Medlem
· stockholms län
· 260 inlägg
Senaste dagarnas verktyg som har ramlat in. Alla gröna är begagnade från Tradera, nycklarna är som synes från Clas Ohlson, lär duga tio livstider med min mekfrekvens, men de har i alla fall 10 års garanti.
Arvegods snarare än inköp men det visade sig att pappa hade en riktig liten hyvelsamling, förmodligen har de varit farfars som var modellsnickare på Kockums.
Dels är det en sådan här:
En Stanley no 6 tillverkad i USA i behov av en hel del tillsyn, rostig men utan skador så det ska nog gå att få fason på den.
Men det fanns också lite annat gott och blandat — iofs verkar åtminstone spånhyvlarna väl så primitiva men eftersom jag inte har några andra för tillfället får jag väl ge dem en chans...
I främre raden nedifrån är det två st Stanley no 220 samt näst överst en Stanley no 140 med snedställt stål (lite spännande) och överst en diskret rackare märkt med ett krönt E bara. (Eskilstuna?) Den sista känns faktiskt mer gedigen än de andra. Har inte sett härkomst än på någon av dem eftersom jag inte skruvat isär dem än.
Nederst i bakre raden är det en spånhyvel som saknar märkning men ändå är rätt skön att hålla i, ser väl använd ut utan att vara sliten så kanske är den helt OK?
De två i mitten är Stanley no 51, tillverkade i England resp Tyskland varav den ena saknar hållare för hyvelstålet. Överst en rustik typ gjuten i mässing och grovt tillfilad; verkar vara ett plagiat på femtioettorna.
Så nu har man plötsligt lite handhyvlar och därmed får man väl lära sig att hyvla också.
Frågan är bara om det här är hyvlar som är värda att renovera, blir det bra verktyg som jag kan ha glädje och nytta av eller är det skräp som kommer att ingå i motståndsrörelsen av verktyg och maskiner som aldrig kommer att göra sitt jobb utan bara jävlas med mig? Är det bättre att köpa nytt?
Vad säger den samlade expertisen?
//Ronnie
Dels är det en sådan här:
En Stanley no 6 tillverkad i USA i behov av en hel del tillsyn, rostig men utan skador så det ska nog gå att få fason på den.
Men det fanns också lite annat gott och blandat — iofs verkar åtminstone spånhyvlarna väl så primitiva men eftersom jag inte har några andra för tillfället får jag väl ge dem en chans...
I främre raden nedifrån är det två st Stanley no 220 samt näst överst en Stanley no 140 med snedställt stål (lite spännande) och överst en diskret rackare märkt med ett krönt E bara. (Eskilstuna?) Den sista känns faktiskt mer gedigen än de andra. Har inte sett härkomst än på någon av dem eftersom jag inte skruvat isär dem än.
Nederst i bakre raden är det en spånhyvel som saknar märkning men ändå är rätt skön att hålla i, ser väl använd ut utan att vara sliten så kanske är den helt OK?
De två i mitten är Stanley no 51, tillverkade i England resp Tyskland varav den ena saknar hållare för hyvelstålet. Överst en rustik typ gjuten i mässing och grovt tillfilad; verkar vara ett plagiat på femtioettorna.
Så nu har man plötsligt lite handhyvlar och därmed får man väl lära sig att hyvla också.
Frågan är bara om det här är hyvlar som är värda att renovera, blir det bra verktyg som jag kan ha glädje och nytta av eller är det skräp som kommer att ingå i motståndsrörelsen av verktyg och maskiner som aldrig kommer att göra sitt jobb utan bara jävlas med mig? Är det bättre att köpa nytt?
Vad säger den samlade expertisen?
//Ronnie
Klart du ska använda dem, bryn stålen och prova. Om din farfar använt dem i sitt arbete vore det märkligt om de inte fungerar bra? Med hyvlar brukar äldre vara bättre.P Pysslarn skrev:Arvegods snarare än inköp men det visade sig att pappa hade en riktig liten hyvelsamling, förmodligen har de varit farfars som var modellsnickare på Kockums.
Dels är det en sådan här:
[bild]
En Stanley no 6 tillverkad i USA i behov av en hel del tillsyn, rostig men utan skador så det ska nog gå att få fason på den.
Men det fanns också lite annat gott och blandat — iofs verkar åtminstone spånhyvlarna väl så primitiva men eftersom jag inte har några andra för tillfället får jag väl ge dem en chans...
[bild]
I främre raden nedifrån är det två st Stanley no 220 samt näst överst en Stanley no 140 med snedställt stål (lite spännande) och överst en diskret rackare märkt med ett krönt E bara. (Eskilstuna?) Den sista känns faktiskt mer gedigen än de andra. Har inte sett härkomst än på någon av dem eftersom jag inte skruvat isär dem än.
Nederst i bakre raden är det en spånhyvel som saknar märkning men ändå är rätt skön att hålla i, ser väl använd ut utan att vara sliten så kanske är den helt OK?
De två i mitten är Stanley no 51, tillverkade i England resp Tyskland varav den ena saknar hållare för hyvelstålet. Överst en rustik typ gjuten i mässing och grovt tillfilad; verkar vara ett plagiat på femtioettorna.
Så nu har man plötsligt lite handhyvlar och därmed får man väl lära sig att hyvla också.
Frågan är bara om det här är hyvlar som är värda att renovera, blir det bra verktyg som jag kan ha glädje och nytta av eller är det skräp som kommer att ingå i motståndsrörelsen av verktyg och maskiner som aldrig kommer att göra sitt jobb utan bara jävlas med mig? Är det bättre att köpa nytt?
Vad säger den samlade expertisen?
//Ronnie
Då jag verkligen gillar små stöthyvlar och besöker loppisar i Mälardalsregionen om somrarna har jag plockat på mig ett antal av den som du beskriver som "märkt med E". Om det är den loggan nedan med en krona över har jag stött på både bra exemplar och sådana jag fått ge upp på. Tror det är Jernbolaget men inte säker. Inspektera gjutningen och se om stålet kan ligga tillräckligt bra eller om det är för mycket sliparbete. Om den redan använts av din farfar är den troligen av den bättre kvalisorten.
Edit: Var alltså ett svar till @Pysslarn ovan.
Edit: Var alltså ett svar till @Pysslarn ovan.
Redigerat:
Efter många sömnlösa nätter om vilken såg som passar mig så slog impulsen till efter ett tips i tråden om verktyg till bra pris. Prismatchad och klar för 4399 kr.
Ingen hyr ut hålsågar.. Hade ingen superlust att köpa sågar för närmare 1000:- men vad ska man göra, hålen måste göras!
Stålsatte mig och begav mig till Hedins.
Kom ut glad i hågen då jag fick ett riktigt nice prajs..
En 111mm och en 70mm inköpt.
Åker vidare mot Byggmax och rör-hörnan.. Vafalls har Byggmax någon egen standard, 75mm rör..? Googlar och inser att det inte alls är 70mm rör utan 75 som är standard, plockar ihop de rör och delar som behövs, sladdar, bokstavligt talat, tillbaka till Hedins och ber lite skamset att få byta 70an mot en 76mm.
Nu ska det dras nytt på lilla toan.
Stålsatte mig och begav mig till Hedins.
Kom ut glad i hågen då jag fick ett riktigt nice prajs..
En 111mm och en 70mm inköpt.
Åker vidare mot Byggmax och rör-hörnan.. Vafalls har Byggmax någon egen standard, 75mm rör..? Googlar och inser att det inte alls är 70mm rör utan 75 som är standard, plockar ihop de rör och delar som behövs, sladdar, bokstavligt talat, tillbaka till Hedins och ber lite skamset att få byta 70an mot en 76mm.
Nu ska det dras nytt på lilla toan.
Anders 1920-tal
Medlem
· Karlskrona
· 217 inlägg
Anders 1920-tal
Medlem
- Karlskrona
- 217 inlägg
Anders 1920-tal
Medlem
· Karlskrona
· 217 inlägg
Anders 1920-tal
Medlem
- Karlskrona
- 217 inlägg
precis!stigen skrev:
Som man säger, efter regn kommer solsken!
Igår fick vi sällskap av en liten bandsåg i bilen på väg hem från Stockholm. Den stod i Uppsala på ett gammalt Singer symasiksunderrede och väntade. Får stå på arbetsbänken tills jag fått ordning på tänderna och sedan ska jag försöka hitta en mer permanent plats till den
