Jag har inget emot att tjäna pengar, men nu menade jag väl mest att det är konstigt att det är så olika. Jag har fullt upp med att försörja mig själv, jag har ingen möjlighet att ge ytterligare en familj mat och kläder. Skulle det däremot inte kosta nåt ekonomiskt har jag ett hus som ändå mest bara står där som en familj kunde få bo i.M maria01 skrev:
Tror inte Bert gör det främst av godhet, men vad vet jag. Jag gör det inte därför att jag helt enkelt inte har råd, även om jag har möjlighet för övrigt.stefancrs skrev:
Sen är jag inte heller nån speciellt god människa, tycker det mest är jobbigt med främmande människor för tätt inpå för länge, så att betala för att andra ska tycka att jag är en fin människa är inte aktuellt.
Ja, märkligt nog är det precis tvärtom vad gäller barn och ungdomar. Där är det fosterhemsplacering hos frivilliga familjer mot ersättning som är det primära alternativet, och "institutionellt" boende och "barnhemsbaroner" existerar väl knappast där(?)K Kirre2 skrev:
Samtidigt har man viss förståelse för att myndigheterna inte vill anvisa boenden hos privatpersoner. Det kan nog bli mycket knorr från båda sidor som måste hanteras.
Formellt är det helt olika lagrum antar jag.
Absolut. Vi både ville och hade råd (har dock inte kostat oss mycket i reda pengar), men vi gör det ju inte för att andra ska tycka vi är fina, det är högst interna anledningar som ligger till grund för ett sådant här beslut.K Kirre2 skrev:
Nej, naturligtvis får man hoppas och tro att de flesta gör det för att de på riktigt vill hjälpa andra!
Jag tror att det är så, men misstänker att nån kan vara ute efter att framstå i bättre dager. Antagligen skulle de inte bli färre om de fick betalt iofs.
Ett tips förresten om det inträffar något oförutsett är att flera försäkringsbolag gått ut med undantag så att även inkvarterade Ukraina-flyktingar kan få försäkringsskydd.
Administrator
· Skåne
· 7 640 inlägg
Jag har flyttat en allmän diskussion om kriget i Ukraina till en egen tråd: https://www.byggahus.se/forum/threads/kriget-i-ukraina-allmaen-diskussion.450881/
/Moderator
/Moderator
Ingen som bor hos mig, jag har endast lånat ut dotterns lilla lägenhet som råkade vara tom för tillfället. Jag tar såklart ingen hyra men valde att skriva ett kontrakt med paret som nu bor där. Det kändes lite märkligt att be dem om det, men jag tror ändå att det var bra för oss alla att vara tydlig. Jag har också tecknat ett hemförsäkring för dem.A arasmus skrev:
Något för dig att tänka på dock är, var ärlig med dig själv och realistisk om vad du skulle klara av!
Min brorsdotter och man tog tidigt emot en familj på 5 personer (föräldrar, 2 tonåringar och en 3-årig). Själva har de en 4-årig och 1 bebis. Det blev väldigt tufft. 4-åringen och 3-åringen kom inte alls bra överens, familjen pratade inget annat än ukrainska så det var inte lätt att reda ut barnens konflikter. Brorsdottern ordnade så småningom en bra egen lägenhet till familjen så det löste sig. Hon ångrar inte att hon erbjöd sitt hem, men det blev 5 tuffa veckor och hon önskar nog att hon hade tänkt lite mer på "worst case-scenario" innan.
Flyktingar är inga varor som man kan returnera eller bolla runt, och man vill ge dem en så lugn och säker miljö som möjligt, men kanske värt att tänka på är vart går gränsen till vad man själv skulle tåla? Våga säga direkt hur ni vill ha det hemma, inte gnälla sen. Sätt en tydlig tidsram för hur länge ni kan erbjuda rum (själv satt jag först 1 månad som jag har precis förlängt 1 månad till). Visst är ovissheten tråkig för flyktingarna men är man bara tydlig och öppen måste det ändå vara mycket bättre än det de har lämnat.
Och ha en plan-B ifall det, trots allt, inte skulle funka alls?
