Det är som märkligt är att det måste vara ett flertal handläggare som varit inblandade i dessa avstyckningar av tomtmark. En geoteknisk undersökning har man väl gjort sedan länge? Det är som man ville få det snabbt ur världen och hoppas på det bästa.
Kemtvätten försvann cirka 1975. Avstyckningar skedde i ganska nära tid. De första kåkarna i Mariebo är från början av 1980-talet. Klart att man visste om att marken kunde vara förorenad. Geoteknisk undersökning är något som man gjort bra länge nu även om metoden har utvecklats med tiden. Men saken är att det förmodligen inte fanns regler på plats då och man ville nog inte gräva i sådant som riskerade utöka handläggningstiden. Men det som göms har en tendens att bubbla upp till ytan.
Att man ska göra utredningar är förstås självklart, och är ofta motiverade.
Men ibland kanske man ska bara sätta igång...?
Enklare med alla husen borta, igen hänsyn till dem. Undersökningar blir inte borrhål och uppskattningar utan man kan mäta, kontrollera under arbetets gång....
Nu... de gör en utredning för 18 miljoner, som kanske i slutändan gör att saneringsarbetet blir 5 miljoner billigare - de gräver inte onödan. Cyniskt gissande.... men har jag fel?
Men ibland kanske man ska bara sätta igång...?
- Köp marken.
- Börja gräv bort all mark.
- Kör bort för sanering.
- Återställ.
Enklare med alla husen borta, igen hänsyn till dem. Undersökningar blir inte borrhål och uppskattningar utan man kan mäta, kontrollera under arbetets gång....
Nu... de gör en utredning för 18 miljoner, som kanske i slutändan gör att saneringsarbetet blir 5 miljoner billigare - de gräver inte onödan. Cyniskt gissande.... men har jag fel?
Måste också fundera - vad är allt detta i relation till andra risker?
Professorn i Linköping sa i artikeln att oron var obefogad,
med så liten halt ska det inte vara några ökade risker.
Vad är detta jämfört med tex en målare, eller nån som jobbar heltid inom industrin....
Professorn i Linköping sa i artikeln att oron var obefogad,
med så liten halt ska det inte vara några ökade risker.
Vad är detta jämfört med tex en målare, eller nån som jobbar heltid inom industrin....
https://www.skrivunder.com/fororeningarna_i_mariebo_jonkoping
Man kan ju alltid hoppas att det hjälper.
Man kan ju alltid hoppas att det hjälper.
Allting är ju i paritet med hur lång tid, vad och hur man utsätts. Jobbar du på tex en båtfabrik med starka lösningsmedel och plastfärger så exponeras du på ett sätt. Den är ändå begränsad till viss tid, plats och sätt. Bor man som dessa gör så kanske den enskilda faktorn för exponering på ett visst sätt förhöjer risken minimalt. Men vad händer om man blir påverkad av det genom multipla exponeringstillfällen dagligligen. Luften du andas, vattnet du dricker, frukten du äter, gräsmattan du går barfota i etc.L larka742 skrev:
När det kommer till forskningsunderlag och långtidsexponering så har det alltid varit så att det tagit ett bra tag innan man kommit fram till en slutsats. Ett exempel är alla dessa blåbetonghus som uppfördes. Det tog 40 år innan man började förstå konsekvenserna av radon och det dröjde tills 1981 innan man insåg att det även fanns markradon. Först nu är det en fråga om att sänka gränsvärdet till 100 bq/m3. Nästan 100 år efter att blåbetongen började användas. Hur blir det när det är en kombination av både exponeringssätt, tid, mängd med olika gifter som huserar i marken?
Jag förstår de boendes situation och jag skulle inte vilja bo där de bor. Dessutom att kommunen inte ansågs vara ansvariga är ju ett skämt. Vad jag vet så var det tjänstemän på lantmäteriet även på åttiotalet som godkände avstyckningarna på uppdrag av kommunen utan att kontrollera markförhållandena. Min slutsats är att man visste men brydde sig inte för att det skulle förmodligen bara ta tid med utredningar. När det nu bubblar upp till ytan vill inte kommunen ta ansvar.
