Finns det något smart sätt att dölja ett fastighetsinnehav utan att köpa fastighet på ofri grund?
Det kan verka svårt att starta bolag utomlands men det finns bra folk att anlita till detta som inte kostar många kronor (priser finns mellan 1000-50000:- beroende på land och upplägg).
Sen kostar det oftast en liten slant per år med en revisor eller liknande om man inte gör det själv. Men då det inte finns några intäkter utan bara en utgift (i form av fastighetsavgift) så är det inga stora summor heller.
Men skyddad identitet är nog en bättre ide (eller kanske en kombination av båda?) om det inte är själva fastighetens ägarförhållande som ska skyddas. Det finns ju så många fler sätt att få reda på en persons adress än fastighetsregistret.
Sen kostar det oftast en liten slant per år med en revisor eller liknande om man inte gör det själv. Men då det inte finns några intäkter utan bara en utgift (i form av fastighetsavgift) så är det inga stora summor heller.
Men skyddad identitet är nog en bättre ide (eller kanske en kombination av båda?) om det inte är själva fastighetens ägarförhållande som ska skyddas. Det finns ju så många fler sätt att få reda på en persons adress än fastighetsregistret.
Skyddade personuppgifter har ju tyvärr visat sig inte vara helt vattentätt. Det är dumt att köpa nåt och flytta bara för att sen märka att renhållningsbolaget eller tingsrätten har råkat lämna ut uppgifterna till fel person.
Skyddad identitet, skriva sig hos mamma och pappa/annan släkting som ser till att vidaresända posten manuellt (lägg i ett stort kuvert och skicka till rätt adress) varannan vecka eller så till en postbox eller liknande och låta ett utländskt bolag äga fastigheten man bor på. Då blir man nog ganska säker 
Fast att blanda in utländskt bolag, görs väl oftast för att undvika beskattning. I det här fallet måste du deklarera en förmån om bolaget låter dig bo i huset. De jag känner till som gjort så (men då var det mer än boendet som låg i bolaget) fick skaka galler rätt länge.
Man kan väl sammanfatta det hela som att privat äga en fastighet och dölja ägandet är i praktiken inte möjligt på något realistiskt vis.
Så då kvarstår att lägga ägandet i någon form av verksamhet eller stiftelse och se till att det är svårt att identifieras via den verksamheten. Använda postbox osv..
Till och med våra mest kända kriminella organisationer har ju gett upp dessa försök och använder i huvudsak bulvaner antingen direkt eller via bolag. Några personer får helt enkelt "offra sig" genom att fronta med sitt namn.
Så då kvarstår att lägga ägandet i någon form av verksamhet eller stiftelse och se till att det är svårt att identifieras via den verksamheten. Använda postbox osv..
Till och med våra mest kända kriminella organisationer har ju gett upp dessa försök och använder i huvudsak bulvaner antingen direkt eller via bolag. Några personer får helt enkelt "offra sig" genom att fronta med sitt namn.
Lite off topic, är det någon som vet den bakomliggande orsaken till varför det i Sverige är så viktigt med denna offentlighetsprincip, att utsätta redan utsatta personer så mycket som möjligt och att assistera sådan som använder dessa lagar/regler till sin fördel?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 16 987 inlägg
Anledningen är att man ska kunna få veta vad det offentliga gör. Att enskilda drabbas är en bieffekt. En bieffekt som borde hanteras bättre, men likväl en bieffekt och inte målet med reglerna.
Medlem
· Västernorrland
· 2 058 inlägg
Det handlar om avvägningar.
Offentligheten är viktig för demokratin, rättssäkerheten, samhällets effektivitet, myndigheternas trovärdighet osv.
Samtidigt är det inte önskvärt att allt är offentligt och därför finns sekretessregler som sätter gränser för vad som lämnas ut.
Det är komplicerat att väga olika intressen som båda har hög legitimitet mot varandra. Det blir en fråga om att hitta en lämplig balans.
Man får skilja frågan om det ska finnas en offentlighetsprincip eller ej från frågan någon enskild sekretessregel borde ha getts en annan utformning.
Offentligheten är viktig för demokratin, rättssäkerheten, samhällets effektivitet, myndigheternas trovärdighet osv.
Samtidigt är det inte önskvärt att allt är offentligt och därför finns sekretessregler som sätter gränser för vad som lämnas ut.
Det är komplicerat att väga olika intressen som båda har hög legitimitet mot varandra. Det blir en fråga om att hitta en lämplig balans.
Man får skilja frågan om det ska finnas en offentlighetsprincip eller ej från frågan någon enskild sekretessregel borde ha getts en annan utformning.
Det går väl iofs att fundera på hur mycket av privatpersoners diverse olika uppgifter som behöver vara offentliga i demokratins och rättssäkerhetens namn.
