generationsboende i sitt sortiment. Vi ser fram emot att få bygga själv något som passar alla inblandade. Vi tänker oss ca 100 + 170 m[sup]2[/sup].
Är det någon som har erfarenhet - god eller dålig - av att bygga och/eller bo i ett generationsboende? Jag är mycket intresserad av att höra alla möjliga infallsvinklar på detta ämne. Själv har jag inte ens sett ett generationsboende sedan -70-talet.
Hej!
Det finns förstås många aspekter på det hela... Först och främst att ALLA inblandade är införstådda med vad detta innebär, eller skulle kunna innebära, för allt blir inte som man har tänkt sig... Med detta menar jag först och främst era inbördes relationer, son-föräldrar, svärdotter-svärföräldrar, son-sonhustru... Sedan har vi den praktiska biten, orkar du och din hustru tillsammans ta hand om dina föräldrar även om de blir riktigt dåliga?
Har ni tänkt igenom alla dessa bitar noggrant och tror att det skulle kunna bli bra, så är det förstås bara tuta och köra, för visst finns det många fördelar också vilket du själv redan nämnt. Härligt för barnen att ha sina farföräldrar i närheten.
Själva huset, för jag antar att du menade ETT hus, men med två ingångar?, behöver inte alls vara ett s.k arkitektritat (ritat efter just er tomt) lösvirkeshus. Det finns många prefabfabrikanter som gärna ritar upp ett förslag till er.
Det jag råder er att göra i dagsläget, är att sätta er ned och skriva upp alla de funktioner ni önskar i huset och gärna om de ska vara på olika våningsplan. Det är alltid utgångspunkten för en planlösning. Vem som sedan hjälper er att rita upp denna planlösning spelar mindre roll, det kan vara en frilansarkitekt eller en som är knuten till ett husföretag (lösvirke eller prefab, spelar ingen roll). Möjligheterna är oändliga! Titta gärna på husleverantörernas hemsidor/kataloger för att få inspiration, där hittar man massor av bra planlösningar, även på generationsboende. Sedan ska ni förstås också titta på vad ni vill ha för typ av hus, rent arkitektoniskt. Modernt i puts eller liggande panel? Traditionellt i trä med snickarglädje? Herrgård med säteritak?
Lycka till!
Det finns förstås många aspekter på det hela... Först och främst att ALLA inblandade är införstådda med vad detta innebär, eller skulle kunna innebära, för allt blir inte som man har tänkt sig... Med detta menar jag först och främst era inbördes relationer, son-föräldrar, svärdotter-svärföräldrar, son-sonhustru... Sedan har vi den praktiska biten, orkar du och din hustru tillsammans ta hand om dina föräldrar även om de blir riktigt dåliga?
Har ni tänkt igenom alla dessa bitar noggrant och tror att det skulle kunna bli bra, så är det förstås bara tuta och köra, för visst finns det många fördelar också vilket du själv redan nämnt. Härligt för barnen att ha sina farföräldrar i närheten.
Själva huset, för jag antar att du menade ETT hus, men med två ingångar?, behöver inte alls vara ett s.k arkitektritat (ritat efter just er tomt) lösvirkeshus. Det finns många prefabfabrikanter som gärna ritar upp ett förslag till er.
Det jag råder er att göra i dagsläget, är att sätta er ned och skriva upp alla de funktioner ni önskar i huset och gärna om de ska vara på olika våningsplan. Det är alltid utgångspunkten för en planlösning. Vem som sedan hjälper er att rita upp denna planlösning spelar mindre roll, det kan vara en frilansarkitekt eller en som är knuten till ett husföretag (lösvirke eller prefab, spelar ingen roll). Möjligheterna är oändliga! Titta gärna på husleverantörernas hemsidor/kataloger för att få inspiration, där hittar man massor av bra planlösningar, även på generationsboende. Sedan ska ni förstås också titta på vad ni vill ha för typ av hus, rent arkitektoniskt. Modernt i puts eller liggande panel? Traditionellt i trä med snickarglädje? Herrgård med säteritak?
Lycka till!
har inga erfarenheter men som gammal skulle jag helst bo på bottenplan med egen ingång med bra ljudisolering i tak ( om det finns ovanvåning) och väggar . Kanske ett 2 vånings parhus där den unga familjen disponerar hela ovanvåningen? Ett dörr emellan dom två boenden är ju bra att ha men det ska inte vara så självklart att den ska vara öppen att bara springa genom. Kanske en gemensam tvättrum som förbindelse?
gaia
. Kanske ett 2 vånings parhus där den unga familjen disponerar hela ovanvåningen? Ett dörr emellan dom två boenden är ju bra att ha men det ska inte vara så självklart att den ska vara öppen att bara springa genom. Kanske en gemensam tvättrum som förbindelse?gaia
Ett hus med två ingångar är det som helt klart gäller. Jag har tittat på många tomter, men man måste långt ut på landet - långt från detaljplanelagda områden - för att få upp två hus på samma tomt. Har även sprungit på tomter där det endast får byggas hus för en familj (väldigt vanligt). Utformningen vi tänker oss för tankarna mer tillbaka till -70-talet och atriumhusen på den tiden. Fast vi tänker oss en del med två våningar och en med en våning och allt kring en gemensam innergård.
Just sådanna funktioner som riktig tvättstuga är en tanke att bara ha en - fast en riktigt stor och bra. Bra tanke att använda den som genomgång mellan de båda lägenheterna. Likaså funderar vi på en relaxavdelning med bastu och mindre pool som gemensam funktion.
Den själva slutgiltliga utformningen kommer att ge sig när vi väl funnit **tomten** (vi har eventuellt en på G). Jag har varit verksam som arkitet till och från sedan -88 och har ett 40-tal villor uppförda i Stockholmstrakten. Inga tvåfamiljlshus eller generationsboende ännu, så jag har ännu aldrig ställts inför funderingen på hur det egentligen fungerar att bo i ett sådant hus. Det är inte samma sak som att bo i ett parhus (det har jag gjort) där har man inte relationen att ta hänsyn till på mer vis än vilken granne som helst i ett tätbebyggt villaområde.
Huset som sådan kommer absolut vara ett välisolerat betonghus. Frånluftsvärmepump och någon panna (pellets?) gärna kompetterat med solfångare på taket. Men allt sådant är detaljer som går att ta på. Det är svårare med att föreställa sig hur det är att i 20 år framåt leva med (eller i alla fall nära) svär-/far-/föräldrar. Vad händer sedan? Flyttar vi in i seniordelen och något av våra barn med familj tar hand om oss?
Det finns så många funderingar kring "de mjuka värdena" av detta ämne. Fler personer med synpunket och/eller erfarenhet får gärna dela med er.
Just sådanna funktioner som riktig tvättstuga är en tanke att bara ha en - fast en riktigt stor och bra. Bra tanke att använda den som genomgång mellan de båda lägenheterna. Likaså funderar vi på en relaxavdelning med bastu och mindre pool som gemensam funktion.
Den själva slutgiltliga utformningen kommer att ge sig när vi väl funnit **tomten** (vi har eventuellt en på G). Jag har varit verksam som arkitet till och från sedan -88 och har ett 40-tal villor uppförda i Stockholmstrakten. Inga tvåfamiljlshus eller generationsboende ännu, så jag har ännu aldrig ställts inför funderingen på hur det egentligen fungerar att bo i ett sådant hus. Det är inte samma sak som att bo i ett parhus (det har jag gjort) där har man inte relationen att ta hänsyn till på mer vis än vilken granne som helst i ett tätbebyggt villaområde.
Huset som sådan kommer absolut vara ett välisolerat betonghus. Frånluftsvärmepump och någon panna (pellets?) gärna kompetterat med solfångare på taket. Men allt sådant är detaljer som går att ta på. Det är svårare med att föreställa sig hur det är att i 20 år framåt leva med (eller i alla fall nära) svär-/far-/föräldrar. Vad händer sedan? Flyttar vi in i seniordelen och något av våra barn med familj tar hand om oss?
Det finns så många funderingar kring "de mjuka värdena" av detta ämne. Fler personer med synpunket och/eller erfarenhet får gärna dela med er.
Jag skrev ett långt inlägg om generationsboende igår men kände att det blev lite för personligt så jag tog bort det igen. Men efter att ha läst ditt senaste inlägg ger jag mig på det igen.
Bor själva i generationsboende sedan många år. Anledningen var att vi hittade världens underbaraste boende (husen var redan byggda i det här fallet) och ingen av oss hade haft råd eller haft tid att ta hand om det ensamma. Det har varit härliga år! Att hjälpas åt och umgås med de "gamle" på ett otvunget sätt har varit toppen.
Men... några saker tror jag är väldigt viktiga.
Helt separata uteplatser, utrymmen är oerhört viktigt. Man måste få ha sitt eget och kunna ha fest och umgås med sina vänner utan att känna att man stör. Känna att man har ett eget "rum".
TOTALKOLL på hur ekonomi, ägande, renoveringskostnader, drift och liknande ska delas upp.
Som du skriver, vad händer sen. Livet förändras. Båda parter vill inte flytta samtidigt. vad gör man då? Hyra ut? Vill man verkligen ha någon man inte känner så när inpå sig osv.
Sen en sak som många av oss "unga", hrm, glömmer. Bara för att det är älskade barnbarn så har pensionärerna ett eget liv. Särskilt idag. De vill inte alltid vara barnvakter för att det passar oss. Och det går both ways. Vi "unga" jobbar och har ett aktivt liv. Vill och framför allt KAN vi ta hand om dem när de verkligen börjar åldras. Det är kanske hjärnan och inte kroppen som åldras först.
Jag tror du börjar ana vart det barkar. Med facit i hand skulle vi valt ett mindre, eget boende och haft gamlingarna i närheten istället för generationsboende.
Tänk noga, noga igenom det innan. Eller gör som vi, tänkt inte alls och ha det gott så länge det varar. ;D
Bor själva i generationsboende sedan många år. Anledningen var att vi hittade världens underbaraste boende (husen var redan byggda i det här fallet) och ingen av oss hade haft råd eller haft tid att ta hand om det ensamma. Det har varit härliga år! Att hjälpas åt och umgås med de "gamle" på ett otvunget sätt har varit toppen.
Men... några saker tror jag är väldigt viktiga.
Helt separata uteplatser, utrymmen är oerhört viktigt. Man måste få ha sitt eget och kunna ha fest och umgås med sina vänner utan att känna att man stör. Känna att man har ett eget "rum".
TOTALKOLL på hur ekonomi, ägande, renoveringskostnader, drift och liknande ska delas upp.
Som du skriver, vad händer sen. Livet förändras. Båda parter vill inte flytta samtidigt. vad gör man då? Hyra ut? Vill man verkligen ha någon man inte känner så när inpå sig osv.
Sen en sak som många av oss "unga", hrm, glömmer. Bara för att det är älskade barnbarn så har pensionärerna ett eget liv. Särskilt idag. De vill inte alltid vara barnvakter för att det passar oss. Och det går both ways. Vi "unga" jobbar och har ett aktivt liv. Vill och framför allt KAN vi ta hand om dem när de verkligen börjar åldras. Det är kanske hjärnan och inte kroppen som åldras först.
Jag tror du börjar ana vart det barkar.
Med facit i hand skulle vi valt ett mindre, eget boende och haft gamlingarna i närheten istället för generationsboende.Tänk noga, noga igenom det innan. Eller gör som vi, tänkt inte alls och ha det gott så länge det varar. ;D
En sak som slår mig är att alla blir ju "fast" i detta boende. Det blir ju omöjligt för någon part att flytta. Inte går det att sälja "ett halvt hus" till någon utomstående.
En annan sak bör man tänka på, även om det är ganska trist. När man är mitt i ett förhållande så tror man alltid att det ska vara för evigt. Men erfarenhetsmässigt vet vi att det ofta inte blir så. Hur blir det om ni går skilda vägar? Det lär ju bli den part som inte bor med sina föräldrar som blir tvungen att flytta. Vad tycker h*n om det? Hur blir det om den som bor kvar träffar en ny partner? Det är ju jobbigt nog att flytta ihop med den nya partnerns barn. Hur ska det då inte bli att dessutom flytta ihop med ett par nya svärföräldrar?
En annan sak bör man tänka på, även om det är ganska trist. När man är mitt i ett förhållande så tror man alltid att det ska vara för evigt. Men erfarenhetsmässigt vet vi att det ofta inte blir så. Hur blir det om ni går skilda vägar? Det lär ju bli den part som inte bor med sina föräldrar som blir tvungen att flytta. Vad tycker h*n om det? Hur blir det om den som bor kvar träffar en ny partner? Det är ju jobbigt nog att flytta ihop med den nya partnerns barn. Hur ska det då inte bli att dessutom flytta ihop med ett par nya svärföräldrar?
Egentligen ser jag inte skillnaden mellan ett hus med två lägenheter och två hus på samma tomt. Närheten finns där i vilket fall som helst och visst kan man stycka av även en tomt med ett parhus. Men visst är det mycket att tänka på för framtiden och vad som kommer att hända sedan
Att saker och relationer inte alltid håller för evigt känner jag väl till. Jag är inne på mitt andra äktenskap och har kommit upp till 5 (fem) barn. Sedan vet jag inte om man hela tiden skall planera för det värsta. Vågar man satsa på något då?
Att få vardagen att gå ihop idag med arbete, skolor, dagis, handla, städa, sköta hus, skjutsa barn och så vidare känns i dagens samhälle i det närmaste omöjligt. Samtidigt har jag inte höga tankar om vart vår äldreomsorg är på väg. När jag själv var i mina barns ålder var det bara min far som arbetade. Det fanns alltid någon hemma oavsett när man kom hem. Min farmor var ensam och väldigt mycket hos oss. Detta känner jag var grunden till en lycklig barndom något jag är väldigt mån om att kunna föra vidare till mina barn idag. Ser man bara på dessa faktorer så tvekar jag inte en sekund på att ett generationsboende är rätt.
Så ur barnens perspektiv kan jag nog inte tänka mig en bättre lösning.
Ur vårt perspektiv finns det många fördelar men också farhågor.
Ur seniorernas perspektiv är det nog det samma fördelar blandat med farhågor.
Det är nog dag att börja med plus och minuslista.
Att saker och relationer inte alltid håller för evigt känner jag väl till. Jag är inne på mitt andra äktenskap och har kommit upp till 5 (fem) barn. Sedan vet jag inte om man hela tiden skall planera för det värsta. Vågar man satsa på något då?
Att få vardagen att gå ihop idag med arbete, skolor, dagis, handla, städa, sköta hus, skjutsa barn och så vidare känns i dagens samhälle i det närmaste omöjligt. Samtidigt har jag inte höga tankar om vart vår äldreomsorg är på väg. När jag själv var i mina barns ålder var det bara min far som arbetade. Det fanns alltid någon hemma oavsett när man kom hem. Min farmor var ensam och väldigt mycket hos oss. Detta känner jag var grunden till en lycklig barndom något jag är väldigt mån om att kunna föra vidare till mina barn idag. Ser man bara på dessa faktorer så tvekar jag inte en sekund på att ett generationsboende är rätt.
Så ur barnens perspektiv kan jag nog inte tänka mig en bättre lösning.
Ur vårt perspektiv finns det många fördelar men också farhågor.
Ur seniorernas perspektiv är det nog det samma fördelar blandat med farhågor.
Det är nog dag att börja med plus och minuslista.
Jag måste tillstå att jag är skeptisk mot upplägget som du presenterar. Att bo nära sina föräldrar är nog praktiskt och bra på många vis. Att däremot bo på samma tomt eller till och med i samma hus skapar nog problem med integriteten. Att klippa navelsträngen och forma sitt eget liv är en viktig del av vuxenlivet.
Jag tycker att ni bör bygga två hus som har så lite insyn mot varandra som det bara går. Att man kan känna att det är sitt hus. Men det kanske blir mycket dyrare att bygga 2 hus.
Jag trodde det var ganska vanligt att barnen byggde ett till hus nära föräldrarnas ifall de har mycket mark (som ute på landet) men det kanske det inte är? Är det vanligt så borde det finnas många som kan komma med tips!
Jag ser inget fel på att välja att ha familjen nära. De flesta tjänar på det...
Jag trodde det var ganska vanligt att barnen byggde ett till hus nära föräldrarnas ifall de har mycket mark (som ute på landet) men det kanske det inte är? Är det vanligt så borde det finnas många som kan komma med tips!
Jag ser inget fel på att välja att ha familjen nära. De flesta tjänar på det...
Vi har haft precis samma tankar och jag ser absolut mest fördelar . Om man inte tror att relationen skulle hålla för detta så kommer ju inte frågan upp. Självklart finns det mycket i framtiden som vi idag inte har en aning om - men så är det ju alltid!
Vi bor nu i parhus, utan att ha valt våra grannar, och visst fungerar det. Men jag skulle hellre dela hus med min mamma! Det skulle bli mer givande och tagande, men jag tror nog att vi skulle kunna hitta en balans där! Framför allt barnen skulle vinna otroligt mycket på detta.
När det är dags för barnen att flyga ut kanske man ska ta beslutet under omprövning. Inte slänga ut mormor, absolut inte, men kanske är det dags för en förändring av något slag? I så fall har man ett alldeles utmärkt tonårsboende med lagom mycket frihet och närhet!
När det gäller att klippa navelsträngen tror jag att det är en fördel att ha varit längre ifrån och stått på egna ben innan man satsar på generationsboende. Å andra sidan är inte det som är rätt för mig nödvändigtvis bäst för alla!
. Om man inte tror att relationen skulle hålla för detta så kommer ju inte frågan upp. Självklart finns det mycket i framtiden som vi idag inte har en aning om - men så är det ju alltid! Vi bor nu i parhus, utan att ha valt våra grannar, och visst fungerar det. Men jag skulle hellre dela hus med min mamma! Det skulle bli mer givande och tagande, men jag tror nog att vi skulle kunna hitta en balans där! Framför allt barnen skulle vinna otroligt mycket på detta
. När det är dags för barnen att flyga ut kanske man ska ta beslutet under omprövning. Inte slänga ut mormor, absolut inte, men kanske är det dags för en förändring av något slag? I så fall har man ett alldeles utmärkt tonårsboende med lagom mycket frihet och närhet!
När det gäller att klippa navelsträngen tror jag att det är en fördel att ha varit längre ifrån och stått på egna ben innan man satsar på generationsboende. Å andra sidan är inte det som är rätt för mig nödvändigtvis bäst för alla!
Hejsan,har provat lite av detta genom att bott i ett "tvålägenhetshus" och det är väl både för och nackdelar med detta.Numera bor vi (jag och min bror) nära mor istället(inom 1 km),så vi kan ofta hälsa på eller hjälpa till med något t.ex åka och handla.
Att bo i samma hus som sin förälder passade inte mej iallafall och definitivt inte hustrun.Tycker idén om 2 skilda hus verkar mkt bättre iallafall ur min synvinkel.Hur det än är ,är åsikter om saker olika eller ändras med åldern till att bli olika och det är mkt viktigt att ha "sitt eget område" att sköta vilket det inte kändes som under denna period.Tanken är god att vara nära och kunna hjälpa sina föräldrar på ålderns höst men bor man så tätt inpå varann kan det istället bli påfrestande för relationen till de äldre,men detta är min personliga erfarenhet av detta.
Att bo i samma hus som sin förälder passade inte mej iallafall och definitivt inte hustrun.Tycker idén om 2 skilda hus verkar mkt bättre iallafall ur min synvinkel.Hur det än är ,är åsikter om saker olika eller ändras med åldern till att bli olika och det är mkt viktigt att ha "sitt eget område" att sköta vilket det inte kändes som under denna period.Tanken är god att vara nära och kunna hjälpa sina föräldrar på ålderns höst men bor man så tätt inpå varann kan det istället bli påfrestande för relationen till de äldre,men detta är min personliga erfarenhet av detta.
Jag tror att man ska tänka TVÅ ggr innan man beslutar sig för detta. Det finns givetvis många fördelar med generationsboende, framförallt om man är småbarnsföräldrar. Dock skapar det onödiga slitningar. Jag tror i så fall det är bättre att bo nära varandra än att bo under samma tak.
