Ja jag har aldrig hävdat att man kan göra sina barn arvlösa med vilken metod som helst. Visst kan ärvdabalken komma in med ogiltigförklarade gåvor och annat.harry73 skrev:
Det jag har hävdat och hävdar är att man enkelt och juridiskt helt oantastligt uppsåtligen enkelt kan göra sina barn arvlösa om man nu så önskar. Det största problemet är väl antagligen att tidsmässigt "tima" sin dödsdag så att man fram till den kan leva som man vill men ändå se till att dödsboet får underskott.
Jag har aldrig skrivit motsatsen, men det finns också många sätt som inte håller, t ex upplägget ts beskrevAlfredo skrev:
Jag tolkar detta som att i varje fall vi tre är överens att det är fullkomligt tillåtet att uppsåtligen göra sina barn arvlösa bara man gör det på rätt sätt.
Sen tycker nog allra flesta som har lyckats få ihop en mindre, eller större, förmögenhet under sitt liv att det är tråkigt att jobba på att den bara ska försvinna helt och hållet, till ingen nytta.
De flesta skulle nog hellre rikta tillgångarna till något man tycker uppfyller ett syfte man själv är bekväm med. Och då kommer ju problemen.
De flesta skulle nog hellre rikta tillgångarna till något man tycker uppfyller ett syfte man själv är bekväm med. Och då kommer ju problemen.
Men även om det finns ett underskott i dödsboet, finns det värdelösa föremål kvar som kan ärvas. T ex gamla bilder, möbler, smycken. Jag tror i allafall att de finns kvar.
Fast om barnen går och suktar efter ett stort monetärt arv gissar jag att syftet är uppfyllt om de enbart får "värdelösa föremål".
Eventuella problem med användbara möbler kan en yxa eller motorsåg snabbt åtgärda och smycken sjunker lätt i någon sjö... Ur barnens synvinkel är de nog i denna situation i praktiken rätt arvlösa även om de i tekniskt/juridiskt mening kanske inte är det.
Så har jag också förstått lagen. Jag har varit med om en överlåtelse av fastighet som gjordes som gåva och i samband med det försökte jag ta reda på hur det fungerar.A AG A skrev:
En situation som kan uppstå är om givaren vill bo kvar i fastigheten efter upplåtelsen och man skriver gåvobrevet med det villkoret. Då kan gåvan likställas med testamente som det står på lawline enligt ett annat inlägg här. Ett råd från en rådgivare som sysslar med den typen av överlåtelser var att man i så fall bör skriva ett separat avtal om nyttjanderätten. Alltså ett gåvobrev utan villkor och ett separat avtal om att person som skänker bort fastigheten har rätt att fortsätta att bo där. Har du någon aning om hur det fungerar?
Jag tänker att en av de som har skänkt bort huset i det här fallet är jurist som förmodligen har koll på lagen och hur man skriver avtal.
En annan sak att tänka på är att detta blir aktuellt först när föräldrarna så småningom går bort och det blir inte automatiskt en rättssak. Det är sonen som måste väcka talan och det måste ske inom en viss tid efter bouppteckningen. Beroende på hur "upptagen" sonen är med sprit, spel och stöld så är frågan om han kommer att göra det.
Så är det nog men de allra flesta är säkert också nöjda med att barnen får en (stor) del. Kan dock tänka mig att det inte är helt ovanligt att man struntar i vart pengarna tar vägen om man av någon anledning ser det som extremt viktigt att inget går till barnen. I det läget kanske man ser Cancerfonden som bäst, Leo Vegas som helt OK och barnen som fullkomligt uteslutet och inte ens över min döda kropp!Mikael_L skrev:
Sen tycker nog allra flesta som har lyckats få ihop en mindre, eller större, förmögenhet under sitt liv att det är tråkigt att jobba på att den bara ska försvinna helt och hållet, till ingen nytta.
De flesta skulle nog hellre rikta tillgångarna till något man tycker uppfyller ett syfte man själv är bekväm med. Och då kommer ju problemen.
Jag fattar ju om man säljer huset och sen spelar bort pengarna, eller som någon skrev: Tar taxi runt jorden. Då är det svårt att på något sätt få tillbaks pengarna till dödsboet den dan slösaren trillar av pinn. Men om slösaren skänker 3 miljoner till Unicef och är vid sina sinnens fulla bruk? Kan sonen kräva tillbaks dessa pengar och överklaga? Det är ju inte direkt som att ge flera miljoner till en privatperson utanför familjen.
Då är det svårt att på något sätt få tillbaks pengarna till dödsboet den dan slösaren trillar av pinn. Men om slösaren skänker 3 miljoner till Unicef och är vid sina sinnens fulla bruk? Kan sonen kräva tillbaks dessa pengar och överklaga? Det är ju inte direkt som att ge flera miljoner till en privatperson utanför familjen.Det är nog inte uteslutet i varje fall. Gissar att det beror på en rad omständigheter. Antagligen är det relativt viktigt när dessa gåvor görs i förhållande till när slösaren trillar av pinn. Ger slösaren gåvan i tjugoårsåldern (förvisso rätt orealistiskt) och dör vid 90 är det säkert bara att glömma. Gör slösaren det vid 90-års åldern, för att dagen efter ta sitt liv, borde det finnas utomordentliga chanser antar jag.Fruktsallad skrev:
Här finns en likartad frågeställning:
https://www.lawline.se/answers/12687
Hobbysnickare
· Östergötland
· 3 569 inlägg
Kan det vara så svårt. Sälj allt du har och omvandla till kontanter. Ge bort till vem du vill.
Pengarna i madrassen är svårt för staten att hålla koll på.
Pengarna i madrassen är svårt för staten att hålla koll på.
Från Unicef lär det i alla fall inte vara lätt att kräva tillbaka givna pengar och få rätt i någon domstol.Jag fattar ju om man säljer huset och sen spelar bort pengarna, eller som någon skrev: Tar taxi runt jorden.
Säkert inte omöjligt, men då tror jag det typ ska bevisas att gåvan var att betrakta som arv (se den paragraf jag länkat till tidigare, och övriga ärvdabalken).
Det är nog främst ifall gåvan är riktad till någon privatperson eller något mindre företag som det går att reda ut personkopplingar eller beroendeställning till, osv.
edit:
Jag funderade lite till nu, och kom på att ifall någon trovärdig kanske kan vittna om att arvlåtaren faktiskt har uttalat att "Jag ska minsann skänka bort allt till organisationer så mina barn inte får något...!".
Då kanske det plötsligt handlar om att handlingen ska ses som ett testamente, dvs en viljeyttring för hur det ska vara efter ens död.
Och så kanske §7 kap4 plötsligt är fullt ut tillämplig.
Vad sen unicef har för skyldighet att återbetala, och hur man driver den processen har jag ingen aning om. Unicef kan ju knappast hålla på och undersöka alla medel som strömmar in hur de är givna.
Redigerat:
Vet inte om det borde vara svårare bara för att det gått till ett "välgörande ändamål", om man nu ser det så. Lawline ska man väl inte ta som säkra fakta men de pratade bland annat om IOGT och menade att det kunde vara möjligt att få gåvan att återgå i det fallet.
Varför tror du att en gåva till en privatperson lättare likställs med ett testamente än en gåva till Unicef? Det är väl antagligen inte ovanligt att det testamenteras pengar till olika former av "välgörenhet", vilket väl en organisation med 90-konto kan anses syssla med.
Det vore intressant att lite närmare gräva ner sig i vad lagstiftaren mer ingående syftar på med "under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente," Har vi ingen jurist här som kan gräva ner sig i förarbeten, doktrin mm och förklara lite bättre?
