Jag tycker att det låter som att hon ledsnat. På renoveringarna, på kostnaderna — eller kanske på relationen som sådan.
Är hon på väg att bryta upp? Vad har isf lett fram till det?
Du skriver att ni har gjort ”en hel del” renoveringar i tio års tid. Har du varit strängt upptagen med dessa så att hon känner sig förbisedd och ensam? Känner hon det som att du är mer gift med huset än med henne?
Har hon andra saker som hon vill göra med sitt eget och ert gemensamma liv än att hålla på och bygga och bygga? Resa? Vidareutbildning? Har ni barn?
Jag tycker att du ska släppa hammare och spik och ta med henne på en trevlig romantisk spaweekend med övernattning borta. Ägna dig åt henne, prata om andra saker, se till att hon känner sig sedd och lyssnad på i största allmänhet utan att prata renoveringar. Försök att bara umgås, som ni gjorde när ni först blev ihop, och först efter frukost dag 2 tar du med henne ut på promenad och frågar hur hon egentligen mår. Börja inte med att prata om renoveringar här heller utan fiska lite efter vad som kan tänkas vara ”problemet bakom problemet”. Googla på ”the XY problem” så förstår du vad jag menar.
Är hon på väg att bryta upp? Vad har isf lett fram till det?
Du skriver att ni har gjort ”en hel del” renoveringar i tio års tid. Har du varit strängt upptagen med dessa så att hon känner sig förbisedd och ensam? Känner hon det som att du är mer gift med huset än med henne?
Har hon andra saker som hon vill göra med sitt eget och ert gemensamma liv än att hålla på och bygga och bygga? Resa? Vidareutbildning? Har ni barn?
Jag tycker att du ska släppa hammare och spik och ta med henne på en trevlig romantisk spaweekend med övernattning borta. Ägna dig åt henne, prata om andra saker, se till att hon känner sig sedd och lyssnad på i största allmänhet utan att prata renoveringar. Försök att bara umgås, som ni gjorde när ni först blev ihop, och först efter frukost dag 2 tar du med henne ut på promenad och frågar hur hon egentligen mår. Börja inte med att prata om renoveringar här heller utan fiska lite efter vad som kan tänkas vara ”problemet bakom problemet”. Googla på ”the XY problem” så förstår du vad jag menar.
Min uppfattning är nog att i en väl fungerande relation så har båda vetorätt. Dvs när det kommer till större händelser i livet, tex omfattande husrenoveringar, så måste man vara överens. Är det tvärstopp från ena hållet, då låter man bli. Börjar man köra över varandras stoppunker, så att säga, så är man på en farlig väg.
Att gå ut med kompisarna en lördag trots protest räknas inte till större händelse
Att gå ut med kompisarna en lördag trots protest räknas inte till större händelse
Du bidrar med 18000 mer in i kassan som ni delar på, och hon vill inte bidra till renoveringen.
Hon vill alltså inte ens bidra genom att ge tillbaka pengarna hon fått av dig till er gemensamma renovering?
Föreslå att du lägger in lika mycket som henne till hushållskassan och tar det som blir över på din lön och gör vad du vill med.
Det låter i mina öron mer rättvist.
Hon vill alltså inte ens bidra genom att ge tillbaka pengarna hon fått av dig till er gemensamma renovering?
Föreslå att du lägger in lika mycket som henne till hushållskassan och tar det som blir över på din lön och gör vad du vill med.
Det låter i mina öron mer rättvist.
Tycker du? Trodde de flesta gjorde så. Jag menar, om man bor ihop och älskar varandra, varför ska den ena parten ha mycket mer pengar över varje månad då? Man gör ju saker tillsammans för att man valt att leva ihop. Men visst har du rätt att det blir jag som indirekt bekostar större del av renoveringar, resor och annat som vi gör. Hade hon bott ensam eller tillsammans med någon med samma lön som henne hade ju situationen varit annorlunda för henne.Jonatan79 skrev:
Jag hade nog, som andra redan föreslagit, försökt föreslå att få köpa loss fastigheten och skrivanågon form av avtal både gällande ägande men även ekonomins utformning i stort. Raka rör.. vi kommer inte längre dela ekonomi 50-50 utan att du kanske behåller dina 18000:- som du tjänar mer än henne för att underhålla (om du nu köper loss henne) din fastighet. Resterande löner kan man ju köra som delad =slå ihop, betala alla räkningar som är gemensamma (typ el,tv,telefon,sopor,värme,mat) och dela på vad som blir över. Enkelt, går en ruta byter du och betalar, hon har det som att bo i hyresrätt. Vill ni ha fler tv-kanaler eller flyga till thailand gemensamt då går det från delad ekonomi.
Kan väl delvis hålla med. Större beslut måste man såklart vara överens om. Ett alternativ är även att man låter ena parten bestämma vissa saker och den andra parten andra saker samt att man kompromissar. I det här fallet har jag gått med på en hel del investeringar som hon velat göra men som jag inte känt samma lust för, tyvärr är hon inte lika sugen på att göra samma för mig.ronolo skrev:
Min uppfattning är nog att i en väl fungerande relation så har båda vetorätt. Dvs när det kommer till större händelser i livet, tex omfattande husrenoveringar, så måste man vara överens. Är det tvärstopp från ena hållet, då låter man bli. Börjar man köra över varandras stoppunker, så att säga, så är man på en farlig väg.
Att gå ut med kompisarna en lördag trots protest räknas inte till större händelse
10 år av renoveringar är mycket om nu inte renoveringar är det roligaste man vet. Tycker att förslaget att resa bort och prata med varandra om allt annat än boendet lät bra. Det är lätt att fastna i jobb/barn/tvätt/renovering.
Förövrigt tycker jag att din inställning till ekonomin är sund, bor man tillsammans och har barn vore det konstigt att göra annat än att dela.
Förövrigt tycker jag att din inställning till ekonomin är sund, bor man tillsammans och har barn vore det konstigt att göra annat än att dela.
De är ju inte jättesmå renoveringar ni gjort på 10 år. Kanske dags att pausa något år ? Är de livsviktigt att byta källarfönster ?
Om syftet är att renovera stort varje år så tröttnar man såklart till sist.
Ang delad ekonomi så har vi som sådan att drift av huset delar vi lika. Jag tar större delen av mat. Resten som blir kvar behåller vi själva. Enklast så och inget tjabb.
När vi bestämmer för att renovera något så sparar vi ihop till det enskilt och köper material efterhand. Slipper man att skuldsätta oss mer.
Nä ta ett rejält snack med henne och fråga om ni ska ta en resa istället.
Om syftet är att renovera stort varje år så tröttnar man såklart till sist.
Ang delad ekonomi så har vi som sådan att drift av huset delar vi lika. Jag tar större delen av mat. Resten som blir kvar behåller vi själva. Enklast så och inget tjabb.
När vi bestämmer för att renovera något så sparar vi ihop till det enskilt och köper material efterhand. Slipper man att skuldsätta oss mer.
Nä ta ett rejält snack med henne och fråga om ni ska ta en resa istället.
Det är väl så här. Hon har ledsnat ur på att tomten ser ut som en leråker för närvarande, att vissa saker blir lite dyrare än vad som var tänkt, att det här med att bo i hus och lägga tid och pengar på renoveringar inte är så kul när man istället kan resa och göra annat. Engagemanget har inte varit så stort från hennes sida på senare tid. Hon har velat få sätta igång en del saker men har en lite orealistisk syn på vad saker kostar och tiden som det tar att få saker gjort. Längtan efter hus och trädgård som fanns när vi flyttade hit har väl förbytts till en längtan efter att bo i något mer okomplicerat som inte kräver några större investeringar och underhåll. Och såklart kan man väl ändras som människa. Tror själv inte jag vill bo i hus resten av livet men nu när man har barn känns det ganska gött tycker jag i alla fall. Men har man dragit igång ett större projekt får man väl ro det i land anser jag. Huset är ju inte i direkt säljbart skick just nu. ;-) Därför tycker jag inte man kan avbryta och lägga ner nu... Sen tycker inte jag att vi lagt så mycket tid egentligen på renoveringar genom åren heller. Gjort något var och vartannat år men ofta under en intensiv och kort period. Därefter har vi gjort annat. Resor exempelvis. Det här projektet är väl det största och mest tidskrävande. Också haft en bra balans mellan saker som vi gjort själv och saker som anlitat folk för. Mest för att som du säger inte stå med hammaren och spik varenda helg/kväll utan få tid till familjelivet.ricebridge skrev:
Känner igen mig i din situation.S steffe79 skrev:
Vi har varit tillsammans i 18 år, och bott i huset 13.
Vi har haft det, till ytan sett väldigt bra, med 2 bilar, 2 barn och ett hus i ett bra område.
Har alltid haft gemensam ekonomi och har vad jag har tänkt alltid varit överens.
Inser nu, att min hobby var varit barnen, huset och byggahus
och har trivts väldigt bra med det.Min (ex)fru däremot har egentligen inte tyckt att allt varit så härligt
Så nu har jag tagit över huset själv, och mitt ex har flyttat till en lägenhet i närheten.
Känns faktiskt som alla tycker att det är en bra lösning, även barnen
Behöver givetvis inte vara lika illa för er, men risken finns ofta, trots att man är lyckligt ovetande.
Möjligt att jag är för generös... men vi har alltid gjort så. Vi har vissa gemensamma spar, ex semester och renovering. Vid mindre kostnader ex. verktyg/maskiner använder jag mina egna pengar mest för att hon är helt ointresserad och för att det bara är jag som använder dem... Sen har jag väl genom åren stått för en del andra investeringar också som varit till hela familjen, TV-apparater, soffa, några datorer, nån resa etc. Hur bör man lägga upp en "gemensam ekonomi" egentligen? Särskilt om ena parten tjänar mycket mer?
Om du med "delad" ekonomi menar gemensam ekonomi, så kan jag svara hur det fungerade för oss.
Man är helt enkelt 2 vuxna människor som litar på att den andra man lever med, kan ta lika bra ekonomiska beslut som man själv.
Tycker faktiskt det känns väldigt skevt med människor som har ALLT annat gemensamt än just sina pengar.
Det är faktiskt bara pengar, tycker inte man är bättre än någon annan på något sätt bara för att man tjänar mer pengar.
Med det sagt, nu när jag är singel, så kommer jag antagligen aldrig ha gemensam ekonomi, eller gifta mig med någon igen
Konstigt tänk att man inte skulle stämma av dyra inköp med sin sambo. Har ma den andra typen av delad ekonomi dvs delar gemsamma kostnader och behåller resten så är det ju möjligt att den med lägre inkomst behöver fråga sin sambo om pengar vid ett inköp det hade jag tyckt känts dåligt för båda parter. Det finns inte ett bra sätt att dela för alla, men hade det skiljt mycket mellan våra löner hade jag också förespråkat att vi delat lika oavsett om jag haft den högre eller lägre lönen. Tycker den delade ekonomin TS har är den sundaste vid stora löneskillnader.
Redigerat:
Har alltid haft ”gemensamt lönekonto”. I de tre förhållanden jag haft. 9år, 5år och nu 20år med min fru.
Dvs alla inkomster gemensamt (ja, vi har haft rejält olika löner för det mesta). Inte högavlönade får jag nog tillägga. Studier, deltid osv.
Gemensamma utgifter. Inget räknande eller dividerande. Vi båda köper det vi behöver/vill ha. Stora beslut tas så klart gemensamt.
Har funkat klockrent genom åren, men jag kanske haft tur antar jag.
Har bekanta som också är i 50-års åldern som efter 20års förhållanden fortfarande räknar kvitton varje månad och delar på olika sätt. Trots att de dessutom har liknande löner.
Dvs alla inkomster gemensamt (ja, vi har haft rejält olika löner för det mesta). Inte högavlönade får jag nog tillägga. Studier, deltid osv.
Gemensamma utgifter. Inget räknande eller dividerande. Vi båda köper det vi behöver/vill ha. Stora beslut tas så klart gemensamt.
Har funkat klockrent genom åren, men jag kanske haft tur antar jag.
Har bekanta som också är i 50-års åldern som efter 20års förhållanden fortfarande räknar kvitton varje månad och delar på olika sätt. Trots att de dessutom har liknande löner.
