Hugger barnen upp golvet har du betydligt större problem än så, min vän.D Dsl skrev:Kloka ord. Tyvärr känner jag fortfarande att jag hoppas kunna visa min dotter att hon kommer först trots att hon inte får hugga upp vardagsrumsgolvet. När jag var barn fick jag knappt gå in i vardagsrummet (finrummet) förutom vid kalas/bjudningar (trots heltäckningsmatta) men jag tog inte skada av det (eller också gjorde jag det och denna tråd är beviset!)
Får väl återkomma om 10 år, kanske känns det annorlunda då
Regeln är att barnen ska känna att det är deras hem, lika mycket som föräldrarnas, med allt vad det innebär av rättigheter och skyldigheter. Att de ska känna sig hemma. Men heller inte kacka i eget bo. Utan att bli ängsliga av att känna sig som främmande.
Lite mattor och acceptera resten låter som en bra medelväg för mig. Mina barn är nu 16 och 17. Älskade och respektfulla individer. Och jag har SÅ ont i magen emellanåt då jag tänker på hur upprörd jag blivit när de slagit sönder mina favoritglas eller liknande. Det är bara SAKER. I dag skulle jag kunna kasta sönder vartenda glas själv om jag fick tillbaka dem i småbarnålder en enda extra dag till.
När jag byggde nytt för närmare 15 år sedan fanns barnbarn inte på kartan ... då var det mina två prickiga hundar som bestämde materialvalet. Polerat betonggolv i bottenvåningen och gran i trappa och övervåning - riktiga plankgolv. Jyckar och fem (5!) barnbarn senare visade det sig faktiskt ha varit hållbara golvmaterial. Ingen unge har slagit sig fördärvad på betonggolvet. Däremot har mormodern åtskilliga gånger svurit över de där minimala legogrejerna som man barfota råkat trampa på. Grangolvet är också mycket slitstarkt. Små hack självrepareras då golv och trappa tvättas med lite extra vatten. Det kan också slipas många gånger - men då får man ju börja om med såpbehandlingen. Att det snart är dags att måla om samtliga helvita väggar får man acceptera. Eftersom huset har så gott som bara skjutdörrar har dessa klarat sig bra - då de skyddats inne i väggarna. Det går alltså att bygga relativt lekvänligt i nya hus.
Jag har gett upp och väntar tills dom blir äldre och inte kör Bobby Cars, barnvagnar och andra härliga leksaker som körs in i väggar, dörrkarmar, trösklar osv. Massor av märken men det gör mig inget, byter ut det sen när man renoverar om ett par år då barn vuxit till sig lite mer
När jag var liten fick jag lära mig att vara försiktig och några större skador blev det inte då heller.
Dom som ändå uppkom är ju ett bevis på att det bodde någon där så det var nog inte hela världen.
Ny när vi bygger så väljer vi material med eftertanke så gott det går men tyvärr så verkar dagens barn inte alltid få samma uppfostran som vi fick...
Dom som ändå uppkom är ju ett bevis på att det bodde någon där så det var nog inte hela världen.
Ny när vi bygger så väljer vi material med eftertanke så gott det går men tyvärr så verkar dagens barn inte alltid få samma uppfostran som vi fick...
Precis!fia_mstd skrev:
Lite mattor och acceptera resten låter som en bra medelväg för mig. Mina barn är nu 16 och 17. Älskade och respektfulla individer. Och jag har SÅ ont i magen emellanåt då jag tänker på hur upprörd jag blivit när de slagit sönder mina favoritglas eller liknande. Det är bara SAKER. I dag skulle jag kunna kasta sönder vartenda glas själv om jag fick tillbaka dem i småbarnålder en enda extra dag till.
Kombinationen dotter som gillar att slänga ut saker på golvet över huvudet, så att de studsar, och billigt mjukt furugolv var inte så lyckad. Centimeterdjupa hack
Numera övertäckt av ett snyggt laminatgolv, dottern är nitton och komponerande cellist.
Numera övertäckt av ett snyggt laminatgolv, dottern är nitton och komponerande cellist.
Jag håller inte med detta. Barn kan mycket väl lära sig att det finns saker som man måste behandla varsamt. Det kan vara den egna cykeln, skolväskan eller kanske en oersättlig fiskbensparkett. Senare i livet märks det rätt tydligt vilka barn som har haft chansen att kunna skilja mellan fina saker och slitsaker.ricebridge skrev:
Lägg inte ut bilder på dina barn på nätet.Anna_H skrev:
Kombinationen dotter som gillar att slänga ut saker på golvet över huvudet, så att de studsar, och billigt mjukt furugolv var inte så lyckad. Centimeterdjupa hack
Numera övertäckt av ett snyggt laminatgolv, dottern är nitton och komponerande cellist.
[bild]
Visst är det så! Den grundprincipen måste de absolut kunna! Sen måste man också välja sina strider. Är golvet viktigare än att se glädjen i barnens ögon att få susa runt på en Bobbycar? Är mina snygga glas så viktiga att barnen inte får använda dem? Går jorden under om ett går sönder? Nä den gjorde ju inte det. Men barnen var nästan andaktsfulla när de fick använda dem och deras förtvivlan när de tappade ett i golvet kanske lärde dem något? Idag, när de är så stora, önskar jag att jag hade "chillat" lite mer.T Thomas_Blekinge skrev:
Det var väl en konstig fråga. Det ena uteslutar inte det andra.
Frågan är, lite tillspetsat, samma som: Är grannens garage viktigare än glädjen i ungens ögon när garaget brinner så fint efter barnet har tänt på?
”Lite tillspetsad”? Det är ju nivån på skadan som är avgörande, inte faktumet att något förstörs för att det glädjer ena parten. Annars kan du lika gärna säga att lite tillspetsat så är det samma som att Nordkorea bombar Grannländer med kärnvapen för att de har en galen ledare som gärna vill se fienden brinna. Och plötsligt är liknelsen ganska intetsägande när det gäller barn och parkett ..T Thomas_Blekinge skrev:
