Jag köpte den här kistan av en släkting. Behövde mer förvaring och den ryms under ett bord. Den härstammar med största sannolikhet från Östensö i Pedersöre.
Enligt en bekant som är antikhandlare och också har forskat och skrivit böcker om allmogemöbler är den från 1700-talet.
Den har varit omålad ursprungligen men så har den blivit målad med vit Miranol i modern tid. På 1990-talet skrapade dåvarande ägaren bort färgen.
Tyvärr bytte han också ut de ursprungliga smidda hörnbeslagen och satte dit nya av kopparplåt fastspikade med kopparspik.
Nu blir det nya smidda hörnbeslag efter modell av rostfläckarna på träet. Jag skall försöka spika dem i de gamla hålen med smidd spik och via spikarna på insidan.
Jag hittade några bitar 1,5 mm plåt i skrotlagret. Klippte till dem i övermått med bänksaxen och bockade dem i hydraulpressen.
För att få det rätta handsmidda utseendet värmde jag sedan bockningen bit för bit i ässjan och stukade ihop den till ett brantare veck som naturligtvis är litet vågigt av hammarslagen.
Korrekt smidda möbelbeslag har en något vågig yta av hammarslagen men det får inte synas hammarärr. Modernt smide är ofta fullt av stora hammarärr så hela ytan är gropig och det är förkastligt slarv enligt gammaldags smeder.
"Faar miin smiida himlavalve å int it inda hamaräär" säger det gamla talesättet. "Far min smidde himlavalvet och inte ett enda hammarärr".
Fullt så skicklig som man borde vara är jag inte men jag försöker undvika hammarärr så gott det går.
Nästa skede blir att kallhamra bort några bulor och sedan klippa till beslasgen till mått med bänksaxen.
Spikarna smider jag av 6 mm rundjärn. Förr var spiksmide massproduktion så huvudena blev ganska oregelbundna i brådskan. Det är ju tur för mig för det är mycket lättare att smida när huvudena inte behöver vara perfekta.
Det lilla facket inuti kistan hade någon gång blivit ersatt med ohyvlade cirkelsågade brädbitar som såg ut att komma från en fisklåda.
Nu är de ersatta med ordentligt hyvlad furu. Först maskinhyvlade jag till litet övermått och så tog jag bort kutterslagen med handhyvel så det nya skall passa in bland allt det gamla.
Kul projekt. Vi har en väldigt snarlik kista som är i förhållandevis gott skick, och jag skulle också gissa på 1700-tal. Vår kista är dock helt obeslagen och jag undrar om inte din också varit det från början. Sen har det nog suttit en smidd bygel på locket så att man kan låsa den.
Trevligt att det finns fler som uppskattar gamla möbler!
Den här har absolut säkert varit beslagen från början. Avbrutna stumpar av åtskilliga gamla handsmidda spikar som har hållit fast originalbeslagen sitter kvar i hålen i träet fastän själva beslaget har bytts ut. Annars ser man toma spikhål där han har rätat ut spikarna och dragit ut dem. Man ser också rostfläckar efter gamla hörnbeslag av järn under de nya av koppar. Gångjärnen som löper runt under bottnen sitter ännu fast med smidda spikar och nitar som ingen har rört. Handtagen och den dekorerade övre delen av järnbanden på gavlarna är helt klart gammalt smide gjort av den tidens trådiga smidesjärn
Synd bara att han som renoverade kistan på 90-talet ersatte hörnbeslagen med kopparplåt och skarvade ihop de övriga beslagen litet hur som helst.
Jag minns att gubben sade en gång att kistan hade stått länge i något uthus och var i mycket dåligt skick innan han renoverade den. Antagligen hade nederdelen av många beslag rostat bort och så reparerade han på sitt vis.
Den hade ett smitt lås på insidan. Man ser ännu nyckelhålet och fästena för låset och fästet kolven i locket. Senare har någon ersatt det med en hasp för hänglås. Haspen är borta men märlan är kvar.
Nu har jag hållit på och skarvat och reparerat gamla beslag. Järnet som de är smidda av är det överlägset sämsta smidesjärnet jag någonsin har arbetat med. Fullt av slagg och porer och dessutom verkar det litet kallbräckt. Helt klart är beslagen mycket gamla.
Förra renoveraren hade haft loss handtagen av ändorna och eftersom järnet i märlorna är dåligt så var ju båda spetsarna avbrutna på båda märlorna så de knappt satt fast i träet. Den ena märlan lyckades jag reparera genom att skarva på nya spetsar och forma till dem med vinkelslipmaskin. Den andra märlan klantade jag till så den flög iväg och försvann och jag kan inte hitta den trots idogt sökande i fjolårslöven. Det blir att smida en ny märla.
Jag har också skarvat och nitat om en av nitarna som håller fast gångjärnen i locket. Den hade gått av. Dåligt järn.
Bandjärnet bakom ena handtaget var strax över 1 mm tjockt så det har jag skarvat. Det andra var under 1 mm och gick inte att skarva med sticksvets. Jag måste be någon kamrat om hjälp att migsvetsa.
Förra renoveraren hade skarvat i nederdelen som förmodligen hade varit bortrostad men han skarvbitar passar inte med spikhålen och så såg de väldigt moderna ut eftersom de inte var smidda.
Jag har också limmat en massa sprickor i trävirket och passat in en träkloss i ett hörn av bottnen där träet var ruttet.
Febern har gått ur kroppen så i går orkade jag pyssla litet i verkstaden igen.
Nu är de nya hörnbeslagen på plats.
Jag linoljebrände både beslagen och spikhuvudena med blåslampa innan jag spikade fast dem. Jag spikade i gamla spikhålen och viade spikarna på insidan så som det hade varit gjort ursprungligen.
Jag har också skrapat bort litet målfärgsfläckar. Det är helt klart att det inte finns minsta spår av någon gammal målning under den vita alkydfärgen. Däremot finns det gott om gammal smuts i ojämnheter under vitfärgen.
Kistan har alltså varit omålad ursprungligen. Det är mycket ovanligt med omålade allmogemöbler men enligt en bekant antikexpert förekom det ibland ännu på 1700-talet. Därför får den vara omålad. Annars skulle jag aldrig komma på tanken att ha en gammal möbel omålad.
Jag har sicklat sidorna på kistan för att släta upp den ludna sandpapprade ytan som förra renoveraren lämnade efter sig. På 1700-talet använde bondsnickarna inget sandpapper. De putshyvlade ytan slät.
Man kan se att snickaren har haft hyvelbettet vässt med en smula kupning så det tog tjockare spåna på mitten. Det var det vanliga sättet att vässa hyvelbett här i trakten åtminstone en bit in på 1800-talet.
Under vitfärgen hittade jag rostavtryck av ett nyckelhålsbeslag. Får se om jag får tid att smida ett nytt likadant eller om jag struntar i det. Något nytt lås har jag inte tid att smida i alla fall.
Nu är det första järnbandet som går under bottnen ihopskarvat.
Jag klippte av den avrostade ändan rakt och bände ut den från träet och satte en kopparbit bakom och svetsade ihop. Då var den synliga delen till framsidan redan färdigreparerad och linoljebränd.
Nu väntar jag bara på järnbandet bakom handtaget på andra ändan. Originalet var så tunt så jag kunde inte skarva ihop det med sticksvets så en kamrat som är bra på bilplåt har lovat att migsvetsa.
Sedan är kistan färdig
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Även om förra renoveraren hade gjort många saker på ett mer än lovligt förenklat vis så var det tack vare hans renovering som kistan blev bevarad tills jag kunde renovera den ordentligt. Även om jag har gjort om det mesta han gjorde så är det helt och hållet hans förstjänst att jag har min fina kista och det skall han ha ett postumt tack för!
