Julljusslingan löste ut jordfelsbrytaren
Har inför julen satt upp led slingor i trädgården. Allt fungerade bra i några dagar men plötsligt blev det svart i hela huset för att jordfelsbrytaren löste ut. Utanför garaget under ett takutsprång har jag ett fuktskyddat uttag. Till ljusslingan längre bort var jag tvungen att använda en fuktskyddad utomhus kabel. Led slingorna ska vara godkända för utomhus bruk. Transformatorn till ljusslingan är av den typen som sitter inbyggd i stickproppen. Har tre ljusslinor och kunde konstatera att den ena transformatorn lagt av under sommaren då den förvarades i källaren = säkringen gick direkt när jag stoppade in den i vägguttaget.
Funderar på om det finns något säkert sätt att koppla in trädgårdsbelysning. Inte helt skoj om man åker bort några dagar och jordfelsbrytaren löser ut så att all julmat som finns i frysarna tinar.
Är inne på att klippa av kabeln och använda vanliga järn transformatorer för 6 volt kopplad till uttaget inne i garaget. Sekundär sidan på transformatorn borde aldrig lösa ut jordfelsbrytaren, så det borde vara den elektroniska transformatorn som är orsaken till problemet.
Funderar på om den medföljande transformatorn är godkänd för utomhus bruk om det på förpackningen står att ljusslingan är för utomhusbruk.
Alla kontakter är fuktskyddade för utomhusbruk.
Funderar på om det finns något säkert sätt att koppla in trädgårdsbelysning. Inte helt skoj om man åker bort några dagar och jordfelsbrytaren löser ut så att all julmat som finns i frysarna tinar.
Är inne på att klippa av kabeln och använda vanliga järn transformatorer för 6 volt kopplad till uttaget inne i garaget. Sekundär sidan på transformatorn borde aldrig lösa ut jordfelsbrytaren, så det borde vara den elektroniska transformatorn som är orsaken till problemet.
Funderar på om den medföljande transformatorn är godkänd för utomhus bruk om det på förpackningen står att ljusslingan är för utomhusbruk.
Alla kontakter är fuktskyddade för utomhusbruk.
Du kanske kan reklamera?
Att byta trafo så bör du matcha spänning och att den nya klarar strömmen.
Ja är ljusslingan klassad för att vara ute skal alla delar vara detta om det inte står annat.
Att byta trafo så bör du matcha spänning och att den nya klarar strömmen.
Ja är ljusslingan klassad för att vara ute skal alla delar vara detta om det inte står annat.
Har aldrig haft några problem med detta under snart 22 år som jag har haft huset. Man får tänka på hur man placerar sina kablar. Rätt placerade skarvar ger inga problem. Nu under vintern och framför allt kring julen har jag ett antal lampor/slingor ute med skarvar och kontakter, utan några problem.K kest skrev:
Det är nästan säkert inte transformatorn som löst ut jfb. Jag har aldrig sett en transformator av den här typen som verkligen har en jordanslutning. De brukar vara dubbelsiolerade.
Då kan en transformator givetvis kortsluta fas till nolla, så att säkringen löser ut. men den kan inte leda över ström till jord. Så den kan inte lösa ut jordfelsbrytaren.
I det här fallet är felet mer troligt i uttaget, att det kommit in vatten i uttaget känns som det absolut mest sannolika felet. men det kan givetvis vara något annat fel på uttaget.
Din "fuktskyddade" utomhuskabel. Jag gissar att du menar att den har lock över uttaget? I så fall har den visst skydd så länge locket är stängt. När du har satt i en kontakt i uttaget så har du i princip inget skydd alls mot vatten.
Om du måste använda en sådan kabel, så finns det "skarvburkar". Alltså ett skydd man kränger över kablarna som tätar helt runt kontakten. Personligen skulle jag inte lita på en sådan burk om ett fel kan släcka hela huset när jag är bortrest.
Det låter som ne skaplig lösning att hålla alla 230V kopplingar inomhus, och bara dra ut sekundärledningar. Det finns förlängningssladdar som har kontakter som passar till de vanligaste ljusslingorna, på sekundärsidan.
En mer permanent lösning vore ju att ordna separat jordfelsbrytare för utomhusuttaget.
Då kan en transformator givetvis kortsluta fas till nolla, så att säkringen löser ut. men den kan inte leda över ström till jord. Så den kan inte lösa ut jordfelsbrytaren.
I det här fallet är felet mer troligt i uttaget, att det kommit in vatten i uttaget känns som det absolut mest sannolika felet. men det kan givetvis vara något annat fel på uttaget.
Din "fuktskyddade" utomhuskabel. Jag gissar att du menar att den har lock över uttaget? I så fall har den visst skydd så länge locket är stängt. När du har satt i en kontakt i uttaget så har du i princip inget skydd alls mot vatten.
Om du måste använda en sådan kabel, så finns det "skarvburkar". Alltså ett skydd man kränger över kablarna som tätar helt runt kontakten. Personligen skulle jag inte lita på en sådan burk om ett fel kan släcka hela huset när jag är bortrest.
Det låter som ne skaplig lösning att hålla alla 230V kopplingar inomhus, och bara dra ut sekundärledningar. Det finns förlängningssladdar som har kontakter som passar till de vanligaste ljusslingorna, på sekundärsidan.
En mer permanent lösning vore ju att ordna separat jordfelsbrytare för utomhusuttaget.
Redigerat:
Är det helt säkert att det finns en transformator? Det går väl att begränsa spänningen på elektronisk väg? (ungefär som i mobilladdare) Om det är så kan man väl tänka sig att läckström i ljusslingan kan lösa ut jordfelsbrytaren?
Om du inte har en galvanisk avskiljning så har du nätpotential även på sekundärsidan. Med de isolationskrav det medför. Alla nätdelar har en galvanisk avskiljning.
Nej även en mobilladdare är en typ av transformator. Det finns ingen galvanisk kontakt mella primär och sekundärsida. Annat än i vissa pirattillverkade Kina laddare, där hela mobiltelefonen blir strömförande. I dessa kinaladdare, kan det ofta bara sitta en diod som likriktar växelströmmen, och en strömbegränsare (Ett motsånd, som kan bli vldigt varmt, om telefonen förbrukar 1 watt så behöver man "begränsa bort" 20 - 50w i begränsaren), det kan vara ett motstånd, sedan direkt till telefonen. Minuspolen från telefonen är då direkt ansluten till en av trådarna i nätkontakten. Telefonen blir strömförande med 230V om man vänder kontakten "fel". Nu är ju inte alla kinaladdare fullt så katastrofalt dåliga.
I en traditionell transformator omvandlas 230V växelsspänning till en lägre spänning genom att man i transformatorn omvandlar strömmen till ett magnetiskt energiflöde i järnet i transformatorkärnan. Detta magnetiska flöde plockas upp av lidningen på sekundärsidan. Vi går inte in på här vaför den då ger den lägre spänningen.
Järnet i transformatorn kan bara leda en viss mängd magnetism, sedan mättas järnet. Ytterligare ström i primärlindningen blir inte magnetsiskt flöde, utan bara värme. Det magnetiska flödet byggs upp under varje halvperiod av växelströmmen. Så mängden energi som kan överföras per halvperiod bgränsas av hur mycket järn det finns i transformatorkärnan. En transformator för stora effekter blir väldigt tung.
I en elektronisk transformator, som numera används i nästan alla apparater som inte körs direkt på nätspänning. Så tar man in 230V växelström. Man likriktar den, och jämnar ut toppar och dalar med stora kondensatorer (de ger s.k "kapacitiv" last, som blir problem för många dimmers) en kondensator kan ses som ett litet batteri, det laddas upp av strömtopparna, och avger ström när strömmen minskar i växelströmmen, 50 ggr i sekunden. Den nu likriktade likströmmen hackas upp av en elektronisk switch, så att man skapar en ny växelspänning, eller snarare pulserande likström. Man skapar en ström med en frekvens på 20 - 50 000 Hertz, i stället för nätspänningens 50 Hz. Och skickar in det i en transformator.
Genom att ha 1000 ggr fler perioder, så kan man överföra ca 1000 ggr mera energi i samma mängd järn. Så om en 50Hz transformator behöver ha 1 kg järn, så kan den elektroniska transformatorn teoretiskt klara sig med ett gram järn, om den hackar till 50 000 hertz. I praktiken blir det lite mer järn än så, det måste ju gå att få en transformatorlindning runt järnet.
I en traditionell transformator omvandlas 230V växelsspänning till en lägre spänning genom att man i transformatorn omvandlar strömmen till ett magnetiskt energiflöde i järnet i transformatorkärnan. Detta magnetiska flöde plockas upp av lidningen på sekundärsidan. Vi går inte in på här vaför den då ger den lägre spänningen.
Järnet i transformatorn kan bara leda en viss mängd magnetism, sedan mättas järnet. Ytterligare ström i primärlindningen blir inte magnetsiskt flöde, utan bara värme. Det magnetiska flödet byggs upp under varje halvperiod av växelströmmen. Så mängden energi som kan överföras per halvperiod bgränsas av hur mycket järn det finns i transformatorkärnan. En transformator för stora effekter blir väldigt tung.
I en elektronisk transformator, som numera används i nästan alla apparater som inte körs direkt på nätspänning. Så tar man in 230V växelström. Man likriktar den, och jämnar ut toppar och dalar med stora kondensatorer (de ger s.k "kapacitiv" last, som blir problem för många dimmers) en kondensator kan ses som ett litet batteri, det laddas upp av strömtopparna, och avger ström när strömmen minskar i växelströmmen, 50 ggr i sekunden. Den nu likriktade likströmmen hackas upp av en elektronisk switch, så att man skapar en ny växelspänning, eller snarare pulserande likström. Man skapar en ström med en frekvens på 20 - 50 000 Hertz, i stället för nätspänningens 50 Hz. Och skickar in det i en transformator.
Genom att ha 1000 ggr fler perioder, så kan man överföra ca 1000 ggr mera energi i samma mängd järn. Så om en 50Hz transformator behöver ha 1 kg järn, så kan den elektroniska transformatorn teoretiskt klara sig med ett gram järn, om den hackar till 50 000 hertz. I praktiken blir det lite mer järn än så, det måste ju gå att få en transformatorlindning runt järnet.
Redigerat:
