Snickeriplanerna skulle bli verklighet...... men det blev problem
Ryggen har äntligen blivit så bra att jag skulle klara ett regelbundet halvdagsarbete plus allt som hör till ett normalt vardagsliv plus den sjukgymnastik som krävs för att bli heldagsarbetsför om något år.
Efter nästan 5 års sjukskrivning med intensiv sjukgymnastik som började från sängpatient.
Utbrändheten som jag drabbades av när statens tjänstemän försökte tvinga mig att sälja verktygen och bilen och traktorn och allt annat jag äger och bli evig socialbidragstagare börjar också ordna upp sig. Ärligt talat var det ett helvete att kämpa mot dem och stå helt utan inkomst i 4 och en halv månad och samtidigt rehabilitera ryggen. Det ledde till över ett års utbrändhet då minnet inte fungerade och jag periodvis var så trött att jag inte såg mina egna händer.
Nu börjar den där delen vara avklarad.
Eftersom ingen vågar anställa en person med den här bakgrunden var ju planen att dra igång mitt eget snickeri som "lättföretagare" på deltid nu i höst/vinter. Med maskiner som jag har lappat ihop av skrot på extrem lågbudget. De är i stort sett färdiga nu. Något försäljningsvärde har de inte men de är tekniskt fullgoda och fungerar lika bra som någonting annat. En billig lokal är ordnad och om ungefär en månad skulle allt ha varit färdigt att dra igång.
Nu visade det sig att myndigheterna under tiden har ändrat bestämmelser och praksis kring "lättföretagare" så att man står utan pension och utan arbetslöshetskassa och så att man måste ha företagarförsäkring. Det vill säga att lättföretagare nu är bara ett betydligt dyrare bokföringsalternativ till vanlig företagare.
För att dra igång verksamheten som vanlig företagare med allt vad det kostar krävs betydligt mer än halvtidsarbete. En bekant som är i det läget under liknande förhållanden som jag skulle hamna i han måste arbeta 11-12 timmars dagar 6 dagar i veckan för att få 1000 euro i månaden i nettoinkomst av sitt snickeriföretag. Han måste öka på antalet arbetstimmar i veckan ännu mer men orkar inte.
Varken min rygg eller mitt huvud klarar den arbetstakten nu och kommer knappast någonsin att klara ens den takten han håller nu.
Nu funderar jag på någon vettig väg framåt.
Jag vägrar att bli evig bidragstagare på den nya dagpenningen som ger 500 euro i månaden netto.
Jag vägrar också att gå i åratal på diverse sysselsättningspraktiker som ger så dåligt betalt att jag måste sälja bort min egendom och sedan få socialbidrag för att ha råd med billigaste möjliga uppehälle.
Jag vägrar att flytta till Stockholm eller någon annan storstad på jakt efter arbete för där skulle jag tvingas bo i lägenhet och då skulle det på sin höjd ta några månader att bli ett fall för mentalvården. Man skall inte göra sig till dåre av eget val när man i utgångsläget är psykiskt frisk.
Ideer?
Efter nästan 5 års sjukskrivning med intensiv sjukgymnastik som började från sängpatient.
Utbrändheten som jag drabbades av när statens tjänstemän försökte tvinga mig att sälja verktygen och bilen och traktorn och allt annat jag äger och bli evig socialbidragstagare börjar också ordna upp sig. Ärligt talat var det ett helvete att kämpa mot dem och stå helt utan inkomst i 4 och en halv månad och samtidigt rehabilitera ryggen. Det ledde till över ett års utbrändhet då minnet inte fungerade och jag periodvis var så trött att jag inte såg mina egna händer.
Nu börjar den där delen vara avklarad.
Eftersom ingen vågar anställa en person med den här bakgrunden var ju planen att dra igång mitt eget snickeri som "lättföretagare" på deltid nu i höst/vinter. Med maskiner som jag har lappat ihop av skrot på extrem lågbudget. De är i stort sett färdiga nu. Något försäljningsvärde har de inte men de är tekniskt fullgoda och fungerar lika bra som någonting annat. En billig lokal är ordnad och om ungefär en månad skulle allt ha varit färdigt att dra igång.
Nu visade det sig att myndigheterna under tiden har ändrat bestämmelser och praksis kring "lättföretagare" så att man står utan pension och utan arbetslöshetskassa och så att man måste ha företagarförsäkring. Det vill säga att lättföretagare nu är bara ett betydligt dyrare bokföringsalternativ till vanlig företagare.
För att dra igång verksamheten som vanlig företagare med allt vad det kostar krävs betydligt mer än halvtidsarbete. En bekant som är i det läget under liknande förhållanden som jag skulle hamna i han måste arbeta 11-12 timmars dagar 6 dagar i veckan för att få 1000 euro i månaden i nettoinkomst av sitt snickeriföretag. Han måste öka på antalet arbetstimmar i veckan ännu mer men orkar inte.
Varken min rygg eller mitt huvud klarar den arbetstakten nu och kommer knappast någonsin att klara ens den takten han håller nu.
Nu funderar jag på någon vettig väg framåt.
Jag vägrar att bli evig bidragstagare på den nya dagpenningen som ger 500 euro i månaden netto.
Jag vägrar också att gå i åratal på diverse sysselsättningspraktiker som ger så dåligt betalt att jag måste sälja bort min egendom och sedan få socialbidrag för att ha råd med billigaste möjliga uppehälle.
Jag vägrar att flytta till Stockholm eller någon annan storstad på jakt efter arbete för där skulle jag tvingas bo i lägenhet och då skulle det på sin höjd ta några månader att bli ett fall för mentalvården. Man skall inte göra sig till dåre av eget val när man i utgångsläget är psykiskt frisk.
Ideer?
Svårt att säga eftersom vi på den här sidan pölen har dålig koll på vad som gäller i Finland.
Vad är det som gör att vanliga företag ger så lite?
Vad är det som gör att vanliga företag ger så lite?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 17 131 inlägg
Sån är nog situationen i Sverige också. På den här sajten ifrågasätts ju ofta det rimliga i vad hantverkare kostar i timmen, samtidigt som man måste förstå att även om alla kostnader gick oavkortat till att betala hantverkarens lön så skulle en hantverkare som vill få ut 25.000 kr/månad (och jobbar i snitt 130 timmar i månaden) behöva fakturera lite drygt 300 kr/h. (25.000*1,32*1,25/130) Räknar man på lägre beläggning än 100 %, att man vill ha ut mer än 25.000 kr/mån och att man har andra omkostnader än bara lön är man snart uppe i de dryga 500 kr/h de flesta tar.
Så problemet Heimlaga, oavsett att du har blygsammare löneanspråk än i ovanstående exempel, är vad du tror att du kan få betalt per arbetad timme. Kan du inte fakturera mer än 20–25 euro per arbetad timme kommer du få väldigt svårt att komma upp till en rimlig månadslön utan att jobba ohemult många timmar.
Så problemet Heimlaga, oavsett att du har blygsammare löneanspråk än i ovanstående exempel, är vad du tror att du kan få betalt per arbetad timme. Kan du inte fakturera mer än 20–25 euro per arbetad timme kommer du få väldigt svårt att komma upp till en rimlig månadslön utan att jobba ohemult många timmar.
Det låter lite som en smärre katastrof det där för alla som har arbete men kanske skulle vilja ha ett sorts företag på deltid och kanske få några hundralappar extra ibland, blir man arbetslös låter det som man kan tappa a-kassan eftersom man har ett företag. Då låter det bäst att man helt enkelt aldrig börjar med något företagande. Är det vår regerings ultimata syfte måntro? Det verkar ju inte uppmuntra flera att prova på företagande i detta landet.
Problemet som du säger låter ännu värre för människor som inte kan arbeta heltid. Det verkar som det enda företag man behöver bry sig om att starta är sådana man rimligen vet kommer bli så framgångsrika dom ekonomiskt går runt och att man orkar driva dom på heltid.
Problemet som du säger låter ännu värre för människor som inte kan arbeta heltid. Det verkar som det enda företag man behöver bry sig om att starta är sådana man rimligen vet kommer bli så framgångsrika dom ekonomiskt går runt och att man orkar driva dom på heltid.
Tråkigt att höra om dina motgångar, speciellt nu när det såg ut att vända uppåt.
Du verkar ju vara en kompetent mångsysslare, det måste ju finnas gott om företag som har behov av en sådan person, tyvärr vet de sällan om att de har behovet.
Finns det ingen möjlighet att få en provanställning eller kanske bara en timanställning? Även om det skulle ingå att sopa golv och tömma papperskorgar har jag en känsla av att det kan utveckla sig för dig till något helt annat! Känner någon som känner någon, har varit min väg in till flera jobb. Kommer man väl in och fyller en funktion eller löser några problem brukar det lösa sig. Generellt är det ju mycket lättare att byta jobb än att skaffa jobb. Hade gärna kommit med bättre idéer men har tyvärr inga.
Du verkar ju vara en kompetent mångsysslare, det måste ju finnas gott om företag som har behov av en sådan person, tyvärr vet de sällan om att de har behovet.
Finns det ingen möjlighet att få en provanställning eller kanske bara en timanställning? Även om det skulle ingå att sopa golv och tömma papperskorgar har jag en känsla av att det kan utveckla sig för dig till något helt annat! Känner någon som känner någon, har varit min väg in till flera jobb. Kommer man väl in och fyller en funktion eller löser några problem brukar det lösa sig. Generellt är det ju mycket lättare att byta jobb än att skaffa jobb. Hade gärna kommit med bättre idéer men har tyvärr inga.
Har dessvärre inga råd men vill att du ska veta att jag känner med dig.
Förstår att det ser mörkt ut just nu men du har gång på gång visat här att du är en oerhört kunnig och mångsidig person med sisu nog att lösa problem som skulle fått andra att ge upp. Inte minst din medicinska rehabilitering.
Det finns all anledning att deppa ett tag, allt annat vore konstigt men jag tror du kommer igen — för det är sådan du är!
Önskar dig all lycka till!!!
//Ronnie
Förstår att det ser mörkt ut just nu men du har gång på gång visat här att du är en oerhört kunnig och mångsidig person med sisu nog att lösa problem som skulle fått andra att ge upp. Inte minst din medicinska rehabilitering.
Det finns all anledning att deppa ett tag, allt annat vore konstigt men jag tror du kommer igen — för det är sådan du är!
Önskar dig all lycka till!!!
//Ronnie
Som egenföretagare får man utgå från att man står utan skyddsnät, det är tyvärr den bistra sanningen.H heimlaga skrev:
Låter dock som att du "går runt" med extremt små fasta kostnader, och det är en väldigt stor styrka i sammanhanget. När jag startade upp mitt företag tänkte jag att om jag inte drar in en enda krona kan jag i värsta fall flippa burgare på McDonalds en vecka i månaden och klara mig hyfsat på det. Vilket jag förvisso aldrig behövde göra, men det var sant, och bra som ett mentalt stöd att ha en "idiotsäker" B-plan.
Nu finns det väl inte så många McDonalds eller Hesburger i Österbotten, men min poäng är att du "måste" ha en realistisk plan för hur du håller dig flytande (utan att avyttra några egendomar eller inkassera några bidrag) om företaget inte tjänar några pengar. Det är din försäkring. Du har inga outnyttjade möjligheter att dra in några slantar på de tillgångar du har?
Samtidigt bör du förstås hitta en nisch med god lönsamhet. Där låter det som att din bekant inte hittat riktigt rätt, och det finns tyvärr många exempel på småföretagare som jobbar a-slet av sig år efter år för nästan inga pengar alls. Där vill du inte hamna. Samtidigt finns det också gott om exempel på saker som är mer lönsamma än vad man kan tro. I ditt fall tänker jag direkt på byggnadsvårdsbranschen, där det borde finnas god potential.
Det låter verkligen som din resa har varit tuff .. hoppas du inte hamnar på samma ställe igen. Nu är det lite svårt för oss i Sverige att veta exakt hur reglerna för egenföretagande i Finland ser ut, men de borde väl inte skilja sig så mycket från Sverige? Det låter dock otroligt att man bara får 500 eur/mån i dagpenning, det är väl dryga 5000 kr. Skulle ju inte ens räcka till mat och hyra i Sverige...
Det är ju verkligen hedervärt att du vill starta eget och inte bero av någon arbetsgivare, men det är inte lätt att vara helt egen här heller med en osäker inkost. Jag tror också att det kanske är bra att hitta något arbete i början , en enkel timanställning som ger en grundinkomst och sedan starta snickeriet som hobbyverksamhet/enskild firma. På så sätt borde du ju kunna få en liten grundplåt där du vet att varje arbetad timme ger en viss summa och sedan köra igång snickeriet efterhand och på något års sikt starta upp verksamheten. Då ser du också hur mycket inkomst du kan få utan att vara beroende av den från dag 1.
Det är ju verkligen hedervärt att du vill starta eget och inte bero av någon arbetsgivare, men det är inte lätt att vara helt egen här heller med en osäker inkost. Jag tror också att det kanske är bra att hitta något arbete i början , en enkel timanställning som ger en grundinkomst och sedan starta snickeriet som hobbyverksamhet/enskild firma. På så sätt borde du ju kunna få en liten grundplåt där du vet att varje arbetad timme ger en viss summa och sedan köra igång snickeriet efterhand och på något års sikt starta upp verksamheten. Då ser du också hur mycket inkomst du kan få utan att vara beroende av den från dag 1.
Tack för uppmuntran!
Regeringen har sänkt arbetslöshetsdagpenningen så nettot blir ungefär 500 i månaden när man har nått maximala antalet dagar från arbetslöshetskassan. Jag hamnade på arbetslöshetsdagpenning då Folkpensionsanstalten inte beviljade mig sjukdagpenning trots många läkarintyg och överklaganden till högsta instans medan jag endå bevisligen var för sjuk för att kunna klara ett arbete.
Sjukdagpenningen var 490 i månaden netto.
Varje tisdag står jag i församlingens matkö vid prästgården och får insamlad mat som har gått över bäst-före datum och så får jag bo gratis hos föräldrarna....... och försöker få loss någon slant ibland på olika vis.
Jag skulle gärna ta en vanlig anställning om jag kunde få en men med min bakgrund hamnar man på en sorts B-arbetsmarknad där det som erbjuds är ockervillkor och ockerlöner.
Vi har en tvådelad arbetsmarknad med extrem utslagning här i Finland och jag hade oturen att hamna på den sämre halvan och sedan gick det inte att ta mig därifrån.
Jag ägnade ungefär 5 år åt att söka ett seriöst arbete innan den här sjukskrivningen. Både som byggnadsingenjör och byggnadsarbetare och timmerman och snickare och diversearbetare. Fler yrken än så kan jag inte. Medan jag försökte försörja mig på alla slags påhugg både lagliga och svarta. Mest som direktanställd på privata renoveringar.
Knappast har det blivit lättare att få arbete efter 5 års sjukskrivning.
Nu söker vi kryphål och försöker hitta något mer eller mindre lagligt vis att driva snickeriet och tjäna litet pengar utan att behöva bli företagare.
Regeringen har sänkt arbetslöshetsdagpenningen så nettot blir ungefär 500 i månaden när man har nått maximala antalet dagar från arbetslöshetskassan. Jag hamnade på arbetslöshetsdagpenning då Folkpensionsanstalten inte beviljade mig sjukdagpenning trots många läkarintyg och överklaganden till högsta instans medan jag endå bevisligen var för sjuk för att kunna klara ett arbete.
Sjukdagpenningen var 490 i månaden netto.
Varje tisdag står jag i församlingens matkö vid prästgården och får insamlad mat som har gått över bäst-före datum och så får jag bo gratis hos föräldrarna....... och försöker få loss någon slant ibland på olika vis.
Jag skulle gärna ta en vanlig anställning om jag kunde få en men med min bakgrund hamnar man på en sorts B-arbetsmarknad där det som erbjuds är ockervillkor och ockerlöner.
Vi har en tvådelad arbetsmarknad med extrem utslagning här i Finland och jag hade oturen att hamna på den sämre halvan och sedan gick det inte att ta mig därifrån.
Jag ägnade ungefär 5 år åt att söka ett seriöst arbete innan den här sjukskrivningen. Både som byggnadsingenjör och byggnadsarbetare och timmerman och snickare och diversearbetare. Fler yrken än så kan jag inte. Medan jag försökte försörja mig på alla slags påhugg både lagliga och svarta. Mest som direktanställd på privata renoveringar.
Knappast har det blivit lättare att få arbete efter 5 års sjukskrivning.
Nu söker vi kryphål och försöker hitta något mer eller mindre lagligt vis att driva snickeriet och tjäna litet pengar utan att behöva bli företagare.
Redigerat:
Vet inte hur det är i Finland, men i Sverige söker de alltid personliga assistenter och ledsagare, och män är extra uppskattade. Som PA åt en person med intellektuell funktionsnedsättning blir inte arbetet så fysiskt betungande, och man kan ofta styra arbetstiderna rätt mycket i samråd med övriga assistenter, samt välja hur många timmar man vill arbeta, extra populärt om man inte har något mot att jobbar kvällar och helger.
Då går det att dra igång snickeriverksamheten lite mjukare med en trygg inkomst bredvid som inte stör verksamheten.
Då går det att dra igång snickeriverksamheten lite mjukare med en trygg inkomst bredvid som inte stör verksamheten.
Efter vad jag har sett av dina maskinrenoveringar så känns det som om ett arbete som reparatör eller exempelvis specialslipare på någon mekanisk tillverkningsindustri skulle passa dig bra. Bland personer som blir duktiga inom dessa områden så är det inte ovanligt med lite udda personligheter så arbetsgivarna brukar ha överinseende med en hel del om man kan få tag i de lite extra kluriga personerna som får de svåraste jobben gjorda.
Du kan många fler yrken än du tror. I min mening så spelar det inte så stor roll vad för hantverk man ursprungligen lärt sig. De genuint händiga och kluriga personerna klarar lätt av att se likheterna istället för skillnaderna mellan olika metoder, material, moment, verktyg och maskiner.
Jag själv har jobbat med så vitt skilda saker som grovplåtslageri och hårdmetalltillverkning. Toleranser i mm eller um. Arbetsstycken som lyfts med travers jämfört med sådana som försvinner i luddet i byxfickorna. Men tankesättet för att finna lösningar på tillverkningsproblemen är det samma. Det är bara de faktiska lösningarna skiljer sig åt. Men det lär man sig snart.
Lycka till!
Du kan många fler yrken än du tror. I min mening så spelar det inte så stor roll vad för hantverk man ursprungligen lärt sig. De genuint händiga och kluriga personerna klarar lätt av att se likheterna istället för skillnaderna mellan olika metoder, material, moment, verktyg och maskiner.
Jag själv har jobbat med så vitt skilda saker som grovplåtslageri och hårdmetalltillverkning. Toleranser i mm eller um. Arbetsstycken som lyfts med travers jämfört med sådana som försvinner i luddet i byxfickorna. Men tankesättet för att finna lösningar på tillverkningsproblemen är det samma. Det är bara de faktiska lösningarna skiljer sig åt. Men det lär man sig snart.
Lycka till!
Medlem
· Stockholm
· 3 736 inlägg
Det finns väldigt många som tycker att friformsdelar tar för lång tid att ta fram.
Om ditt snickeri innehåller allt och du är snabb kan du kanske nischa dig där.
Ta kontakt med skolor, universitet, firmor med FFFmaskiner, utvecklingsbolag.
Gör en ekologisk ölöppnare i trä med ditt firmanamnsadress på.
Serva maskiner åt andra firmor efter arbetstid och lägg upp UFO:n åt dem.
Husbesiktningar kan vara bra betalt, där får du en "månadslön" för en halv dags arbete.
Du verkar ju rejält problemlösningsorienterad, men är det något som hindrar att tänka utanför "snickeri"?
Jag hade en sektionschef som förklarade för mig, genom att rita cirklar att jag var lite utanför gemenskapen, han ritade en stor cirkel med andra cirklar i, medans min cirkel låg i utkanten av den stora. Någon slags härskarteknik, vad vet jag....... Jag tog iaf pennan ifrån honom och berättade min syn på saken genom att rita fyrkanter.............
Vad vilja säga med det? Fortsätt tänka utanför/ovanför/större än boxen.
Om ditt snickeri innehåller allt och du är snabb kan du kanske nischa dig där.
Ta kontakt med skolor, universitet, firmor med FFFmaskiner, utvecklingsbolag.
Gör en ekologisk ölöppnare i trä med ditt firmanamnsadress på.
Serva maskiner åt andra firmor efter arbetstid och lägg upp UFO:n åt dem.
Husbesiktningar kan vara bra betalt, där får du en "månadslön" för en halv dags arbete.
Du verkar ju rejält problemlösningsorienterad, men är det något som hindrar att tänka utanför "snickeri"?
Jag hade en sektionschef som förklarade för mig, genom att rita cirklar att jag var lite utanför gemenskapen, han ritade en stor cirkel med andra cirklar i, medans min cirkel låg i utkanten av den stora. Någon slags härskarteknik, vad vet jag....... Jag tog iaf pennan ifrån honom och berättade min syn på saken genom att rita fyrkanter.............
Vad vilja säga med det? Fortsätt tänka utanför/ovanför/större än boxen.
Jag lyfte sönder ryggen i arbetet år 2003. Arbetsgivaren fifflade och jag hörde inte till facket så jag hade inte råd att stämma honom och försäkringsbolaget så det blev ingen ersättning för arbetsskada. I pappren står att jag var i en trafikolycka på väg hem från arbetet och att bilen blev mosad. Fastän jag kör med samma bil än i dag och den är oskadd.
Fick fel diagnos och ryggen blev bara sämre i många år så sjukskrivningarna blev många och långa tills jag inte längre kunde behålla ens ett halvtidsarbete.
Först då blev ryggen ordentligt undersökt och läkaren insåg att jag hade haft kronisk kramp i musklerna i hela ryggen i 10 år och var alldeles sned och stel på grund av krampen. Snedheten gav upphov till värk dag och natt. Hurudan den ursprungliga skadan var kan ingen veta exakt för den tycks ha läkt. Sannolikt skadade ligament.
Nu har jag varit sjukledig i 5 år och gymnastiserat bort krampen med träningsprogram som fysioterapeuten på kommunens hälsocentral har gjort upp. Värken är borta. Nervsensitiseringen (en sorts fantomsmärtor) har nästan försvunnit. Muskelstyrkan är tillbaka. Uthålligheten är ännu halvdålig men förbättras.
15 års helvete börjar ordna upp sig.
Jag funderade på att flytta till Sverige men insåg att det inte passar mig.
-På orter där det är gott om arbete kan jag aldrig någonsin skaffa eget hus med uthus och skog. Så mycket pengar har jag inte en chans att arbeta ihop inom rimlig tid. Sätter man mig i lägenhet blir jag snabbt mentalpatient som sådant skall man inte ställa till när man är psykiskt frisk i utgångsläget. Utan kontakter i trakten går det inte att billigbygga.
-På orter där hus och jord går att köpa för överkomliga pengar är det närapå omöjligt för en nykomling i trakten att få ett arbete när man inte har kontakter. Jag gjorde vissa efterforskningar i Bjurholm och Åsele och däromkring och insåg att det blir oöverkomligt.
Den 29 blir det möte på abetsförmedlingen och efter det vet jag mera
Fick fel diagnos och ryggen blev bara sämre i många år så sjukskrivningarna blev många och långa tills jag inte längre kunde behålla ens ett halvtidsarbete.
Först då blev ryggen ordentligt undersökt och läkaren insåg att jag hade haft kronisk kramp i musklerna i hela ryggen i 10 år och var alldeles sned och stel på grund av krampen. Snedheten gav upphov till värk dag och natt. Hurudan den ursprungliga skadan var kan ingen veta exakt för den tycks ha läkt. Sannolikt skadade ligament.
Nu har jag varit sjukledig i 5 år och gymnastiserat bort krampen med träningsprogram som fysioterapeuten på kommunens hälsocentral har gjort upp. Värken är borta. Nervsensitiseringen (en sorts fantomsmärtor) har nästan försvunnit. Muskelstyrkan är tillbaka. Uthålligheten är ännu halvdålig men förbättras.
15 års helvete börjar ordna upp sig.
Jag funderade på att flytta till Sverige men insåg att det inte passar mig.
-På orter där det är gott om arbete kan jag aldrig någonsin skaffa eget hus med uthus och skog. Så mycket pengar har jag inte en chans att arbeta ihop inom rimlig tid. Sätter man mig i lägenhet blir jag snabbt mentalpatient som sådant skall man inte ställa till när man är psykiskt frisk i utgångsläget. Utan kontakter i trakten går det inte att billigbygga.
-På orter där hus och jord går att köpa för överkomliga pengar är det närapå omöjligt för en nykomling i trakten att få ett arbete när man inte har kontakter. Jag gjorde vissa efterforskningar i Bjurholm och Åsele och däromkring och insåg att det blir oöverkomligt.
Den 29 blir det möte på abetsförmedlingen och efter det vet jag mera
