Kommunala tomter
Ja om kommunens enda syfte med nybyggnation är att krama så mycket skattepengar som möjligt ur sina nybbyggare är det en bra taktik. Kommunen jag bor har nyligen infört det här systemet vilket resulterade att tomtkön avskaffades och vi som stod där i förhoppning att kunna komma åt en tomt till ett rimligt pris nu kan känna oss blåsta. Vi med inte alltför mycket pengar i fickan får nu leta tomter ett par mil utanför kommunens central ort. >
Är det mer rättvist att den som nyligen flyttat in i kommunen är helt chanslös p.g.a. 10-åriga tomtköer?
Marken som kommunen säljer är ju kommuninnevånarnas gemensamma egendom. Varför skall de sponsra din tomt genom att sälja den långt under marknadspris? Då är det bättre att de pengarna går till t.ex. fler dagisplatser, kan jag tycka.
Marken som kommunen säljer är ju kommuninnevånarnas gemensamma egendom. Varför skall de sponsra din tomt genom att sälja den långt under marknadspris? Då är det bättre att de pengarna går till t.ex. fler dagisplatser, kan jag tycka.
Svår frågeställning egentilgen, som kommuninvånare vill man ju givetvis att kommunen skall tjäna så mycket pengar som möjligt men som lång och trogen tomtköare så vill man ju givetvis ha det efter en sådan "rättvise" princip, alltså att kommunen säljer till självkostnadspris.
I det långa loppet så spelar det nog inte så stor roll, då kommunen ändå tjänar mer på kommunalskatten än vad de gör på prisdifferansen på tomten
I det långa loppet så spelar det nog inte så stor roll, då kommunen ändå tjänar mer på kommunalskatten än vad de gör på prisdifferansen på tomten
I min kommun så visas planerade tomter samt redan uppdelade tomter på nätet. Kommunen har fasta tomtpriser. Ett tag när det var lågtrafik på byggandet så såldes tomter ut på "rea" halva priset vilket då vart 60.000:- för en tomt. Annars så brukar en kommunal tomt alltså kosta 120.000:- Kommunen uppmuntrar gärna till nybygge vilket jag ser som positivt
Håller med om att det är en svår fråga! Frågan är på hur, man ser vad som är mest rättvist. Att de som bott en längre tid och betalat skatt till kommunen får möjlighet att köpa eller att den som är nyinflyttad med pengar får företräde...??? Det här är givetvis en politisk "sprängfråga" på vilket sätt en kommun tjänar sina medborgare bäst? Här i kommunen är det i varje fall avgjort utan någon större debatt. Väntar med spänning på vad priserna kommer att bli när ett nytt tomtområde öppnas till försäljning under våren. Med tanke på att kommunen inte haft några tomter till salu på över tre år kommer säkert priserna bli därefter.Konsulten skrev:
Kollektivet bostadskonsumenter eller kollektivet skattebetalare? Någon måste, hur som helst, betala vad det kostar kommunen att anskaffa byggbar mark.
Min uppfattning är att markförsörjning bör vara självfinansierande; precis som VA-verk och sophämtning. Sådan verksamhet ska varken ge vinst eller förlust, utan enkom betjäna kollektivet brukare på bästa tillgängliga sätt. Skattebetalarna ska varken tjäna eller förlora. Jag tror de flesta håller med.
Men också denna premiss medför svårigheter. "Självkostnad" kan nämligen definieras på flera olika sätt. Problemets kärna är att, den kommun som är DÅLIG på att plocka fram ny byggbar tomtmark själv medverkar till brist och snabbt accelererande efterfrågetryck.
Säg att kommunen ett år säljer 25 tomter för kanske en hundralapp per kvadratmeter. Samtidigt står 1000 hushåll på kö, vilket medför att varje tomt i princip kan säljas för det fem eller tiodubbla. Vänd på steken! Antag att kommunen lyckas försörja marknaden med EXAKT så mycket mark som efterfrågas. Så svetten lackar förvandlar tekniska kontoret potatisåker till byggbara tomter. Råmarken kostar nästan inget alls. Plötsligt är 1000 byggklara tomter till salu. Lika plötsligt avfolkas tomtkön. Nu visar det sig att en stor del av de 1000 i tomtkön enbart står där därför att de hoppats köpa kommunal tomt billigare än privat! Varför ska man köpa kommunal tomt när privata säljare dumpar priset i panik?
Alltså: Vadå "självkostnad"! Kommunal taxa? Det fem- eller tiodubbla? Eller nästan ingenting? Tragiskt nog är inget alternativ självklart korrekt, och inget självklart felaktigt.
Min uppfattning är att markförsörjning bör vara självfinansierande; precis som VA-verk och sophämtning. Sådan verksamhet ska varken ge vinst eller förlust, utan enkom betjäna kollektivet brukare på bästa tillgängliga sätt. Skattebetalarna ska varken tjäna eller förlora. Jag tror de flesta håller med.
Men också denna premiss medför svårigheter. "Självkostnad" kan nämligen definieras på flera olika sätt. Problemets kärna är att, den kommun som är DÅLIG på att plocka fram ny byggbar tomtmark själv medverkar till brist och snabbt accelererande efterfrågetryck.
Säg att kommunen ett år säljer 25 tomter för kanske en hundralapp per kvadratmeter. Samtidigt står 1000 hushåll på kö, vilket medför att varje tomt i princip kan säljas för det fem eller tiodubbla. Vänd på steken! Antag att kommunen lyckas försörja marknaden med EXAKT så mycket mark som efterfrågas. Så svetten lackar förvandlar tekniska kontoret potatisåker till byggbara tomter. Råmarken kostar nästan inget alls. Plötsligt är 1000 byggklara tomter till salu. Lika plötsligt avfolkas tomtkön. Nu visar det sig att en stor del av de 1000 i tomtkön enbart står där därför att de hoppats köpa kommunal tomt billigare än privat! Varför ska man köpa kommunal tomt när privata säljare dumpar priset i panik?
Alltså: Vadå "självkostnad"! Kommunal taxa? Det fem- eller tiodubbla? Eller nästan ingenting? Tragiskt nog är inget alternativ självklart korrekt, och inget självklart felaktigt.
Liter väldigt fint och bra, men fungerar kanske inte lika bra i praktiken. Ett stort problem med att ta ut priser som ligger en bit under marknadspris är att det öppnar marknaden för "klippare" som vill tjäna pengar. Om du köper en billig tomt, bygger hus på den och strax därefter säljer med en miljon i vinst -- är det sådant kommunen skall sponsra? Det tycker i.a.f. inte jag. Tyker då det är mer rättvist att alla kommunens innevånare får del av den miljonen.billy_baver skrev:
Vet inte om jag var otydlig, konsulten. Vad jag försökte sammanfatta var iaf att -
Kommunens markpolitik (eller kanske oftast BRIST på markpolitik) är marknadsledande.
Om kommunen skapar tomtöverskott försvinner klipparna.
Kommunens markpolitik (eller kanske oftast BRIST på markpolitik) är marknadsledande.
Om kommunen skapar tomtöverskott försvinner klipparna.
Problemet är att kommunen inte bara kan spotta ur sig en massa tomter. De måste även kunna fullfölja sina åtaganden vad gäller infrastruktur, VA, sophantering, barnomsorg m.m. Och dessa frågor är inga triviala problem i många kommuner. Det är den verkligeheten man måste utgå ifrån.billy_baver skrev:
Alldeles riktigt, Konsulten. Man ska aldrig generalisera, och bristen på bostäder och tomtmark är inte lika stor överallt. Men överallt har kommunerna samma ansvar, avsett svårigheten, att befolkningen har tak över huvudet och inte dör i sviterna av bristfällig sanitet....
Min poäng är att bostadsbrist och bostadsspekulation delvis beror på politiska beslut (alternativt brist på beslut).
Min poäng är att bostadsbrist och bostadsspekulation delvis beror på politiska beslut (alternativt brist på beslut).
I min kommun har det hittills funkat så att priset för exploateringen har delas med antalet tomter. Summan blir priset på en tomt. Med andra ord har kommunen använt sig av självkostnadspris.
Men i det senaste området med havsutsikt i västerläge la kommunen på några extra slantar för att "läget är ju så fint". Överskottet användes för att subvensionera ett annat område i skogsmiljö och längre från stan.
Förutom att byggarna i havsläget blev skitsura så fick politiken ytterligare en effekt: de båda områdena blev getton. I fina havsområdet bor bara it-konsulter. Och i skogen bor Svenne Banan som känner sig snuvad på fina havsläget de köat efter i åratal.
Skittråkigt. Jag hade gärna haft Svenne Banan som granne på ena sidan och Kalle Konsult på andra sidan.
Men i det senaste området med havsutsikt i västerläge la kommunen på några extra slantar för att "läget är ju så fint". Överskottet användes för att subvensionera ett annat område i skogsmiljö och längre från stan.
Förutom att byggarna i havsläget blev skitsura så fick politiken ytterligare en effekt: de båda områdena blev getton. I fina havsområdet bor bara it-konsulter. Och i skogen bor Svenne Banan som känner sig snuvad på fina havsläget de köat efter i åratal.
Skittråkigt. Jag hade gärna haft Svenne Banan som granne på ena sidan och Kalle Konsult på andra sidan.
Tror du Kalle Konsult flyttar ut i skogen bara för att han inte få en tomt ur tomtkön? Nej han köper ju en tomt privat eller ett begagnat hus där han vill bo.Barea skrev:
När kommunen säljer tomter till underpris så är det alltid någon annan som får betala. För övrigt anser jag att bostadsbristen i storstäderna enbart beror på politikernas blandning av klåfingrighet och overksamhet.
Klart att Kalle Konsult fixar sjötomt på annat sätt. Helt rätt.
Men poängen med det här området var ju att det hade kunnat bli en bra mix av folk eftersom tillgången till tomter byggde på hur länge man stått i kö. Och köplatsen har ju som bekant inget med tjockleken på plånboken att göra.
Problemet med kommunens nya tomtprispolitik är att Svenne Banan skrämdes bort av priserna. Kalle Konsult bygger glatt vidare, glad över den fina utsikten.
Synd, tycker jag.
