Fågelungar i en rostig burk hängande på stallväggen......
Fick just en obehaglig överrasskning när jag skulle titta på en burk som hänger på min stallvägg. Trodde fåglarna drack vatten ur den, för det har nyligen regnat.
Jag gick fram och skulle se hur mycket vatten det var i burken. Hjälp. Jag fick en chock när hela burken var full med levande, friska fågelungar, som såklart blev livrädda när jag kom fram, och hoppade ur burken ner i det långa gräset.....Om jag vetat att det var fågelungar i burken, hade jag förstås inte gått fram.
Vad gör jag nu? Är ungarna utom räddning nu när de hoppade ur burken??
Kommer mamman att överge ungarna nu?
Inga hårda kommentarer tack, jag känner fruktansvårt dåligt samvete som det är.
Tänkte höra om jag kan hjälpa ungarna på nåt sätt???
Jag gick fram och skulle se hur mycket vatten det var i burken. Hjälp. Jag fick en chock när hela burken var full med levande, friska fågelungar, som såklart blev livrädda när jag kom fram, och hoppade ur burken ner i det långa gräset.....Om jag vetat att det var fågelungar i burken, hade jag förstås inte gått fram.
Vad gör jag nu? Är ungarna utom räddning nu när de hoppade ur burken??
Kommer mamman att överge ungarna nu?
Inga hårda kommentarer tack, jag känner fruktansvårt dåligt samvete som det är.
Tänkte höra om jag kan hjälpa ungarna på nåt sätt???
Jag hade tagit på mig nya nitrilhandskar och lagt tillbaka de i boet.
Har tittat i det höga gräset, men ser inga fågelungar....sådant här ska ju naturligtvis hända just nu, när jag är på väg till jobbet för att jobba natt......MultiManOriginal skrev:
Då är det bara att släppa det, naturen är ändå brutalt grym. Du kan ju alltid kompensera med att sätta upp några extra fågelholkar.
Det kanske låter lite hård, men jag skulle inte göra något (om man nu inte hittar dom i gräset och kan lägga dom tillbaka).
Det är rätt så naturligt att inte alla fågelungar överlever och i bästa fall blir de mat till ett annat vilt djur. Det är så naturen fungerar.
Det är rätt så naturligt att inte alla fågelungar överlever och i bästa fall blir de mat till ett annat vilt djur. Det är så naturen fungerar.
Dessutom var fågelungarna förmodligen ganska nära att hoppa ut ändå - små fågelungar hoppar inte ur boet.
Har de tur så tar fågelföräldrarna hand om dem, även om de hoppat ut någon eller några dagar i förväg.
/ Hälsningar, Fredrik
Har de tur så tar fågelföräldrarna hand om dem, även om de hoppat ut någon eller några dagar i förväg.
/ Hälsningar, Fredrik
Ja fågelungarna såg rätt stora ut, så förhoppningsvis var de redan på väg ut ur boet. Men det kändes så hemskt att jag skrämde iväg dem ur boet på det sättet. Det var väl därför jag ej såg några ungar på marken efteråt. För de hade redan flugit iväg. Och jag hade inte tid att leta någon längre stund,eftersom jag var på väg till jobbet också. Sista gången jag var så nyfiken när jag ser fåglar nästa gångT Tornhill 2 skrev:
. Tack för alla svar.
Jag tror inte heller att det är någon fara. Om de kunde ta sig ur "boet" för egen maskin så är de tillräckligt gamla.
Nästan alla fågelarter gör så att fågelföräldrarna tar hand om de sina en tid efter att de lämnat boet. Man kan tro att fågelungen är övergiven, ty föräldrarna håller sig ifrån den, den mesta tiden, för att inte i onödan locka dit predatorer. Men de har full koll på var ungen är och ser efter den.
Vi har haft några kullar med talgoxar och blåmesar i våra holkar.
Förra året så var den yngsta rätt långt ifrån flygfärdig när alla lämnade boet, och jag såg hur den vistades på marken strax bortom holken, och föräldrarna verkade helt borta.
Jag drog dit lite ris för att den skulle komma i lite skydd för snabba attacker från katter, katterna som alla våra grannar har.
Ett tag senare såg jag att ungen hade lämnat det skyddande riset och medan jag funderade på hur jag skulle göra så kom det plötsligt en skata nerdykande och nappade fågelungen. Och när den flög iväg så kom det två st vilt tjattrande och skrikande talgoxar jagande efter den, så det var väldigt tydligt att båda föräldrarna hade full koll på sin unge, fast jag själv inte sett skymten av dem.
Nästan alla fågelarter gör så att fågelföräldrarna tar hand om de sina en tid efter att de lämnat boet. Man kan tro att fågelungen är övergiven, ty föräldrarna håller sig ifrån den, den mesta tiden, för att inte i onödan locka dit predatorer. Men de har full koll på var ungen är och ser efter den.
Vi har haft några kullar med talgoxar och blåmesar i våra holkar.
Förra året så var den yngsta rätt långt ifrån flygfärdig när alla lämnade boet, och jag såg hur den vistades på marken strax bortom holken, och föräldrarna verkade helt borta.
Jag drog dit lite ris för att den skulle komma i lite skydd för snabba attacker från katter, katterna som alla våra grannar har.
Ett tag senare såg jag att ungen hade lämnat det skyddande riset och medan jag funderade på hur jag skulle göra så kom det plötsligt en skata nerdykande och nappade fågelungen. Och när den flög iväg så kom det två st vilt tjattrande och skrikande talgoxar jagande efter den, så det var väldigt tydligt att båda föräldrarna hade full koll på sin unge, fast jag själv inte sett skymten av dem.
?Anna_H skrev:
Ja, en sälkut som ligger ensam på stranden är inte övergiven. Men rör man den kommer inte mamman att vilja ta hand om den. Det är inte så med fåglar, rådjur, harar, kalvar mfl, det är en myt. Men för sälkutar gäller det. Därför gäller besöksförbud i många sälområden under den perioden.BirgitS skrev:
