Kanske en ambulans kommer för att hämta honom, eller en budbil till dig. Då ligger du illa till om du gjort en fälla. Även om du talat om det.D dibb skrev:
Fälla? Ett helt vanligt dike som följer sidan på vägenMatzeball skrev:
I så fall måste vi stämma vägverket på alla diken i Sverige......Om du läser igenom från början så har nya grannen en egen väg från sin fastighet, men han använder TS privata väg olovandes trots tillsägelse. Så budbilen till TS eller ambulansen till grannen har inga problem med diket.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 031 inlägg
Det här är bra, gör det inte svårare än så.A arst skrev:
Risken är kanske att du inte får din talan fastställd, men fastna i så fall inte vid det, utan återställ då diket själv, inklusive dokumentation av hur det nu ser ut.
Håll fast vid saken – att de inte använder vägen – och strunta i personen.
Att du har ett avgränsande dike är ju strängt taget mycket bättre än en bom, då slipper du besvär vid slamtömning, sotning eller andra tjänster där någon ska fram med fordon.
Det jag söker är en basal respekt för mig och de som bor här. Om saker som egendom, servitut och något grundläggande som en tillfartsväg.A artvandeley skrev:
Det som jag får genom att godta det här är att jag uppmuntrar en slags "tänja på gränserna" mentalitet, "många mot en", "köra över andra" - och det här bokstavligen vid infarten till min tomt.
Det är inget jag kan ignorera i långa loppet eller samarbeta med.
Jag vill ha en gräns mot det.
Föregående ägare av min tomt (ja, varianter på likande saker förekom då, inklusive trakasserier och stölder inne på tomten) valde till slut att sälja - på grund av detta.
Väljer jag att sälja... går problemet bara vidare.
Att de här personerna valt en bana med stölder, maktspråk, lösa påståenden och arrogans... är deras egna sorgliga historia.
Det finns annat som gör att jag vill ha platsen kvar (och de är inte de enda grannarna).
Om du går till Lantmäteriet och ber om förrättning, så kommer ni få dela på vägen, och han kommer att få köpa halva din del. Det är ju strängt taget den bästa lösningen för de två fastigheterna (din och grannes nybygge), och inkräktar minst på den tredje fastigheten (som allt är avstyckat ifrån).
Något annat alternativ verkar ju sämre, totalt sett. Att de nuvarande ägarna inte är sams tar inte LM hänsyn till. Gå till grannen och be dom köpa in sig i vägen och kom överens om underhåll. Säg att annars går du till LM och ber om förrättning, vilket ni får betala lika delar av, och det blir dyrare.
Något annat alternativ verkar ju sämre, totalt sett. Att de nuvarande ägarna inte är sams tar inte LM hänsyn till. Gå till grannen och be dom köpa in sig i vägen och kom överens om underhåll. Säg att annars går du till LM och ber om förrättning, vilket ni får betala lika delar av, och det blir dyrare.
Ja, tvingas dom återställa diket så, kan väl det fungera en tid tills dom fyller igen det igen.A arst skrev:
Jag hade en kollega som hade liknande problem med en självsvåldig granne (bonde. Verkar som bönder har en tendens åt de självsvåldiga hållet). Bonden körde in på kollegans sommarstugetomt med sina maskiner.
Det gick inte att prata med bonden. Han gjorde som han ville.
Lösningen för kollegan blev att sätta upp stenar i tomtgränsen. Bonden blev kolerisk och skrek att han skulle spränga bort stenarna. (Dock gjorde han inte det. Vad jag vet iaf). Hände dock andra saker som krävde polisinsatser.
Min erfarenhet är att den där typen av personer får man inte backa en millimeter för.
Det är en tanke, egentligen är jag intresserad av vilken åtgärd som helst, som får dem att "inse fakta".G GrävlingsMjölk skrev:
Jag ska höra lite med LM om hur förfarandet sker.
Eftersom de redan har vägen inne på sin egen tomt, tror jag de backar till slut.
Förrättning eller att det går vidare med tingsrätt är nog för kostsamt, för att motivera fortsatt användande av "extra väg".
Tänk på att endast polis får stänga av vägar! (Många fantasifulla förslag här )
-Det är lantmäteriet som har hand om servitut för vägar - prata med dem.
Det går att välja att komma överens frivilligt eller att Lantmäteriet bildar ett officialservitut och beslutar vad tillgången till vägen är värd.
-Det är lantmäteriet som har hand om servitut för vägar - prata med dem.
Det går att välja att komma överens frivilligt eller att Lantmäteriet bildar ett officialservitut och beslutar vad tillgången till vägen är värd.
Det är denna fastighet som tog initiativ att stycka av min tomt - och som valde att sälja den en gång. Och de fick betalt vid försäljning och servitutet var ett villkor för försäljningen. Nuvarande ägare (markägaren) köpte fastigheten med den servitutbegränsningen.
Jag ser helst att min son (bror, god vän,...) respekterar egendom och gränser (sin egen, min och andras). I långa loppet går det bättre då (för honom inkluderat). Jag hade under alla omständigheter tagit upp det.
du fick ju som svar 2017 från lantmäteriet
Din egendom, montera upp en motordriven grind
Vad gäller mitt servitut, så är min typ av servitut "kraftigare" typen (...följer rätten att över stamfastigheten anlägga och begagna väg å en fyra meter bred markremsa...), och vägen som byggdes av föregående ägare är att betrakta som egendom som hör till min fastighet (lantmätaren använde ordet "egendom").
Så därav följer andar saker som har med egendom att göra (kan ej ta, använda, låna, orsaka slitage på - utan avtal med den vars egendom det är). Lantmätare sa oxå uttryckligen att min granne ej har rätt att använda vägen.
Din egendom, montera upp en motordriven grind
Vad gäller mitt servitut, så är min typ av servitut "kraftigare" typen (...följer rätten att över stamfastigheten anlägga och begagna väg å en fyra meter bred markremsa...), och vägen som byggdes av föregående ägare är att betrakta som egendom som hör till min fastighet (lantmätaren använde ordet "egendom").
Så därav följer andar saker som har med egendom att göra (kan ej ta, använda, låna, orsaka slitage på - utan avtal med den vars egendom det är). Lantmätare sa oxå uttryckligen att min granne ej har rätt att använda vägen.
