Har två grannar. (som jag stör mig på)
Nr 1 polisanmälde mig från klarblå himmel för två år sedan för att han skulle ha gjort sig illa på stängslet när han cyklade genom min kohage. Därefter "tog de hand om" vår katt när hon skulle till att få ungar, och hade börjat sälja ungarna innan vi fick nys om vad som hade hänt (vi trodde katten blivit ihjälkörd). Här finns visserligen en viss alkoholproblematik som "förmildrande" omständighet...
Nr 2 har huset som "sommarstuga". Tillbringar tre dagar där varje sommar. Däremellan står det och förfaller. Tegelpannorna på taket blåser på sned. Sorkarna har tagit över gräsmattan. Ett från början jättefint ställe, med fristående jordkällare och snickarbod/garage. Byggt nån gång på 1800talet. Tror inte här finns några alkoholproblem, men ägaren har tydligen ekonomiska problem, har överbelånat huset, och vill inte sälja med förlust - betalar heller ockerränta på BlueStep... - Om nån vill bjuda 300t för torpet deras vore ingen gladare än jag!
Nr 1 polisanmälde mig från klarblå himmel för två år sedan för att han skulle ha gjort sig illa på stängslet när han cyklade genom min kohage. Därefter "tog de hand om" vår katt när hon skulle till att få ungar, och hade börjat sälja ungarna innan vi fick nys om vad som hade hänt (vi trodde katten blivit ihjälkörd). Här finns visserligen en viss alkoholproblematik som "förmildrande" omständighet...
Nr 2 har huset som "sommarstuga". Tillbringar tre dagar där varje sommar. Däremellan står det och förfaller. Tegelpannorna på taket blåser på sned. Sorkarna har tagit över gräsmattan. Ett från början jättefint ställe, med fristående jordkällare och snickarbod/garage. Byggt nån gång på 1800talet. Tror inte här finns några alkoholproblem, men ägaren har tydligen ekonomiska problem, har överbelånat huset, och vill inte sälja med förlust - betalar heller ockerränta på BlueStep... - Om nån vill bjuda 300t för torpet deras vore ingen gladare än jag!
Vi flyttade också ut till landet pga grannarna. Vi hade bott sex år i huset men sedan blev det liksom bara värre och värre. Vi hade grannar på alla håll (en på var sida och två på baksidan, och så två mitt emot). Ena grannen hade sju barn, och desto äldre dessa blev desto mer skreks det. Pappan skrek som en galning på sina barn, barnen sket fullständigt i honom och det var inte särskilt kul att vara ute i sin egen trädgård då tomterna var väldigt små. Det var mycket svordomar alltså.... Precis i början när vi hade flyttat in roade sig barnen med att kasta in en massa skräp i vår trädgård, och skor och grejer. Vi gick över med det till grannen som sa att det minsann inte var hans barn som slängt in grejerna, så vi sa att fine, då slänger vi alltihop. Då ändrade han sig och ville titta på grejerna, för det var ju fotbollsskor och sånt med...... Sååååå många fotbollar vi fått in på vår tomt under åren! Ett år var det nära att krossa en ruta på altanen. Därefter mosade dem mina rabatter gång på gång på gång. Mamman försökte lamt säga att hon sagt åt barnen att inte sparka fotboll i trädgården (vi hade en häck på två meter men det hjälpte föga)... De hade flera hundar under dessa åren också som dök upp i vår trädgård och de blev lika förvånade varje gång vi kom med hunden "va, var hunden ute?!"....
Sedan blev grannen mittemot bara värre och värre, det var troligen alkohol-problem tillsammans med vuxna barn med diagnoser. Det ena "barnet" (18-19 år) hotade vår granne till livet medan vi stod ute, för att han tyckte att han hade tittat konstigt på honom. Då gick min sambo och sa åt honom att lugna ner sig, varpå min sambo fick skäll för att "du fattar inte hur det är, han har ADHD!" varpå min sambo svarar "jo, det vet jag, för mina släktingar har det, det är ingen ursäkt". Kort därefter gjorde polisen en husrannsakan inne hos dem och det äldsta barnet (20+) flyttade till någon slags servicelägenhet och den yngre blev omhändertagen av polisen.
En granne längre ner på gatan hade barn (fem-sex år gamla) som bara dök upp i vår trädgård stup i kvarten, vid ett tillfälle hittade vi en av dem i vår badbassäng när vi kom hem från jobbet. Gick inte säga åt föräldrarna att vi inte ville ha dem i vår trädgård. Jag gav dem en jädra utskällning till slut för man går inte in hos folk bara hursomhelst... (Vi har tre barn men våra barn ville inte leka med dem)
Vi försökte sälja huset men vi fick inte det vi ville ha, så vi bodde kvar ett år till. Under våren så flyttade den andra grannen (på andra sidan, inte någon av nyss nämnda) och så flyttade en ny person in som skaffade inneboende som var partynissar.
Jag vet inte varför jag får sådan ångest utav musik och stoj men jag hade sådan panikångest det sista året där att jag övervägde att få någon medicin utskriven för att stå ut. Jag blir alldeles darrig av att bara skriva detta. Jag är så glad att vi kom därifrån. Jag hoppas att de nya ägarna får det lättare..... Sju barns-grannen, det är ju ganska många år innan den siste har flyttat ut liksom......
Sedan blev grannen mittemot bara värre och värre, det var troligen alkohol-problem tillsammans med vuxna barn med diagnoser. Det ena "barnet" (18-19 år) hotade vår granne till livet medan vi stod ute, för att han tyckte att han hade tittat konstigt på honom. Då gick min sambo och sa åt honom att lugna ner sig, varpå min sambo fick skäll för att "du fattar inte hur det är, han har ADHD!" varpå min sambo svarar "jo, det vet jag, för mina släktingar har det, det är ingen ursäkt". Kort därefter gjorde polisen en husrannsakan inne hos dem och det äldsta barnet (20+) flyttade till någon slags servicelägenhet och den yngre blev omhändertagen av polisen.
En granne längre ner på gatan hade barn (fem-sex år gamla) som bara dök upp i vår trädgård stup i kvarten, vid ett tillfälle hittade vi en av dem i vår badbassäng när vi kom hem från jobbet. Gick inte säga åt föräldrarna att vi inte ville ha dem i vår trädgård. Jag gav dem en jädra utskällning till slut för man går inte in hos folk bara hursomhelst... (Vi har tre barn men våra barn ville inte leka med dem)
Vi försökte sälja huset men vi fick inte det vi ville ha, så vi bodde kvar ett år till. Under våren så flyttade den andra grannen (på andra sidan, inte någon av nyss nämnda) och så flyttade en ny person in som skaffade inneboende som var partynissar.
Jag vet inte varför jag får sådan ångest utav musik och stoj men jag hade sådan panikångest det sista året där att jag övervägde att få någon medicin utskriven för att stå ut. Jag blir alldeles darrig av att bara skriva detta. Jag är så glad att vi kom därifrån. Jag hoppas att de nya ägarna får det lättare..... Sju barns-grannen, det är ju ganska många år innan den siste har flyttat ut liksom......
Förstår precis. Grannen ovanför oss brukade komma hem vid fyratiden på morgonen med ett gäng polare och sätta på stereon på full volym. Där låg man klarvaken i sängen och skulle stiga upp om två timmar. Ringde Securitas, men grannen öppnade inte för dem, utan festade vidare. Stressen att inte få sova, att vara arg och hjälplös i sitt eget hem glömmer jag aldrig. Även jag får flashbacks av basgångar.danniee skrev:Usch, den var inte så kul. Kan tillägga att jag utvecklade lite posttraumatiska symtom efter tiden i radhuset. Hörde ”fantombas” ibland som om någon spelade musik fast så inte var fallet. Eller kunde bli på helspänn om en buss körde förbi lägenheten så man kände vibrationer i golv och väggar. Jäkla skitgrannar det finns
Bodde i Dalhem i Helsingborg. Först hade vi fantastiska äldre grannar från Ungern som hade bott hela livet i lägenheten, som var av radhustyp. Sen flyttade de tillbaka till Ungern och en barnfamilj flyttade in. Fyra barn i en trea och trapphuset använde de som deras hall. Låg skor och kläder slängda huller om buller och lera samt bananskal. Trots att det var förbjudet med saker i trappen pga av brandrisk. Barnen gick runt hur de ville utan skor och var ofta ensamma hemma. Ringde ofta på hos oss frågade om mat. Ringde orosanmälan men då fick jag en stor sten genom fönstret på natten och vågade inte bo kvar. Granne ovanför fick besök av sin pojkvän och han tog med sig ett levande får som skrek i trappen. Jag blev chockad av att de kunde ta med ett får. Den var så rädd när den skulle ner för spiraltrappan igen. De sa till mig att de bara skulle skoja lite. Djurplågeri! Det smällde raketer i området mitt i natten och musik spelade om vart annat. Tråkigt annars var det fint där.
Jag stör mig inte på mina grannar
Bodde ett tag i lägenhet där varje våningsplan hade dörrar ut till både hiss och trapphus och självklart hade vi en sån där ärthjärna som samlade soporna utanför sin dörr så det luktade död i det stängda rummet med obefintlig ventillation. Flera av grannarna hade stött på idioten innan jag flyttat dit och alla försök till kommunikation misslyckades. Dessutom hade idioten den lite udda vanan att aldrig ha dörren låst... Tröttnade ur en natt när man slutat lite tidigare runt kl halv 4 på natten och la upp soppåsarna på rad öppnade dörren och sparkade in dom alla i snabb följd så det sprutade sopor ända upp i taket och i merparten av lägenheten. idioten sov nog iallafall när jag började men avslutade snabbt slog igen dörren och in till mig och låste. Efter lite arga lappar i trapphuset om att han skulle minsann anmäla osv så slutade ofoget och plötsligt funkade det att bära ner sop påsarna även för detta stolpskott...skit ska skit ha
Alla förbannade studsmattor som står i princip i varje trädgård, där ungarna hoppar och skriker och för ett helvetes liv från tidig morgon, till sen kväll.....
Det är mer eller mindre en lååång utdragen tortyr!!
Det är mer eller mindre en lååång utdragen tortyr!!
Känner du dig träffad?Vedspisen skrev:
Jag stör mig på att min granne är så jävla noggrann när han bygger nåt vilket får mig att känna lite prestationsångest ibland.
Men annars är han den bästa grannen man kan ha. Finns alltid till hands om man behöver hjälp med nåt och är trevlig. Vi är alltid ute och fixar i våra trädgårdar på sommarn och pratar säkert 30-40 min om dagen om våra olika projekt vi har på gång och ger varandra tips och råd.
Jag får till och med låna hans släpkärra, vilket han själv har fört på tal utan att jag har frågat. Det ni är en bra granne!
Men annars är han den bästa grannen man kan ha. Finns alltid till hands om man behöver hjälp med nåt och är trevlig. Vi är alltid ute och fixar i våra trädgårdar på sommarn och pratar säkert 30-40 min om dagen om våra olika projekt vi har på gång och ger varandra tips och råd.
Jag får till och med låna hans släpkärra, vilket han själv har fört på tal utan att jag har frågat. Det ni är en bra granne!
Vi har väldigt fina grannar.
Tomterna här är inte så stora, bara 500-700 kvadratmeter och jag kan inte förstå varför vissa envisas med att köra sina gamla bensindrivna gräsklippare. Idag är det kanske bara tre som har det i närheten. Alla andra har bytt till batteriklippare som fungerar precis lika bra och bullrar mycket mindre. Det är en gåta varför inte bensindrivna klippare förbjuds. De fyller ingen funktion idag. Det är paradoxalt att se en bensindriven klippare stå i ett garage bredvid en Tesla.
Tomterna här är inte så stora, bara 500-700 kvadratmeter och jag kan inte förstå varför vissa envisas med att köra sina gamla bensindrivna gräsklippare. Idag är det kanske bara tre som har det i närheten. Alla andra har bytt till batteriklippare som fungerar precis lika bra och bullrar mycket mindre. Det är en gåta varför inte bensindrivna klippare förbjuds. De fyller ingen funktion idag. Det är paradoxalt att se en bensindriven klippare stå i ett garage bredvid en Tesla.
