Hej,
Är ny på forumet, hoppas min tråd är rätt placerad.
På gården där jag bor finns det en bortglömd pelarborr av äldre slag. Den är tillverkad av Engstrand & Frisk, Falköpings mekaniska. Årtal är okänt, men jag lyckades hitta en produktkatalog från dem där en identisk borr finns, "E.F. Snabborrmaskin Nr 22". Katalogen är från 1951, borren är således mer än 70 år gammal.
Det jag undrar är hur jag går tillväga för att renovera en sådan vacker pjäs. Vart börjar man?
Skruva isär, byta lager och smörja? Ni som är mer erfarna får väldigt gärna ge lite tips, det vore mycket uppskattat.
Sedan har jag en fråga gällande drivningen: istället för att variera hastigheten genom att flytta remmen skulle jag vilja använda en motor med variabel hastighet. Är detta en dum idé och det vore smartare att behålla den i originalutförande?
Jag ser ingen mening med att byta ned dig till en motor med variabel hastighet. Med en sådan har du samma eller rentav sämre vridmoment på lägre varvtal samtidigt som risken för varmgång ökar när kylningen försämras. Det betyder i klartext att du måste ha en stor motor. Gissningsvis minst 5 kW. Med strömförbrukning därefter och dåligt vridmoment när du behöver det.
När du flyttar remmen får du högre vridmoment på lägre varvtal och det är där de höga vridmomenten behövs. Motorn får gå på varvtalet den är konstruerad för och kylningen fungerar. 1kW brukar räcka.
Jag tycker du skall koppla motorn med en ganska lång flatrem till den gamla frihjulskopplingen så kan du mjukstarta maskinen genom att slira litet på remmen. Mjukstart är praktiskt när man gängar. Kopplingen fungerar så att när maskiner går ligger remmen på den drivande remskivan och när man stannar för man över remmen i sidled på frihjulet.Det finns en remförare som en gaffel som styr remmen i sidled.
Ny rem och nya lager kommer att göra underverk. Det ser ut att vara kullager och de är litet enklare att byta än gammaldags babbitslager.
Gamla sfäriska lager måste bytas till nya sfäriska och får inte bytas mot spårkullager vad än idioten bakom disken i någon lagerbutik säger. Alla som föreslår sådana "moderniseringar" på gamla maskiner är per definition minst halvidioter. Förr var det nämligen vanligt att borrningarna i lagerhusen inte var helt i linje och de sfäriska lagren tål litet snedställning. Sätter man in spårkullager brukar de skära efter en tid och förstöra antingen lagerhuset eller axeln. Svenska maskiner brukar ha metriska mått på lagren och sådana är billigare än engelsmännens tumslager. Filtringarna som skyddar lagren i äldre konstruktioner lönar sig att byta då man byter lager. Jag brukar skära till dem av syntetfilt.
Rosten skall putsas bort men gör det extremt försiktigt så det inte blir glapp. Jag skulle köra spindelhylsan i elektrolysbad för att få den ren utan att förlora något material alls. Sedan ser man hur tät spindelhylsan är. Den brukar vara det första som nöts glappt på en pelarborrmaskin. I allra värsta fall (katastrofscenario) får man skicka den till någon som kromsprayar och slipar den till mått men sannolikt duger hylsan som den är.
Om morsekonan är nött går den ofta att brotscha upp med en speciell brotsch. På pelarborrmaskiner brukar spindeln inte vara härdad.
Där har du ju en motor redan. De där gamla Asea är nästan oförstörbara om man byter lager en gång vart trettionde år eller så. 0,5kw låter smått men om det räckte förr räcker det i dag. Asea var känt för att överdimensionera sina motorer på den tiden så den kan motsvara 0,8 kW eller däromkring i nutidens mått.
Den pedalmanövrerade remföraren är kvar. Behåll den!
Jag har läst igenom svaren och fortskridit arbetet. Större delen av borren är isärplockad, den övre axeln är den enda som återstår att plocka bort. Hittills har jag lyckats få bort allt utan att göra sönder något, kräver sitt tålamod. Jag har beställt nya balataremar och tillhörande klämmor. Efter heimlagas råd och tips kommer jag behålla motorn och drivningen.
Idén med elektrolysbad är toppen. Har läst på och kommit fram till följande:
En del lut, nio delar vatten.
Plastbehållare.
Skräpjärn med pluspol, del som ska rostlösas med minuspol. Dessa placeras med avstånd till varandra i badet.
Säkerhetstänk likt hantering av starka kemikalier: gummihandskar, skyddsglasögon och väl ventilerat. Separerar syre och väte, så viss explosionsrisk vid dålig ventilation.
När jag läser om badet framgår det inte specifikt vilken volt och ampere, det är väldigt blandad information.
1. Har ni några tips på strömförsörjning; bilbatteriladdare t.ex.?
2. Hur går jag tillväga för att rostlösa flera delar samtidigt? En minuselektrod på varje enskild del?
Efter rosten är upplöst tar jag upp allt ur badet. Syre kommer angripa delarna direkt.
3. Ska jag smörja delarna med olja direkt efter badet eller finns det något annat jag kan göra?
Bifogar ett par bilder med oldschool maskinporr.
Tack för hjälpen!
