För oss har det i alla år varit självklart med gemensam ekonomi. Delar man ett liv med barn och hus, har man även ekonomin gemensam.
Låter lite som att du TS är den som vill driva igenom dessa renoveringar. Livet skiftar och din sambo står i en brytpunkt. Låt inte renoveringarna ta över ert liv. Ta en öppen diskussion med sambon. Kanske bättre att behålla familjen och satsa på annat boende.
Låter lite som att du TS är den som vill driva igenom dessa renoveringar. Livet skiftar och din sambo står i en brytpunkt. Låt inte renoveringarna ta över ert liv. Ta en öppen diskussion med sambon. Kanske bättre att behålla familjen och satsa på annat boende.
Varit ihop med frun i 30 år, och tro mig vi har bråkat om mycket. Men aldrig pengar fast vi kör delad ekonomi och jag tjänar 20 000 mer = dvs betalar in mer till "företaget=vår familj" som vi kallar det och vår gemensamma affärsplan= är att ta hand om oss och familjen/barn och leva bra så länge vi kan. Jag tycker det är helt ok då hon har ett viktigare jobb=jobbar med människor och jag har ett mindre viktigt jobb för mänskligheten=Säljer fordon och jobbar extremt mycket. Det är lättare att inte bråka om pengar om man har bra med denna vara är helt klart.Jonatan79 skrev:
Men sablar vad vi har bråkat om "mina" hus renoveringar och diverse fordon som hon kanske inte riktigt delade kärleken till, så varning på den och lyssna in din partner.
Tycker det är helt ok dela ekonomi om man tex är gift och har barn osv men självklart prata ihop sig. Och går det åt skogen =skiljer sig då blir det delat likförbannat om ni inte skrivit äktenskapsförord. Tänk även på att du kommer ha mycket högre pension än henne.
ps byggde helt nytt hus för 2 år sen (för att slippa renoveringar på gamla huset, då jag jobbar för mycket) och lyckades få köpa båt igen, men vi äger allt ihop så alla är glada.
Både ock. Det var hon som var pådrivande när vi satte igång i höstas. Och självklart vill jag driva igenom dem, lite svårt att avbryta nu när vi är i full gång... Lite märkligt när man har gemensam ekonomi, gemensamt överenskomna planer om man sedan backar ur mitt i projektet och tycker det blir för dyrt... Lite sent påkommet menar jag. Det man satt igång får man ro i land tycker jag.Hemmakatten skrev:
Vi har ett enkelt upplägg för det. Mina pengar är min frus pengar, om min frus pengar är min frus pengar. Det funkar. Har funkat i 20 år snart. Delar vi på oss blir jag fetblåst ekonomiskt men det känns som en konsekvens man får leva med.S steffe79 skrev:
Det många kallar för gemensam ekonomi är för mig en delad ekonomi. Dvs man bidrar i hushållet efter något system och tar ut en "egen" del efter något system. Har man gemensam ekonomi på riktigt är det en ickefråga vem som betalar vad, allt är ju gemensamt och det blir bara en praktisk fråga att se till att räkningarna blir betalda med pengar från två konton.
...men det är också jäkligt lätt att ha synpunkter på hur ekonomi ska skötas när pengarna räcker till det man vill göra. Finns det begränsningar, vilket det ofta gör, så blir allt knepigare, och ännu svårare om man har olika prioriteringar vilket man ju kan ha utan att behöva gå skilda vägar. Iallafall så länge jag kan fortsätta att köpa mina verktyg.
Min vän, ditt sätt att resonera ger mig tyvärr anledning att tro att jag har rätt. Du är problem- och lösningsfokuserad, målinriktad och teknisk. Då åker skygglapparna på och man — särskilt man — ser inte vad som finns utanför fokusområdet.S steffe79 skrev:
Jag tror att din sambo känner det. Att hon och relationen inte står i fokus. Att du tycker att man är överens och sen kör på i en tjurrusning på ett sätt som gör att hon inte syns.
Ni har tagit ledigt från renoveringarna mellan varven. Men utan att generalisera för mycket är det trots allt en övervägande manlig egenskap att dela upp tillvaron i mentala fack. Alla fungerar inte så och om din sambo inte gör det så måste du börja acceptera det.
Har hon saker på jobbet som gör henne orolig? Börjar hon fundera över vart livet tog vägen och vart det är på väg? Är det något annat?
Du måste titta upp från ditt målfokus och ägna dig åt att låta henne få plats i ditt liv på allvar. Nu. Annars förlorar du henne.
Tro mig. Det här är första varningssignalen.
Det är också skillnad på tid tillsammans och tid tillsammans. Är du där, när du är där? Eller är tankarna någon annanstans, på Projektet och olika sätt att lösa det? Kan du helt ge dig hän åt henne och det som är viktigt för henne?
En annan sak. När ni pratar om detta nästa gång, ja, när du skriver om detta här eller ens tänker på det för egen del, så är från och med nu ordet ”ju” totalförbjudet. Det är spöstraff från och med nu på att använda ordet ”ju”. Överträdelse bestraffas enligt medeltida lag.
Det finns inget annat ord i svenska språket som är så förrädiskt. Det förleder oss att ta för givet att det finns saker som ”ju” är självklarheter som alla är överens om, och att den som avviker från det man själv anser ”ju” är si eller så är den som det är fel på.
Men mänskliga relationer fungerar helt enkelt inte så. Vi är alla olika och den enes ”ju” kan vara den andres anomali. Jag vågar inte tänka på hur många relationer som spruckit där ordet ”ju” varit en av de mest använda kilarna för att spräcka dem.
Ta dig själv hårt i örat och tvinga dig att inte använda ordet ”ju” i ditt resonemang om det här den närmaste tiden. Sätt istället alla klutar till för att se vad hon anser är ”ju”. Annars pratar ni helt enkelt inte om samma sak.
Ju.
En annan sak. När ni pratar om detta nästa gång, ja, när du skriver om detta här eller ens tänker på det för egen del, så är från och med nu ordet ”ju” totalförbjudet. Det är spöstraff från och med nu på att använda ordet ”ju”. Överträdelse bestraffas enligt medeltida lag.
Det finns inget annat ord i svenska språket som är så förrädiskt. Det förleder oss att ta för givet att det finns saker som ”ju” är självklarheter som alla är överens om, och att den som avviker från det man själv anser ”ju” är si eller så är den som det är fel på.
Men mänskliga relationer fungerar helt enkelt inte så. Vi är alla olika och den enes ”ju” kan vara den andres anomali. Jag vågar inte tänka på hur många relationer som spruckit där ordet ”ju” varit en av de mest använda kilarna för att spräcka dem.
Ta dig själv hårt i örat och tvinga dig att inte använda ordet ”ju” i ditt resonemang om det här den närmaste tiden. Sätt istället alla klutar till för att se vad hon anser är ”ju”. Annars pratar ni helt enkelt inte om samma sak.
Ju.
Det är nog väldigt olika från person till person och relation vad som passar. Jag har i ett tidigare förhållande haft helt gemensam ekonomi där vi hjälptes åt att betala alla utgifter och sen delade på det som var kvar. I början kändes det som det självklara valet, men så här i efterhand har vi insett båda två att för oss var det ett upplägg som var dömt att misslyckas och antagligen inte hjälpte vår relation. Jag älskar siffror och matte, men det gjorde inte han. Det resulterade i att jag hade stenkoll på våra utgifter och slet för att spara ihop en liten buffert och att han då inte "behövde" ta ansvar alls för ekonomin. Så vi båda blev stressade av att vi aldrig lyckades spara det vi ville och kände båda tillslut att det kändes fel att köpa något till sig själv eftersom det var våra pengar så det slutade med att vi köpte onödiga saker till varandra. När det förhållandet väl tog slut insåg jag att jag måste ha min egen ekonomi där jag själv kan sätta upp mål och bestämma hur stor del som ska sparas för att jag inte ska stressa över ekonomin.S steffe79 skrev:
När jag och mannen träffades så gick vi båda in med lite lån och ärvda hus och med min erfarenhet från tidigare förhållande kom vi fram till att ha en kombination av gemensam och skild ekonomi. Vi har ett gemensamt konto dit vi båda för över en förutbestämd summa varje månad som täcker alla hushållsräkningar och några räkningar vi har bestämt att vi ska dela plus lite. Sen har vi även gemensamma konton för mat, barn och sparande/semester som vi även där sätter in en viss summa varje månad. Det vi har kvar på våra lönekonton efter det gör vi vad vi själva vill med så våra tidigare lån, renovering av våra respektive hus och hobbys betalar vi själva. Större investeringar/utgifter brukar vi prata med varandra om även om det bara är en av oss som betalar. Det gör att vi båda känner att vi bidrar lika mycket till det gemensamma, men att vi fortfarande har möjlighet att göra/köpa saker själva utan att det drabbar den andres ekonomi. I perioder där en får en mycket lägre inkomst (sjukdom, föräldraledighet mm) så pratar vi om hur vi ska lösa det och oftast blir det så att den som får mer står för mat och/eller bensin de månaderna.
Hur man löser sin ekonomi som par spelar nog mindre roll så länge det passar båda och att man lite då och då utvärderar hur det funkar och om det finns något som någon part vill ändra på. Min gissning är att många bråk över ekonomin grundar sig i att man tidigt bestämde hur ekonomin ska fungera och sen har det bara fått rulla på utan att någon av parterna har tagit upp ev önskemål, insikter och ändrade åsikter. När då tillslut skillnaden mellan hur ekonomin är och hur man skulle vilja ha den blir för stor så uppstår tjafs och bråk, egentligen helt i onödan, som lätt leder till andra bråk.
Vad gäller er situation just nu så låter det som att det är något som ligger och gnager, antingen på henne eller mellan er två, precis som fler har varit inne på. Jag tror inte det är rätt väg att gå att börja med att lösa detta problem genom någon ekonomisk/juridisk uppgörelse för det löser bara det här problemet som antagligen bara är ett symptom på något annat. Ni behöver hitta vad det är som har gjort att ni har kommit till det läge där ni är idag för att kunna lösa det och sen lösa det här specifika problemet. Att lyckas komma till botten med grundproblemet kan vara svårt och det kan krävas en hel del från er båda (beroende på vad det är) och var inte rädda för att söka hjälp om ni inte själva lyckas. Det är ingen skam i att söka hjälp utan ett utmärkt sätt att ta tag i en situation som man inte rår på själv, framförallt när det finns barn med i bilden.
Förhoppningsvis är det inte något stort bakomliggande utan kanske bara en oro för något litet eller ett behov av en renoveringspaus. Förslaget om att ni åker iväg bara ni två på en weekend och inte pratar renovering och allt som hör vardagens ekorrhjul till utan bara njuter av varandras sällskap tycker jag låter som en väldigt bra början och förhoppningsvis behövs inte mer än så.
Fundera även på vad som skulle kunna ligga bakom detta. Har hon det tufft/stressigt på jobbet? Känner hon att hon har fått ta det större lasset hemma (du skrev att ni är jämställda där, men det kan vara lätt att man fastnar i att bara se sina egna insatser och inte den andres så att hennes känsla är att hon har tyngre uppgifter än du)? Kan det vara någon som visar intresse för henne som hon inte alls är intresserad av men att hon blir stressad över hur du kan tolka det? Ska ett av barnen snart börja skolan/byta skola? Har hon gått igenom sin ekonomi och insett att hon har spenderat mer än hon trodde? Börjar hon känna att renoveringen aldrig kommer ta slut? Börjar hon känna att hon lever på dina pengar för mycket (eftersom du drar in så pass mycket mer än henne i månaden)? Har hon tänkt överaska dig/familjen med en resa som hon plötsligt inser att hon inte har pengar till? Tycker hon att du bara pratar renovering och inte har tid för något annat? mm mm
Nej, det är väl bara att köpa det man behöver även om pengarna kommer från det gemensamma kontot?
Jag har aldrig förstått mig på folk som är gifta, äger hus och har barn ihop, och ändå har ”egna” pengar som den andre inte får röra. Ska den som har högst inkomst ha högre levnadsstandard än den andre? Äter den med högst inkomst oxfilé sista helgen innan löning, medan den fattige partnern knaprar skorpor?
Märkligt upplägg
Tycker inte alls att ni har en gemensam/delad ekonomi.
Hade det varit delad ekonomi så hade ni haft 1 konto.
Ni får in era inkomster och därefter betalar ni räkningar.
Pengarna ska alltid ligga kvar på detta kontot och alla utgifter ska dras.
Sen kan ni givetvis ha sparkonto, renoveringskonton mm men då är det fortfarande gemensamt.
Nu kan hon ju spara dessa 9000:- hon får av dig i ett eget konto.
Allt för din "godhet"
Hade det varit delad ekonomi så hade ni haft 1 konto.
Ni får in era inkomster och därefter betalar ni räkningar.
Pengarna ska alltid ligga kvar på detta kontot och alla utgifter ska dras.
Sen kan ni givetvis ha sparkonto, renoveringskonton mm men då är det fortfarande gemensamt.
Nu kan hon ju spara dessa 9000:- hon får av dig i ett eget konto.
Allt för din "godhet"
Asså jag fattar inte grundfrågan över huvud taget eller ens grejen med att starta en tråd om det!
Du startar alltså en tråd på byggahus för att din sambo inte vill renovera huset på samma sätt som du vill?
Startar du trådar på "jagrullar" när hon inte vill köpa samma bil som dig också?
Eller en tråd på "familjeliv" när hon vill ha barn och du inte?
Eller varför inte starta en tråd på "vovve" när du vill ha hund och hon katt!
Allvarligt. Grundstenen i ett förhållande måste väl vara att snacka med varandra? Att jämka, lirka, ge och ta.. självklart tycker man inte samma alltid. Hon kanske hellre lägger de där 50'000 kronorna på en resa? Föreslå både ock?
Det låter som att ni levt renoveringsliv i 10 år. Det kan tära på relationen, varför inte vänta några år med det där grundjobbet. Huset står ju knappast och faller med det??
Du startar alltså en tråd på byggahus för att din sambo inte vill renovera huset på samma sätt som du vill?
Startar du trådar på "jagrullar" när hon inte vill köpa samma bil som dig också?
Eller en tråd på "familjeliv" när hon vill ha barn och du inte?
Eller varför inte starta en tråd på "vovve" när du vill ha hund och hon katt!
Allvarligt. Grundstenen i ett förhållande måste väl vara att snacka med varandra? Att jämka, lirka, ge och ta.. självklart tycker man inte samma alltid. Hon kanske hellre lägger de där 50'000 kronorna på en resa? Föreslå både ock?
Det låter som att ni levt renoveringsliv i 10 år. Det kan tära på relationen, varför inte vänta några år med det där grundjobbet. Huset står ju knappast och faller med det??
Härligt om det upplägget funkar för dig! För oss funkar det inte alls då vi känner att det är våra gemensamma pengar som vi tillsammans bestämmer över. Att då en av oss hittar något den vill ha till riktigt bra pris så känner ingen av oss att vi köper den utan att prata med den andra först, vilket indirekt blir att vi ber den andre om lov att spendera våra gemensamma pengar. Nu har vi väldigt lika intressen och tycker att den andre ska ha sina hobbys så det blir aldrig en diskussion/kamp för att få köpa det man vill, men bara den känslan att inte ha pengar som vi kan spendera på vad vi vill tycker ingen av oss om. Så att ha alla pengar helt gemensamt mår vi båda dåligt avH HenrikP skrev:
Så hoppas jag verkligen inte att man lägger upp det! Vi har som sagt halvt gemensam och halvt egen ekonomi och vi har aldrig problem med vem som betalar för vad eller att vi har olika levnadsstandarder. Vi har tillsammans sett över vilka utgifter vi kommer ha för hushållet, mat, barn och semester på ett år och räknar då ut hur mycket hela hushållet (inkl mat, barn o semester) för de olika posterna varje månad. Sen ser vi över hur stora skillnader i inkomst vi har på ett år och kommer gemensamt fram till vilken fördelning av inbetalningarna till hushållets konton som känns bra för båda och sen plusar på lite för att ha marginal. Det som är kvar varje månad efter att hushållet har fått sina pengar spenderar vi som vi själva vill på bla tidigare lån och hobbys. Om det visar sig att hushållets pengar inte räcker en månad, att någon av oss blir sjukskriven eller att någon av oss får en rejäl löneökning så pratar vi på nytt igenom hur vår gemensamma ekonomi ser ut samt även hur våra privata ekonomier ser ut. Vid tillfälliga händelser (ex julmaten blev dyrare än beräknat) så brukar det helt enkelt bli en kort fråga om "ska jag ta det här eller gör du det?" och sen betalar någon av oss. Vi har aldrig tjafsat om vem som betalar när de gemensamma pengarna inte räcker till utan ser det som att i det långa loppet jämnar det ut sig och vi känner varandra så bra att vi både hör och ser om den andre är stressad över sin ekonomi. Är den det så ser vi det båda som självklart att då betalar den som inte är stressad över sin ekonomi. Så det handlar helt enkelt om kommunikation och om att känna varandra, då är det inte ett problem med att ha egna pengar utan kan vara en väldig befrielse för båda att få känna ansvaret över sin egen ekonomi.H HenrikP skrev:
Sen tycker ingen av oss att det är rätt att den andre ska vara med och betala på lån som togs långt innan vi träffades. Ej heller att vi ska betala renovering av varandras ärvda hus som kommer gå vidare inom respektive familj. Därför har vi även skrivit äktenskapsförord på vad som är vems och vad som är vårt gemensamma. Det har vi gjort för att vi båda känner att det är viktigt att den andre vet att den kommer att få behålla sitt ärvda hus vid en ev separation samtidigt som vi båda känner att vi inte måste ha ett äktenskapsförord för vår egen skull. Så jag känner att för min del kan det kvitta om vi har ett äktenskapsförord, men jag vill att han ska veta att jag aldrig tänker ta hans hus ifrån honom och han känner likadant, fast tvärt om. Så för oss handlar ekonomi och ägande inte om oss själva utan om att den andre ska känna sig trygg med upplägget
Allvetare
· Västra Götaland
· 9 779 inlägg
Tycker det är viktigt att prata igenom hela boendesituationen. Det verkar som ni inte är överrens om vad som behöver göras. Kanske vore det ett alternativ att ställa iordning huset till säljbart skick, sälja och köpa en lägenhet/radhus om det är vad som önskas?
Man har beslutat något, men situationen förändras och då får man planera om och justera efter rådande förhållanden
Det är väldigt onödigt att krascha en relation över renovering så låt det inte gå den vägen.
Man har beslutat något, men situationen förändras och då får man planera om och justera efter rådande förhållanden
Det är väldigt onödigt att krascha en relation över renovering så låt det inte gå den vägen.
S StevieGee skrev:
Om du inte ”fattar grundfrågan” kan du läsa trådstarten igen, som alltså handlar om en efterfrågan på erfarenheter/tips på hur man löser en situation där två personer med gemensam ekonomi och 50/50-ägandeförhållande i ett hus inte är överens om finansiering av pågående renovering. Om någon exempelvis med erfarenhet kan ge tips på hur man exempelvis kan reglera det i ett samboavtal. Detta i byggahus tråden Juridik.S StevieGee skrev:
Jag är tacksam för all input jag fått av väldigt många engagerade här. Förstår dock inte ditt sarkastiska svar öht.
Och vad gäller jämka, lirka, ge o ta kan jag säga att det f a varit jag som stått för den delen genom åren.
Detta är Juridikforumet. Alla goda råd om samlevnad var inte det TS efterfrågade även om många tycker att de båda ämnena hänger samman. Men vi fokuserar framöver på TS frågeställning. /moderator
Att försöka lösa detta med juridisk formalia, där du betalar renoveringar själv eller köper ut henne kommer inte att funka. Ni får ju inte en större nöjeskassa eftersom pengarna ändå kommer från er gemensamma kassa.
Hon kommer bara bli än mer irriterad och det kommer gå ut över förhållandet.
Hon är helt enkelt inte lika intresserad av hus och renoveringar som du...
Här måste ni prata om vad ni vill få ut av livet?!
Vad är viktigast, huset eller familjen?
Renoveringar kan verkligen splittra familjer om man inte lyssnar på sin partner.
Hon kommer bara bli än mer irriterad och det kommer gå ut över förhållandet.
Hon är helt enkelt inte lika intresserad av hus och renoveringar som du...
Här måste ni prata om vad ni vill få ut av livet?!
Vad är viktigast, huset eller familjen?
Renoveringar kan verkligen splittra familjer om man inte lyssnar på sin partner.
