Nomenklaturen runt nyttjande och äganderätt är citerat rakt av från en publikation från jägarnas riksförbund men för övrigt så kan man förstås förhandla om jakträtten vid exempelvis köp/försäljning av fastighet men man kan inte ärva ett jakträttsavtal, om den ursprungliga jakträttshavaren är död finns inget avtal. Enligt jaktlagens 14 § krävs samtycke från fastighetsägaren för att nyttjanderätten ska övergå vid testamente och vill inte fastighetsägaren så håller det inte. Det här är bara jaktlag som ska tramsa och tror att de äger jakträtten men det gör de inte. Jakträtten är fast knuten till fastigheten och äganderätten till jakten går inte att överlåta. Dessutom benämns det ofta arrende men det är juridiskt felaktigt.J JoKalle skrev:
Jag vill egentligen inte diskutera, och debattera, men många tror nog att Jägareförbundet är en helt vanligt ideell förening, som fotbollsföreningen i byn.J JoKalle skrev:Jägarförbundet är en ideell förening, och de har inget egentligt uppdrag från staten att sköta någonting.
Tidigare var det dem som hade hand om jaltkorten i landet, vilket ledde till att många tog för givet att ett medlemskap var ett måste för att få jaga. En idell förening bör dock inte ha sådana uppdrag eftersom det är en statlig instans som styr, det är ju Naturvårdsverket som har tillsynen på just jaktkort, och sedan flera år tillbaka nu även de själva som tillhandahåller dessa.
Det finns utöver jägarförbundet oxå andra ideella jakt organisationer, som då tex Jägarnas riksförbund, som precis som JF bla driver frågor om jakt och viltvård. Vi kan kalla dem intresse organisationer som för sina medlemmars talan till bla riksdagen, Naturvårdsverket och då även de olika förvaltnings instanserna. Lite som ett fackförbund för jägare...
Många jägare går med i någon utav dessa organisationer i tron att det är ett krav, och utan att egentligen veta var de står i de olika jakt och viltvårds relaterade frågorna.
Ett tips till alla jägare är att kolla igenom hur de olika förbunden står sig i de frågor som är viktiga för den typ av jakt man själv bedriver, om man nu tycker det fungerar dåligt finns det ju möjlighet att påverka åt det håll man själv finner lämpligt. Och vill man inte vara med kan man ju alltid föra sin egen talan.
Jag tycker inte att upplägget är så där helbra. Därför är jag inte medlem
Detta är från deras hemsida:
Riksdagen klubbade igenom år 1938 att Svenska Jägareförbundet har ett allmänt uppdrag att sköta delar av jakt- och viltvården i Sverige. Någon särskild myndighet behövdes inte när det redan fanns en organisation med trovärdighet, kunskap och kontakt med jägarkåren. Det allmänna uppdraget, som Jägareförbundet fick för att sköta delar av jakten och viltvården i landet.
De får medel av staten varje år för sitt uppdrag. Så de springer statens ärenden till viss del. Och en del gör de som de själva vill. Kanske inte så bra kombo?
Nu har du kommit med mer information än vad jag först kommenterade, men jag kan inte annat än ge dig följande råd:E Engeln skrev:
Sälj och flytta.
Ni kommer garanterat, i bästa fall, bli utfryst av ALLA inom tio mils radie.
Livet utanför stan blir mycket bättre om man kommer väl överens med sin omgivning.
Har du otur så kan det tyvärr finnas folk som kommer göra allt för att ditt liv ska bli till ett helvete.
Så jo.. på riktigt.. Sälj och flytta.
Det krig du dragit igång har inga vinnare.
Jag måste erkänna att jag blir lite nyfiken på situationen du beskriver. Vad får du för svar när du frågar grannen "vem ska jag prata med när det gäller jakten"? Ingenting? Vänder hen och går därifrån? Jag tänker att även om hen inte har full koll på vem som är jaktledare eller så, så brukar de ändå kunna tipsa om att "prata med Bengtssons, de har jagat i generationer här" och så åker man över till Bengtssons och frågar "hej, jag är nyinflyttad och undrar vem det är som styr upp jakten här"? I min värld känns det konstigt att Bengtssons skulle svara "det får du inte veta" och sedan stänga dörren. Jag försöker tänka ut vad jag skulle göra för att bemötas på det viset? I min värld borde det ta max 30 minuter att spåra upp en lämplig person att diskutera jakten med (lite beroende på hur länge man blir stående och pratandes på gårdsplanerna och hur mycket åkande det blir fråga om).
Så kan du ge oss lite mer kött på benen?
Så kan du ge oss lite mer kött på benen?
Det hela verkar väldigt ingrottat redan. Folk har jagat där i 50 år och det sitter långt inne att sluta. Jag känner igen detta från andra områden.Guzzi skrev:
Nja, har inte superkoll på allt, och har även jag fel ibland (ofta enligt en del) .N Yindysagh skrev:
Men ja, du har rätt att ta hand om lösspringande hundar som rör sig på din mark eller tomt, och ska sedan informera ägaren eller polisen.
Du får däremot inte avsiktligt förstöra eller sabotera vid jakt. Och jag vet inte om det finns någon klar regel vad som gäller där när jakten råkat hamna utanför marken den bedrivs ifrån?
Är det uppenbart att jakt pågår och ett drevdjur passerar din mark/tomt, är det kanske inte helt lämpligt att koppla hunden och "omhänderta" den, du kan då istället försöka avstyra fortsatt drev och få hunden att vända tillbaka tex. (du får självklart inte nytja våld eller på något vis skada hunden) Men så länge det inte innebär en stor oangelägenhet för dig är det troligen mest lämpligt att låta saken bero.
När det gäller eftersök av skadat vilt har ju jägaren tom en skyldighet att få fatt i det skadade djuret även om det försvinner ut från den egna marken. (lämpligast sker ju sådan spårning med hunden bandad, men situationen går ju inte alltid styra över)
Å andra sidan är det ju inte helt enkelt att avgöra om en hund driver vilt i samband med jakt, eller om den rymt tex...
Skulle tro att det står mer om detta dels i jaktförordningen & jaktlagen, men för gemeneman i lagen om tillsyn över katter & hundar.
Tack!J JoKalle skrev:Jag säger inget här, så har jag inget sagt.
Ok, jag tolkade det du skrev som att jakträtt och nytjanderätt var vitt skilda ting. Men då är jag med på hur du menar.A Anders23094 skrev:
Vad gäller avtal vid ex döttsfall, menade jag bara att avtalet inte dirrekt blir verkningslöst, utan löper ut efter de regler som finns för sådana avtal. Men inser nu att det bara blir en lite meningslös diskussion om äpplen & päron.
Vet att det skrivits en del suspekta avtal för jakt, som skapat mycket oreda innan de rätts ut men det handlar ju även där mest troligt om yttersta extremfall, har tyvärr inga exempel att backa upp det påståendet med... Men finns ju ett känt fall ang jakten på Trolle Ljungby, kanske inte helt relevant men ändå ger det en bild av vad en signatur på ett papper kan ställa till med
Jag är oxå helt med på att det oftast är jaktlagen/jägaren som binder ris åt sin egen rygg i många fall, och ser sin rätt före alla andras.
Jag har lite dåliga erfarenheter runt det här, vilket säkert skiner igenom, och eftersom det påverkar min objektivitet skall jag nog inte gå vidare i resonemanget heller.J JoKalle skrev:Ok, jag tolkade det du skrev som att jakträtt och nytjanderätt var vitt skilda ting. Men då är jag med på hur du menar.
Vad gäller avtal vid ex döttsfall, menade jag bara att avtalet inte dirrekt blir verkningslöst, utan löper ut efter de regler som finns för sådana avtal. Men inser nu att det bara blir en lite meningslös diskussion om äpplen & päron.
Vet att det skrivits en del suspekta avtal för jakt, som skapat mycket oreda innan de rätts ut men det handlar ju även där mest troligt om yttersta extremfall, har tyvärr inga exempel att backa upp det påståendet med... Men finns ju ett känt fall ang jakten på Trolle Ljungby, kanske inte helt relevant men ändå ger det en bild av vad en signatur på ett papper kan ställa till med
Jag är oxå helt med på att det oftast är jaktlagen/jägaren som binder ris åt sin egen rygg i många fall, och ser sin rätt före alla andras.
Men jag håller med om att det finns en del suspekta avtal som exempelvis jakträtt som servitut vilket är rent nonsens.
Tack!J JoKalle skrev:Nja, har inte superkoll på allt, och har även jag fel ibland (ofta enligt en del) .
Men ja, du har rätt att ta hand om lösspringande hundar som rör sig på din mark eller tomt, och ska sedan informera ägaren eller polisen.
Du får däremot inte avsiktligt förstöra eller sabotera vid jakt. Och jag vet inte om det finns någon klar regel vad som gäller där när jakten råkat hamna utanför marken den bedrivs ifrån?
Är det uppenbart att jakt pågår och ett drevdjur passerar din mark/tomt, är det kanske inte helt lämpligt att koppla hunden och "omhänderta" den, du kan då istället försöka avstyra fortsatt drev och få hunden att vända tillbaka tex. (du får självklart inte nytja våld eller på något vis skada hunden) Men så länge det inte innebär en stor oangelägenhet för dig är det troligen mest lämpligt att låta saken bero.
När det gäller eftersök av skadat vilt har ju jägaren tom en skyldighet att få fatt i det skadade djuret även om det försvinner ut från den egna marken. (lämpligast sker ju sådan spårning med hunden bandad, men situationen går ju inte alltid styra över)
Å andra sidan är det ju inte helt enkelt att avgöra om en hund driver vilt i samband med jakt, eller om den rymt tex...
Skulle tro att det står mer om detta dels i jaktförordningen & jaktlagen, men för gemeneman i lagen om tillsyn över katter & hundar.
Nu verkar du ju ha fått klarlägganden från länsstyrelsen. Jag antar att de också kunnat ge dig uppgifter om åtminstone ordföranden i viltvårdsområdet vilken inte behöver vara jaktledare men ju rimligen borde ha koll. Länsstyrelsen är ju tillsynsmyndighet så en viltvårdsområdesförening som länsstyrelsen inte har kontaktuppgifter för ligger nog illa till. Har du hunnit ha några kontakter med sådana personer efter att du talat med länsstyrtelsen, och vad hade de i så fall att säga?
Viltvårdsområden regleras av en lag med SFS-nummer 2000:592. Av den framgår att för bildande av område ska minst 80 % av fastighetsägarna vara överens och de ska äga minst 80% av marken. Mindre ägare kan alltså tvångsanslutas, men de ska då ha en röst på viltvårdsområdesstämman, fast i vissa frågor kan det bli röstetal efter fastigheternas areal. Den kanske viktigaste paragrafen i lagen för din del är nog paragraf 28 som klart deklarerar att den som av ideella skäl inte vill ha jakt på sin fastighet kan förbjuda det (trots tvångsanslutningen). Om man själv bedriver jakt på markerna kan dock ideella skäl vara svåra att hävda. Dock kan det vara rimligt att man t.ex. bedriver eller tillåter jakt på vildsvin men inte vill tillåta jakt på t.ex. varg, björn, lo eller andra djur som är sällsynta eller som inte jagas för köttets skull.
Om jag fattade rätt ska 20% av fastighetsägarna eller ägare till minst 20% av arealen kunna kräva att viltvårdsområdet upplöses (eller åtminstone minskas i storlek).
Du ska förstås ha din rätt att säga ifrån, men tänk efter två gånger innan du säger nej om de kan tänka sig att jaga i ordnade former och med lämpliga tidbegränsningar.
Själv har jag en liten fastighet på 2,4 ha som mig veterligen inte ingår i något område för gemensam jakt men när traktens jaktlag ville ordna drevjakt på vildsvin släppte jag fram dem och hjälpte till som drevkarl (ingen gris blev skjuten på någon såte, själv såg jag bara en kulting) men sa ifrån om att räv och grävling var fredade på min mark. Senare har en granne fått lov att skjuta vildsvin på min mark men har inte lyckats ännu. Rådjur tyckte en bonde som äger mark intill att min fastighet var för liten att jaga efter på. Själv kan jag tycka det vore rimligt att min jagande granne kunde få skjuta ett var tionde år eller så.
Viltvårdsområden regleras av en lag med SFS-nummer 2000:592. Av den framgår att för bildande av område ska minst 80 % av fastighetsägarna vara överens och de ska äga minst 80% av marken. Mindre ägare kan alltså tvångsanslutas, men de ska då ha en röst på viltvårdsområdesstämman, fast i vissa frågor kan det bli röstetal efter fastigheternas areal. Den kanske viktigaste paragrafen i lagen för din del är nog paragraf 28 som klart deklarerar att den som av ideella skäl inte vill ha jakt på sin fastighet kan förbjuda det (trots tvångsanslutningen). Om man själv bedriver jakt på markerna kan dock ideella skäl vara svåra att hävda. Dock kan det vara rimligt att man t.ex. bedriver eller tillåter jakt på vildsvin men inte vill tillåta jakt på t.ex. varg, björn, lo eller andra djur som är sällsynta eller som inte jagas för köttets skull.
Om jag fattade rätt ska 20% av fastighetsägarna eller ägare till minst 20% av arealen kunna kräva att viltvårdsområdet upplöses (eller åtminstone minskas i storlek).
Du ska förstås ha din rätt att säga ifrån, men tänk efter två gånger innan du säger nej om de kan tänka sig att jaga i ordnade former och med lämpliga tidbegränsningar.
Själv har jag en liten fastighet på 2,4 ha som mig veterligen inte ingår i något område för gemensam jakt men när traktens jaktlag ville ordna drevjakt på vildsvin släppte jag fram dem och hjälpte till som drevkarl (ingen gris blev skjuten på någon såte, själv såg jag bara en kulting) men sa ifrån om att räv och grävling var fredade på min mark. Senare har en granne fått lov att skjuta vildsvin på min mark men har inte lyckats ännu. Rådjur tyckte en bonde som äger mark intill att min fastighet var för liten att jaga efter på. Själv kan jag tycka det vore rimligt att min jagande granne kunde få skjuta ett var tionde år eller så.
Jag tror ni har stora chanser att bli av med hela skiten om ni vill, givetvis beroende av vad och om det finns något skrivet. Arrendelagen är väldigt svag och det måste finnas tydliga avtal. Utgångsläget för er är alltså att det inte finns och sedan får jägarna visa att det finns avtal.E Engeln skrev:
Jag var själv med i en fiskeklubb som arrenderat en sjö i 42 år. Vi blev uppsagda 14 nov och hade fram till sista januari att återställa marken runt sjön, fem bryggor, ett hus mm. Vi hade fisk för 15-20000 kr, vi tog det till arrendenämnden och det var helt kört för oss, inte en chans. Arrendenämnden kan inte fatta beslut, bara medla och den nya ägaren = dotter till ägaren, sa blankt nej. Några månader senar åkte även jägarna ut.
