Kan bara instämma här. Huset är ditt så amortering och ränta är din sak. Större delen av underhållet också då det ingår i huset även om en mindre del kan landa på sambon som är med och ”sliter” på huset. Men driften bör ju delas rakt av kan jag tycka.Peter2400 skrev:
Det är ditt hus och din investering.
Räntan bör således du betala.
Tycker det enda hon ska bidra med är hälften av driftskostnaderna.
Men det är bara vad jag tycker
Om jag var i samma situation så tycker jag att det är rimligt att hon betalar hälften av driftskostnaderna plus en symbolisk summa för underhåll då det kostar att underhålla ett hus, det kan röra sig om en 1000-1500 i månaden alternativt att hon handlar mat någon gång extra istället och jag skulle givetvis gå med på samma deal om det var tvärtom dvs jag som flyttar in men köper inte in mig i fastigheten.
Det är en bra deal för båda.
Det är en bra deal för båda.
Då borde man hitta någon med hus att flytta ihop med. Då kan man bo snorbilligt och investera pengarna från mitt hus i något som ger bättre avkastning. Dessutom får jag en massa pengar över varje månad eftersom någon annan bekostar mitt boende. Perfekt!B Beppo skrev:
Jag tror du menar:T tomsk skrev:
"Jag blir bara så trött på folk som inte tycker som jag"
Ja. Det är ju inte ditt hus så varför skulle du vara med och betala för det? Är man med och betalar drift och en viss del underhåll så är det ju rimligt. Skall man som sambo betala ränta och amortering på någon annans lån och spricker det då sedan så skall man då gå utan något?Nissens skrev:
Då borde man hitta någon med hus att flytta ihop med. Då kan man bo snorbilligt och investera pengarna från mitt hus i något som ger bättre avkastning. Dessutom får jag en massa pengar över varje månad eftersom någon annan bekostar mitt boende. Perfekt!
jag antar att det är just detta som polariserar diskussionen.Cancerman_777 skrev:
jag har inget ”mitt” att ansvara för. Ej heller min fru.
vi har ett gemensamt ansvar för vår ekonomi och det finns bara en ekonomi att sköta.
Ränta är en utgift man måste betala för att ha råd att äga sitt boende, därför är det trots en kapitalkostnad således en boendekostnad.
Sluta släng er med "ränta och amortering" dessa bör aldrig tas i samma mening i denna diskussion då de är av helt olika natur
Personen som flyttar in kan ju försöka hitta ett likvärdigt boende utan räntekostnad så får vi se vad det kostar...
Sluta släng er med "ränta och amortering" dessa bör aldrig tas i samma mening i denna diskussion då de är av helt olika natur
Personen som flyttar in kan ju försöka hitta ett likvärdigt boende utan räntekostnad så får vi se vad det kostar...
Alla som hyr sin bostad av en fastighetsägare gör just det du beskriver. Betalar ägarens räntor och amorteringar, underhåll mm och utöver det dennes bostad, mat, bil mmB Beppo skrev:
Får jag en sambo som vill att jag skall betala hela boendet för henne så åker hon ut. Lyckligtvis har jag en sambo med sunt förnuft. Nu bor hon i ett stort hus nära storstan med alla bekvämligheter för en kostnad som knappt skulle täcka kostnaderna för en liten hyreslägenhet utan några bekvämligheter.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 835 inlägg
Ja, om precis alla i samhället hade resonerat så, så hade vi aldrig haft civilrättsliga fall i domstolarna. Nu är det ju inte riktigt så.MathiasS skrev:
Om man tittar på orsaker till skilsmässa så är just ekonomi en av topporsakerna.
Var och en till sitt, men att basha på, predika för eller dumförklara dem som vill lösa det på annat sätt än just ens egna är direkt fel.
Det finns inget facit här, bara mer eller mindre rättvist, när man ser till nuläge och framtid.
Hur vill man ha det nu? Dela 50%50, dela proportionellt eller se till att båda har lika mycket fickpengar kvar? Mittenalternativet är svårast, men oftast mest rättvist. Det två andra blir väldigt orättvisa mot ena parten om löneskillnaden är stor.
Framtiden, vad händer om man går skilda vägar eller den ena parten avlider? Är man sambo ärver man inte varandra, det gör vars och ens barn eller om sådana inte finns, ens föräldrar eller syskon.
Köpa in sig i bostad? Då måste man skriva samboavtal. Eftersom bostaden från början inte är köpt för gemensamt bruk, men den som flyttar in köper sin halva i syfte att bo gemensamt kommer den personens halva att var samboegendom. Dvs hen får 25% om man får isär och den som ägde bostaden från början får 75% om man inte skrivit avtal om att bostaden INTE är samboegendom och ägs till hälften var.
Man måste också tänka på att bilar, båtar, fritidshus, pengar och annat kapitalmässigt INTE ingår i samboegendom, så att inte den ena köper allt sådant och den andra bara betalar förbrukningsvaror.
Hur vill man ha det nu? Dela 50%50, dela proportionellt eller se till att båda har lika mycket fickpengar kvar? Mittenalternativet är svårast, men oftast mest rättvist. Det två andra blir väldigt orättvisa mot ena parten om löneskillnaden är stor.
Framtiden, vad händer om man går skilda vägar eller den ena parten avlider? Är man sambo ärver man inte varandra, det gör vars och ens barn eller om sådana inte finns, ens föräldrar eller syskon.
Köpa in sig i bostad? Då måste man skriva samboavtal. Eftersom bostaden från början inte är köpt för gemensamt bruk, men den som flyttar in köper sin halva i syfte att bo gemensamt kommer den personens halva att var samboegendom. Dvs hen får 25% om man får isär och den som ägde bostaden från början får 75% om man inte skrivit avtal om att bostaden INTE är samboegendom och ägs till hälften var.
Man måste också tänka på att bilar, båtar, fritidshus, pengar och annat kapitalmässigt INTE ingår i samboegendom, så att inte den ena köper allt sådant och den andra bara betalar förbrukningsvaror.
Så länge andra parten vill bo med dig - go for it för fasiken! Så länge det känns bra för båda parter är det inga problem!Då borde man hitta någon med hus att flytta ihop med. Då kan man bo snorbilligt och investera pengarna från mitt hus i något som ger bättre avkastning. Dessutom får jag en massa pengar över varje månad eftersom någon annan bekostar mitt boende. Perfekt!
Det är ganska tydligt att erfarenheterna vi haft genom livet speglar svaren härinne (så det ska vara).. och vissa har gått på hårdare smällar än andra (troligen lika mycket psykiskt som ekonomiskt).
Vi har inte samma förutsättningar.. varken nu eller med oss i ”bagaget”. från tidigare..
Därför kommer alla svar vara olika..utan att eg behöva vara fel! Dvs det är inte lönt att bli arg/hetsa upp sig..
Det vi kan vara överens om är att flytta ihop med någon (oavsett) innebär en kompromiss.. och kompromissa gör bägge parter (inte bara en).
Vad man kompromissar om, vad man i slutänden väljer att godta.. tycka är okej osv är upp till varje enskilt par.. baserat på just ”deras bagage” ilivet.
Bara svara utifrån vad ni tycker själva om TS frågeställning.. så får TS lite insikt i hur andra tänker.. innan TS tar upp det med sin andra halva - och ni slipper bli sura på varandra här i tråden.. (”bara” pga att ni haft olika tur och otur med människorna i ert liv).
(troligen lika mycket psykiskt som ekonomiskt). Vi har inte samma förutsättningar.. varken nu eller med oss i ”bagaget”. från tidigare..
Därför kommer alla svar vara olika..utan att eg behöva vara fel! Dvs det är inte lönt att bli arg/hetsa upp sig..
Det vi kan vara överens om är att flytta ihop med någon (oavsett) innebär en kompromiss.. och kompromissa gör bägge parter (inte bara en).
Vad man kompromissar om, vad man i slutänden väljer att godta.. tycka är okej osv är upp till varje enskilt par.. baserat på just ”deras bagage” ilivet.
Bara svara utifrån vad ni tycker själva om TS frågeställning.. så får TS lite insikt i hur andra tänker.. innan TS tar upp det med sin andra halva - och ni slipper bli sura på varandra här i tråden.. (”bara” pga att ni haft olika tur och otur med människorna i ert liv).
Misstänker att vissa av de som fällt syrliga kommentarer om att TS snart kommer stå ensam om han inte blir mer generös hör till kategorin som själva kamperar med en gold-digger. Deras inlägg i tråden är ett sätt att undvika kognitiv dissonans.
Det om något är sorgligt, tecken på dåligt självförtroende och desperation. Man tror inte det går att hitta en partner om man inte på något sätt betalar för det, så man vill att alla andra ska ha det lika.
Måste väl kännas mycket bättre att hitta kärleken hos någon som uppskattar en för den man är och inte efter vilken levnadsstandard man kan erbjuda?
Det är däremot möjligt att lösa samboskapet på massor av olika sätt och inget behöver vara fel bara de involverade är nöjda. Men kommentarerna om att TS är en snål jävel som mer eller mindre förtjänar ett liv i ensamhet, hör inte hemma här.
Det om något är sorgligt, tecken på dåligt självförtroende och desperation. Man tror inte det går att hitta en partner om man inte på något sätt betalar för det, så man vill att alla andra ska ha det lika.
Måste väl kännas mycket bättre att hitta kärleken hos någon som uppskattar en för den man är och inte efter vilken levnadsstandard man kan erbjuda?
Det är däremot möjligt att lösa samboskapet på massor av olika sätt och inget behöver vara fel bara de involverade är nöjda. Men kommentarerna om att TS är en snål jävel som mer eller mindre förtjänar ett liv i ensamhet, hör inte hemma här.
Jag har en reflektion, om än lite bredvid ämnet.
Du behöver inte amortera ner lånet helt. Du låser pengar i huset som du inte kommer åt utan att sälja. Det kan vara bra att ha likvida medel som pensionär.
Att ditt liv förändras nu med sambo talar kanske också för att undvika att låta allt investeras i boendet. Du/ni kan i stället spendera på annat, eller placera pengarna.
Du behöver inte amortera ner lånet helt. Du låser pengar i huset som du inte kommer åt utan att sälja. Det kan vara bra att ha likvida medel som pensionär.
Att ditt liv förändras nu med sambo talar kanske också för att undvika att låta allt investeras i boendet. Du/ni kan i stället spendera på annat, eller placera pengarna.
