Otrevlig historia från igår. Sambon är ute och går med Kerstin utefter vattnet, en stor svart hund kommer springande mot dom, sambon lyfter upp Kerstin som inte är förtjust i stora hundar, särskilt inte skällande. Hunden svänger av ut i vattnet, simmar en bit, springer upp och börjar hoppa mot sambon. Kerstin blir rädd och skriker, det finns ingen ägare till hunden synlig, sambon skriker också, fast efter en ägare, hunden fortsätter att hoppa och skälla, sambon som är fysiskt sjuk har svårt att hålla mot. Men efter en stund dyker en ägare upp, sambon som både är rädd. dyngsur och arg, skriker "Koppla din hund" ägaren går fram tar och kopplar hunden och går iväg utan att säga ett ord.
Kerstin har ni sett tidigare här i tråden, men jag skickar med en bild så ni som inte får en uppfattning om hennes storlek.
Otrevlig historia från igår. Sambon är ute och går med Kerstin utefter vattnet, en stor svart hund kommer springande mot dom, sambon lyfter upp Kerstin som inte är förtjust i stora hundar, särskilt inte skällande. Hunden svänger av ut i vattnet, simmar en bit, springer upp och börjar hoppa mot sambon. Kerstin blir rädd och skriker, det finns ingen ägare till hunden synlig, sambon skriker också, fast efter en ägare, hunden fortsätter att hoppa och skälla, sambon som är fysiskt sjuk har svårt att hålla mot. Men efter en stund dyker en ägare upp, sambon som både är rädd. dyngsur och arg, skriker "Koppla din hund" ägaren går fram tar och kopplar hunden och går iväg utan att säga ett ord.
Kerstin har ni sett tidigare här i tråden, men jag skickar med en bild så ni som inte får en uppfattning om hennes storlek.
[bild]
Så respektlöst med lösa hundar, känns som det ofta är folk utan koll också! Vår hund är i princip alltid kopplad, till bilen brukar han dock gå utan koppel.
Vi har en gubbe i området med en labrador, mötte honom tidigare på gatan när han stod och samtalade med några av våra grannar.
Då hans hund började dra och gläfsa så lyfta jag upp vår Harry. Harry var helt tyst, han kan skälla på andra hundar ibland men det är ytterst sällan, han blir mest glad av att möta andra hundar men är skeptisk till större hundar som inte är lugna.
Då utbrister gubben att hans hund inte tycker om små ”ettriga och skälliga” hundar samtidigt som han själv står och kämpar med att hålla sin hund i styr. Var nog tur för gubben att han hade helstryp, annars hade han seglat som en drake efter hunden.
Jag tänkte då att det är inte någon idé att diskutera med folk som inte begriper bättre så jag och Harry gick tyst vidare.
Nej lösa hundar är inte respektlöst, men hundar som inte uppför sig mot andra är respektlöst, oavsett koppel eller inte.
Det kan anses vara respektlöst mot folk som är rädda för hundar!
Även om hunden ifråga är väluppfostrad och sitter/går fint bredvid sin husse/matte hela tiden. Så är det tryggheten i att se att "odjuret" är kopplat (oavsett om den hoppar och skuttar på avstånd - eller när det kommer mot en på promenadvägen) som är den enda lilla tryggheten man har när man är rädd och ute och går.. (för osäkerheten spelar en gärna stora oförklarliga spratt i sinnet när man är rädd).
Även om husse/matte vet att hunden är lydig/respektfull, så vet ju ingen annan det (förrän man lär känna familjen/hunden ifråga).
Sedan har du rätt i att de är lika väluppfostrade/ouppfostrade oavsett om de har koppel eller inte - så därför är det bra om alla har koppel (eftersom ingen vet vilken hund som är vad från början..).
Otrevlig historia från igår. Sambon är ute och går med Kerstin utefter vattnet, en stor svart hund kommer springande mot dom, sambon lyfter upp Kerstin som inte är förtjust i stora hundar, särskilt inte skällande. Hunden svänger av ut i vattnet, simmar en bit, springer upp och börjar hoppa mot sambon. Kerstin blir rädd och skriker, det finns ingen ägare till hunden synlig, sambon skriker också, fast efter en ägare, hunden fortsätter att hoppa och skälla, sambon som är fysiskt sjuk har svårt att hålla mot. Men efter en stund dyker en ägare upp, sambon som både är rädd. dyngsur och arg, skriker "Koppla din hund" ägaren går fram tar och kopplar hunden och går iväg utan att säga ett ord.
Kerstin har ni sett tidigare här i tråden, men jag skickar med en bild så ni som inte får en uppfattning om hennes storlek.
[bild]
Ohyfsad hundägare! Kunde väl ha bett om ursäkt och iaf frågat om hon/dom var okej
Tyvärr inte helt ovanligt dock
Hoppas din andra halva inte gjorde sig illa eller blev avskräckt från att gå "där" igen.
Hände mig/oss samma sak flera gånger när Bella var liten och det var min rädsla framför allt som triggade Bella. Hon kände ju av om jag "varnade för fara" och då skrek hon (även om jag inte sagt ett ljud). Vi gick många omvägar där ett tag.. för att slippa de vanliga "hundstråken". Men vartefter sedan.. tog vi kontroll på varje område. Det var ju inte vi som betett oss dåligt (!) och man lärde känna vilka som gick där ofta..
Bella var ju som eran. en liten mjölkkartong när hon kom och då var man ju rädd att hon skulle bli dagens middag till en spattig hund.. när hon sedan började bli lite större så tog vi över världen igen!
Det kan anses vara respektlöst mot folk som är rädda för hundar!
Även om hunden ifråga är väluppfostrad och sitter/går fint bredvid sin husse/matte hela tiden. Så är det tryggheten i att se att "odjuret" är kopplat (oavsett om den hoppar och skuttar på avstånd - eller när det kommer mot en på promenadvägen) som är den enda lilla tryggheten man har när man är rädd och ute och går.. (för osäkerheten spelar en gärna stora oförklarliga spratt i sinnet när man är rädd).
Även om husse/matte vet att hunden är lydig/respektfull, så vet ju ingen annan det (förrän man lär känna familjen/hunden ifråga).
Sedan har du rätt i att de är lika väluppfostrade/ouppfostrade oavsett om de har koppel eller inte - så därför är det bra om alla har koppel (eftersom ingen vet vilken hund som är vad från början..).
Du har rätt i att det skulle kunna skrämma någon som är väldigt rädd, att bara se en hund som inte är i kedjor. Jag tror att jag drar gränsen för hur jag är beredd att begränsa min egen och hundens frihet någonstans där i krokarna. Dvs, jag har hunden lös även om någon med hundfobi kan se mig men jag är noga med att inte blockera några ytor för folk som vill fram men inte vill går nära och kan jag inte garantera att hunden håller sig långt åt sidan så kopplar jag. Rör man sig dessutom i ett hundrastområde får man finna sig i kortare avstånd än annars.
Således kan jag inte acceptera att bara koppla hunden för att vara "säker", det behöver finnas en gråzon under var och ens ansvar. Generellt kan jag säga att jag är MYCKET mer bekymrad över kopplade hundar än lösa hundar, för att vara kopplad eskalerar en situation där hunden av någon anledning är rädd eller vaktar.
...och, räknar jag incidenter där min hund träffar folk den inte ska träffa så är det MYCKET vanligare att någon främmande person går fram till min hund och försöker klappa än att min hund hälsar på folk som inte vill bli hälsade på.
Du har rätt i att det skulle kunna skrämma någon som är väldigt rädd, att bara se en hund som inte är i kedjor. Jag tror att jag drar gränsen för hur jag är beredd att begränsa min egen och hundens frihet någonstans där i krokarna. Dvs, jag har hunden lös även om någon med hundfobi kan se mig men jag är noga med att inte blockera några ytor för folk som vill fram men inte vill går nära och kan jag inte garantera att hunden håller sig långt åt sidan så kopplar jag. Rör man sig dessutom i ett hundrastområde får man finna sig i kortare avstånd än annars.
Således kan jag inte acceptera att bara koppla hunden för att vara "säker", det behöver finnas en gråzon under var och ens ansvar. Generellt kan jag säga att jag är MYCKET mer bekymrad över kopplade hundar än lösa hundar, för att vara kopplad eskalerar en situation där hunden av någon anledning är rädd eller vaktar.
...och, räknar jag incidenter där min hund träffar folk den inte ska träffa så är det MYCKET vanligare att någon främmande person går fram till min hund och försöker klappa än att min hund hälsar på folk som inte vill bli hälsade på.
Kan hålla med dig att i många fall är de kopplade hundarna synligt "mer ohyfsade" (och det är ju egentligen inte bättre), de drar mycket i kopplet.. skäller.. osv (oavsett om det är aggressivt eller bara upphetsat). Ibland får man känslan av att vara invaggad i någon slags falsk trygghet!
Det är lika "respektlöst" åt andra hållet, alltså när folk och barn bara dyker fram för att klappa andras hundar.. i tid och otid!
För oss var det jobbigt speciellt när Bella var liten, då alla tror att en liten "nalle" är frittfram att klappa och pussa hur de vill, när de vill.. och vår hund hade aldrig tillfälle att umgås med små barn (lära sig förstå hur de uppför sig/beter sig) och hon blev rädd när de kastade sig över henne.
Sällan det är hundens fel, brukar vara hen som hänger i andra ändan av snöret om hunden är kopplad och hen som borde ha kontroll över sin hund om den är lös.
Många som tror sig ha koll och har noll av varan tyvärr.
...och, räknar jag incidenter där min hund träffar folk den inte ska träffa så är det MYCKET vanligare att någon främmande person går fram till min hund och försöker klappa än att min hund hälsar på folk som inte vill bli hälsade på.
Två fel i mitt tycke:
Det är nog inte sådana som du som är problemet, utan hundägare med sämre disciplin.
Det är ett större problem med att hundar oönskat springer fram till hundrädda människor än att hundvänner vill hälsa på hundar.
För egen del är jag en stor vän av hundar, i synnerhet brukshundar, men jag tycker ändå att det är rimligt att man går ganska långt för att hundrädda ska slippa oönskad hundkontakt.
Isakare skrev:
MathiasS skrev:
Snigla skrev:
