Jag skulle säga nej på det. Om man använt kreosot på området har det lämnat markytan sen dess. Men det verkar lite osannolikt att man haft något annat än möjligtvis ett upplag vid huset. Finns det många nedgrävda gamla slipers i marken kan de vara ett problem men man brukar inte sanera då eftersom de faller sönder av ålder och problemet sprider sig. Men jag skulle om det var egen brunn ta med detta ämne i provtagningen som ändå bör göras. Som säkerhetsåtgärd.
Jag har arbetat med riskbedömning av kemikalier.
Jag har arbetat med riskbedömning av kemikalier.
Skönt, men du behöver ju inte avslöja att du vet för mäklaren om du vill ha det, då antalet ev spekulanter bara är bra om de hålls nere. Optokabel är mycket enklare att begära en flytt på än en kraftledning.S Seet skrev:Hej igen alla behjälpliga skrivare! =) Hoppas jag inte dödar de trevliga diskussionerna, men efter en felvända in på vindkrafen så visade det sig att det var helt fel. Ingen vidkraftskabel på tomten. Det var en optokabel från Telia!Där ser man! Det var mäklaren som sagt fel helt enkelt. Två meter på vardera sida om kabeln får jag inte bygga eller gräva på, men i övrigt är det fritt fram. =)
Två problem avklarade, nu återstår bara 98 problem till.
Gå in på ledningskollen.se och markera att du tänkt gräva rakt över deras ledning då kommer du få svar om väm som äger kablen samt få den utmarkerad. Det kostar inget heller!
Skriv att du tänker schakta för pool ta i lite på djup, brädd, längd så lär dem höra av sig ganska fort
Skriv att du tänker schakta för pool ta i lite på djup, brädd, längd så lär dem höra av sig ganska fort
Omg... *suck* Ja som sagt var... två problem lösta, återstår bara 98.. men ett stort tack för att ni hjälper mig att identifiera dem. Hade aldrig tänkt på det.
Så det kan alltså finnas kvar kreosot och en dioxin som heter hormoslyr i marken trots att järnvägen togs bort 1961? Var det vanligt att man bara grävde mer slipers på den tiden? När de grävde för kabeln, kan de tagit bort dem då? Eller de kanske hade förmultnat innan dess...
Hur sanerar man sånt? Är det en sjukt dålig idé att ex ha ett grönsaksland i sådan mark då eller?
Så det kan alltså finnas kvar kreosot och en dioxin som heter hormoslyr i marken trots att järnvägen togs bort 1961? Var det vanligt att man bara grävde mer slipers på den tiden? När de grävde för kabeln, kan de tagit bort dem då? Eller de kanske hade förmultnat innan dess...
Hur sanerar man sånt? Är det en sjukt dålig idé att ex ha ett grönsaksland i sådan mark då eller?
Ledningar
De hänger i stolpar många meter över marken. Det är luften som är isolator och därför kan man se på avståndet mellan dem för att få en uppfattning om vilken spänning (mäts i Volt) de överför. Normalt är det höga effekter och spänningar som överförs.
Kablar
Ledarna är tätt tillsammans och är isolerade med plast. Oftast är de nedgrävda. Generellt är det lägre spänningar.
Elektriska fält
De sprids från alla ledare med spänning. De kan skärmas bort av något ledande material som är jordat. En tunn jordad aluminiumfolie duger utmärkt. Eftersom alla kablar har jord/nolla lindat runt i ett yttersta lager så ger kablar inte upphov till något elektriskt fält alls. Ledningar har däremot ganska starka elektriska fält. Eftersom spänningen alltid är påslagen är det alltid samma elektriska fält.
Magnetiska fält
De genereras av strömmen (mäts i Ampere) i ledarna. Ju högre ström som överförs desto högre blir fälten. Alltså varierar fältstyrkan beroende på hur mycket som produceras eller konsumeras. Dessa är mycket svåra att avskärma. Det krävs tjocka magnetiskt ledande material såsom de flesta järn- och stålsorterna.
Sättet man minskar magnetiska fält är istället att man låter dem ta ut varandra. Om man har en ledare med 1A som är 1 m bort så ger den upphov till ett visst magnetiskt fält. Lägger man en annan ledare mycket nära och för tillbaka samma ström i den så tar magnetfälten ut varandra. I alla trefassystem så är det alltid lika mycket ström som går fram som tillbaka.
I praktiken hamnar ledarna på olika avstånd och om den andra ledaren hamnar på 1,1m avstånd så kan den inte neutralisera bort hela fältet. Därför kan man alltid mäta upp magnetiska fält runt kablar och ledningar. (Utom koaxialkablar, men det har nog inte TS på sin tomt.) Skillnaden i avstånd mellan ledarna är alltså den viktigaste parametern. Därför är det alltid starka magnetiska fält vid ledningar och svaga runt kablar.
Man kan t.ex. hänga ledningar över varandra istället för bredvid. Då blir det starka fält rakt under. Mäter man vid sidan blir det nästan inget eftersom det är nästan samma avstånd mellan mätpunkten och var och en av ledarna.
Mätning av magnetiska fält
Ställ en stekpanna på en induktionshäll och mät temperaturen nät den stabiliserat sig. Låt säga att det blev 200C över rumstemperatur. Ställ sedan stekpannan nära din kabel. Om den skulle blivit 2C varmare än utomhustemperaturen så skulle fältet varit 1% av induktionshällen. I verkligheten är inte skillnaden ens mätbar. Alla apparater som drar en del effekt ger ifrån sig mer magnetiska fält än en kraftkabel på 5m avstånd.
(Jag är medveten om det ovetenskapliga i ovanstående, men resonemanget ger en indikation om vad vi är rädda för samtidigt som vi frivilligt utsätter oss för flera tusen gånger större risker.)
Råd till TS
Bekymra dig inte för elektriska eller magnetiska fält runt kabeln. Däremot får man inte bygga ovanpå en kabel och därmed begränsas dina möjligheter att bygga ut huset.
De risker och undersökningar som gjorts angående leukemi och elektriska/magnetiska fält har alltid gjorts vid ledningar. En kabel har ju inga elektriska fält och förmodligen inte ens en hundradel av det magnetiska fältet. I praktiken därför helt ofarligt.
De hänger i stolpar många meter över marken. Det är luften som är isolator och därför kan man se på avståndet mellan dem för att få en uppfattning om vilken spänning (mäts i Volt) de överför. Normalt är det höga effekter och spänningar som överförs.
Kablar
Ledarna är tätt tillsammans och är isolerade med plast. Oftast är de nedgrävda. Generellt är det lägre spänningar.
Elektriska fält
De sprids från alla ledare med spänning. De kan skärmas bort av något ledande material som är jordat. En tunn jordad aluminiumfolie duger utmärkt. Eftersom alla kablar har jord/nolla lindat runt i ett yttersta lager så ger kablar inte upphov till något elektriskt fält alls. Ledningar har däremot ganska starka elektriska fält. Eftersom spänningen alltid är påslagen är det alltid samma elektriska fält.
Magnetiska fält
De genereras av strömmen (mäts i Ampere) i ledarna. Ju högre ström som överförs desto högre blir fälten. Alltså varierar fältstyrkan beroende på hur mycket som produceras eller konsumeras. Dessa är mycket svåra att avskärma. Det krävs tjocka magnetiskt ledande material såsom de flesta järn- och stålsorterna.
Sättet man minskar magnetiska fält är istället att man låter dem ta ut varandra. Om man har en ledare med 1A som är 1 m bort så ger den upphov till ett visst magnetiskt fält. Lägger man en annan ledare mycket nära och för tillbaka samma ström i den så tar magnetfälten ut varandra. I alla trefassystem så är det alltid lika mycket ström som går fram som tillbaka.
I praktiken hamnar ledarna på olika avstånd och om den andra ledaren hamnar på 1,1m avstånd så kan den inte neutralisera bort hela fältet. Därför kan man alltid mäta upp magnetiska fält runt kablar och ledningar. (Utom koaxialkablar, men det har nog inte TS på sin tomt.) Skillnaden i avstånd mellan ledarna är alltså den viktigaste parametern. Därför är det alltid starka magnetiska fält vid ledningar och svaga runt kablar.
Man kan t.ex. hänga ledningar över varandra istället för bredvid. Då blir det starka fält rakt under. Mäter man vid sidan blir det nästan inget eftersom det är nästan samma avstånd mellan mätpunkten och var och en av ledarna.
Mätning av magnetiska fält
Ställ en stekpanna på en induktionshäll och mät temperaturen nät den stabiliserat sig. Låt säga att det blev 200C över rumstemperatur. Ställ sedan stekpannan nära din kabel. Om den skulle blivit 2C varmare än utomhustemperaturen så skulle fältet varit 1% av induktionshällen. I verkligheten är inte skillnaden ens mätbar. Alla apparater som drar en del effekt ger ifrån sig mer magnetiska fält än en kraftkabel på 5m avstånd.
(Jag är medveten om det ovetenskapliga i ovanstående, men resonemanget ger en indikation om vad vi är rädda för samtidigt som vi frivilligt utsätter oss för flera tusen gånger större risker.)
Råd till TS
Bekymra dig inte för elektriska eller magnetiska fält runt kabeln. Däremot får man inte bygga ovanpå en kabel och därmed begränsas dina möjligheter att bygga ut huset.
De risker och undersökningar som gjorts angående leukemi och elektriska/magnetiska fält har alltid gjorts vid ledningar. En kabel har ju inga elektriska fält och förmodligen inte ens en hundradel av det magnetiska fältet. I praktiken därför helt ofarligt.
Redigerat:
Bekämpningsmedlet hette Hormoslyr, tillverkades bland annat av BT Kemi i Teckomatorp. Dioxonen är av typen polyklorerad dioxin, absolut inte något man vill att barn eller gravida ska komma i kontakt med. Halveringstid på 7-20 år eller mer.S Seet skrev:
Väldigt osäkert att säga något om eventuellt kontaminering idag.
Jag hade tagit jordprover innan jag gjort om banvallen till potatisland...
Innan du gör någonting överhuvudtaget, ring din lokala eldistributör (han som tar ut fasta avgifter av huset).S Seet skrev:
Bry dej inte om vad QUOTE säger, han vet inte något väsentligt !!!Johseg01 skrev:
S Seet skrev:
Nej, oroa dig inte. Kreosot skulle jag inte oroa mig för och hormoslyr var ett bekämpningsmedel som är en fenoxisyra. Den bryts ned i mark och vatten. Dock bildades vid tillverkningen (BT kemi) dioxiner och de första åren kunde det komma med som förorening vid spridning. Men om banan lades ned 1961 är det inte farligare än gammal skogsmark. Framförallt var det skog som besprutades. Däremot just eftersom det är en banvall hade jag precis som för kreosot tagit med dioxiner i provtagningen för ev dricksvatten från egen brunn
Odla på!
Redigerat:
Dioxinet bildades vid tillverkning! Och i början kom det med som förorening. Det finns stora risker med dioxiner men på besprutad skogsmark anser man (generellt) att ämnet försvunnit. Du nämner själv 20 år och banvallen är inte använd på nästan 60 år. Det är ingen gammal industrimark. Provtagning är aldrig fel anser jag om man är orolig. Men i detta fallet tycker jag risken är väldigt liten.M mawno skrev:Bekämpningsmedlet hette Hormoslyr, tillverkades bland annat av BT Kemi i Teckomatorp. Dioxonen är av typen polyklorerad dioxin, absolut inte något man vill att barn eller gravida ska komma i kontakt med. Halveringstid på 7-20 år eller mer.
Väldigt osäkert att säga något om eventuellt kontaminering idag.
Jag hade tagit jordprover innan jag gjort om banvallen till potatisland...
Medlem
· Blekinge
· 9 660 inlägg
