1 näe jag är antagligen inget stort problem, trots att Vera går lös med mig på Hornbach och alla möjliga andra ställen.
2. Min erfarenhet är annorlunda, hur det ser ut totalt sett vet jag inte, jag har luftat mitt perspektiv på saken. Det finns nog plats för båda dessa verkligheter.
Ja om det inte var tydligt i förra i lägget så ska ingen ha kontakt med hunden, hundrädd eller inte, innan jag och den personen är överens om det. Det går åt båda håll.
Diskussionen påminner mig om en incident min son råkade ut för när han var ute och gick med vår hund (kopplad). På tal om att ha koll alltså...
Plötsligt dyker det upp en liten hare/kanin i full fart efter en krök på vägen, haren lyckas precis undvika att springa på vår hund som inte ens hinner reagera eftersom han står och nosar. Efter haren kommer en vinthund (?) i full fart och den hinner inte undvika vår hund så den får desperat försöka hoppa över honom men slår till vår hund i huvudet. Allt är över på några sekunder och sonen blir riktigt irriterad över att någon släppt sin hund så och försöker leta efter en ägare - utan framgång.
Sonen är 10 år och hade redan bättre hundägarförnuft än vinthundsägaren
Till saken hör att vi har en hund som av andra hundägare beskrivs som mycket lydig och väluppfostrad. Då sonen är van vid att hundar ska komma när man kallar och stanna på kommando även om det springer upp en hare mitt framför nosen på hunden.
(Hans referensram är ju vår hund, en cocker dvs stötande jakthund)
Alla småflickor borde ha en dobermann! I hushållet finns även 2 rottisar. Vardagslydnad är det viktigaste i min värld . sitt ligg hit och det lyder man alltid. Fot är bra men skrämmer ofta folk när mina 3 muppar kommer gåendes. Bland folk använder vi koppel , för det ser bra ut. Har man stora hundar så kommer man inte undan som småhundar gör . /a
Gör replik på frågan igen.
Jo, det går riktigt bra, Kerstin är en snäll, klok och lättlärd hund.
Vi har bla varit på valpkurs, det var nästan lite överkurs, Kerstin kan redan det som lärs ut. Jag var på en lektion, där vi med belöning (godis) skulle lära oss gå i koppel. Men vi behöver inget godis, Kerstin går snällt bredvid, givetvis gör hon små utflykter hit o dit för att lukta/kolla på saker, men inte längre än kopplet räcker, och hon drar aldrig.
Läraren sa efter senaste lektionen, som inehöll 6 olika problemlösningar "Kerstin bär ni inte runt i en väska märker jag"
Skälla kan hon göra när vi leker, annars är hon knäpptyst.
Jag själv var skeptisk till om man kunde gå på längre promenader med en så liten hund, men 1,5-2 timmar är inget problem alls. Jag har tidigare haft en Cavalier, den gick 1-2 km, sen fick man bära den hem, tvärvägrade att gå längre.
Bra päronår i år! Den ena hunden älskar allt från päron, jordgubbar till smultron och krusbär. Det värsta är att hon plockar själv så det vill till att hinna få smaka på något själv.
Snigla skrev:
Hur går det med nya familjemedlemmen?
