Här ser man sjökabeln efter bärgning. Kabeln klipptes i 6 - metersbitar och därav den lätt trekantiga formen.
Kabeln installerades 1954 i Zurichsjön, Switzerland, för att säkerställa ökat kraftbehov vid Zurichsjöns "guldkust".
Den här oljekabeln för 50 kV är oerhört påkostad.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
- dubbel armering med flattråd. Denna armeringstyp används i dagens sjökabler bortom 500 m djup. I Zurichsjön var största djupet 140 m. Dagens sjökablar för Nordsjöns vindkraftverk är sämre rustade.
- dubbel blymantel (syns på det övre vänstra snittet). Denna säkerhetsåtgärd behövs idag inte längre.
- separata oljekanaler i trekantens mellanrum (syns dåligt).
- generös isolertjocklek.
Gemensam blymantel runt alla faser var vanligare förr men ändå ganska sällsynt.
Man lade två parallella kablar för att öka redundansen. Samma säkerhetstänk finns sällan idag.
Vid installationstillfället kunde ingen schweizisk kabeltillverkare erbjuda något liknande. Därför levererades kabeln av franska Cables des Lyon vilket måste varit rätt smärtsamt för det tysktalande nationalistiska Schweiz runt Zurich.
Enligt uppgift fungerade kabeln klanderfritt till urdrifttagningen 2009 (55 år). Sedan spolades oljan ut och kabeln togs upp 2017.
Area och ytterdiameter?
Överförd effekt?
Var det en trefaskabel? Tänker på förlusterna, det funkade ju inte med trefas till Gotland
Protte
Ja en trefas-kabel. Den här krabaten är ju bara 2.2 km lång. Det hade funkat utmärkt med trefas till Gotland. En plan för en förstärkt Gotland-kabel var tre-fas. De längsta tre-fas sjökablar idag är >150 km långa. Gotland är 150 km distans.
Dimensionerna hoppas jag får tag på snart.
