Hur gör man för att landa på fötter igen?
Lite kontext bakom det hela..
En relation sedan snart 4 år, bosatta i det hus som jag köpt och renoverat upp "rejält" (8h x 500 dygn)
Nu står jag personligen för allt som rör huset, oavsett det är reparation, underhåll, eller omkostnader.
Det känns inte kul, ens för mig, när min respektive känns som en "hyresgäst", vilket i stort sett resultatet blir av att man delar på uppvärmning, försäkring, bredband etc.
Det känns som ett känsligt ämne att ta upp, fler som varit i samma situation?
Jag köpte huset för 350 000kr, har väl lagt ned ca 800 000 nu, och värdet idag torde vara omkring 950 - 1.150
(jag vet, har varit sjukt petig med detaljer, och personliga lösningar - istället för att köra på "säljbar framtid")
För min del är det inte ett måste att man äger lika delar av bostaden, men något säger mig att det skulle kännas mer seriöst om bägge äger i alla fall en liten bit.
Har svårt att se det långsiktigt, att en person äger huset och den andra "hyr" in sig..
Behöver råd, tips, tankar - har kört fast helt!
En relation sedan snart 4 år, bosatta i det hus som jag köpt och renoverat upp "rejält" (8h x 500 dygn)
Nu står jag personligen för allt som rör huset, oavsett det är reparation, underhåll, eller omkostnader.
Det känns inte kul, ens för mig, när min respektive känns som en "hyresgäst", vilket i stort sett resultatet blir av att man delar på uppvärmning, försäkring, bredband etc.
Det känns som ett känsligt ämne att ta upp, fler som varit i samma situation?
Jag köpte huset för 350 000kr, har väl lagt ned ca 800 000 nu, och värdet idag torde vara omkring 950 - 1.150
(jag vet, har varit sjukt petig med detaljer, och personliga lösningar - istället för att köra på "säljbar framtid")
För min del är det inte ett måste att man äger lika delar av bostaden, men något säger mig att det skulle kännas mer seriöst om bägge äger i alla fall en liten bit.
Har svårt att se det långsiktigt, att en person äger huset och den andra "hyr" in sig..
Behöver råd, tips, tankar - har kört fast helt!
Om det är hen du vill ha en framtid med så finns väl inga frågetecken?
Om det är dig hen vill leva med så ska ni väl dela på bördan?
Du specar noga vad du gjort i huset. Men det är kanske bara viktigt för dig. Hen kanske skulle uppskatta mer tid med dig?
Vi alla uppskattar så olika saker i livet. Och för att få det funka så lär man kompromissa.
//WSP
Om det är dig hen vill leva med så ska ni väl dela på bördan?
Du specar noga vad du gjort i huset. Men det är kanske bara viktigt för dig. Hen kanske skulle uppskatta mer tid med dig?
Vi alla uppskattar så olika saker i livet. Och för att få det funka så lär man kompromissa.
//WSP
jag specade inte så direkt anser jag (?)W wsp skrev:
mer tanken på att jag inte tror det kommer fungera som nu, om vi fortsätter i samma spår.. rent ekonomiskt ohållbart på flera punkter eftersom en kåk kräver en del underhåll med tiden också, men framförallt känns det inte som att hon är delaktig i beslut, idéer och framtidsutsikter (som det är just nu)
Japp på det teoretiska och praktiska planet, rådfrågar i princip alltid henne först!H Holmspel skrev:
Däremot är alltid den ekonomiska biten känslig att prata om, vet inte varför.. men det har liksom blivit så - jag sköter alla hus-kostnader, och sköter sina räkningar separat, och jag mina separat.
Har ni väldigt olika inkomst?
Det där kan vara knepigt ibland och det kan gå tillbaka hur man växte upp själv.
Fick man allt serverat eller fick man hjälpa till?
Växte man upp i hus eller lägenhet?
Finns det ett verkligt intresse från hennes sida att bo just i det där huset eller kan hon tänka sig att bo i princip var som helst och i vad som helst?
Hur som helst så är lösningen i slutändan att sätta sig ner och prata med varandra.
Det där kan vara knepigt ibland och det kan gå tillbaka hur man växte upp själv.
Fick man allt serverat eller fick man hjälpa till?
Växte man upp i hus eller lägenhet?
Finns det ett verkligt intresse från hennes sida att bo just i det där huset eller kan hon tänka sig att bo i princip var som helst och i vad som helst?
Hur som helst så är lösningen i slutändan att sätta sig ner och prata med varandra.
Men ni måste ju prata med varandra!? Är det så att ni bor ihop men egentligen vill vara särbos?
Ta ett ordentligt snack. Kom överens om varför ni bor tillsammans. Och kom överens om kompromisserna. För så är livet.
Gemensam ekonomi. Till den grad ni kommer överens om.
//WSP
Ta ett ordentligt snack. Kom överens om varför ni bor tillsammans. Och kom överens om kompromisserna. För så är livet.
Gemensam ekonomi. Till den grad ni kommer överens om.
//WSP
Värdera huset, hon köper in sig, skriv papper med en jurist att ni äger hälften var och dela på alla boendekostnader inklusive renoveringskostnader. Enkelt så.
Men. Prata med varandra först! Är du petnoga och vill göra renoveringar dyrare än de kunnat göras och hon tycker det är onödigt kostsamt? Då kanske det ändå är en bättre lösning att du fortsätter med fullt ägande.
Ett ännu bättre förfarande vore kanske att sälja huset och köpa ett nytt gemensamt. Så att ni båda flyttar till "ert gemensamma hem", istället för att hon "flyttar in hos dig".
Men. Prata med varandra först! Är du petnoga och vill göra renoveringar dyrare än de kunnat göras och hon tycker det är onödigt kostsamt? Då kanske det ändå är en bättre lösning att du fortsätter med fullt ägande.
Ett ännu bättre förfarande vore kanske att sälja huset och köpa ett nytt gemensamt. Så att ni båda flyttar till "ert gemensamma hem", istället för att hon "flyttar in hos dig".
Problemet med att sälja är att det knappt finns några hus inom rimlig ekonomisk kalkyl lediga i dagsläget, och i detta lugna område har det bara sålts 2-3 hus under de senaste 4 åren jag bott här..fia_mstd skrev:
Skulle inte kunna bo i lägenhet själv, när man har hund så uppskattar man mer egen tomt osv.
Jag förstår absolut ditt argument. Tänk dig motargument att hon inte vill bo i "ditt" hus utan vill bo i ett gemensamt hus. Hur kan ni mötas så att båda jämka lika mycket?
Ni verkar vara två vuxna med tidigare liv bakom er, det är både på gott och på ont. (är själv där
) Genom att prata och vända på saker kommer man långt, du gör ju det redan nu genom att förbereda dig mentalt. Vi kastar tänkbara motargument och du försöker sätta dig in i dem. Prata så löser ni det!
Ni verkar vara två vuxna med tidigare liv bakom er, det är både på gott och på ont. (är själv där
) Genom att prata och vända på saker kommer man långt, du gör ju det redan nu genom att förbereda dig mentalt. Vi kastar tänkbara motargument och du försöker sätta dig in i dem. Prata så löser ni det!Sant, men då vi tidigare pratade om att sälja och köpa tomt vid havet, för ungefär 1.5 år sedan, så kom vi fram till (gemensamt) att vi lika gärna kunde bo kvar pga bra läge, stor tomt, och hyfsade grannar..Jag förstår absolut ditt argument. Tänk dig motargument att hon inte vill bo i "ditt" hus utan vill bo i ett gemensamt hus. Hur kan ni mötas så att båda jämka lika mycket?
Ni verkar vara två vuxna med tidigare liv bakom er, det är både på gott och på ont. (är själv där
ville hon inte bo i "mitt" hus, så skulle hon med all säkerhet ha påtalat det nu,
dessutom sa hon upp sin lägenhet och ville att vi istället skulle ha ett gemensamt hem
Jag som nästan evig ungkarl skall väl inte försöka leka expert........ men eftersom jag just nu håller på att få ihop mitt livs första förhållande vid fyllda 36 så har jag ju märkt hur många steg det kan vara när båda har ett förflutet och man är i olika ställning ekonomiskt.
Själv är jag extremt försiktigt eftersom jag tidigare har träffat på ett stort antal sämre sortens fruntimmer som redan innan vi riktigt hade fått ihop ett förhållande började driva övertalningskampanjer som gick ut på att jag skulle sälja allt jag äger och i vissa fall också ta stora lån i mitt namn och satsa pengarna på hennes drömmar som i samtliga fall var ekonomiskt ohållbara...... allt från hästgårdar till jordenruntresor till en mjölkgård på 2,5 hektar.
Om ekonomin är svår att tala om då innebär det att den behöver talas om.
Nuvarande situationen är inte bra i längden men det är bara ni själva som kan skapa en bättre lösning.
Då behövs det öppenhet och ärlighet.
Tala med varandra...... och ofta blir det svåra lättare att tala om om man kramas både före och efteråt.
Om du fortfarande har lån på huset kan ju en bra lösning vara att hon tar över en del av lånet. Till exempel.
Själv är jag extremt försiktigt eftersom jag tidigare har träffat på ett stort antal sämre sortens fruntimmer som redan innan vi riktigt hade fått ihop ett förhållande började driva övertalningskampanjer som gick ut på att jag skulle sälja allt jag äger och i vissa fall också ta stora lån i mitt namn och satsa pengarna på hennes drömmar som i samtliga fall var ekonomiskt ohållbara...... allt från hästgårdar till jordenruntresor till en mjölkgård på 2,5 hektar.
Om ekonomin är svår att tala om då innebär det att den behöver talas om.
Nuvarande situationen är inte bra i längden men det är bara ni själva som kan skapa en bättre lösning.
Då behövs det öppenhet och ärlighet.
Tala med varandra...... och ofta blir det svåra lättare att tala om om man kramas både före och efteråt.
Om du fortfarande har lån på huset kan ju en bra lösning vara att hon tar över en del av lånet. Till exempel.
