Prästkrage. Leucanthemum vulgare. Ängens drottning. Den tidigare gräsmattan är numera en blomsteräng. Ett av mina mer lyckade inplanteringar är just prästkragarna, förodlade från frö och sen utplanterade på ängen. Himmel vad de trivs. Blir nog något tusental blommor i år. Till stor glädje för mig, fjärilar, skalbaggar, blomsterflugor m.m.
På min farstukvist blommar nu två Gerbera vilket kan tyckas inte vara särskilt märkvärdigt, men jag har övervintrat dem i källaren, den röda inte bara en vinter utan två, något som "experterna" säger inte ska funka
Det enkla är det sköna. Tusensköna. Bellis Perennis. Linné skrev att den i Skåne kallas futteljus, vilket jag nu definitivt ska anamma.
Så futteljus är en perenn korgblommig växt vilket innebär att knappen i mitten är sammansatt av många separata blommor. Mycket praktiskt för insekter att landa på för nektar och pollen, vilket ju är i stort sett hela anledningen till att blommor existerar.
Mina är frösådda på ängen där de nu lever i de kortklippta gångarna. Gångarna klipper jag
rejält korta så att solitärbin kommer åt marken och kan bygga bo och där klarar sig också futteljus bra trots snaggningen. Gräsmattan låter jag växa lång så där har futteljus svårt att hävda sig. Futteljus växer nästan året runt här nere i Skåne så ger mycket och långvarig glädje.
Ängsskallra. Rhinanthus minor. En växt jag är väldigt glad för på ängen. Ser inte jättemycket ut för världen om man inte kryper nära då den dock ser riktigt häftig ut och lite Alien-aktig. Men den fyller en stor funktion på en blomsteräng. Den är parasit på framförallt gräsarter och klänger sig fast i deras rotsystem och suger näring ur dom. En blomsteräng med ängsskallra kan få 25% fler blomsterarter då skallran trycker tillbaka gräsen som annars lätt tar över. Som alla andra blommor på ängen får de stå i lugn och ro och fröa av sig och sprider sig nu så sakteliga. Inte helt lätt att hitta frö att köpa men lyckas man får man en häftig blomma till sin hjälp.
