Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 019 inlägg
Va, är det inte 90510 till fröken ur längre!? Jag kommer aldrig klara mig när kriget kommer. Hur likar man klockorna då?
Om jag inte missminner mig så hade alla telefonstationer ”samma” telefonnummer till telefonen i stationen, ’riktnummer-stationsområde`xx`’.
Det var iaf så i Ljungby-området där jag jobbade -05.
Det hände att när folk flyttade typ två hus bort blev tvungen att byta telefonnummer eftersom det nya boendet matades från en annan telestation. Så förr så kunde man med hjälp av telefonnummret se ungefär var inom riktnumret personen bodde.
Det var iaf så i Ljungby-området där jag jobbade -05.
Det hände att när folk flyttade typ två hus bort blev tvungen att byta telefonnummer eftersom det nya boendet matades från en annan telestation. Så förr så kunde man med hjälp av telefonnummret se ungefär var inom riktnumret personen bodde.
Nummerportabilitet en ganska ny företeelse. Tidigare var nummerserierna knutna till stationen.
Med IP-telefoni blev det ännu enklare att flytta runt nummer. Vilket kunde orsaka problem för larmcentraler vid spårning och lokalisering av samtal.
Med IP-telefoni blev det ännu enklare att flytta runt nummer. Vilket kunde orsaka problem för larmcentraler vid spårning och lokalisering av samtal.
Då förstår jag. Min första telefon såg som sagt ut så här (med ettan först)Demmpa skrev:
De gamla telefonisystemen byggde på adressuppbyggnad där adressering var hierarkiskt uppbyggt, så man kopplades vidare i växelsystemet utifrån nummerhierarkin. Om jag minns rätt så var man tvungen att slå hela numret innan uppkoppling gjordes medan man senare vidareutvecklade så att uppkopplingen skickades vidare stegvis och man fick påringningston nästan direkt. Och nu funderar jag på om man inte senare gjorde ytterligare en ändring så att man fick påringningston från den AXE man ringde från och inte den mottagande, troligtvis sparade man lite i signalering också
Johoodå, jag slog det numret i förmiddags, när jag skulle ställa om köxklockan, och hon svarade så snällt så.
Jajamen. Jag lärde mig som barn samtliga såna serier inom vårt riktnummerområde, samtliga riktnummer inom vårt län, och hyfsat bra riktnumren i landet. Vaddå jag nörd...??
Som jag minns det kunde man slå även 900, 9000 osv och komma fram till SOS.thomas33 skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 019 inlägg
Intressant det där med att man aktivt motarbetade ”hallå” som svarsord i Sverige. Det är (var) ju annars standard i många länder där man istället ansåg att det var den som ringde som borde vara den som identifierade sig först.svartöra skrev:
I Italien svarade man genom att säga -"Pronto", vilket i detta fall betyder "beredd".
En polare vars farsa jobbade på telia hade en sådan här servicetelefon fast helt orange.
https://www.tradera.com/item/2939/322678381/serviscetelefon-dpaa-10102-telia
Man kunde koppla in direkt på stolpen eller plinten och ringa.
https://www.tradera.com/item/2939/322678381/serviscetelefon-dpaa-10102-telia
Man kunde koppla in direkt på stolpen eller plinten och ringa.
Det var nära att vi istället hälsade varandra med ”Ohoy”, för det ville Alexander Graham Bell, inspirerad av talrören på fartyg som man fick ryta uti för att höras. Ärkerivalen Thomas Edison förbättrade däremot elektroniken i den nya uppfinningen, och lanserade detta genom att insistera att alla hans telefonissor svarade med det mycket mer sensuella ”Hello”, för att visa att ett sådant ord nu minsann kunde höras. Det ordet hade inte använts som hälsning före mitten av 1800-talet, men med Edisons hjälp spred det sig snabbt både till andra språk och till utanför telefonerandet som ett allmänt accepterat hälsningsord.
Och i Frankrike ”j’écoute”, dvs ”jag lyssnar”.Staffan2000 skrev:
Mina föräldrar hade monterat ett därför avsett lås på nummerskiva för att stoppa obehöriga (=barn) från att ringa. Dom kunde ju fått för sig att ringa rikssamtal. Men man var ju inte dummare än att veta att man kunde slå numret med klykan.ricebridge skrev:
