Men snälla, sluta skriva.O Olivia0001 skrev:
Då du uppenbarligen inte har nån koll på situationen blir det bara rörigt när du kommer in i tråden och gissar.
Jag har en liknande situation, dvs. nyttjande av väg som går över annans mark som inte innefattas av servitut. Kan du inte komma överens på frivillig väg behöver du ett myndighetsbeslut som vinner laga kraft, dvs. en dom som fastställer vad som gäller för vägen ifråga. Jag har inte kommit i mål, än, men det jag har kommit fram till är Lantmäteriet behöver göra en sk. lantmäteriförrättning, vilket i mitt fall även markägaren välkomnar.
Problemet med den är att den kostar en del pengar då den innefattar en grundlig utredning av markägarförhållandena, ibland ända tillbaka till Hemansklyvningen 1872. Dessa kostnader kommer dock inte enbart att drabba dig som ansöker om förrättningen utan fördelas efter nyttjade av vägen på alla som har servitut samt på alla inblandade markägare.
Det ena som utredningen kommer att påvisa är relationen mellan "obehaget av nyttjandet i förhållande till andras vinning att köra på vägen". Det andra är att Lantmäteriet, ifall det anses råda sådana omständigheter att dina granne har rätt att köra på "din" väg, startar en GA, dvs. en gemensamhetsanläggning. Denna blir juridiskt verkställande av beslutet ifråga. När den finns på plats startar du en samfällighetsförening av typen vägförening.
Poängen med detta upplägg, i ditt fall, skulle vara att fastställa huruvida vederbörande granne har rätt att nyttja "din" väg. Har han rätt till det kommer lagens långa arm att räkna ut hur mycket han skall betala för nyttjandet (km-ton metoden) och fastställa detta genom myndighetsbeslut, detsamma gäller för dig och alla andra som nyttjar vägen regelbundet. Denna kostnad skall årligen betalas in till vägföreningen för underhållet, görs inte det blir det ganska snabbt ett ärende för KFM och konsekvensen leder direkt till en betalningsanmärkning för vederbörande. (Har man enbart en vägförening kan potentiellt sätt någon strunta i att betala avgiften, föreningen får då stora svårigheter att "driva" in kostnaden utan den juridiska makten som en GA innehar. En vägförening kan man starta om man kan komma överens på frivillig väg med särskilda avtal som skall gälla, vilka alla inblandade skriver under på).
Eftersom grannen verkar vara ovillig att betala dig vid en frivillig uppgörelse kommer ovan förfarande att få konsekvenser som följer hans fastighet. Skulle beslutet INTE ge grannen rätt att nyttja vägen har du ett myndighetsbeslut att luta dig emot som i förlängningen leder till ett straffföreläggande för individer som nyttjar "din" väg och du kan då även sätta upp väghinder.,
En kommentar gällande fysiska hinder om du inte ansöker om en förrättning. Jag skulle vara mycket försiktig att anlägga sådana utan ett skriftligt avtal där inblandade markägare samt grannen godkänner detta. I värsta fall kan det bli en handräckning mot dig själv, även om du tycker att du har rätt, för hindrande vid utfart el. något liknande.
Tips! Prata vidare med Lantmäteriet, avd. för fastighetsbildningsfrågor. En förrättning ansöker du om på deras hemsida: lantmateriet.se
Problemet med den är att den kostar en del pengar då den innefattar en grundlig utredning av markägarförhållandena, ibland ända tillbaka till Hemansklyvningen 1872. Dessa kostnader kommer dock inte enbart att drabba dig som ansöker om förrättningen utan fördelas efter nyttjade av vägen på alla som har servitut samt på alla inblandade markägare.
Det ena som utredningen kommer att påvisa är relationen mellan "obehaget av nyttjandet i förhållande till andras vinning att köra på vägen". Det andra är att Lantmäteriet, ifall det anses råda sådana omständigheter att dina granne har rätt att köra på "din" väg, startar en GA, dvs. en gemensamhetsanläggning. Denna blir juridiskt verkställande av beslutet ifråga. När den finns på plats startar du en samfällighetsförening av typen vägförening.
Poängen med detta upplägg, i ditt fall, skulle vara att fastställa huruvida vederbörande granne har rätt att nyttja "din" väg. Har han rätt till det kommer lagens långa arm att räkna ut hur mycket han skall betala för nyttjandet (km-ton metoden) och fastställa detta genom myndighetsbeslut, detsamma gäller för dig och alla andra som nyttjar vägen regelbundet. Denna kostnad skall årligen betalas in till vägföreningen för underhållet, görs inte det blir det ganska snabbt ett ärende för KFM och konsekvensen leder direkt till en betalningsanmärkning för vederbörande. (Har man enbart en vägförening kan potentiellt sätt någon strunta i att betala avgiften, föreningen får då stora svårigheter att "driva" in kostnaden utan den juridiska makten som en GA innehar. En vägförening kan man starta om man kan komma överens på frivillig väg med särskilda avtal som skall gälla, vilka alla inblandade skriver under på).
Eftersom grannen verkar vara ovillig att betala dig vid en frivillig uppgörelse kommer ovan förfarande att få konsekvenser som följer hans fastighet. Skulle beslutet INTE ge grannen rätt att nyttja vägen har du ett myndighetsbeslut att luta dig emot som i förlängningen leder till ett straffföreläggande för individer som nyttjar "din" väg och du kan då även sätta upp väghinder.,
En kommentar gällande fysiska hinder om du inte ansöker om en förrättning. Jag skulle vara mycket försiktig att anlägga sådana utan ett skriftligt avtal där inblandade markägare samt grannen godkänner detta. I värsta fall kan det bli en handräckning mot dig själv, även om du tycker att du har rätt, för hindrande vid utfart el. något liknande.
Tips! Prata vidare med Lantmäteriet, avd. för fastighetsbildningsfrågor. En förrättning ansöker du om på deras hemsida: lantmateriet.se
TS har pratat med lantmäteriet. 2017.M Mirapp skrev:
Och dessutom finns servitut....tommib skrev:
Vilket innebär att det är väldigt olika situationer.
Du vet väl hur lagen i Sverige fungerar?? Det spelar ingen roll att vägen är din och att han har ingenting där att göra. Blir det skador, blir det du som är ansvarig. Sorligt men sant.D dibb skrev:
Det tror jag inte. Som väghållare har man inte ett strikt ansvar men som bilförare har man ett strikt ansvar.P Pirkko Kytölä skrev:
Så kör jag i en bil, då är jag ansvarig för alla skador jag orsakar. Krockar jag med en annan bil som också har ett strikt ansvar, är det såklart den som gjorde fel, som ska betala.
Men krockar du med en häst, fotgängare eller cyklist, då har motparten inte ett strikt ansvar och är du ansvarig för skadan.
Som väghållare har man inte ett strikt ansvar, så man är inte automatiskt ansvarigt för alla skador på grund av vägens skick. Får man bidrag för vägen, har man däremot ett ansvar att hålla vägen i farbar skick och kan du bli ansvarig som väghållare om du var försumligt (t ex, du visste att vägen var dåligt, men gjorde inget åt det). Finns det uppsåt, är man också ansvarig (t ex fotanglar)
Men på min egen väg utan bidrag, är jag aldrig ansvarig för skador på andras fordon (pga dåligt skick). Som bilist får man helt enkelt hålla koll på vägen och inte köra där det inte går.
Om du läst igenom hela tråden så hade du förstått att diket jag skriver om, är vid sidan av vägen, och har fyllts igen av nya grannen olovandes!P Pirkko Kytölä skrev:
Du tror att TS ska göra ett dike tvärs över sin egen väg?
Då är min fråga till dig - Varför ska TS ta sönder sin egen väg?För om man tänker som du, så kan ju inte TS använda sin egen väg.
Varför det ? jag har redan läst hela, har du ?T Troberg skrev:
En liten summa jämfört med vad då ?
Mot att låta grannen köra på vägen ? - nej
Mot att få handräckning från KFM ? - nej
Mot att gräva diket i fråga ? - nej
Jaha, och vad tror du advokaten ska göra ? knäppa med fingrarna så är det klart sedan ?
Sen beror det väl på advokat hur deras betalningsmodell är.
Du missar en "liiiten" detalj här, tar jag dit en hantverkare fixar han nog problemet på en timma och sen är det klart, tror du verkligen ett besök hos en advokat har löst TS problem ? ..knappast.
Och dras det till rätten där det kanske kan bli en lösning, då handlar det om större pengar.
Marken JA, vägen NEJ.O Olivia0001 skrev:
Man kan i princip se en väg som en fysisk sak som ligger ovanpå marken, och ett servitut som något som ger ägaren tillåtelse att förvara den på någon annans mark och bruka den.
Detta är något som folk har väldigt svårt att förstå, troligen för att vägen är platt och därför kan tyckas vara mark.
Tänk dej TS väg som en bro över någon annans mark.. TS äger bron men inte marken under den.. men bron är ganska låg så markägaren kan inte utnyttja marken under.
Läs igen, uppenbarligen gick det för fort förra gången.GlennB skrev:
Jämfört med att behöva ta fighten i rätten.
Det är inte en lösning, det är att permanenta problemet.
Vilket advokaten kan hjälpa med.
Behöver kollas med advokat först, så att man inte gör något olämpligt.
Advokaten kan hjälpa dig att navigera ärendet så att du inte gör något som sätter dig i problem. Han kan hjälpa dig att surfa byråkratin hos myndigheter. Han kan skriva ett juridiskt formulerat brev från en advokat, på en advokats brevpapper, och det är förvånansvärt effektivt.
Ja, advokat kostar, men det är det bästa skyddet mot större kostnader och större problem.
Javisst, men alla jag sett har den modellen.
Du har varken haft med hantverkare eller advokater att göra? Det finns en skaplig chans att advokaten löser problemet, och att han hjälper dig att inte begå brott. Det är värt en hel del.
Lite mer, men det behöver fortfarande inte bli tokdyrt. Folk tenderar att överskatta kostnaden för simpla småmål.
Bygg-grannen som kör på hans väg har INTE servitut, men kör ändå. Ett förättningsärende kommer att utreda om han skall få rätt att använda vägen eller inte. Om inte, då kan vägägaren lagligen sätta upp hinder utan att själv riskera handräckning. (Som jag förstår det har vägägaren bygg- och nyttjandeservitut på tredje parts mark, det är lite oklart vad som händer om markägaren skulle gå på bygg-grannes linje vid uppförande av hinder, han kanske själv resonerar att vägen bör kunna nyttjas för åtkomst till hans egen mark och får rätt i sak).KristinaRT skrev:
Om bygg-grannen får servitut blir han dock skyldig att årligen betala underhåll till en vägförening (ett förslag om kostnadsdelning har redan varit på tapeten, inlägg nr 1, med ett sådant gavs han då möjlighet att köra på vägen om han betalade för sig men nekade detta). Han kommer därmed ALDRIG undan vägkostnaden, annat än om han flyttar, eftersom ett sådant beslut följer bygg-grannens fastighet, rättvisa kan därmed skipas i någon mån.
Som det nu verkar är den frivilliga vägen oframkomlig eftersom markägaren känner bygg-grannen. Men, får markägaren veta att en förättning kan vara förestående kanske han vill försöka resonera sin "kompis" till rätta först. Detta eftersom markägaren vid en förättning riskerar viss exponering i bygden, det kan bli ett trist "debackle" med "badwill" som följd för honom själv, möjligen fördelas även utredningskostnader på honom. (Eller så känner han som min markägare och välkomnar en utredning oavsett vad det kostar för att låta staten avgöra hur vägen skall nyttjas en gång för alla).
Ansöker man om en förättning, förutsatt att Lantmäteriet kan genomföra den så som föreskrivits i sitt ärende, då tvingas alla inblandade till en lösning som till slut vinner laga kraft. (Det krävs lite tankearbete i hur man formulerar sin anmälan, eftersom det inte enbart går att tänka på sin egen vinning. "The big picture" behöver framgå, att man förstår varför bygg-grannen frestas att använda vägen samtidigt tydligt beskriva besväret kring detta, både praktiskt och med känslor - "sveda och verk", hur länge det pågått, att man försökt komma överens på frivillig väg, det ökade slitaget, ökade underhållskostnader, att bygg-grannen känner markägaren och att det därför inte går att utesluta att han tar sig friheter därav, osv).
Det kostar att ansöka om en förättning, Lantmäteriets konsulter tar c:a 1.500:-/timme vid en utredning, man får även vara öppen för möjligheten att bygg-grannen kanske medges rätt att använda vägen, men behöver då betala för sig.
Som jag ser det kan en förättning vara det rätta att göra, eftersom juridiken och ägarförhållanden analyseras på djupet (Jordabalken). Annars får man ses i Tingsrätten, alltid med risken att förlora sitt case och den förolämpning som det innebär att tappa ansiktet gentemot grannen, samt bära hans advokatkostnader.
