Kring 2005-06 var jag på studiebesök i den lokala f.d vattenkraftstationen där ASEAs generatorer från 1900 fortfarande fanns kvar. Dessa hade stora tydliga swastikor på sidorna. En kul detalj är att de sex generatorerna och turbinerna snurrade dygnet runt utan några stora renoveringar ända fram till 1990 då den nya kraftstationen togs i bruk.
Säkert någon gammal go gubbe till elektriker som anammade Cajsa Wargs princip, Man tager vad man haver
Säkerhetstänket var inte så utvecklat på den tiden.
Titta bara på Semko 17 (drängadödaren)
Man måste ha i åtanke att dubbelisolerade prylar med platta stickproppar är ett tämligen sentida påfund. Om inte apparaterna var skyddsjordade så hade de förr den runda proppen som inte passar i jordade uttag.
Detta innebar att det i praktiken var förbjudet att ha exempelvis en radio i en verkstad, att ta ut dammsugaren till garaget för att städa bilen eller att pynta med en adventsljusstake i köket. Därför tog man sig ofta friheter vad gällde detta, man blandade uttag i samma rum, gjorde korta skarvsladdar med jordad propp och ojordat uttag eller filade på stickpropparna så att de passade i jordade uttag.
Jag har själv ett antal adventsljusstakar som min morfar har filat kontakterna på
Kring 2005-06 var jag på studiebesök i den lokala f.d vattenkraftstationen där ASEAs generatorer från 1900 fortfarande fanns kvar. Dessa hade stora tydliga swastikor på sidorna. En kul detalj är att de sex generatorerna och turbinerna snurrade dygnet runt utan några stora renoveringar ända fram till 1990 då den nya kraftstationen togs i bruk.
Jo en gäng med tjuvar tyckte att det var en bra symbol.
Sen dess är den i Västvärldssammanhang skadad men titta på bland annat hinduiska tempel.
Från och till så meckar jag rätt mycket med ALUS (vilket i sig snart passar i denna tråden då alltmer grävs ner). Så hängsäkringar uppe i stolparna är bekant. Men tillskillnad mot motsvarande delar för ALUS där det mesta är av plast så är allt här av metall och porslin.
Vid denna stolpe så gick en ledning ner till en barack i skogen. Resten av friledningen fredsförsörjde ett kustartilleribatteri någonstans i skärgården.
Att byta dessa säkringar måste ha varit bra drygt. Först gå en kilometer till bondgården där ledningen började för att bryta strömmen, sedan gå tillbaka, klättra upp och byta säkring och sedan ner igen. Avsluta med promenaden tillbaka till gården och slå på strömmen. För jag tror väl inte att man ville byta den översta säkringen med de nakna ledningarna under spänningssatta?
Naturen tar snabbt över det vi skapat när vi lämnar det.
Det ser kanske inte så speciellt ut, men 60 år gammalt nu så kanske det har blivit elkultur idag.
Gamla fina plåtlådor en nästan helt orörd installation från 1950-talet eller möjligen tidigt 60-tal.
Några "moderna" dosor från 80-talet eller senare och framförallt estetiskt tveksamma jobb gjorda senare, där uppe vid taket skämmer lite.
Det är helt korrekt en tvättstuga.
Och ja, den vita lådan är ju också något som smäckats dit senare, inte heller helt prydlig.
Annars tänker jag lite när jag ser och funderar på detta. En väl dimensionerad och utförd installation kanske kostar lite när den uppförs, men om den sen används, nästan helt oförändrad, 65 år senare så har det kunnat skrivas av på bra många år.
Jag vill lite tänka över värdet att göra något bra från början.
Exakt, just detta slås jag av ofta. När jag tar bort en gammal bakelitbrytare från 1930-talet i ett hus, från ett ställe där den har manövrerats mycket frekvent (toa, i hallen etc) som fortfarande fungerar hur bra som helst, och byter ut det mot något Schneider plastsmäck - så tänker jag ofta att denna kommer inte vara lika fräsch om 80-90 år som den här gamla 85-åringen jag nu tar bort (på kundens önskemål).
Att modernt elmaterial däremot är en dröm att installera jämfört med det gamla är en annan diskussion.
tommib skrev:
