Själv har jag en fastighet som är ca 7000kvm stor, delad i två av en gammalbyväg.Förättningshandlingarna anger hela ytan som tomt. Jag betalar skatt för tomtmark. Därför bör jag ha rätt att nyttja hela ytan som tomtmark och avvisa utomstående som stör mig och trampar ner gräsmattan.
Det beror på.
I praktiken lär du inte få några besökare om du anlägger en stor skött trädgård på tomtmarken som du hägnar in med t ex ett staket bortom vägen. Nästan ingen ger sig in bland äppelträden s a s.
Finns det något annat än strandskyddet som förhindrar att man gör trädgård av hela fastigheten? Ser det prydligt och inbott ut så kommer det nog uppfattas som hemfridszon och tomt, trots stora avstånd till byggnader.
Svar: Nej! Miljöbalkens Kapitel 7 för skydd av områden utpekar en rad andra områdesskydd utöver strandskyddet. Men inga sådana områden regleras med undantag av "tomtmark". Antagligen beror det på, att man beslutar om reservat och dylikt efter att staten löst in berörda fastigheter i dess helhet. Det förekommer, att staten säljer hus inom sådana områden. Då avstyckar man mark runt byggnaderna med ytterst snäva marginaler. Men det finns - såvitt jag vet - ingen lag som reglerar detta. Det är en gråzon.
Om det är strandskydd så finns det fall där det blivit så
Det är nog enklast om man inte rör ihop allemansrätten som av t ex lagstiftaren hävdas vara en mycket gammal sedvänja och strandskyddet som är ett högst modernt påfund.
Finns det något annat än strandskyddet som förhindrar att man gör trädgård av hela fastigheten? Ser det prydligt och inbott ut så kommer det nog uppfattas som hemfridszon och tomt, trots stora avstånd till byggnader.
Ja, allemansrätten. Sedan hänger allemansrätten ihop med hemfridszonen. Claes har ju plockat fram rättsfall där man redovisar vilken lagstiftning som gäller.
Här har vi ett exempel från MÖD där en tomtplatsbestämning enligt miljöbalken (ja det gäller som vanligt strandskyddet) är större än hemfridszonen:
[länk]
MÖDs domskäl (sammanfattade stycke):
[bild]
(Men detta gäller alltså strandskyddets särskilda lagstiftning.)
En mycket intressant dom, tack för det Claes. Dock tycker jag dom "svamlar" lite och är otydliga.
Så vitt jag förstår så menar dom att hemfridszonen inte gäller nere vid stranden men att det ändå ska räknas som tomtplats enligt miljöbalkens strandskyddsregler.
Eftersom det inte råder hemfridszon så får ju vem som helst befinna sig på strandremsan, jag kan såldes åka dit med solstol,öl,ungar och hund och slappa utan att innehavaren av arrendetomten kan göra något....Detta medför att trots att arrendetomtsinnehavaren vann i MÖD så fick dom inte det dom ville, arrendetomtsägaren ville naturligtvis ha ensamrätt till stranden vilket dom inte fick enligt denna domen.
En mycket intressant dom, tack för det Claes. Dock tycker jag dom "svamlar" lite och är otydliga.
Så vitt jag förstår så menar dom att hemfridszonen inte gäller nere vid stranden men att det ändå ska räknas som tomtplats enligt miljöbalkens strandskyddsregler.
Eftersom det inte råder hemfridszon så får ju vem som helst befinna sig på strandremsan, jag kan såldes åka dit med solstol,öl,ungar och hund och slappa utan att innehavaren av arrendetomten kan göra något....Detta medför att trots att arrendetomtsinnehavaren vann i MÖD så fick dom inte det dom ville, arrendetomtsägaren ville naturligtvis ha ensamrätt till stranden vilket dom inte fick enligt denna domen.
Jag är egentligen inte intresserad av själva fallet bara att domen tydligt visar att lagstiftningens olika delar ligger parallellt med varandra och hanteras så i domstol. Miljöbalkens tomtplatsbestämning är en sak och allemansrätten som i grunden är gammal hävd men kanske främst definieras av att brottsbalken inte förbjuder visst tillträde är en annan. Och PBL med sina tomter och allmän plats (som ej var med i domen) är en tredje. Här på BH tenderar skribenter att röra ihop dessa parallella lagstiftningar och begrepp i dem tills det hela blir en (för mig) obegriplig röra.
Tillbaka till domens fall, eftersom stranden ingår i den bestämda tomtplatsen enligt miljöbalken så står det väl nu ägarna fritt att bruka ytan som en tomt och därmed ordna den på ett sätt så att den blir en hemfridszon (alltså en plats där brottsbalken gör att allmänheten inte har tillträde)? Eller missar jag något i strandskyddets alla nyanser? (Jag har nog aldrig orkat engagera mig i detta, är ingen ägare av fastigheter som påverkas av strandskydd. Bäckjäkeln går lyckligtvis tillräckligt långt borta from min tomt.)
